Äntligen!!

Äntligen har Klara börjat gå, hon tränade intensivt hela förra veckan och nu i helgen med vändningar. Men så plötsligt så går hon mer än hon kryper. Det går inte fort men det stapplas på framåt. Jag är jätteglad för hennes skull. 

Alfred har fått spring i benen och nu får man jaga honom. Lite problem när man ska få ur dem i bilen och in på dagis. När man håller på med Klara så drar han och vice versa. Det är inte många meter o vagnen känns överflödig. En i taget går inte. Vette tusan hur jag ska lösa det. 

I morgon ska vi vara någon timme på förskolan trots vi är lediga. Men det är för att de inte ska vara lediga för länge. Men på tisdag är det allvar, då ska de lämnas innan 8 och hur jag ska få till att vara snygg och fräsch, alla matlådor, väskor och barn i tid är en gåta. Men jag har en plan och det är att gå upp extra tidigt och göra mig i ordning o lassa ut allt i bilen. Förbereda ev middag och sen väcka barnen och få dem i ordning och nåt i magen. Sen ska jag hämta dem vid 13.30

Alfred var ledsen när jag lämnade och överlycklig när jag kom men Klara...hon är överlycklig att komma dit och inte särskilt intresserad av att jag kommer. 

Hennes sömn är sådär och hon har utvecklat både humör och ilska här hemma sen förskolestarten, på dagis är hon en solstråle. Alfred är tvärtom. 

*****
De har slitit ut sina kläder, 3 par byxor på Klara förra veckan och 1 på Alfred och han börjar nu växa ur sina kläder. Jag är asfattig. Avlivningen och veterinär besök på Stiina, ingen lön på 2 månader och inköp av ytterkläder gör att det ekar tomt i plånböckerna. Försöker köpa så mkt jag kan begagnat men då är de redan lite slitna i tex knäna. 

Sen har jag kris på böcker, de senaste böckerna jag läst har varit så dåliga. 

En annan kris är kläder till mig, mina ridkläder är för stora så jag får nästan skavsår av byxorna. Mina vanliga byxor och tröjor hänger men åhhhh så lycklig jag är ;-)jag längtar efter att få köpa lite nya kläder. 

****
Vi har dessutom firat fars dag. Jag gjorde frukost och paket till maken, köpt tårta och bakat. Sen var vi i väg till tvillingkompisarna. En bra dag trots jag vaknade 02 och kunde inte somna om. Nu är jag sliten. Sovit dåligt flera dagar. 

*****
Det är så tomt utan Stiina. Vad jag saknar henne. 

En glad Klara


Kommentarer

  1. Anonym10 november 2015 kl. 20:29

    Vad har dina barn för storlek? En kompis till mig hade för ett tag sen lite kläder hon ville bli av med. :)
    // Ida

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cecilia10 november 2015 kl. 20:43

      Klara har 80 men börjar sakta krypa mot 86. Alfred har 92.

      Det vore ju toppen! Tack!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer