Vecka 9 (8+0)

Då kan vi konstatera att vecka 7 har varit bedrövlig, blod och väldigt ont. De senaste 2 dagarna har jag bara legat här hemma. Jag är van med smärtor eftersom jag har endometrios men det här har tagit priset.

Så jag googlade lite, intressant nog hittade jag det här på babycenter.com:

Under graviditeten kommer ligamenten som förbinder benen i skelettet att tänjas. När du är i rörelse kan detta orsaka milda kramper på en eller båda sidor av kroppen. Eventuellt dominerar detta besvär på höger sida av kroppen. Detta är därför att livmodern, då bebisen växer, tenderar att luta mot höger sida. 

Ligamenten tänjs därför att de ger den växande livmodern stöd. Du kan pröva att sitta ner en stund och se om det hjälper, eller ligga på motsatt sida av smärtan med fötterna högt. Att vila när du har ont löser vanligtvis kramp. Du kan också ta ett varmt bad eller lägga en varmvattensflaska eller vetepåse på det onda stället. Försök att samtidigt slappna av. Kramp och annan smärta i magen är normalt. Det är vanligtvis inget att vara orolig för om de inte åtföljs av andra symptom. Livmodern drar sig samman redan tidigt i graviditeten, vilket sägs ha betydelse för cirkulationen till och från moderkakan. 

Mmm. Vad fint, det där med milda kramper är en underdrift. Det stämmer perfekt, det är liksom på undersidan på magen det gör så jäkla ont, och tillsammans med livmoderns växtvärk så däckar man....Vilar jag en stund (liggandes) så släpper det.

I går var jag och hämtade ut cyklokapronet i alla fall, tjejen på apoteket berättade att hon hade ätit de där de första månaderna i hennes graviditet, hon bara blödde och blödde.

 Nu 3 tabletter senare så hoppas jag att det börjar lugna sig. Kanske de kan se på VUL vad som felas. De ska ju trots allt vara experter?

Jag längtar till VUL nästa vecka, efter det kan jag kanske börja andas om allt ser väl ut. Har jag och knyttet överlevt så här långt så..

Sen blir jag så förvirrad, när tjejen på apoteket frågade vet jag inte om jag ska säga att jag är i vecka 7 eller 8. 

****

I går kom Robban äntligen hem. Personalen hade gärna velat behålla honom, de tyckte han var så go och charmig. 

Han skrek hela vägen hem, sen sprang han direkt på toa och kissade. Sen fortsatte han att högljutt skrika sig igenom alla rum och altanen i ca en timme. Sen hetsåt han och sen däckade han.

Han har både höga lever och gallvärden, de vet inte varför. Så han ska ta 1 tablett och 1 ml medicin varje dag. Härligt. Han är inte lätt att få i mediciner...

Jag har längtat så efter honom och han var väldigt klängig hela kvällen i går så jag förmodar att han längtat efter oss oxå.

Kärlek.