Dag 10 på Neo

Tänk att vi varit här i 10 dagar, var tar tiden vägen? Dagarna bara rusar i väg och allt kretsar kring bebisarna och deras mående.

Jag kan fortfarande inte förstå att jag är mamma, är de min barn? Ska de åka med oss hem?

Klara har gått upp mer än 100 gram över sin födelsevikt nu, hon väger nu 2184 g och Alfred kämpar på med sin vikt och väger nu 2478 och är strax uppe i sin födelsevikt. Huvudomfången ligger på 34 och 32 och har ökat liiiite. Längden var samma tror jag.

Båda börjar bli mer och mer stabila i sitt mående varje dag, det är fantastiskt att få vara med i deras utveckling. Vi börjar bli riktigt skickliga på alla rutiner nu och tvillingarnas skötsel. Maken är med varje morgon kl 06.45 och väger och mäter dem. Han är helt slut sen :) Jag vilar och brukar komma ner lite senare.

Klara har fortfarande ett väldans humör, om det inte sker på en gång så blir hon galen, där emellan är hon vaken och plirar med sina små ögon. Alfred är en liten mysfarbror och blir bara arg när man grejar för mkt med honom, han sover mkt med armarna uppåt sträck.

I dag ska Klara få sitt första bad, spännande men jag fasar lite för en ev skrikfest. Hoppas hon kommer tycka om att bada. Spännande :). 

Sen vet jag inte vad vi väntar på, jag är redo att flytta i hop med mina bebisar nu. Tanken slog mig eftersom det är avloppskaos och 5 rum som inte går att använda att vi väntar på rum?

****
I går när vi hade mys med tvillingarna kom det en sköterska och sa att vi hade besök. Vi väntar ju ingen och blev väldigt förvånade.

Därute stod hon jag gick på universitet med (vi träffas kanske 2 ggr/år på tjejträff) och kom med mat, frukt och annat gott till oss. De stannade en stund och tittade på tvillingarna.

Vilken generositet! Otroligt! Blev väldigt glad för våra matlådor börjar sina. Och hon hade nektariner med sig! Vilket himmelrike med frukt!

****
Så smal jag blivit, mina kläder hänger och magen är nästan borta, en del hudhäng såklart. Det enda som är stort är tuttarna. Jag har inte heller molvärk i magen längre, lite på kvällen ibland. Däremot så hugger det till vid naveln om jag böjer mig fort eller konstigt.

Jag är fortfarande speedad av hormoner och har svårt att slappna av och framför allt sova. Det är jobbigt att vara så på g hela tiden. Min stackars hjärna.

Nu har jag provat att lyssna på pod vid mys med tvillingarna för att försöka slappna av (funka sådär). I dag ska jag prova att läsa.

Jag saknar inte att vara gravid, ingen halsbränna, inget ont i ryggen, kan göra nr 1 och 2 utan problem, inget ont i levern- jag mår som mig själv igen :)

Snittet ser också fint ut, lite som en glad gubbe.




Kommentarer

  1. Det är så härligt att höra om era framsteg och JA du är mamma nu, 2 små guldkorn får du ta med dig hem. Längtar också efter att få slippa nästäppa, klåda, ond rygg men veckorna går fort. Kram Emma

    SvaraRadera
  2. Fantastiskt att ni äntligen har fått 2 guldklimpar. Nu har ni så mycket roligt framöver. Skönt för varje dag som hår att de blir stabilare.

    SvaraRadera
  3. Vad skönt att du mår bra i kroppen igen! Och att barnen mår allt bättre, underbart! De är så himla fina ❤️
    /Sara (Bebisfrön)

    SvaraRadera
  4. Finaste underbara alla ni! Ja, nu börjar det där när man verkligen kan njuta. Och när det känns som om de ena sekunden nyss kommit till världen och nästa som de alltid funnits där.

    Njut allra finaste föräldrar!

    SvaraRadera
  5. Jag är kanske lite korkad, men vad är det för skrikfest du hoppas att Klara skall tycka om?

    SvaraRadera
  6. Syftningsfel. Sorry. Ändrar texten.

    SvaraRadera
  7. Härligt att höra att allt går framåt! Och samma här om kroppen: jag kan fortfarande nu nio månader senare vara tacksam över att inte vara gravid längre och över att ha min kropp tillbaka. :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering