Ruvardag 9

Vilken dag det var i går, jag var glad, arg, ledsen och besviken allt under samma dag. Jag har lust att säga upp mig på stört för jag blir så förbannad.

Och jag är lika vilsen fortfarande, ena sekunden så vill jag börja på ena stället och andra sekunden vill jag stanna kvar.

Egentligen vill jag byta men:

-Vid graviditet lurar jag ju inte bara dem utan mig själv oxå. Då hinner jag vara där från mars-juli och sen efter mammaledighet blir jag arbetslös. Det känns inget vidare
-Framförallt inte nu när vi är barskrapade och om vi skulle behöva pengar till nytt försök så har vi inga pengar att göra nya försök
- Jag trivs inte, alla säger upp sig, men det är fortfarande bättre än mitt gamla jobb
-Jag vet ingenting om hur det är därborta, många verkar vara sjukskrivna, många vikarier där med

Men jag ska dit i dag med och prata med den ena gruppen som jag ska ev jobba med, träffa chefen och prata. Får se hur pass ärlig jag är.

****
Sen måste jag panika i väg och köpa lite mer julklappar och sen är det jobb i stallet 17-21, kanske jag har fått en ridkompis att komma och hjälpa mig nån timme då min rygg fortfarande är bara skit. En tanke jag hade; det kan väl inte vara njurar eller nåt?

Jag har oxå läst i tidningen om ett nytt labb som öppnat som man beställer test  av på nätet, lämnar prover och får svar av en läkare sen, jag ska köpa en checkup och kolla trombocyter osv. Närmaste labb låg långt från mig men det gör inget, jag kan åka i mellandagarna.

****
Jag är så irriterad hela tiden, känner att jag inte får stöd av maken. Jag försöker prata med honom men får inte så mkt svar tillbaka. Han har aldrig varit särskilt talför om icke tekniska saker. Men i går frågade han inte ens hur allt gått under dagen, han sa angående jobb att jag ska göra vad som är bäst.

Så jag skällde på honom och gick och la mig och grät mig till sömns.

Så nu är jag trött och arg och han är helt oförståendes, han förstår inte varför jag blir arg.

Alla dessa hormoner och tabletter gör mig helt psyko (och har ont i tuttarna, är yr, trött och har mensvärk). Men i alla fall. Om jag inte får stöd från maken, vem ska jag då få det i från?

Snart är det testdag!

5-Day Transfer


Days Past
Transfer (DPT)
Embryo Development
OneThe blastocyst begins to hatch out of its shell
TwoThe blastocyst continues to hatch out of its shell and begins to attach itself to the uterus
ThreeThe blastocyst attaches deeper into the uterine lining, beginning implantation
FourImplantation continues
FiveImplantation is complete, cells that will eventually become the placenta and fetus have begun to develop
SixHuman chorionic gonadotropin (hCG) starts to enter the blood stream
SevenFetal development continues and hCG continues to be secreted
EightFetal development continues and hCG continues to be secreted
NineLevels of hCG are now high enough to detect a pregnancy


****
Tack Lina för det fina paketet, kortet och alla mediciner! En kollega på jobbet kom på mig när jag försökte packa ner dem och undrade varför någon skickat mediciner till mig :-) Den förklaringen jag gav vill ni inte ens veta.




Kommentarer

  1. Kan du inte testa idag? Det borde ju synas nu. Och jag tycker absolut du ska ta jobbet. Tror du skulle må mycket bättre psykiskt då och det kan ju i sin tur hjälpa till vid kommande graviditet eller nya försök att slippa all negativ stress på ditt nuvarande jobb. Lycka till med allt och god jul!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Det verkar som att du är eftertraktad av arbetsgivare så jag säger som LM, du kanske ska överväga det andra jobbet ändå? Är det inte bra så verkar det som att du kan få ett annat jobb ganska fort. Glöm inte räkna in faktorn DU och din kunskap. :-)

    Tack så hjärtans mycket för tipset om labbet! Jag och Fina M diskuterade hur han ska få till sina provtagningar senast igår. Så ditt tips är toppen!

    Du anar inte hur mycket jag håller tummarna för dig nu. Hårt!

    KRAMAR

    SvaraRadera
  3. Jag önskar dej allt gott och håller mina tummar!!
    Kristina

    SvaraRadera
  4. Hoppas innerligt att du får användning för medicinerna nu på en gång! Väntar spänt på testdagen :)

    SvaraRadera
  5. Jag förstår verkligen att du tvekar inför att säga upp dig och jag kan inte säga vad som skulle vara bäst för dig, man ska gå på sin magkänsla. Jag kan bara berätta om mitt val. Jag har jobbat i sex år på samma arbetsplats och egentligen vantrivts ända sen start. Jag har dock tänkt att det säkert blir bättre med tiden. Men tiden har gått, och det har bara blivit sämre och sämre. Nästan alla mina kollegor har bytts ut både en och två gånger, många har sagt upp sig utan att ha något annat jobb att gå till. I somras tog jag beslutet att börja söka jobb som inte fanns, dvs ringa runt och skicka spontanansökningar. Till slut så fick jag napp, igår blev jag erbjuden ett vikariat på ett år. Det känns helläskigt att byta en fast, trygg tjänst mot ett vikariat, men jag höll på att gå in i väggen så jag känner att jag bara måste bort. Och denna nya tjänst är nästan skräddarsydd för mig och kommer ge mig massor av erfarenhet, så även om det inte blir någon förlängning så kommer jag nog inte ha svårt att få jobb någon annan stans efter att vikariatet är slut. Jag blundar och hoppar, och hoppas på det bästa! Stort lycka till med allt! Kram Marina

    SvaraRadera
  6. En sak måste du ta bort från listan - att du skulle lura arbetsgivaren! Däremot slår det mig - det finns ju en möjlighet att ställa frågan: skulle ni vilja ha mig även om jag skulle bli med barn? En väldigt modig/dumdristig fråga kanske, men också väldigt ärlig.

    När måste du bestämma dig? Hur kändes det idag?

    Och män... Vad ska man säga om dem? Man önskar ju att de kunde ge stöd och förstå, men ibland... Enklare att få stödet av någon god vän ibland. Och männen förstår nog på sitt sätt och försöker stötta på sitt sätt, men det blir så fel.

    Många varma kramar!

    SvaraRadera
  7. Tack för tipset om labbet. Jag förstår att det är mycket att tänka på nu. Jag hoppas att allt går bra.

    SvaraRadera
  8. Om du berättar att ni försöker bli gravida kan de inte neka dig jobb för då kan du dra diskrimineringskortet, man går inte neka jobb för att någon är/planerar graviditet. Sedan har du ingen skyldighet att berätta om graviditet förrän det är dags att gå på föräldraledighet, blir osäker på om det är 1 eller 3 månader före man ska ansöka om föräldraledigt men det är bara att googla! Men innan det har du ingen skyldighet att berätta om ev graviditet! Du lurar INTE arbetsgivaren.

    SvaraRadera
  9. Om du inte är gravid och tackar nej till drömjobbet, orkar du med det? Bara en tanke… NU hoppas jag ju att du är gravid men kan vara bättre att ha ett vik du älskar och trivs på.

    SvaraRadera
  10. Det är 2 månader innan man måste säga till om föräldraledighet.

    SvaraRadera
  11. Kollar också runt för att göra blodprov och hittar blidkollen.se och https://medisera.se/ Ngn som testat?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering