Tillbaka på sjukhuset

Redan när vi åkte in på sjukhusområdet så kom tårarna, där nånstans fanns vår lilla Isak. I en kall steril kyl. Om de inte slarvat bort honom förstås. Det var otroligt jobbigt att kliva in genom dörrarna, det var som att kliva tillbaka en vecka.

Vi var lite tidiga så vi fikade först, sen gick vi till mottagningen där kuratorn satt. I väntrummet satt ca 10 personer varav säkert 9 av de var höggravida. Det gjorde ont ända in i själen för det var ju jag oxå för 1 vecka sen. Nu är det tomt i min mage och i mitt hjärta.

Redan när jag satte mig i stolen hos kuratorn grät jag. Sen fortsatte jag att gråta i över 1 timme, men vi hann i alla fall avhandla lite grann. Jag tycker hon säger bra saker men oxå lite konstiga saker, ungefär som hon tror att jag inte kommer klara av det här. Eller hur jag ska förklara det. Hon tyckte det var dags att börja träffa vänner och försöka ta oss ut lite mer (vi promenerar ju varje dag)

Hon trodde oxå jag behöver längre tids sjukskrivning och tyckte jag skulle kontakta avdelningen för att se om de kunde förlänga sjukskrivningen alternativt min vårdcentral.

Men efteråt kändes det lite, lite lättare. Lite...Inte mycket. Maken sa så fina saker som inte gjorde gråten lättare. Min fina fina make.

-Vi fick intyg där det står att jag har fött ett foster i grav vecka 20+5 och att vi vill begrava fostret. Detta ska ges till skogskyrkogården. (eller om det var till vår kyrka) jag tänkte kopiera det och skicka till skatteverket för att registrera Isak som vår son. (foster låter så hemskt, det är ju min bebis de skriver om)

-Vi fick intyg för begravningsönskemål där det står att vi själva hämtar Isak och lämnar honom till vår minneslund. Det kanske vad det här som ska till skogskyrkogården sen? Nåja.

-Vi ska ringa krematoriet för att höra när han är är klar, men hon trodde nog att det skulle ta några veckor. Då grät jag ännu mer och sa att jag inte vill att han ska ligga i en kall kyl så länge. Hon lovade att ringa bårhuset för att försöka skynda på.

-Jag fick förlossningsjournalen som jag nu lusläst flera gånger, min upplevelse och deras verkar vara samma. Jag ska komplettera min förlossningsberättelse nu när jag har lite mer fakta om mediciner osv. Ja, förutom att de skrivit att jag var i vecka 19 och läkaren skrev att han hade hjärtfel förstås. Nötter.... Där fick vi i alla fall namnet på den underbara sköterska som hade namnet Emmy.

-Vi fick en ny tid om 2 veckor.

-Jag köpte ett stort fint kort och skrev tackade och skrev en liten rad till sköterskan Emmy. Sen gick vi upp och lämnade det på avdelningen till henne. De trodde hon jobbade redan i kväll och skulle få det då. Det var så himla skönt att göra det, jag har ju tänkt så mycket på henne.

Sen åkte vi till mälarhöjden och fikade på cafe lyktan.

Nu känner jag mig helt förstörd, ungefär som jag sprungit maraton.

Jag blöder till och från fortfarande, idag tycker jag det tilltagit lite på eftermiddagen. Undra hur länge jag kommer blöda?

*****
Köket börjar ta form, han trodde de skulle bli klara om 2-3 dagar. jag hoppas verkligen det är så. För nu är jag så trött på att ha hantverkare här, att vara instängda och ha hela köket nerpackat.

I morgon ska vi till Ikea och köpa inredning till skåp och lådor.

från igår