Fysisk kärlek, Robban & känslor

Sicken dag det blev i går, jag for runt som ett spoling mellan alla aktiviteter och naturligtvis vaknade jag kl 03.00 i natt och låg och funderade på dagen som varit. Sen var det kört att somna om.

Men vi börjar från början....

Alla var välkomnande när jag smög in på jobbet och alla la huvudet på sned och frågade hur det var. De vill oxå veta när jag kunde komma tillbaka. Jag vet inte vad jag ska säga riktigt eftersom jag inte vet själv hur det är.  Jag svarade ärligt att jag fortfarande är ganska skör, att jag ville prova att hälsa på utan att få en panikattack.

Då tittade de förvånat på mig och det slog mig att de har inte alls fattat vad som hänt eller vad jag gått igenom.

Jag höll en ganska lågmäld profil, jag sa inte så mycket och var nog lite avvaktande. Sen gick alla på möte och jag jobbade till ca 11. Det var skönt att jobba och fokusera på annat. Det var roligare än jag trodde och hoppas bara jag klarar stressen sen.

Efter lite storhandel, ta TBE-spruta så var det dags att åka och fika i stallet med några ridkompisar. Där blev jag kvar ända till 21.15. Jag vet inte varför för jag ville mest hem.

Sammanfattningsvis så funderar jag i alla fall om jag har PMS för jag är så himla känslig för alla (både jobb och stall) intryck, hur alla sa, på vilket vis och allt kändes så konstigt.

Eller så är det kanske det där avsaknade filtret för känslor, stress och intryck som Camilla skrev om i sin kommentar. Kanske det tar tid att bygga upp sig och hitta mig själv igen.

Jag har väldigt svårt för kramar och pussar av maken just nu. Hålla handen går bra men resten går bara inte, jag har bara lust att springa. Jag har liksom inget att ge tillbaka, jag är ju annars en mycket kramig människa men inte nu, jag känner mig som en skurk. Han försöker verkligen bry sig om mig men jag slingrar mig bara.

Jag vet inte alls vad jag ska göra för att få det att släppa och tänker att det borde ju vara tvärtom. Det är väl nu jag borde behöva honom?

(Robban däremot (katten alltså) kan jag överösa kärlek på)

****
Vi sålde spisen till kompisen som jag var hos häromdagen och de lyckades få den att fungera. Det är nästan som om spisen ville bo hos dem i stället :) 1000 kr och en middag blev betalningen.

Jag kommer rida 2-3 gånger i mitt gamla stall innan jag byter till nya. Efter i går känns det som ett bra beslut att byta stall.

****
Strax ska jag åka i väg till djursjukhuset med lille Robban, det känns inte alls roligt. (både bilköringen alldeles själv och oron)  I dag tror jag han ska tömma alla tarmar och få lavemang, och maginnehåll för i morgon ska han genomgå både gastroskopi och rektoskopi. De kommer ju och söva honom och eftersom han har HCM så är det extra vanskligt.

Dessutom kommer det bli ruskigt dyrt!

Jag kommer sakna honom massor, huset är inte detsamma utan honom.




Kommentarer

  1. Klart allt tar tid Cecilia, jag tror inte det är PMS utan sorg, sorg är en sån svår och indviduell process ge dig själv den tid du behöver. Om du vill jobba kanske börja med lägre procent?

    Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du har nog rätt.

      Men då måste jag få tag i läkare, och få sjukskrivning. Det är inte det lättaste...

      Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering