Grönan

Alla släktingar kom i går kväll och efter lite diskussioner kom vi fram till att vi åker bil till grönan och de andra gänget som ska med åker tåg.

Solen skiner

Vaknade kl 5 och funderade jobb, funderar fortfarande. Jag kan verkligen inte släppa det. Jag sa till maken att det här försöket kommer gå åt skogen eftersom jag är så stressad. Jag grät innan jag somnade och jag grät när jag vaknade. Jag kan liksom inte släppa jobbet, fast jag försöker tänka på annat.

Sen fick jag mail av ena kollegan att hon måste tänka på sig och hon tänker inte ställa upp. Hon ska ändå gå på mammaledighet och vill inte ha bråk.

Men då tänker jag vaddå bråk, det är ingen som bråkar. Vi samtalar med facket om hur vi har det. Oxå tänker jag att de ser att jag och kollegan är på väg in i väggen och så säger hon: "lycka till. Bara jag har det bra så."

Kanske hon har rätt? Kanske jag överdriver? Det kanske blir bättre till sommaren

Så vad är mina alternativ?

Stå ut
begära omplacering
säga upp mig
försöka prata med chef och fack

Inte vet jag. Men jag måste försöka koppla bort jobbet nu och bara var ledig och njuta av dan och helgen.

5 dagar kvar. Hur ska det gå?

Kommentarer

  1. nenne28 april 2012 kl. 21:04

    Vad jobbigt att hon drar sig ur :( Jag tycker det lät bra att försöka prata med företagshälsovården och försöka få stöd och hjälp den vägen! Nä du överdriver inte, vi som följer dig har ju förstått för länge sedan att din chef inte har alla hästar hemma...

    Tummar och kramar

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer