Sorg och lite bilder

Jag skrev på FB i går:
"Äntligen blev vi föräldrar men inte som vi tänkt oss. 

Välkommen till världen vårt älskade änglabarn Isak som föddes alldeles för tidigt för att kunna vara kvar hos oss. 

Född på SÖS 12 sep 23.54. Tack för den lilla tid vi fick tillsammans. Mamma och pappa älskar dig."


Jätteskönt att komma ut ur garderoben, vi har fått en otroligt bra respons och det är så skönt att alla vet vad vi går igenom. Jag la även till en bild på de små fötterna.

Alla skrev sån fint på FB och sms och alla era fina kommentarer så jag fick en rejäl gråtattack i går kväll, jag tror jag grät en hel timme. Jag fick även blommor men vi kan ju aldrig njuta av dem då katterna tuggar på dem. Så jag fick ställa ut dem. Min syster med familj skickade en underbart lejon med ett kort där hela familjen skrivit på. Åhh då grät jag ännu mer.

Sen tog jag en propavan vid 20-tiden i går kväll, jag googlade nämligen och har förstått att effekten kan sitta i 12 timmar och man är lite som en zombie dagen efter.

Jag somnade vid 22, stapplade upp vid 1 och kissade, vaknade vid 7.30 igen. Nästan 9,5 timmes sömn, det var länge sen jag sovit så länge. Nu känner jag mig helt förstörd, seg och lite konstig.

När jag tittade mig i spegeln så är ögonen svullna och små, svarta ringar under ögonen och gråblek. Jag känner knappt igen mig själv. Jag har fortfarande svårt att äta och är ganska orkeslös.

Jag känner mig tom, konstig och väldigt sorgsen. Minsta lilla empati från någon och jag gråter. Vissa av händelserna från förlossningen spelas upp som en film i huvudet hela tiden. Det är som en LP-skiva som hakat upp sig.

Tänk att vi är Änglaföräldrar, det känns så konstigt och det sista scenariot jag tänkt mig. Att det skulle sluta så här. Konstigt ord egentligen, Änglabarn. Att vår Isak är en Ängel. Det kan jag inte förlika mig riktigt med. Häromdan när jag var så ledsen sa jag att jag fasiken ska gå ur svenska kyrkan, för finns det en gud så har han svikit mig. Då vill inte jag längre vara kompis med honom.

Jag har filat lite på förlossningsberättelsen och lagt till och tagit bort, det är viktigt för mig att det blir nedskrivet och korrekt. (ifall ni undrar varför den ändrar sig hela tiden:)

Jag gråter ofta när jag skriver blogginläggen men det är så skönt att få allt nedskrivet, allt jag känner blir så verkligt då. Alla tips och tankar och värme för er gör att lite av mig läker.

Min hjärna har oxå fastnat på begravningsbyrå, jag trodde kuratorn skulle fixa allt. Att vi skulle få slippa för en gångs skull. Men nejdå. Och de kostar väl oxå pengar?!

****

Jag ville så gärna ha ett hjärta i guld (jag har bara guldsmycken på mig) med Isaks fotavtryck från lifestone.se tills jag såg priset 7900 kr!! OMG!

Så då tänkte jag ett i silver till mig och maken men hans kostar då 1900 och min 1800. Men det är ju inte klokt.

Nu har jag kört fast. För vi har lagt alla pengar på köket.

Sen tänkte jag bara ge ett smycke till maken för han fyller jämt snart  (den 27/9) (då har jag hunnit få lön). Men det känns så futtigt. Så har jag inga pengar att köpa en bra present till honom heller. Tänkte först en ny iphone då hans är trasig. Men det har jag inte heller pengar till.

Och jag orkar inte. Jag vet inte alls vad jag ska hitta på. Allt är så jobbigt just nu, även de små sakerna som plötsligt känns enorma.

****
De här dagarna ska jag ägna åt att göra ett minnesalbum till Isak och sätta upp hans tavlor med fot- och handavtrycken. (och klura på det här med smycken och presenter)

Isaks hand ser lite konstig ut, men det är jag som är dålig att ta kort. Den ser mer glänsande och röd ut än den var.

Från lifestone

Isaks lilla hand

Från syster med familj