Att vara småbarnsförälder
Så, efter några skakiga dagar så tar vi nya tag igen. I dag är jag ensam hela dagen, det var länge sen sist.
Jag är fortfarande så förundrad över hur småbarnslivet är och hur lite jag förstått. Har alla föräldrar haft det så här?
Jag vet inte riktigt vad jag tänkt med alla mina kompisar som har barn, men jag tycker alla varit så coola och barnen som små änglar. Eller så är det bara det jag kommit i håg. Men å andra sidan kände jag inte en människa som har tvillingar, för hur det än är så tror jag det är annorlunda.
Jag skulle säkert tänkt att det var samma om jag bara haft en men jag vet faktiskt inte. En bara Klara eller Alfred skulle ju varit rätt smidigt. Men tänk att inte få uppleva lyckan att få se två barn växa upp, som sen får en lekkamrat hela tiden. Det är få förunnat.
Nu har vi haft några stöknätter ett tag, det är Alfred som har svårt att somna och vaknar på natten. Det tär en del på oss, men han verkar ju pigg och glad :) Han har även börjat vaknat hiskeligt tidigt på morgonen oxå, så vi får se hur det blir framöver.
En tvillingförälder sa att det blir toppen när de blir runt 5 år, då släpper mkt av slagsmålen, avundsjukan och fighterna. FEM ÅR? oh der gad.
****
Jag träffade på en granne i går och frågade äntligen det som jag tänkt på så länge, har de funderat på mindre hus och kan de tänka sig byta med oss? De bor i ett stort hus precis ovanför oss och är till åren. Han sa i alla fall att de ska tänka på saken.
För jag trivs i området och vill bo kvar men vill ha lite större. Vi kan ju försöka bygga ut men det kostar då energi och pengar.
Man kan även flytta runt lite väggar men även det är ju et projekt i sig, tänk om vi känt en snickare eller varit händiga själva. Det hade ju varit perfekt.
****
Vi har ju en lite hemlig hemsida med bla lite recept, önskelistor och där även barnens. Där har vi ju lagt ut bankkontot till barnen och tydligen har någon varit där och kikat för det var en en insättning på 600 kr till jul där. När vi frågar nära och kära vet ingen om det.
Skumt, men tack du okända välgörare.
Jag är fortfarande så förundrad över hur småbarnslivet är och hur lite jag förstått. Har alla föräldrar haft det så här?
Jag vet inte riktigt vad jag tänkt med alla mina kompisar som har barn, men jag tycker alla varit så coola och barnen som små änglar. Eller så är det bara det jag kommit i håg. Men å andra sidan kände jag inte en människa som har tvillingar, för hur det än är så tror jag det är annorlunda.
Jag skulle säkert tänkt att det var samma om jag bara haft en men jag vet faktiskt inte. En bara Klara eller Alfred skulle ju varit rätt smidigt. Men tänk att inte få uppleva lyckan att få se två barn växa upp, som sen får en lekkamrat hela tiden. Det är få förunnat.
Nu har vi haft några stöknätter ett tag, det är Alfred som har svårt att somna och vaknar på natten. Det tär en del på oss, men han verkar ju pigg och glad :) Han har även börjat vaknat hiskeligt tidigt på morgonen oxå, så vi får se hur det blir framöver.
En tvillingförälder sa att det blir toppen när de blir runt 5 år, då släpper mkt av slagsmålen, avundsjukan och fighterna. FEM ÅR? oh der gad.
****
Jag träffade på en granne i går och frågade äntligen det som jag tänkt på så länge, har de funderat på mindre hus och kan de tänka sig byta med oss? De bor i ett stort hus precis ovanför oss och är till åren. Han sa i alla fall att de ska tänka på saken.
För jag trivs i området och vill bo kvar men vill ha lite större. Vi kan ju försöka bygga ut men det kostar då energi och pengar.
Man kan även flytta runt lite väggar men även det är ju et projekt i sig, tänk om vi känt en snickare eller varit händiga själva. Det hade ju varit perfekt.
****
Vi har ju en lite hemlig hemsida med bla lite recept, önskelistor och där även barnens. Där har vi ju lagt ut bankkontot till barnen och tydligen har någon varit där och kikat för det var en en insättning på 600 kr till jul där. När vi frågar nära och kära vet ingen om det.
Skumt, men tack du okända välgörare.
Vilken lycka det måste få vara att se två små liv växa och bli stora.. Men jag kan förstå att det är kämpigt:-(.. Hoppas det snart känns lite lättare.. Vi har bara ett litet hus på 87 kvadrat men har lyckat få till ett sovrum till genom att dela av ett rum.. Dock blir det inga stora rum, men dom räcker till.. Kanske något ni oxå kan göra, men det beror ju på planlösningen på ert hus.. Ha en bra dag, kram
SvaraRaderaDet skulle vi oxå behöva göra, deras rum är rätt stort och rummet bredvid är yttepytte. Men hur gör man sånt?
RaderaDu okända snickare..Var finns du? :-O
Haha, jag har en rätt trilsk fyraåring (och en lite lugnare ettåring) och ser också fram emot den beryktade magiska femårsåldern ;)
SvaraRaderaJag tror nog att det är tuffare med tvillingar. Jag tycker bebistiden var en förberedelse för tuffare strider längre fram, men det blir också lugnare, roligare ju äldre de blir. Också.
Och vilken lyx att de har varandra! Det kommer inte bara bli syskonbråk utan även mycket kärlek dem emellan.
Ja, det gör jag med. Men det är låååååångt dit :)
RaderaJag har en 7-åring och en 1-åring och jag kan hålla med om att det är bra bör det kommer i 5 årsåldern. Tills de kommer till 6-årsåldern för de är då den vörsta åldern av de alla!!! OMG, detta uträknande, medvetna trotsande och surande�� så passa på att njut medans de är i 5-årsåldern när de kommer dit, haha�� så nu väntar jag till 8-9-årsåldern när förhoppningavis 6-7 årstrotsen är över��
SvaraRaderaJag säger som min svägerska; så fort barnen är jobbiga/trotsiga säger de att barnen är i nån fas, men problemet är bara att de alltid verkar befinna sig i nån j-vla fas! Och ibland känns det verkligen så, haha��
OMG! Tar faserna någonsin slut?
Radera:-)
Faserna kanske tar slut när de närmar sig ålder att flytta hemifrån, haha;-) det verkar bara vara att hålla ut när de är jobbiga och njuta av de roliga stunderna även när de är inne i sina faser, som de oftast är;-)
SvaraRadera