OMG, PKM
Vilken fucking dag. Allt var suveränt till kl 10 då helvetet bröt loss på jobbet. Allt havererade och chefen tjoade, eleverna mailbomba oss. Personalen ylade och sen har datahaveri av värsta graden fortsatt hela eftermiddagen.
Jag börja tycka att det inte funkar att gå hem tidigare, jag kan inte slappna av och är väldigt stressad när jag springer hem. Jag hinner ingenting nånstans och de enda som tycker det är suveränt är katterna och maken för nu hinner jag med en massa markservice innan maten står på bordet.
Och i morgon kommer syster och syskonbarn som oxå vill ha full service, åka och titta överallt, göra massa saker och det ska shoppas, gås på grönan, handlas, lagas mat, promeneras och cyklas 5 mil. Ja, ni fattar. Det går inte att säga nej till henne för på nåt konstigt sätt får hon en att få extremt dåligt samvete och skuld och jag tror hon inte riktigt förstår sig på vår situation utan tycker vi har det lugnt och skönt, för det är ju bara jag och maken. Medans jag blir stressad och försöker få alla att må bra och alla ska få som de vill och inte bli besvikna. Till slut brukar det bli jag som blir sur för att jag inte orkar.
Jag tycker det är kul att de kommer men jag känner mig trött, sliten och fokuserad på vårt försök. Stressad av jobb och oro och sömnsvårigheter . De stannar ju tills tisdag och jag åker ju på torsdag. Tror inte de skulle spela nån roll om självaste kungen kommer. Jag orkar inte.
Så nu ska jag hänga tvätt, laga mat, leka med katterna och städa kattlådan.
Vilka glada inlägg jag skriver nu för tiden? Håller jag på att rasa sönder, är det tillfälligt?
Semester, var är du?
Jag börja tycka att det inte funkar att gå hem tidigare, jag kan inte slappna av och är väldigt stressad när jag springer hem. Jag hinner ingenting nånstans och de enda som tycker det är suveränt är katterna och maken för nu hinner jag med en massa markservice innan maten står på bordet.
Och i morgon kommer syster och syskonbarn som oxå vill ha full service, åka och titta överallt, göra massa saker och det ska shoppas, gås på grönan, handlas, lagas mat, promeneras och cyklas 5 mil. Ja, ni fattar. Det går inte att säga nej till henne för på nåt konstigt sätt får hon en att få extremt dåligt samvete och skuld och jag tror hon inte riktigt förstår sig på vår situation utan tycker vi har det lugnt och skönt, för det är ju bara jag och maken. Medans jag blir stressad och försöker få alla att må bra och alla ska få som de vill och inte bli besvikna. Till slut brukar det bli jag som blir sur för att jag inte orkar.
Jag tycker det är kul att de kommer men jag känner mig trött, sliten och fokuserad på vårt försök. Stressad av jobb och oro och sömnsvårigheter . De stannar ju tills tisdag och jag åker ju på torsdag. Tror inte de skulle spela nån roll om självaste kungen kommer. Jag orkar inte.
Så nu ska jag hänga tvätt, laga mat, leka med katterna och städa kattlådan.
Vilka glada inlägg jag skriver nu för tiden? Håller jag på att rasa sönder, är det tillfälligt?
Semester, var är du?
Kommentarer
Skicka en kommentar