33+1 (Vecka 34)

Nu vänder jag på rubriken för det enda som räknas nu är dagarna de kan få vara kvar i magen och det är även så läkarna räknar.

I går skulle jag göra så mkt här hemma men jag tog det lugnt istället, pussa katter, njöt av solen och mitt hem. Det känns så viktigt att ta tillvara på den tid jag har kvar innan ett nytt kapitel i mitt liv börjar.

Vi åkte till förlossningen och det visade sig att jag fått en rumskamrat, hon hade både tagit min filt och mina kuddar och handdukar. Hon borde ju förstått att det var nån sån bodde där eftersom jag hade en del av mina saker där och kuddar osv var ju använda.

Dela rum och toalett är verkligen inte min grej, även om det är en yttepyttevägg emellan. Fast det tycker nog ingen. Å andra sidan när jag låg på Huddinge hade vi bara ett draperi emellan och tjejen bredvid var supertrevlig. Jag minns att då fick vi ta klyx själva (i sängen) och fick göra ett schema vem som skulle få springa på toaletten först, mycket märkligt situation :)

I alla fall..

Först fick jag koppla upp mig på CTG, eller ja en BM då. Men nu har jag gjort det så mkt att jag kan både det och apparaten själv. På förlossningen ska man ligga 30 min med den till skillnad mot mottagningen där det är 15-20 minuter.

Min ridkompis kom och hälsade på, hon jobbar ju där. Så roligt att träffa någon man känner! Vi hann tyvärr inte prata så mkt.

Sen kom bästa favoläkaren som berättade att alla prover kommit utom gallsyrorna, så under tiden skulle vi få träffa en barnläkare från neo.

****

Barnläkaren berättade att när man föder i vecka 33 har barnen god chans att överleva men de behöver extra hjälp. Vecka 34 är en magisk gräns då barnen inte behöver lika mkt stöd. De tas direkt från mig till ett läkarteam som bedömer vad för sorts hjälp barnen behöver. Det beror lite på hur utvecklade barnen är men de flesta får:

cpap- hjälp att andas
Glukosdropp- för blodsocker
Värmesäng-för att hålla värmen
sola-för gulsot
Matsond -för de kan ofta inte amma

Så länge de har cpap ska de ligga på övervakningen men sen flyttar de in i familjerummet tillsammans med oss. Man stannar på neo tills de är stabila, dvs slipper värmesäng och dropp och har kommit upp i födelsevikten, det brukar ta 1-2 veckor. Sonden sköter föräldrarna själva och man får då hemsjukvård eller komma till neo 3 dagar/ vecka. Nu hade hemsjukvården semester så det blir förmodligen åka till sjukhuset. (då får vi verkligen träna på bilbarnstolar)

Mamman får helpension medan pappan får fixa egen mat, det enda som ingår för honom är frukost. (väldigt konstigt system)

Sen var det lite väntan igen för kortisonspruta nr 2, intramuskulärt..Inge vidare skönt.

Efter det fick vi gå ner till neo, där träffade vi en sjuksköterska och en barnmorska som skulle visa oss runt. Den korridoren var också lång och grön och såg inte heller särskilt sjukhuskaktig ut. Väldigt skönt då jag tänker mig att alla ställen ser ut som SÖS eller Huddinge.

Där fick vi se ett övervakningsrum, familjerum och matsalen. Det bor totalt 14 familjer där. Sjuksköterskan sa flera gånger att jag var så fräsch och fin. Hm..Hur ser alla andra ut? :)

Det var skönt att få se hur det ser ut och hur vi kommer tillbringa närmaste framtiden.

****
Sen var det upp på rummet igen där läkaren kom och berättade att min gallsyror gått ner från 52 till 26! Tyvärr trodde de att det var en effekt av kortisonet jag fått, så värdena kommer att stiga igen.

Så frågade berättade hon att hon läst min stora operation jag gjorde för två år sen, då jag plockade ut äggledare och en äggstock, hon sa att det inte var någon vidare läsning med att allt var så sammanväxt. Hon blir lite orolig över kejsarsnittet och har begärt att de ska vara minst två läkare med som opererar.

Hon undrar hur jag tänker om förlossningen startar av sig själv och jag berättar hur jag tänker. För hon är orolig att en kommer ut vaginalt och en måste tas med akut snitt. Det är inget de vill göra för då är det bråttom och det går inte med min mage. Det skulle vara det värsta scenariot enligt henne.

En vaginal förlossning vore det bästa men då måste båda tvillingarna samarbeta och ligga med huvudena ner, och det gör de inte.

Sen släpper hon bomben att hon ska gå på semester i två veckor, jag blir alldeles gråtfärdig och säger "men det kan du inte göra, du måste flytta på den!" Haha:) Jag kommer fasiken knipa i två veckor tills hon är tillbaka. Inte en bebis ska ut innan dess.

Jag fick träffa läkaren som ska ta över mig.. Hm...

Permis till måndag i alla fall! Hurraaaa!

****
Så på måndag är det samma sak igen. Blodprover på morgonen sen ringa och höra vilken tid jag ska göra TUL, sen läkarbesök och provsvar.

Varje dag som räknas nu är urviktig. Så länge de kan vara i magen desto bättre..

****
I dag kommer ridkompisen och hans dotter och hälsar på! Roligt!