Förlossningen ringde....

Mina leverprover hade kommit så jag måste åka in omgående för jag har för höga gallsyror. Jag skulle även ta med en övernattningsväska.

Så maken får skjutsa in mig så får jag hoppas jag kommer hem i kväll. För åka kommunalt från förlossningen i morgon är verkligen ingen höjdare. Om jag får åka hem dvs...

Gråter en skvätt. 

Kommentarer

  1. Anonym16 juni 2014 kl. 18:11

    Jag håller tummarna! Kan maken inte flagga för lite oväntat kompledigt eller dylikt på jobbet? Det är ofta skönt att slippa vara ensam när man behöver kuska fram och tillbaka och är lite otymplig.

    Det kommer att gå bra, du kommer antagligen få medicin mot värdena och kanske blir du inlagd över natten för att se om det hjälper. Var bara förberedd på att bli uttråkad, både av miljö och mat.

    /Dustpuppy

    SvaraRadera
  2. Dina16 juni 2014 kl. 18:21

    Jag hoppas att allt är bra med dig och barnen. Kram

    SvaraRadera
  3. Azielle16 juni 2014 kl. 19:32

    Hoppas allt går bra, tänker på er!

    SvaraRadera
  4. Heli16 juni 2014 kl. 19:38

    Håller tummarna för att det blir så bra som det bara kan. Hade själv svår hepatos och fick sättas igång i vecka 37, men du är ju mycket tidigare i graviditeten, så förhoppningsvis kan de hjälpa dig med medicin.

    SvaraRadera
  5. Tesen16 juni 2014 kl. 19:48

    Håller tummarna för dig/er! :)
    Hoppas allt går bra och ni får komma hem igen så dom får växa på sig lite till!
    Kram

    SvaraRadera
  6. Anonym16 juni 2014 kl. 20:24

    Kämpa på! Var med om exakt samma sak vid min förra graviditet, jag förstår verkligen att du är rädd och orolig. De kommer ta väl hand om dig och hålla stenkoll på bebisarna... Men jag förstår att det är jättetufft efter allt du gått igenom... Många kramar!

    SvaraRadera
  7. Mette17 juni 2014 kl. 07:57

    Håller tummarna för dig, för er!
    Bra att du åker in, för där har de koll på er alla.
    Tänker på er.

    Kramar

    SvaraRadera
  8. Livets underverk17 juni 2014 kl. 08:55

    Skickar över ett stort gäng kramar till dig och bebisarna!
    <3

    SvaraRadera
  9. Jackie17 juni 2014 kl. 08:59

    Lycka till, hoppas du får komma hem snart! Kram

    SvaraRadera
  10. Anonym17 juni 2014 kl. 09:02

    Hej hade missat detta skönt att de tar hand om dig o de små. Hoppas allt har gått bra kram Emma

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer