Grönan

Alla släktingar kom i går kväll och efter lite diskussioner kom vi fram till att vi åker bil till grönan och de andra gänget som ska med åker tåg.

Solen skiner

Vaknade kl 5 och funderade jobb, funderar fortfarande. Jag kan verkligen inte släppa det. Jag sa till maken att det här försöket kommer gå åt skogen eftersom jag är så stressad. Jag grät innan jag somnade och jag grät när jag vaknade. Jag kan liksom inte släppa jobbet, fast jag försöker tänka på annat.

Sen fick jag mail av ena kollegan att hon måste tänka på sig och hon tänker inte ställa upp. Hon ska ändå gå på mammaledighet och vill inte ha bråk.

Men då tänker jag vaddå bråk, det är ingen som bråkar. Vi samtalar med facket om hur vi har det. Oxå tänker jag att de ser att jag och kollegan är på väg in i väggen och så säger hon: "lycka till. Bara jag har det bra så."

Kanske hon har rätt? Kanske jag överdriver? Det kanske blir bättre till sommaren

Så vad är mina alternativ?

Stå ut
begära omplacering
säga upp mig
försöka prata med chef och fack

Inte vet jag. Men jag måste försöka koppla bort jobbet nu och bara var ledig och njuta av dan och helgen.

5 dagar kvar. Hur ska det gå?

Kommentarer

  1. nenne28 april 2012 kl. 21:04

    Vad jobbigt att hon drar sig ur :( Jag tycker det lät bra att försöka prata med företagshälsovården och försöka få stöd och hjälp den vägen! Nä du överdriver inte, vi som följer dig har ju förstått för länge sedan att din chef inte har alla hästar hemma...

    Tummar och kramar

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kä...
Läs mer

Klaras mage

Bild
Alltså ska det vara så här?Alla vi träffar säger att "små barn har ont i magen" och "det är en släng av kolik" och "det går över". Men jag tycker inte det är okey, ska vår lilla tjej lida för att ingen vågar ta itu med det? Är det kolik så fine, då tar vi det. Men tänk om det inte är det? Jämför vi med hennes bror som är som en matmaskin går upp massor i vikt? Så mina experter..Vad anser ni? Hennes "symptom" -Gnäller, skriker mitt i matningen börjar nästan direkt -Det är som vi häller i henne syra - Under måltiden-Åmar sig, drar upp benen, rapar mkt under måltiden -Vill inte äta trots hon är hungrig, vi kämpar ofta henne det hon äter. -Hård i magen av och till, i går lös -Prickar i ansiktet, inte rödprickiga utan upphöjda -Ont i magen ca 2 timmar efter maten, skriker mycket då -Pruttar som har svårt att ta sig ut ibland tar sig massor ut -Har inte ökat på maten trots hon växer, äter ca 70-85/måltid ca 8 ggr/dag -Äter nan sensit...
Läs mer

Ruvardag 13 (V 5 (4+4) testdag

Officiell testdag idag, inte för att det spelar nån roll men jag fick ändå lov att testa..Jag tyckte strecket tog så lång tid på sig och det ger mig nästan hjärtinfarkt.. Men jag har fortfarande 2 streck. Dessutom har jag urinvägsinfektion så i dag måste jag ringa vårdcentralen, samt lämna leverprover. I går försökte jag ringa Mamma mia, men de hade fel på telefonerna. Jag verkar ha nån extrem otur med alla läkare för gyn 2 har inte hört av sig och sagt att hon kan skriva remisser heller. **** Allt känns så stort och läskigt, det är verkligen svårt att ta till sig. Allting kretsar kring det här, jag har haft en del mensvärk och det gör mig ju skräckslagen. Det är spännande men oxå väldigt påfrestande. Det känns som jag går omkring på en stor hemlighet som jag vill skrika ut till hela världen. Jag har oxå nån tvångstanke att om jag börjar tro på det här så kommer det inte gå vägen. Det är liksom för bra för att vara sant. Därför känns det SÅÅÅ läskigt att ringa till MVC. ...
Läs mer