Besök av familjen o granjäkel

Jag tycker det är väldigt roligt att syster och syskonbarn vill komma och hälsa på oss. Barnen blir så glada och älskar sin kusin av hela sina hjärtan.


Men jag blir alltid lite uppstressad, vill att alla ska vara nöjda och ha det bra.Jag försöker få allt så smidigt som möjligt, planerar och fixar. Jag vill att de ska tycka om oss, att vi är normala och okey, jag vet att det är konstigt men har alltid strävat efter andras bekräftelse. Vi träffas ju inte så ofta heller, vi är väldigt olika varandra så jag försöker och försöker. Viktångesten är enorm då min syster är pinnsmal och tränar som en tok.


De åkte vid 11 i går och vid 11.30 kom min morsa på oväntat besök, henne träffar vi aldrig. Barnen brukar säga att hon är konstig, och de har ju rätt, hon är konstig.


Men vi fixade helgen och i dag på jobbet är jag trött, mest på mig själv förstås.


****
Vi bestämde oss för en riktig gran i år, och i lördags så klädde vi den. Den är sned som fasiken, julgransfoten håller på ge upp, den är klädd mer på ena sidan än andra, kulorna trillar ner och katten Robban äter granbarr och kräks. Granen barrar som fan. Suck.


Jag är redan trött på eländet. Så i kväll åker den ut på altanen med makens samtycke eller inte.