hemsk morgon och gråta på jobbet

Klara vaknade på uruselt humör och började med att ligga och skrika hysteriskt. Hon skulle minsann inte klä på sig kissa eller någonting.


Alfred var glad och klädde på sig, så vi var påklädda och redo att gå i hallen när Klara fortfarande låg skrikandes på golvet i pyjamas.


I början var jag lugn och pedagogisk men sen blev jag irriterad och tills slut skitarg. Vilket är det sämsta scenariot och gör absolut inte situationen bättre.


Så hon skrek och grät från hon vaknade tills jag hivade in henne i bilen. Jag försökte prata med henne om att sådan här morgnar inte uppskattas och vad vi går miste om.


Väl på jobbet sorgsen, skuldkänslor så hade chefen skicka ut om julledighet och jag fick inget beviljat.


Då började jag gråta.


Seriöst. Jag blev helt knäckt.


Barnens dagis har stängt och då får man lämna dem på jourdagis, det vill jag inte då de nyligen har bytt dagis och flytta dem igen känns inte alls bra. dessutom fyller morsan jämt så vi ska till Dalarna på kalas.


Dum som jag var hade jag sökt semester och inte föräldraledighet.


ja..


Det var min morgon det.


over and out.