Om hopp (löst)

Vi har försökt så många gånger nu att jag inte vågar hoppas längre, någonstans så tror jag faktiskt att vi aldrig kommer lyckas, ni vet när man har en känsla.... Så som förut kommer jag göra allt för att inte hoppas. Möjligen önska, men inte hoppas.

Nu har vi sex ägg att försöka med om alla överlever upptiningen. Jag tänker att vi tar två/gång vi har alltså 3 försök på oss. Sen måste jag besluta vad vi ska göra efter det.

Förutsatt att min kropp hajar att bygga upp en livmoderslemhinna efter operationen dvs.

Denna gång tänker jag inte säga något till någon anhörig, jag orkar inte med deras medlidande och sorgsna ögon. De har dessutom inte fått nån länk till nya bloggen. På nåt sätt är sorgen lättare att bära själv.

Ni ser förövrigt schemat här på sidan. Redan den 11/4 börjar jag med progynontabletterna.

I dag blir det städning, handla och ev åka och shoppa lite. För i morgon får vi finbesök av bloggläsaren/kommentatorn Ahns med familj.