Varannan dags kaos
Ungefär varannan dag brukar det vara kaos på ett eller annat sätt. I går tror jag tingen hade något emot mig, när jag skulle klämma lime så spruta den över HELA mig och inte över maten, ersättningen sprutade över hela köket, när jag skulle på toa eller göra nåt annat skrek alla i kapp och så fortsatte det.
Det är som barnen (och katterna) har nån inbyggd känsla för när jag är upptagen på något vis. Jag hinner bara göra saker halvdant eller inte alls. Lite ovant i min värld, undra när jag ska vänja mig med att jag är förälder? Jag blir så förvånad jämt när dagarna inte blir som jag tänkt mig.
I några dagar nu har de varit oerhört gnälliga, eller Alfred snarare. Han är inte nöjd vad man än gör, Klara är lite lättare hon gnäller inte utan skriker när något inte är bra. Jag tror Alfred också har ont i magen, men där funkar å andra sidan ingenting, han gnäller och ylar tills han däckar.
Vi funderar på att byta ersättning, det är en stor och ny värld av sånt, känner mig helt lost. Alla säger olika dessutom när man googlar. Vissa sorter passar vissa barn och andra inte. Men någonting är det ju med maten i alla fall som inte funkar. Och jo, vi ammade och pumpade men ibland blir det inte som man tänkt sig så nu är det ersättning som gäller när vi slutat med Klaras specialmat. Hon har ju fortfarande svårt med snuttningen och tar inte heller napp (utom vid extrem kris). Hon har inte så mkt ork. Men hon har ätit bättre i några dagar i alla fall.
Även Robban är gnällig, han verkar följa tvillingars mönster. Är dem på taskigt humör så är även han det och jag och maken.
****
I alla fall så var vi på BVC i går och träffade läkare och sköterska. Alfred väger nu 4,9 och Klara 3,8, de har även växt på längden.
Klara har lite utslag kring halsen och Alfred hade nåt konstigt med förhuden. Remiss är skickad till urologen för Alfred. Han hade även lite platt sida på huvudet trots våra specialkuddar. Nu har vi köpt en kudde som tvingar honom ligga på sidan istället, enligt rekommendation av BVC. Båda ska även ligga mer på mage.
Annars är de i god form men efter i sin utveckling om man tittat på när de föddes, eller snarare de är precis som man ska vara om man korrigerar åldern. (vilket inte går i deras datasystem)
Sen skrek alla i kör på vägen hem som vanligt och däckade när vi kom hem, jag hade glömt nyckeln och fick stå där med skrikande barn till maken kom.
Vi åt tårta och drack ett glas vin och var till minneslunden och hälsade på Isak. Klara i selet och Alfred i vagnen.
Jag blir väldigt rörd av era fina kommentarer och så fint att man ska tänka att han hjälpte oss att få tvillingarna.
****
Vi lämnade storvagnen utanför därför alla skrek. Och vad hände? Nån förbaskade dumkatt sprayade på vår vagn. Den stod ute en halvtimme på dagen och så hände det! Fan då.
Nu var det mesta på sånt som går att tvätta och på stålskelettet. Men ändå.
****
Ny dag i morgon!
Det är som barnen (och katterna) har nån inbyggd känsla för när jag är upptagen på något vis. Jag hinner bara göra saker halvdant eller inte alls. Lite ovant i min värld, undra när jag ska vänja mig med att jag är förälder? Jag blir så förvånad jämt när dagarna inte blir som jag tänkt mig.
I några dagar nu har de varit oerhört gnälliga, eller Alfred snarare. Han är inte nöjd vad man än gör, Klara är lite lättare hon gnäller inte utan skriker när något inte är bra. Jag tror Alfred också har ont i magen, men där funkar å andra sidan ingenting, han gnäller och ylar tills han däckar.
Vi funderar på att byta ersättning, det är en stor och ny värld av sånt, känner mig helt lost. Alla säger olika dessutom när man googlar. Vissa sorter passar vissa barn och andra inte. Men någonting är det ju med maten i alla fall som inte funkar. Och jo, vi ammade och pumpade men ibland blir det inte som man tänkt sig så nu är det ersättning som gäller när vi slutat med Klaras specialmat. Hon har ju fortfarande svårt med snuttningen och tar inte heller napp (utom vid extrem kris). Hon har inte så mkt ork. Men hon har ätit bättre i några dagar i alla fall.
Även Robban är gnällig, han verkar följa tvillingars mönster. Är dem på taskigt humör så är även han det och jag och maken.
****
I alla fall så var vi på BVC i går och träffade läkare och sköterska. Alfred väger nu 4,9 och Klara 3,8, de har även växt på längden.
Klara har lite utslag kring halsen och Alfred hade nåt konstigt med förhuden. Remiss är skickad till urologen för Alfred. Han hade även lite platt sida på huvudet trots våra specialkuddar. Nu har vi köpt en kudde som tvingar honom ligga på sidan istället, enligt rekommendation av BVC. Båda ska även ligga mer på mage.
Annars är de i god form men efter i sin utveckling om man tittat på när de föddes, eller snarare de är precis som man ska vara om man korrigerar åldern. (vilket inte går i deras datasystem)
Sen skrek alla i kör på vägen hem som vanligt och däckade när vi kom hem, jag hade glömt nyckeln och fick stå där med skrikande barn till maken kom.
Vi åt tårta och drack ett glas vin och var till minneslunden och hälsade på Isak. Klara i selet och Alfred i vagnen.
Jag blir väldigt rörd av era fina kommentarer och så fint att man ska tänka att han hjälpte oss att få tvillingarna.
****
Vi lämnade storvagnen utanför därför alla skrek. Och vad hände? Nån förbaskade dumkatt sprayade på vår vagn. Den stod ute en halvtimme på dagen och så hände det! Fan då.
Nu var det mesta på sånt som går att tvätta och på stålskelettet. Men ändå.
****
Ny dag i morgon!
Kommentarer
Skicka en kommentar