Att få saker gjort

Min man har en startsträcka på typ 1 år. Jag hinner bli arg 20 ggr innan han får tummen ur. Som till helgen när syster och barn kommer vill jag att han ska lösa ytterdörrsfrågan. Tror ni han har gjort ett endast handtag? Nejdå. Inte ett dugg, han sitter där i sitt soffhörn hela kvällarna och grejar med datorn.

Grrrrr.

Ibland tycker jag det märks att han blivit äldre, han är ju trots allt 9 år äldre än mig. Nu börjar det märkas. I mina ögon är han dock alltid 25 år.

Dessutom börjar han bli lite rund, få lite mage. Från att varit smärt. Hm. En soffpotatis?!

Jag är sån som gör saker på en gång så är det gjort. Oftast innan nån ens hunnit tänka på det. Men om jag inte gör det så går jag och tänker på det hela tiden.

I dag ska maken i alla fall växla pengar och ta ut pengar för försöket från vår fond, förra gången tog vi ut ca 15 000 så vi gör väl samma sak nu med. Om lite mer än en vecka åker jag!

Just nu känns det som jag oroar mig för allt.
Min syster som ska komma..Vi känner ju inte varann så bra och dessutom är vi extremt olika.
Jobbet, jobbet, jobbet och jobbet.
Att vi ska misslyckas igen
Robbans hjärtsjukdom
Stiina börjar bli till åren
Att jag aldrig går ner i vikt

Vad jag önskar att jag var en sån person som tänkte att allt ordnar sig, som inte oroar sig.

I kväll är det stallet. Undra vad jag får för häst.


Kommentarer

  1. Måste erkänna att du verkligen inte är ensam i din bild av maken med sin startsträcka. Och man blir ju galen!!! Hoppas pengarna blir växlade i alla fall!

    Vi är ju alla olika. Vissa oroar sig aldrig, medan vissa av oss oroar oss för en massa. Jag har gett upp hoppet om att bli en sådan som aldrig oroar mig. Ändå vet jag att jag uppfattas som extremt positiv av många. Tror det har att göra med att det ju i alla fall aldrig blir värre än det värsta jag tänkt mig, utan oftast mycket bättre - och då blir jag glad. Njuter mer av det goda som händer. Fast ibland är det ju skönt att kunna släppa lite av orostankarna - så man inte besväras av dem på nätter eller annat.

    Samtidigt så har du ju väldigt väldigt mycket som är tufft. Och vem går ur en sådan situation och bara rycker på axlarna? Då har man ju något fel på sig.

    Hoppas du får en härlig kväll i stallet, där du kan släppa oron och bara koncentrera dig på hästarna.

    Varma kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jobbigt att vara en sån som oroar sig jämt. Önskar man kunde byta hjärna i bland, eller åtminstone stänga av.

      Kram!

      Radera
  2. Jag brukar säga till min man att varför oroa sig över saker som man inte själv kan styra över. Händer det så händer det.. då får man göra det bästa av situationen. Kan du inte stänga in katterna i ngt rum när killen ska ut och leka och sen släppa ut dem när han har slutat sprungit ut och in. Så brukar jag göra med mina när vi måste ha dörren öppen tex. Då vet jag vart jag har dem och dem brukar inte protestera. :)

    SvaraRadera
  3. Samma bekymmer med min make...

    Hoppas du haft en bra kväll i stallet. Kram!

    SvaraRadera
  4. Skönt att jag inte är ensam! Men det gör mig galen!

    Kram till er!

    SvaraRadera
  5. Ofta källan till irritation här med - jag anses tjatig och jag tycker han kunde släppa den där datorn/ipaden/andra teknik prylar... Min man "hjälper" till - vad fanken det är ju hans ansvar med...
    Kramen

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering