10 dagar kvar

Otroligt hur fort det går. Nu börjar det bli pirrigt, många tankar som snurrar. Jag tycker det är läskigt att resa dit alldeles själv, jag hade verkligen uppskattat sällskap. Även om jag hittar därborta bra så känns det ändå olustigt att resa själv. Dessutom hade det varit skönt att dela upplevelserna med någon.

Måndag i dag. Hoppas på en vanlig dag som försvinner ut i etern, inget bråk och ingen stress. Tänkte försöka hinna med ett spinningpass på lunchen. Hur tråkigt det än är så hoppas jag det gör nån nytta. För trots jag tränar 3 dgr i veckan syns det varken på vikten eller kroppen. Märkligt nog.

Jag är ju vidskeplig av mig, även om jag aldrig skulle erkänna det officiellt. Men ibland brukar jag tänka att det ligger nån förbannelse över mig. Att precis när jag känner mig glad och harmonisk och kanske tom lite lycklig så händer det något. Alltid något otrevligt som sätter mitt liv på ända. Dödsfall,  chefsbyte, sjukdomar osv. Jag kan peka ut otaliga tillfällen där jag står rakryggad och tänker; "det är ordnar sig nog" och så händer nåt otrevligt.

Man kan ju tolka otrevliga saker på olika sätt, det som är otrevligt för mig behöver inte gälla för er. Men jag tycker ändå det ligger nåt i det.