Vecka 24 (23+5)
Vilka fantastiska läsare jag har, ni är som..den familj jag aldrig haft..jag får stöd, tips, pepp, skäll och inte minst presenter :)
I går kom det nämligen paket! Inte lite heller utan en hel fantastisk låda med presenter till oss från Ulrika och Oscar. Allt fint inslaget som på självaste julafton, jag tror jag aldrig fått så mkt paket förut. Jag blev så rörd så jag grät en skvätt.
T o m med katterna fick presenter, Stiina blev alldeles till sig över en bläckfisk och jagade runt den i timmar, Greta leker med lådan och Robban adopterade filtarna och gosedjuren (jag fick lov o gömma de i garderoben sen, de var ju riktigt inte till honom)
Tack finaste ni!
Dessutom kom skötväskan jag vunnit billigt på tradera, den verkade i utmärkt skick och jag hoppas den passar på den enorma barnvagnen.
****
Gårdagen då?
Den var väldigt intensiv och inte nog med att jag är graviddement och glömmer bort möten, jag är ofokuserad, lite ilsk och trött också. Efter jobbet var jag alldeles slut och satt här hemma i fåtöljen och...bara satt. Jag är väldigt glad och tacksam att jag bara har 3 dagar kvar, jag orkar verkligen inte.
Jag var så trött att jag däckade vid nio i går kväll, men boken jag läste (jag är en riktig bokslukerska och plöjer mängder med böcker) var så intressant så jag släckte inte förrän efter 22 i alla fall. Sen vaknade jag 02.30 och sen var det kört.
Bebisarna underlättade inte genom att försöka sparka sönder mina inälvor vid 3-tiden.
4 timmar? Underbart. Välkommen kära onsdag.
****
Magen börjar verkligen bli stor, tyvärr inte särskilt vacker. Det har nämligen uppkommit läskiga blodådror på magen och i morse tror jag fasiken jag såg en bristning. Fy så taskigt, inte precis för att jag är nån bikinimänniska. Men i alla fall.
Jag FB en ridkompis till mig och berättade att jag valt det BB där hon jobbar, jag frågade om hon har semester när vi ska dit och om hon kan vara med. Hon svarade att hon gärna är med oavsett och det känns väldigt bra, hon har jobbat i många år och är en trygg och mysig person.
På fredag ska jag bestämma om jag vill ha snitt eller vaginalt, för igångsättning blir det oavsett om inte tvillingarna tittar ut tidigare.
Jag har faktiskt inte bestämt mig, båda har både för och nackdelar. Jag vill ha det som är tryggast för bebisarna och att de klarar sig, de är viktigast. Minnet av förlossningen med Isak är ju inte särskilt mysigt även om det var en annan situation.
Jag har ju opererat och snittats 2 gånger förut i bikinilinjer för endometriosoperationer b la, jag piggade på mig direkt och var uppe på benen trots smärtan.
Men då slet man ju inte ut tvillingar ur magen.
Med Isak som iof var liten, var jag pigg men öm efteråt.
Jag har tills fredag och tänka på. Sen tror jag ändå inte det blir mitt val, bebisarna kommer bestämma hur de vill ut oavsett var deras mamma har för åsikt.
I går kom det nämligen paket! Inte lite heller utan en hel fantastisk låda med presenter till oss från Ulrika och Oscar. Allt fint inslaget som på självaste julafton, jag tror jag aldrig fått så mkt paket förut. Jag blev så rörd så jag grät en skvätt.
T o m med katterna fick presenter, Stiina blev alldeles till sig över en bläckfisk och jagade runt den i timmar, Greta leker med lådan och Robban adopterade filtarna och gosedjuren (jag fick lov o gömma de i garderoben sen, de var ju riktigt inte till honom)
Tack finaste ni!
Dessutom kom skötväskan jag vunnit billigt på tradera, den verkade i utmärkt skick och jag hoppas den passar på den enorma barnvagnen.
****
Gårdagen då?
Den var väldigt intensiv och inte nog med att jag är graviddement och glömmer bort möten, jag är ofokuserad, lite ilsk och trött också. Efter jobbet var jag alldeles slut och satt här hemma i fåtöljen och...bara satt. Jag är väldigt glad och tacksam att jag bara har 3 dagar kvar, jag orkar verkligen inte.
Jag var så trött att jag däckade vid nio i går kväll, men boken jag läste (jag är en riktig bokslukerska och plöjer mängder med böcker) var så intressant så jag släckte inte förrän efter 22 i alla fall. Sen vaknade jag 02.30 och sen var det kört.
Bebisarna underlättade inte genom att försöka sparka sönder mina inälvor vid 3-tiden.
4 timmar? Underbart. Välkommen kära onsdag.
****
Magen börjar verkligen bli stor, tyvärr inte särskilt vacker. Det har nämligen uppkommit läskiga blodådror på magen och i morse tror jag fasiken jag såg en bristning. Fy så taskigt, inte precis för att jag är nån bikinimänniska. Men i alla fall.
Jag FB en ridkompis till mig och berättade att jag valt det BB där hon jobbar, jag frågade om hon har semester när vi ska dit och om hon kan vara med. Hon svarade att hon gärna är med oavsett och det känns väldigt bra, hon har jobbat i många år och är en trygg och mysig person.
På fredag ska jag bestämma om jag vill ha snitt eller vaginalt, för igångsättning blir det oavsett om inte tvillingarna tittar ut tidigare.
Jag har faktiskt inte bestämt mig, båda har både för och nackdelar. Jag vill ha det som är tryggast för bebisarna och att de klarar sig, de är viktigast. Minnet av förlossningen med Isak är ju inte särskilt mysigt även om det var en annan situation.
Jag har ju opererat och snittats 2 gånger förut i bikinilinjer för endometriosoperationer b la, jag piggade på mig direkt och var uppe på benen trots smärtan.
Men då slet man ju inte ut tvillingar ur magen.
Med Isak som iof var liten, var jag pigg men öm efteråt.
Jag har tills fredag och tänka på. Sen tror jag ändå inte det blir mitt val, bebisarna kommer bestämma hur de vill ut oavsett var deras mamma har för åsikt.
Vilka underbara människor det finns.
SvaraRaderaJa. Verkligen!
RaderaVilka fina presenter!
SvaraRaderaJag är väl också lite i valet och kvalet ang ks eller vaginal förlossning. För ditt fall är det ju ytterligare en aspekt att tänka på, nämligen att det är två.
Jag kan alldeles för lite om tvillinggraviditeter, men hur pass vanligt är det att båda tvillingarna kommer med huvudet först och med "rätt" bjudning?
Dett är inte så vanligt. Men 50% föds vaginalt och den andra 50 med snitt.
RaderaOftast är det 1 tv som ligger rätt och den andra på tvären, så då brukar det både bli vaginalt o med snitt
Jag har upplevt både snitt och vaginalt. Snitt med min fösta pga att han satt i säte och ville komma redan i vecka 35+0, något vändningsförsök hanns inte med. Han var ganska påverkad när han kom ut, låg apgar, andningsstöd. Om det berodde på snittet eller att han var prematur vet man inte riktigt. Själv hade jag ganska ont efteråt men såret läkte bra och fint. Men det var lite svårt att lyfta efteråt, det stramade och man har ju restriktioner att inte bära mer än bebisens vikt de närmsta 6 veckorna.
SvaraRaderaMen jag hade en positiv upplevelse av snittet, så pass att jag ville ha snitt även med tvåan men det motsatte sig läkaren.
Idag är jag glad att läkaren "vägrade" ge sig, han ville att jag skulle föda vaginalt med tvåan eftersom det är en mer naturlig process för barnet. Under själva förlossningen förbannade jag dock läkaren och han fick sig både en och två svordomar :) Men i efterhand, en vaginal förlossning är en helt annan upplevelse, det var en fantastisk känsla efteråt, att få upp barnet på bröstet, att få knyta an direkt och den stillhet som uppstår efteråt, det var magiskt. Vid snittet var det så kliniskt och min pojk och man försvann in på neo direkt så jag hann bara så bebisen.
Du är mycket mer rörlig efter en vaginal och kan bättre ta hand om barnet, är min upplevelse.
MEN, med tvillingar är det ju en annan sak. Jag ville bara ge min bild av det som upplevt både och.
Kram och lycka till!
Tack för din utförliga kommentar. Det är ju verkligen för och nackdelar med båda. Så hur ska man veta?
RaderaJag blir så varm i hjärtat när jag läser din historia. Inte för att ni måste haft ett rent helvete i alla dessa år, utan för att ni äntligen är på väg att få det ni önskar. Jag har själv(med min man) försökt i 7 år, är i samma ålder och har aldrig plussat. Har endometrios jag med som jag opererat. Nu ruvar jag mitt sista ägg och förmodligen orkar vi inte mer efter det här. Paniken är så stor! Vi har bara gjort ett ivf och 3 återföranden men det har varit riktigt jobbigt mentalt tycker jag. Jag fattar inte hur ni orkat så mycket. Skönt att se att det finns någon rättvisa trots allt och stort lycka till i framtiden med era två små. Kram Jenny
SvaraRaderaJa, det har varit en väldigt lång resa. Och här kunde den ha slutat, men i stället påbörjade vi nåt annat.
RaderaVäldigt konstigt och verkligen ett mirakel
Jag tror ÄD var räddningen för oss, är det inget ni tänkt över?
kram o lycka till
Nej, det har inte blivit så eftersom jag anses har väldigt fina ägg. Konstigt nog. Det jag ruvar på nu var väldigt fint och jag hoppas på det men de tidigare har inte velat fästa. Vi får se vad som händer den här gången. Hoppet är det jobbiga, och det härliga. Stort lycka till för er! Kram
RaderaHej jag håller med Hanna, jag har också gjort båda o vill om det går föda vaginalt men både du o jag är väl sk riskpatienter 40+ o väntar tvillingar så man får väl snällt lyssna på vad läkaren har att säga men jag hoppas du får en helt annan upplevelse än tidigare med Isak för det måste ha varit otroligt jobbigt. Emma
SvaraRaderaja, jag tycker det är jättesvårt. Jag vill att allt ska gå så bra som möjligt för oss alla 4. så jag vet inte, liten vilsen är jag nog
Raderakram
Jajust det, blodådrorna! Det har jag glömt, men de försvinner. Bristningarna tänker jag som spår efter graviditet, något vackert har ju ändå växt i dig. Mina bröst (pga amning) är dock ännu ådriga och har lite bristningar. Jaja det är en fantastisk känsla att amma.
SvaraRaderaOm jag har haft en dålig upplevelse på en plats så brukar jag vilja ersätta det minnet med ett positivt. Därför valde jag att föda på samma sjukhus som där jag fick alla mina missfall. Alltså är mitt tips, föd vaginalt för att vända på den jobbiga födseln med Isak så att upplevelsen en gång blir positiv, men om tvillingarna ändå vill ut med ks, så, har du i varje fall försökt vaginalt.
En sak som är häftigt med att föda vaginalt är att när värkarna är som värst kan du höra jordens urmoder trumma för att åkalla din inre råstyrka. Haha låter flummigt men styrkan du får kan krossa sten!
Hej. Jag är så glad för din/er skull. Det är så roligt att läsa din blogg. Tack för att du delar med dig. Ang. kejsarsnitt eller ej ....jag tycker att du ska välja kejsarsnitt. Vi hade också jättesvårt att få barn och jag var 40 vid födseln. Diskuterade saken med flera olika väldigt rutinerade förlossningsläkare och de var alla överens om att snitt var bästa alternativet för oss. Vår dotter hade högsta score på apgar och mådde hur bra som helst trots att hon föddes med kejsarsnitt. Själv var jag uppe och gick ett par timmar efter, visst gjorde det ont men jag hade heller inte förväntat mig något annat. Personligen är det min uppfattning att kejsarsnitt är det säkraste för barnet. Kram och lycka till
SvaraRaderaGör snitt, det är allra säkrast för bebisarna. Javisst, du kommer att ha ont efteråt men tar du det lugnt och fortsätter med alvedon/voltaren i minst två veckor efteråt så är det ingen smärta att tala om. Och glöm för guds skull inte att ta laxerande varje dag, förstoppning gör allt tusen ggr värre.
SvaraRaderaVad roligt att ni gillade det.... härligt att katterna också gillade sina..... Hoppas allt kommer väl till användning
SvaraRaderaJag dör hellre än gör ett snitt till. Precis allt gick fel. Det är inte så bara. Det är en stor bukoperation och magen kan verkligen bli skitful efter. Så jag måste operera om mig. )
SvaraRaderaDet är svårt. Men jag skulle ändå försöka vaginalt först om det gick. Anknytningen blev bättre.
Jag har fött vanligt, med snitt. Och med igångsättning nu sist. Det var fint att få föda vaginalt igen.
Jag vill ha och får en igångsättning nu igen. Och får det. Helst 37 igen..Men gör man en igångsättning för tidigt är risken för snitt stor.
Är man lite öppen och tappen mjuk är det lättare.
Släpp lite fakta och gå på din känsla. Du är klok. Det val du gör. Kommer att vara rätt. Men visst är det svår. Mitt enda tips är väl egentligen att bolla med så många läkare du kommer åt att bolla med. De har erfarenhet som deras patienter oftast saknar. Ta reda på så mycket du kan. Läkare är bra på att inte berätta allt. Ställ tusen frågor om du orkar och har lust.
stor kram