Men suck över vården

 Man ska inte ropa hej innan man kommit över ån. Jag kände ett sånt otroligt hopp över att Alfred skulle få sin utredning. Men efter det första samtalet i juli har vi inte hört ett ljud. Jag har försökt att ringa men det går inte ens att komma fram. 

Nu när han börjat åk 2 märks det tydligt att han behöver anpassningar. Vi har haft ett superbra samtal med skolan som försöker anpassa så gott det går. Här hemma har det varit perioder med lugn varierat med utbrott. Klara hamnar lite i skymundan och även dem två bråkar en del. Hon å andra sidan har oxå utbrott och kan skrika så högt att min klocka larmar för buller och hög decibel. 

Hösten har varit rätt intensiv med mycket kalas, lek med kompisar och vi åker skytteltrafik mellan aktiviteterna. Precis som det ska vara, jag Är glad att tacksam att de bjuds på kalas och har kompisar. Båda älskar friidrotten, Klara sin ridning och Alfred sin parkour. 

Jag har varit i väg på världens underbaraste ridläger och bara fått vara jag. Hästar är livet, och jg är så tacksam att jag har den möjligheten. 

Något av det bästa jag gjort på flera år var min magoperation. Jag är SÅ nöjd, nu känns min kropp lite mer som jag. Magen står inte rätt ut och jag ser inte gravid ut längre. Med smartlipo jag jag ner en hel klädstorlek och skäms inte längre när jag rider. Själva operationen kändes ingenting och inte heller något efteråt, det enda var att jag var blå och lila på mage och venusberg nån vecka. 

Som alla ni andra oroar vi oss över el, räntor och höjda matpriser. vi spar på värme, duschar och jagar röda prislappar. Sellpy är numer min bästa vän där jag både säljer och köper kläder.