Vecka 30 (29+5)
Dags att åka till förlossningen i dag igen, jag vet att de ska kolla CTG i alla fall, sen får jag hoppas jag inte ska lämna prover för jag är helt blå på armar och händer. Det finns liksom inga vener kvar att sticka i.
I natt har det kliat på handflator och fotflator, gud så det kliat! Det är nästan som när man bränt sig, det gör ont och kliar samtidigt. Jag tycker även att jag är lättblödande, både vid blodproverna och hos tandhygienisten blödde jag i nästan 2 timmar efteråt. Det måste jag fråga om idag.
Appråpå tandhygienisten var hon lite väl öppenhjärtig i går, hon började med att fråga om tvillingar och om vi gjort IVF. För okända brukar jag inte svara på frågan utan säga mer "mmm" för jag tycker inte de har med det att göra. Sen drog hon hela sin IVF historia, frågade om vilka kliniker jag rekommenderade och jag tror hon pratade i 50 minuter. Det är ju inte heller det lättaste att svara med massa med saker i munnen.
Jag hämtade ut medicinen för hepatos, och passade på att fråga lite om den till apotekaren. Men hon fräste åt mig att jag skulle läsa bipacksedeln och föste i väg mig. Hon var dessutom smutsig så jag gissar att hon haft en dålig dag.
I bipacksedeln stod inte mycket förutom att man inte ska ta Ursofalk vid graviditet. Nä, va fint. Min medicinlista är ju helt galen nu, jag som tänkt att jag inte ska äta en enda tablett.
Sen var det skönt att komma hem till ett nystädat hem, fantastiska städfirma! Nu har katterna busat på morgonen så nu är det i alla fall katttussar och annat på golven. Konstigt, hur kan det bli smutsigt på en halv dag?
****
Jag ringde morsan också och ville höra om hennes planer om att komma hit, men hon kunde inte för hennes man skulle jobba så det gick inte. De hade SÅÅÅ mkt att göra nu. (hon är pensionär utan hobbys, om inte städa räknas förstås) Det var väl det jag tänkte, skönt men samtidigt blir jag förbannad. jävla kärring. Hon är ledig hela dagarna och har inget att göra och sitter bara hemma, kan hon inte komma ner hit i 2 dar då vi inte synts på åratal?
Vilken familj man har. Jag går fortfarande runt och drömmer om att få en familj som bryr sig om mig, det vill liksom inte släppa. Att ha en mamma eller pappa som ringer och frågar om de kan göra nåt, frågar hur vi mår, ställer upp vid jobbiga stunder likaväl som glada. Eller kanske bara ringer till mig för att de saknar mig och är intresserade.
Jag saknar makens föräldrar så oerhört, de fyllde det hål jag saknat hela mitt liv. De älskade mig lika mycket som jag älskade dem. Men nu är de döda och vi är alldeles ensamma. Jag tycker också det är synd att tvillingarna inte får en äldre generation.
Nu har vi ju ett par äldre grannar som hjälper oss med katterna osv, de hoppas jag kommer bo kvar ett tag och att de kommer finnas där.
Det är därför jag tycker det här med gudföräldrar är så viktigt, att tvillingarna får fler vuxna än oss att luta sig mot. Jag vill att de ska finnas där när vi inte kan.
****
Kanske mitt kissande blivit lite bättre, jag vet inte om det beror på att jag inte tagit lergigan på några dar eller på penicillinet. Eller kanske både och. Skönt i alla fall att kunna kissa liiiite bättre.
Mitt ätande har inte blivit bättre, tvärtom. Det är supersvårt att få ner något i denna mage, det blir proppfullt på en gång. Jag försöker äta lite oftare men det funkar sådär. Intressant då jag verkligen varit en storätare och ganska skönt att det vänt. Kanske mitt ätande normaliseras sen?
Magen blir även den större och större för varje dag, flåsandet likaså. Nu behöver jag bara sitta i soffan så flåsar jag.
Nu ska jag göra mig i ordning och åka i väg snart.
I natt har det kliat på handflator och fotflator, gud så det kliat! Det är nästan som när man bränt sig, det gör ont och kliar samtidigt. Jag tycker även att jag är lättblödande, både vid blodproverna och hos tandhygienisten blödde jag i nästan 2 timmar efteråt. Det måste jag fråga om idag.
Appråpå tandhygienisten var hon lite väl öppenhjärtig i går, hon började med att fråga om tvillingar och om vi gjort IVF. För okända brukar jag inte svara på frågan utan säga mer "mmm" för jag tycker inte de har med det att göra. Sen drog hon hela sin IVF historia, frågade om vilka kliniker jag rekommenderade och jag tror hon pratade i 50 minuter. Det är ju inte heller det lättaste att svara med massa med saker i munnen.
Jag hämtade ut medicinen för hepatos, och passade på att fråga lite om den till apotekaren. Men hon fräste åt mig att jag skulle läsa bipacksedeln och föste i väg mig. Hon var dessutom smutsig så jag gissar att hon haft en dålig dag.
I bipacksedeln stod inte mycket förutom att man inte ska ta Ursofalk vid graviditet. Nä, va fint. Min medicinlista är ju helt galen nu, jag som tänkt att jag inte ska äta en enda tablett.
Sen var det skönt att komma hem till ett nystädat hem, fantastiska städfirma! Nu har katterna busat på morgonen så nu är det i alla fall katttussar och annat på golven. Konstigt, hur kan det bli smutsigt på en halv dag?
****
Jag ringde morsan också och ville höra om hennes planer om att komma hit, men hon kunde inte för hennes man skulle jobba så det gick inte. De hade SÅÅÅ mkt att göra nu. (hon är pensionär utan hobbys, om inte städa räknas förstås) Det var väl det jag tänkte, skönt men samtidigt blir jag förbannad. jävla kärring. Hon är ledig hela dagarna och har inget att göra och sitter bara hemma, kan hon inte komma ner hit i 2 dar då vi inte synts på åratal?
Vilken familj man har. Jag går fortfarande runt och drömmer om att få en familj som bryr sig om mig, det vill liksom inte släppa. Att ha en mamma eller pappa som ringer och frågar om de kan göra nåt, frågar hur vi mår, ställer upp vid jobbiga stunder likaväl som glada. Eller kanske bara ringer till mig för att de saknar mig och är intresserade.
Jag saknar makens föräldrar så oerhört, de fyllde det hål jag saknat hela mitt liv. De älskade mig lika mycket som jag älskade dem. Men nu är de döda och vi är alldeles ensamma. Jag tycker också det är synd att tvillingarna inte får en äldre generation.
Nu har vi ju ett par äldre grannar som hjälper oss med katterna osv, de hoppas jag kommer bo kvar ett tag och att de kommer finnas där.
Det är därför jag tycker det här med gudföräldrar är så viktigt, att tvillingarna får fler vuxna än oss att luta sig mot. Jag vill att de ska finnas där när vi inte kan.
****
Kanske mitt kissande blivit lite bättre, jag vet inte om det beror på att jag inte tagit lergigan på några dar eller på penicillinet. Eller kanske både och. Skönt i alla fall att kunna kissa liiiite bättre.
Mitt ätande har inte blivit bättre, tvärtom. Det är supersvårt att få ner något i denna mage, det blir proppfullt på en gång. Jag försöker äta lite oftare men det funkar sådär. Intressant då jag verkligen varit en storätare och ganska skönt att det vänt. Kanske mitt ätande normaliseras sen?
Magen blir även den större och större för varje dag, flåsandet likaså. Nu behöver jag bara sitta i soffan så flåsar jag.
Nu ska jag göra mig i ordning och åka i väg snart.
Jag fick också Ursofalk mot klådan. Blev smått hysterisk när det stod att den inte fick tas i samband med graviditet.
SvaraRaderaTvingade ett par läkare på förlossningen att N O G A gå igenom innehållsförteckningen och G A R A N T E R A att jag skulle ta den :) (Man blir ju lite extra nojjig när det plötsligt handlar om barnet i magen.)
Läkarna garanterade att det gick bra att ta den och att det var farligare att låta bli så jag åt 4 tabletter varje kväll fram tills förlossningen startade. Det tog ca 2 dygn för mig att känna att klådan långsamt försvann, inte helt men den blev uthärdlig i alla fall.
Så tråkigt för er att du har så knäppa föräldrar. Vi har inte heller någon sammanhållning i våra släkter utan det är ett väldigt flängande beroende på vilka som är sams för tillfället. :(
Nu är det inte långt kvar :0) Det är så spännande.
Kram/ Vivela
Åh, vad skönt att tabletterna fungerade. Hur ofta lämnade du prover?
RaderaKram
Jag minns inte exakt men har för mig att jag tog prover för syrorna (kliet) 1 ggr/v och de vanliga leverproverna tog jag dagligen fram tills dess att de var normala. (Jag var ju inlagd då.)
RaderaUltraljud gjordes varje vecka sista månaden. (Sista månaden var jag en gång/vecka till barnmorskan och en gång/vecka till specialistmödravården för kontroll. Tillväxten hos bebis mättes varannan vecka.
Lycka till. Jag tycker att du tänker helt rätt kring faddrarna. :)
/Vivela
Ok, tack för ditt utförliga svar. Vi får se vad de hittar på med mig
RaderaKramar
Gudföräldrar - det hörs ju på själva ordet att det bygger på en religiös tro - vilket även dopet gör.
SvaraRaderaHar själv gått ur svenska kyrkan (vilket även våra barns far gjorde) så gudföräldrar - eller faddrar - var inte aktuellt. Min uppfattning är (om det inte framgått av ovan sagda) att man vare sig skall döpa sina barn eller ha gudföräldrar om man inte är bekännande kristen.
Jag tycker fadder låter så konstigt. Det gör mig inget att det heter gudföräldrar, det är bara ett ord. Huvudsaken att de utvalda förstår själv syftet så spelar det ingen roll.
SvaraRaderaJag har inte skrivit ett ord om dop eller religon. Det är inte det jag skriver om utan avsaknaden av föräldrar och ställföreträdande vuxna.
Om du har ett bättre ord än fadder eller gudförälder så tar jag tacksamt emot det :)
Ville bara lugna med att alla är mer lättblödande som gravida, man har ju upp kring 40% större blodmängd i kroppen för att försörja livmodern. Och högre tryck. Själv blödde jag varje gång jag borstade tänderna, och när de skulle ta prover på mig stod det som en stråle från armvecket trots att jag tryckt med tuss i fem minuter. Galet :) Det är förresten därför man är så jäkla varm och yr emellanåt också. Kram!
SvaraRaderaPrecis vad läkaren sa. Det hör till :) Skönt att något är normalt i min kropp i alla fall
RaderaKram
Jag är inte ateist men skulle använda begreppet gudförälder i vilket fall som helst. Alla förstår vad det betyder: Att det handlar om något annat/mer än att guida barn in i den kristna tron. Att det är ett löfte om att finnas där, om och när det behövs.
SvaraRaderaDet är en stor glädje att utse en gudförälder. Och en enorm ära att få frågan. En fin formalisering av viktiga band.
Över detta har jag verkligen haft anledning att reflektera. Jag miste mitt första gudbarn för många år sedan. Det var en nära släkting och min ögonsten, oavsett titlar. Men när jag berättat att han också var min gudson, har jag fått ännu större förståelse för min sorg.
Det har senare varit en enorm glädje att utse faddrar till mina egna barn. De kallar sig konsekvent gudmor och gudfar, eftersom alla förstår vad det betyder.
Jag tycker med andra ord att ni ska bekymra er så lite som möjligt om vokabulären. Ni tänker så rätt kring detta.
Precis så tänker jag med, det är ett gammalt och traditionellt ord som jag kommer använda till jag hittar nåt annat.
RaderaJag är ledsen för din gudson, vilken smärta :(
Oavsett om man är troende eller ej så förstår jag precis vad du är ute efter och jag tycker absolut du ska ha andra vuxna förebilder/bonusföräldrar/fadder/gudföräldrar till tvillingarna. Har man ingen stor familj så får man bilda en ny grupp som kan hjälpa o stötta på olika sätt. Själv tänker jag nog ha en namngivningsfest med barnens bonusvuxna när det är dags. Hoppas nu att tabletterna hjälper kram Emma
SvaraRaderaVi har inte tänkt så mkt på hur vi ska ha det, men en grillfest i vår kanske med de närmaste.
RaderaKram