Vecka 34 (33+0)

Då vart jag inlagd på sjukhuset :(

Men vi tar det från början;
Jag ringde ju i går till förlossningen och fick komma in lite tidigare och fick träffa min läkare och göra CTG. Allt såg bra ut och det levrade blodet kom från tappen (typ) och var ingen fara med.

Hon berättade att mina gallsyror stigit till 52 och det tillsammans med lite blodslem gör att hon vill börja dra åt säcken. (jag hörde dock snaran) Hon skrev in mig på förlossningen för nu tyckte hon det var dags.. Nu visade sig ju alla andra värden och blodtryck vara toppen, så efter att ha berättat om min sjukhusskräck och lite annat skulle hon betänka permission efter vad UL sa. Hon anser att det viktigaste är att jag mår bra, och stressen att vara inlagd är inte bra. (bara av ordet inlagd fick jag tårar och svettingar)

Sen vart det dötid till ultraljudet så jag gick och åt lunch (bedrövlig) och satt och läste. När det sen äntligen var dags för UL där det bara gjordes flödesmätning av navelsträng och koll av tapp (2,6) och blod (fanns inget) så gick undersökningen fort. Jag frågade om han kunde titta var det är som gör så ohyggligt ont i sidan och det visar sig att det är Klaras rumpa som är där. Det är en stor knöl som står rätt ut från höger sida.

Nu var det premiär att gå till förlossningen, innan har jag gjort alla undersökningar och läkarbesök på mottagningen. Det var en enorm korridor, dock ganska fin med trägolv och gröna väggar, inte särskilt sjukhusaktigt. Jag blev visad till mitt rum som är ett enkelrum men ändå inte. Det är en flyttbar vägg emellan sängarna som inte går hela vägen.

Avdelningen har tre olika rum, förberedelserum (där jag bor), förlossningsrum (väldigt fina) och eftervårdsrum. Tråkigt att jag inte ska få ligga där efter bebsiarna kommit.. Den personal jag träffade var både pålästa om mig och väldigt trevliga. De förstod hur rädd jag kände mig och alla kramades och var så gulliga.

Där fick jag träffa läkaren igen som sa att allt såg väldigt bra ut och det är bara gallsyrorna som spökar. Hon sa att det är omöjligt att säga när tvillingarna ska tas ut men det kan bli nästa vecka eller veckan därpå.

Så skulle jag få betapred (kortison) intramuskulärt för att påskynda lungmognaden hos bebisarna. sen CTG för att se att de mådde bra sen fick jag åka hem och komma tillbaka idag. Jag var hemma vid 18.30 på kvällen, så lycklig och pussade make och katter (Robban), så underbart att få vara hemma och göra det sista, packa och njuta av hemmet. För nu är det oklart när jag får se katter och hem nästa gång.

Det hände ju en massa annat också, läkaren är så otroligt trevlig och berättade om sin kärlek till katter och vi diskuterade böcker, cykling och massa annat. Hon är så...mänsklig.

Även personalen hakade på kattspåret och berättade om sina katter :)

****
I dag var jag och lämnade prover på morgonen och har grejat runt här hemma. I eftermiddag ska både jag och maken tillbaka då jag ska få nästa kortisonspruta, ska få hälsa på neo och träffa en barnläkare. Jag ska även klaga på mitt kisseri och be de ta odling.

Sen får vi se om jag får lite permis eller får vara kvar. Jag har packat en väska proppfull med böcker, kläder och massa annat. Jag kan ju säga att jag är värdigt glad att vi har tagit en gravidförsäkring, som förhoppningsvis kommer att hjälpa oss på traven sen. För varje dag jag är inlagd får vi ersättning.

Dagen ska tillbringas med att pussa katter!  (och ligga på sidan då ryggen smärtar efter bilturen)

*****

Krämpor vecka 33
-hård mage
-halsbränna
-ont, ont ont
-hepatos
-Sömnproblemen åter
-svårt att kissa


från pampers.se
Testiklarna trillar ner. Om det är en pojke håller barnets testiklar nu på att sjunka ner i pungen. Ibland händer det att en eller båda testiklarna inte hinner inta rätt läge innan födseln. I detta fall kommer barnets testiklar förmodligen att sjunka ner i pungen före ettårsdagen. Om barnets pung verkar onormalt stor direkt efter födseln är detta inget att vara orolig för. Svullnaden beror på extra vätska och kommer att försvinna efter cirka en vecka.

Ingen plats över. Barnet rör sig inte så mycket längre, främst på grund av det trånga utrymmet. Men det kanske inte känns som om det har lugnat ner sig, för nu när det är så stort (omkring 2,1 till 2,3 kg och 39 till 41 cm) kan du känna dess minsta rörelse. Eftersom barnet ligger precis vid livmoderväggen kan du nog till och med gissa vilken kroppsdel (fot? armbåge? arm?) som sticker ut.

Blåögd bebis.  Oavsett vilken ögonfärg ditt barn kommer att få är ögonen just nu blå. Pigmenteringsprocessen i barnets regnbågshinna avslutas inte förrän ögonen har exponerats för ljuset flera veckor efter födseln. Den slutgiltiga ögonfärgen kanske inte visar sig förrän om flera år.

När är det dags? Med bara några veckor kvar är det bra att känna till hur värkarna yttrar sig. Förlossningsvärkarna är olika från kvinna till kvinna. De vanligaste symtomen är dock regelbundna sammandragningar som kommer med allt kortare intervaller, värk i nedre delen av ryggen, magkramper som påminner om mensvärk samt att vattnet går (fostersäcken spricker) eller att det kommer ett blodfärgat slem från slidan, vilket betyder att livmoderhalsen har börjat utvidgas. Tänk på att dessa symtom inte nödvändigtvis behöver betyda att du har förlossningsvärkar. Man kan få dessa symtom flera dagar, eller till och med veckor, innan man verkligen ska föda. Låt barnmorskan avgöra. Om du har några av dessa symtom ska du ringa till förlossningsavdelningen för att få råd.

Så säger experterna. När dina bröst blir större kan det hända att den uttänjda huden kliar. "Det kan kännas skönt att smörja in brösten med en mild hudlotion, utan parfym som kan irritera huden", föreslår Elaine Zwelling"Krämer med E-vitamin, kakaosmör eller lanolinbalsam fungerar också bra".