Vecka 17 (16+6)
Fortfarande en mardröm.
Rörigt i mitt huvud och inlägget blir likaså.
Gårdagen tillbringade jag mest att läsa om änglamammor, förlossningar i veckan 19 och 20 och spädbarnsfonder.
Och så grät jag. Hela dan.
Men sen på kvällen kändes det lite bättre även om jag legat vaken i natt och det inte blivit så mycket sova.
Det far omkring mycket tankar i mitt huvud, och det som jag tänker mest på är att jag tycker det är oerhört jobbigt att vara gravid nu, att magen växer och att Isak finns där. För är han så sjuk vill jag avsluta det här nu, jag orkar inte vänta veckor medan han växer och blir större.
Om de visste att det skulle bli så här illa redan vecka 12, varför låter läkarna graviditeten fortlöpa?
Jag funderar oxå mkt över att föda när man är i vecka 20, hur kommer det vara? Vad kommer hända och hur kommer vi reagera?
Vem ska ta hand om katterna?
Jag funderar oxå över vad jag ska säga till alla som inte vet. Ska jag strunta i det eller ska jag säga nåt? Och vad ska jag säga?
Jag kan just nu inte alls prata med mina två bästa kompisar. Eller sms dem. Jag vet inte varför. Det bara går inte. Jag mailade dem i morse. Så fegt. Men vad ska jag göra? Jag tror jag kommer få ett sammanbrott om jag pratar med dem.
Jag hör nästan samtalen till min mamma i huvudet:
-Du ska bli mormor till en liten pojke. Isak. Tyvärr överlevde han inte.
-SKA NI HA BARN? VA? Det har ni aldrig velat haft. Vet du att din morbror..Vet din syster om det här? och förresten så har jag väldigt ont i fingret just nu och min man har inget jobb. Vi är så fattiga.
Osv.
Till min pappa:
-Du ska bli morfar till en liten pojke. Isak. Tyvärr överlevde han inte.
-Jaha. -Jag ska till tandläkaren i morgon.
****
Snart ska jag till jobbet och möta alla undranden.. Och ja, jag måste till jobbet annars blir jag galen här hemma.
****
Några har undrat vad de kan göra för mig. Och just nu har jag letat hela huset efter mina virknålar, för i går kändes det jätteviktigt att börja virka eller brodera nåt. Men jag hade ingenting hemma.
Så om någon har en virknål hemma? (1,5)
Och så minnesboken. Eller mitt första år eller gravidbok. Vilket som.
Har ni sett nån som verkar bra?
Tack för att ni finns och för era fina kommentarer, sms och FB. Tack.
Rörigt i mitt huvud och inlägget blir likaså.
Gårdagen tillbringade jag mest att läsa om änglamammor, förlossningar i veckan 19 och 20 och spädbarnsfonder.
Och så grät jag. Hela dan.
Men sen på kvällen kändes det lite bättre även om jag legat vaken i natt och det inte blivit så mycket sova.
Det far omkring mycket tankar i mitt huvud, och det som jag tänker mest på är att jag tycker det är oerhört jobbigt att vara gravid nu, att magen växer och att Isak finns där. För är han så sjuk vill jag avsluta det här nu, jag orkar inte vänta veckor medan han växer och blir större.
Om de visste att det skulle bli så här illa redan vecka 12, varför låter läkarna graviditeten fortlöpa?
Jag funderar oxå mkt över att föda när man är i vecka 20, hur kommer det vara? Vad kommer hända och hur kommer vi reagera?
Vem ska ta hand om katterna?
Jag funderar oxå över vad jag ska säga till alla som inte vet. Ska jag strunta i det eller ska jag säga nåt? Och vad ska jag säga?
Jag kan just nu inte alls prata med mina två bästa kompisar. Eller sms dem. Jag vet inte varför. Det bara går inte. Jag mailade dem i morse. Så fegt. Men vad ska jag göra? Jag tror jag kommer få ett sammanbrott om jag pratar med dem.
Jag hör nästan samtalen till min mamma i huvudet:
-Du ska bli mormor till en liten pojke. Isak. Tyvärr överlevde han inte.
-SKA NI HA BARN? VA? Det har ni aldrig velat haft. Vet du att din morbror..Vet din syster om det här? och förresten så har jag väldigt ont i fingret just nu och min man har inget jobb. Vi är så fattiga.
Osv.
Till min pappa:
-Du ska bli morfar till en liten pojke. Isak. Tyvärr överlevde han inte.
-Jaha. -Jag ska till tandläkaren i morgon.
****
Snart ska jag till jobbet och möta alla undranden.. Och ja, jag måste till jobbet annars blir jag galen här hemma.
****
Några har undrat vad de kan göra för mig. Och just nu har jag letat hela huset efter mina virknålar, för i går kändes det jätteviktigt att börja virka eller brodera nåt. Men jag hade ingenting hemma.
Så om någon har en virknål hemma? (1,5)
Och så minnesboken. Eller mitt första år eller gravidbok. Vilket som.
Har ni sett nån som verkar bra?
Tack för att ni finns och för era fina kommentarer, sms och FB. Tack.
Jag tänkte sätta ihop lite texter (sjukhustexterna del 1-xx) med foton och skicka in till någon av företagen som framkallar fotoböcker på nätet. Den ska min dotter få när hon blir 18, att få läsa om sin lillebror (om hon vill).
SvaraRaderaJag lider med dig, men kan aldrig aldrig förstå såklart. Mina tankar går till dig. Jag hoppas att de har gjort ett fruktansvärt misstag, men annars att ni blir gravida igen fort fort...Man klarar mer äön man tror och du kommer att klara detta. Kramen
SvaraRaderaJag har inga bra råd att ge men jag tänker på er. Våra vänner gick igenom något liknande när deras förstfödde son föddes i vecka 19 år 2011. Deras son hade för liten hjärna, jag vet inte om det var så som det kan vara med Isak men hjärnan var iaf för liten och han skulle inte överleva utanför mammas kropp. Det skär i hjärtat att ni också ska behöva gå igenom detta och jag hoppas att det ska ske ett mirakel så att det visar sig att Isak är frisk och kommer till er efter en fullgången graviditet och att han mår bra. Jag vet att chanserna kanske inte är så stora att det blir så men va fasen, det är bara för orättvist annars. Jag tänker att OM det blir så som vi inte vill dvs att Isak föds i vecka 19/20 så tror jag att ni kanske ändå ska be att få en samtalskontakt? Om det inte finns på MVC så finns det på KS. Men det borde ni inte behöva be om tycker jag! Jag tycker att MVC borde självmant erbjuda er detta och hänvisa er till KS och hjälpa er att boka tid! Om MVC inte har egna psykologer så måste de ju ha någon som de samarbetar med? Ni gör såklart som ni vill men som sagt jag tror att det är bra för detta är fasen inte mänskligt att behöva orka med utan hjälp av sjukvården. Tänker på er. Kram
SvaraRaderaJag lider med er! Känn efter vad som är rätt för er, jobba/inte jobba osv. Det är ert barn och ni vet vad som är bäst och rätt. Och jag hoppas att dina föräldrar gör bättre ifrån sig när de får veta, annars är de inte mycket till föräldrar =(
SvaraRaderaJag ska köpa virkgarn i dag efter jobbet och köper gärna en virknål til dig. Dock vet jag inte var du bor, men kan skicka den på posten om du ger mig din adress. Du kan mejla till drommaromsmatt@live.se om du vill.
Tänker på er!
Stora kramar från mig
Sorgligt att läsa om vad dina föräldrar troligtvis kommer säga. Du är i svår chock nu, låt det vara så och låt andra få ta hand om sina reaktioner själva. Du behöver inte lägga fram saker på något särskilt sätt eller dylikt. Säg bara rakt ut vad som hänt.
SvaraRaderaValidera dig själv hela tiden genom att säga: "Det är inte konstigt att du är ledsen" Detta är mycket svårt för dig/er att gå igenom. Du gör det som du ska just nu, du gråter och du skriver - det verkar kännas konstruktivt för dig. Fortsätt med det! Vi finns här!
Jag påbörjade en minnesbok till Tusse. Min vän köpte en någon slags foto/scrapbook som vi klistrade in dikter, texter och bilder i.
Stor stor varm kram till dig!
Jag läser din blogg med tårarna rinnandes ner för mina kinder.
SvaraRaderaUnder våren födde jag min son i gravidvecka 21. Trots att han var sjuk är han det vackraste jag någonsin upplevt. Att förlora ett barn är det tuffaste jag någonsin behövt gå igenom och jag önskar att ingen människa någonsin skulle behöva få uppleva det.
Även om ord inte är i närheten av att vara tillräckliga en sån här gång, så vill jag ändå att du ska veta att du finns i mina tankar! <3
Jag köpte en vanlig svart bok på åhlens som man kan klistra in foton i och så klistrade jag in bilder vi tog på den vi förlorade och några fina änglabilder runt om och skrev några rader. Även om kurator känns fjuttigt så tycker jag du ska ge sjukhus kuratorn en chans, dom jobbar ju med just sånt här. Och om ni behöver avbryta är det kvinnoklinikenskurator ni får träffa för att gå igenom vad ni önskar för isak, minneslund osv.. Jag är så djävla ledsen för er skull och förstår inte hur ni ska orka er igenom allt men timme för timme.... Kramar
SvaraRaderaJag nappar på att ge dig virkstöd, jag har virkat mig igenom kriser.
SvaraRaderaVill du ha någon av storlekarna 1; 1,40; 1,90 eller 2,5 så har jag dubletter. Det är Boye och Phildar-nålar från förr så numren är lite annorlunda.
Finns i närheten av KS Solna mån-ons eller norr om stan. Ser du min mail via detta inlägg?
Kram!
Jag kan bli så förbannad när jag tänker på hur lite stöd ofrivilligt barnlösa får, hur ouppmärksammat ämnet är, hur vi lider i det tysta och hur fruktansvärt ont det gör. Hur många av oss går in i depression, funderar på självmord? IVF- försök borde vara obegränsat och det borde finnas en handlingsplan efter missfall o dyl. hur vi ska tas om hand. Vi är så många och ingen verkar veta om oss - "du kan ju alltid adoptera" / "slappna av" - hör till vanligheterna som vi får höra. Och skolan/samhället hotar med riskerna att skaffa barn tidigt - inte fördelarna. Sorry, men jag blir så ledsen och arg när jag tänker på detta.
SvaraRaderaAlltså ibland är livet allt bra orättvist.....
SvaraRaderaÖnskade att det skulle få vara en fin tid för er, där allt var mysigt....
När det gäller fotoböcker, gör vi årsböcker här via en hemsida med fotoprogram www.ifolor.se vi är supernöjda med dem....
Massor av kramar
Det är bara för ledsamt. Jag känner med dig och önskar så att allt kunde vara annorlunda. Förstår att det är kaos hos dig och att då förvänta sig att möta anhöriga som beter sig egoistiskt är inte lätt. Tänker på dig, kram Fröken Bus
SvaraRaderaFredagskram till er !
SvaraRaderaFöljer er genom din blogg. Är så fruktansvärt ledsen för er skull. Min starkaste tanke är: VARFÖR behöver vissa gå igenom så fruktansvärt mycket? Det är så jäkla orättvist så det är inte sant. Tillåt er att sörja, på vilket sätt och hur mycket ni vill, det är ER sorg! Många tusen driljoner styrkekramar och tankar
SvaraRadera