Vecka 30 (29+5)

Dags att åka till förlossningen i dag igen, jag vet att de ska kolla CTG i alla fall, sen får jag hoppas jag inte ska lämna prover för jag är helt blå på armar och händer. Det finns liksom inga vener kvar att sticka i.

I natt har det kliat på handflator och fotflator, gud så det kliat! Det är nästan som när man bränt sig, det gör ont och kliar samtidigt. Jag tycker även att jag är lättblödande, både vid blodproverna och hos tandhygienisten blödde jag i nästan 2 timmar efteråt. Det måste jag fråga om idag.

Appråpå tandhygienisten var hon lite väl öppenhjärtig i går, hon började med att fråga om tvillingar och om vi gjort IVF. För okända brukar jag inte svara på frågan utan säga mer "mmm" för jag tycker inte de har med det att göra. Sen drog hon hela sin IVF historia, frågade om vilka kliniker jag rekommenderade och jag tror hon pratade i 50 minuter. Det är ju inte heller det lättaste att svara med massa med saker i munnen.

Jag hämtade ut medicinen för hepatos, och passade på att fråga lite om den till apotekaren. Men hon fräste åt mig att jag skulle läsa bipacksedeln och föste i väg mig. Hon var dessutom smutsig så jag gissar att hon haft en dålig dag.

I bipacksedeln stod inte mycket förutom att man inte ska ta Ursofalk vid graviditet. Nä, va fint. Min medicinlista är ju helt galen nu, jag som tänkt att jag inte ska äta en enda tablett.

Sen var det skönt att komma hem till ett nystädat hem, fantastiska städfirma! Nu har katterna busat på morgonen så nu är det i alla fall katttussar och annat på golven. Konstigt, hur kan det bli smutsigt på en halv dag?

****
Jag ringde morsan också och ville höra om hennes planer om att komma hit, men hon kunde inte för hennes man skulle jobba så det gick inte. De hade SÅÅÅ mkt att göra nu. (hon är pensionär utan hobbys, om inte städa räknas förstås) Det var väl det jag tänkte, skönt men samtidigt blir jag förbannad. jävla kärring. Hon är ledig hela dagarna och har inget att göra och sitter bara hemma, kan hon inte komma ner hit i 2 dar då vi inte synts på åratal?

Vilken familj man har. Jag går fortfarande runt och drömmer om att få en familj som bryr sig om mig, det vill liksom inte släppa. Att ha en mamma eller pappa som ringer och frågar om de kan göra nåt, frågar hur vi mår, ställer upp vid jobbiga stunder likaväl som glada. Eller kanske bara ringer till mig för att de saknar mig och är intresserade.

Jag saknar makens föräldrar så oerhört, de fyllde det hål jag saknat hela mitt liv. De älskade mig lika mycket som jag älskade dem. Men nu är de döda och vi är alldeles ensamma. Jag tycker också det är synd att tvillingarna inte får en äldre generation.

Nu har vi ju ett par äldre grannar som hjälper oss med katterna osv, de hoppas jag kommer bo kvar ett tag och att de kommer finnas där.

Det är därför jag tycker det här med gudföräldrar är så viktigt, att tvillingarna får fler vuxna än oss att luta sig mot. Jag vill att de ska finnas där när vi inte kan.

****
Kanske mitt kissande blivit lite bättre, jag vet inte om det beror på att jag inte tagit lergigan på några dar eller på penicillinet. Eller kanske både och. Skönt i alla fall att kunna kissa liiiite bättre.

Mitt ätande har inte blivit bättre, tvärtom. Det är supersvårt att få ner något i denna mage, det blir proppfullt på en gång. Jag försöker äta lite oftare men det funkar sådär. Intressant då jag verkligen varit en storätare och ganska skönt att det vänt. Kanske mitt ätande normaliseras sen?

Magen blir även den större och större för varje dag, flåsandet likaså. Nu behöver jag bara sitta i soffan så flåsar jag.

Nu ska jag göra mig i ordning och åka i väg snart.