Bebiskarusellen

Alla klappar inhandlade dock inte inslagna, maten är beställd och kommer hemlevererad i kväll. Granen är klädd och semestern har blivit beviljad. Kl 15 i dag blir vi lediga ända till 8 januari. Denna vecka har vi haft hoppning båda lektionerna och i dag ska jag och en ridkompis ha privatlektion i hoppning. I morgon är det Klara som ska vara i stallet och på söndag har vi hyrt ponny i 4 timmar på min ridskola. Nästa vecka har jag bokat in mig på en 5 timmars dressyrkurs  och på nyår har vi bokat in oss på åka pulka efter häst. Mycket hästar nu... Till detta har jag nog övertagit Klaras hosta, jag hostar så jag får ont i sidan. I övrigt är jag inte sjuk men rätt trött efter en sömnlös vecka. God jul till er alla!

Veckan och helgen har verkligen testat vårt tålamod, mest av sömnbrist. Det hostas mest hela tiden och alla vaknar var 10 min (känns det som) och jag fungerar verkligen inte utan sömn. Jag blir en sur bitch utan tålamod vilket blir som ringar på vattnet till resten av familjen. Det senaste året har vi inte vabbat särskilt mycket men i dag fick Klara vara hemma och Alfred fick åka till dagis. När hon är hängig bråkar twinsen ännu mer så ha båda hemma är uteslutet. Jag hade möte i veckan med dagis angående Alfred. det blev ett mycket bra möte där vi kom fram till en massa saker för att kunna stötta Alfred så bra som möjligt. Han har det lite jobbigt med bla kompisrelationer som han behöver träna på. Vi gjorde en gemensam plan för att kunna boosta honom inför framtiden. Det känns bra men samtidigt ont i hjärtat. Min fina goa kille. Jag vill vara med honom varje sekund och skydda honom, vägleda och krama. Han har varit lite ilsk i veckan och sovit dåligt, jag gissar att det är reakt

I många år har jag velat sluta äta kött, undvikit det i den mån det går men aldrig tagit det avgörande steget. Men sista halvåret har jag äntligen tagit tag i detta och nu kan jag titulera mig som vegetarian. (ja, jo det heter ju en massa saker före ordet men jag är inte riktigt klar med det hela än) Jag kommer så småningom gå över att bli vegan- det är mitt mål. Och vet ni- det känns väldigt bra. Superbra Till det så har jag blivit fadder i en djurorganisation och hoppas att min peng kanske räddar något någonstans. Bra beslut som känns bra i mitt hjärta. **** Varje morgon bestämmer jag mig- inte äta nåt skit i dag. Nästan varje dag trillar jag dit. Jag tränar flera dagar i veckan men det verkar inte hjälpa. Jag blir tjockare och mer frustrerad. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har helt kört fast. Jag kommer inte ur min hetsätning, det har ju pågått under längre tid- sen jag började med antidepressivt. **** Hemma har vi varit lite småsjuka, sådär att de vaknar 100

I måndags sa personalen på förskolan att de ville ha ett samtal med oss föräldrar om Alfred och hans "dåliga perioder" 3 dagar senare. Nu var det maken som hämtade och följdfrågor finns inte riktigt i hans vokabulär. Min hjärna drar ju igång i 110 så klart. Utredning? Nåt fel? Nåt som hänt? vafan menar dem egentligen? Han har gått där i 2 månader, det har varit rörigt, många vikarier och mycket barn. Menar dem att alla barn ska vara superglada och tacksamma jämt? Jag frågade härom morgonen när jag lämnade och hon sa; ingen fara, men vi har bokat lite samtal med föräldrar vi behöver prata med. Det gjorde ju inte saken bättre. I dag bokade de av tiden. Jag går fan i taket, mammainstinkterna slår till och kampen att skydda mitt barn är extremt. Min fina känsliga pojke, så smart och oskyddad. Han har inte hittat någon bundis än och Klara som tjatar om hennes bästisar gör att han blir avundsjuk. Han har heller inte hittat någon i personalen att ty sig till. Att vara

Efter denna röriga höst här på jobbet- att tvingas ha dubbla tjänster- rörigt och kort om personal- var nog konflikten med gruppledaren droppen. Trots jag trivts så bra, älskat mitt jobb och många kollegor så skickade jag häromdagen in ansökan till nytt jobb. Det är i samma kommun jag bor i, vilket är en nackdel, och en fördel. Jag sökte dit för några år sen men tackade nej då det var kaos där. Nu verkar det ha stabiliserat sig men jag är ändå osäker på om jag vill jobba där. Fördelarna är att jag slipper pendla 9 mil om dagen. Barnen behöver inte lämnas lika tidigt. Jag känner flera kollegor på avdelningarna där. Det är en mindre kommun. De har 80-90-100-110 tjänster, dvs jobba 90 och få 100 i lön osv. Nackdelarna är att det är i samma kommun och det är en mindre kommun. Jag är nu lyckligt ovetandes om allt elände. Jag tror det är lite rörigt där och inte så stabilt, de har inte lika mycket resurser som i större kommuner. **** Vi har filmkväll med barnen varje fredag och lörd

I dag är definitivt en sån dag jag skulle valt att stanna hemma. Ett tag tillbaka är vi rätt överbelastade på jobbet, jag jobbar deltid och har just nu två tjänster jag hoppar emellan, jag jobbar nog 150% på min deltid. Jag är sällan stressad, tänker jag i alla fall, men kanske mer än jag tror. I dag kom jag och min gruppledare i jobbkonflikt med varandra, över en skitsak egentligen då vi hade helt olika åsikter. Jag uppskattar inte att bli orättvist tillrättavisad som en treåring på min arbetsplats. Jag surnade till rejält och det slutade med att jag började gråta. Jag kände mig kränkt, påhoppad och...plötsligt blev jag osäker- kanske jag hade fel ändå. Det blev för mycket. Så nu kan jag inte sluta gråta, är nära en panikattack och få sitta att djupandas hela tiden för att inte något ska bryta ut. Det är som att sätta på en kran som inte går att stänga av. Till saken hör att jag aldrig gråter. Inte inför någon. Inte alls faktiskt (ok, när Robban blev sjuk i somras är ett undan

Frågorna från twinsen fortsätter; -Vad händer om man blir blind? Frågor om döden, finns det kyrkogård för djur, frågor om hur djur fungerar, hur ser blommorna ut inuti, varför är blommorna gröna? Det tar liksom aldrig slut och många frågor gör att jag måste tänka till ett varv eller två. Vissa frågor framkallar fasiken svettningar och andra kan jag inte svara på. Min allmänbildning har uppenbarligen försvunnit i samband med barnens tillkomst. De är fantasiska, nyfikna, glada funderande och reflekterande barn. med massor av energi och upptåg. De kan leka i timmar med varandra, smäller gärna igen dörren bakom sig till lekrummet, ritar och tecknar i oändlighet. Klara ljudar och tränar på att läsa, Alfred konstruerar och monterar. De är en gåva våra små. Så mycket kärlek trodde jag att jag inte skulle få uppleva. ***** Maken och jag firar 20 år som gifta i morgon. 20 år! Det är inte klokt! Vi har det fortfarande lite skakigt. Mest från min sida tror jag, jag har liksom inget kv

Vid nattningen i går frågade Klara hur föl kom ut hästmamman, får och hur barn kom in i mammornas magar.. Hoppla...Det är inte helt enkelt att besvara dessa frågor på ett begripligt sätt. Jag är tydligen expert på att snurra in mig i märkliga förklaringar. Jag har som utgångspunkt att besvara allt så ärligt som möjligt utan att linda in saker. Sen frågade hon hur hon och Alfred kom till. Jag har väntat på den frågan men kände mig ändå inte beredd. Jag berättade som det var men tyckte det ändå det lät bra konstigt, det är ju inget som är enkelt att förklara annars heller. Vi har ju superbra böcker om äggdonation så jag lovade att vi ska läsa dem i kväll. Jag har funderat lite på att berätta eller inte berätta men för oss är det ingen stor grej, då vi inte hade något annat val, så jag tänker mig att det inte blir något stort för dem heller. Men man vet ju inte. Fortsättning följer i kväll.

I dag är det sista gången på ABC-kursen, föräldrakursen. Jag tycker den har varit väldigt nyttig och lärorik, den har gett mig nyttiga insikter på mitt eget agerande. Jag tror även barnen märker av att jag kursen, de har fått en lugnare mamma som mer tänker på vad hon säger och hur hon agerar. Jag önskar att kursen varit fler gånger för det är så mycket som vi behöver gå igenom och diskutera. I dag ska det handla om konflikter och att välja sina strider. I övrigt så står det mest hästar i fokus hos dottern och legobyggande hos sonen, även om han är med på mycket av Klaras rolllekar. I går lekte de hundfamiljer och att de var hundvalpar, tack och lov att de byter djur emellanåt för det här gnäggandet börjar vi bli lite less på :-). **** I dag får jag reda på om jag får chefstjänsten jag sökt eller inte. Jag både vill ha den och inte, det är ett stort ansvar och mycket jobb. Men jag har under den senaste tiden varit tf enhetschef och det tycker jag är superroligt.

Vi har haft en fantastisk helg, ridning, bamsegympa, lek och skratt. Vi har lekt häst, plockat svamp och myst tillsammans. Tvillingarna har börjat fråga så mycket om livet, världen, händelser och andra konstiga saker. De har även mycket funderingar kring allt. De resonerar, diskuterar och argumenterar. -Vad händer om vattnet i kranen tar slut? Vad händer om man inte stänger av vattenkranen? -Hur skulle det vara om man hade snoppen i rumpan i stället? - Vad händer om man äter bajs? -Att vara på förskolan är vårat jobb, ni vuxna går ju också till jobbet. Typiska kommentarer är - jag har slutat med (mjölk, ost osv) -Jag kommer inte göra det nu, jag ska göra det när jag är 5 år -När jag är vuxen ska jag också dricka cola -Nu är du dum, man får inte göra så mot små barn -Mamma, nu har jag funderat över det där med kaniner -Du är inte alls ledsen, du gråter ju inte ***** Båda skriver och ritar mest hela tiden. Det går åt mängder med papper hemma just nu. De producerar säker

I går var jag på den första kursen av kommunens ABC-kurs. Det är en föräldrautbildning fyra måndagar framöver tillsammans med 9 andra mammor och pappor.  Syftet är att främja barns positiva utveckling genom att stärka relationen mellan föräldrar och barn. Innehållet utgår från forskning kring föräldraskap och barns utveckling samt FNs barnkonvention. Du får med dig: Insikter och tips som underlättar din vardag hemma. En möjlighet att diskutera och dela erfarenheter med andra föräldrar. Första kursen handlar om att visa kärlek- hur visar vi kärlek och värme, hur vill mitt barn bli älskat? Om man inte hade skuldkänslor innan så får man absolut det efter denna kurs samt en tacksamhet att man kommit till insikt över att en kan göra om och göra annorlunda. det som också var skönt var att höra hur andra hade det, och att våra upplevelser var snarlika. Kurs 2 handlar om att vara med; Hur påverkar vi varandra i det dagliga samspelet? Hur kan vi förebygga konflikter med våra barn? Eft

Jag och Klara har avverkat några lördagar i Stallet och jag måste säga att det är en succé! Häromveckan fick de lära sig att styra, starta och stoppa hästen. Då gick det upp ett ljus för Klara att det minsann var hon som kunde styra hästen och inte bara åka med. Hon är fortfarande rädd för framsidan av hästen och håller ett säkerhetsavstånd på ca 0,5 meter. Mitten och bakdelen av hästen går alldeles utmärkt att borsta, krama och sitta på. Nu har blygseln för ridläraren börjat lossna och nu svarar hon åtminstone ja eller nej på frågorna. Trava tycker hon inte riktigt om då hon tycker det skumpar för mycket. Efter stallet så leks det häst mest hela tiden, jag ska vara ridläraren och mjukisdjuren hennes hästar. Vi läser de fantastiska och underbara Märta-böckerna som handlar om en rädd tjej som ska börja rida. Alfred spenderar lördagarna med bamsegympa, han tycker det är superroligt och springer runt i 1 timme som en vettvilling. Han säger själv att han vill börja på simskola men i

I torsdags blev jag kallad till chefen. Han hade fått vetskap att jag har en speciell utbildning som han ville dra nytta av. Det är lite hyschpysh kring detta och jag undrar vad mitt fack skulle säga om de fick reda på vad han pysslar med. Jag fick inget val utan måste "ställa upp" och rädda chefen och situationen då jag är den enda med den utbildningen. Det betyder att jag måste jobba 50% med mitt vanliga (men med 100% vanliga arbetsuppgifter då det inte finns någon annan som kan ta dem) och 40% med den nya tjänsten. Jag jobbar inte heltid. Det var 10 år sedan jag lämnade det yrket och mycket lagar och regler som ändrats sedan dess, de har även ett annat datasystem och jag måste åka skytteltrafik mellan 3 olika arbetsplatser där jag aldrig varit och inte känner till något om. Jag får inget för det förutom deras tacksamhet. Kanske. Detta ska vara i 3 månader, jag ser inte riktigt framemot det med glädje men kommer såklart göra så gott jag kan. Intressant kommer de n

I fredags ringde de från Förskolan och sa att Alfred hade ont i magen, så det fick bli en tidig hämtning. Det märkliga med detta magvirus är att det bara har varit lös mage, han har ätit och lekt som vanligt. Ingen annan i familjen har ännu drabbats. Förutom jag som blivit förkyld. I dag är alla i alla fall åter på förskolan och jag är på arbetet och försöker jobba igen allt som lagts på mig under veckan. Att vabba är verkligen ingen höjdare, att vara inlåst i hemmet är frustrerande för alla och syskonslagsmålen avlöser varandra. Det leks i alla fall mkt häst nu, Klara har fått hästar på hjärnan och leker häst oavbrutet. Vi plöjer också tonvis med hästböcker och hon älskar ridskolan. Så himla roligt! **** Jag har ansökt om att få gå ABC-föräldrakurs i kommunen. Det är en kurs för föräldrar som vill få verktyg att hantera barn och vardag. Den verkar superbra och börjar i oktober. Jag tror det är nyttigt att få stöd och hjälp i föräldrarskapet för jag ställs ofta inför situati

Katten Robban har verkligen tacklat av sen senaste sjukhusvistelsen. Han är om möjligt ännu gosigare, äter lite sisådär och har magrat lite. I dag är det sista kortisonkuren för honom så nu hoppas jag innerligt att han piggar på sig lite. Vidare ska han bara ha underhållsdos med kortisonet och inte i den enorma mängden han har nu. Jag kom dock på den briljanta idén att beställa hans specialfoder i våtmat i stället, och som han åt! Det uppskattades verkligen av honom, jag vågar inte ge honom för mkt utan i små portioner för att skona hans känsliga mage. **** I dag är det ridning och jag längtar verkligen, onsdagar är den bästa dagen då vi har en fantastisk sammanhållning i gruppen och superbra ridlärare. Däremot har de förskjutit tiden lite grann så jag är inte hemma förrän efter 22, då är jag verkligen i gasen med adrenalinet som högst och kan omöjligt sova. Appråpå hästar så var jag och Klara på miniorridning, det var fantastiskt! Gulliga små hästar, fantastisk ridlärare och al

De senaste veckorna har jag haft en riktig svacka i ridningen. Jag har haft noll kontroll både gällande min kropp och häst. Det har känts som jag varit en nybörjare igen. Men denna vecka har det äntligen börjat släppa, i onsdags red jag dressyr som aldrig förr och i går hade vi hoppning och jag och min vita springare fullkomligen flög över hindren. Mer hästar blir det i morgon då Klara har fått plats på en ridskola, det ser vi båda framemot och jag hoppas det kommer bli bra för henne och på en bra nivå. Tyvärr har ju priserna på ridlektioner skjutit i höjden efter sommarens torka, så ridskolan har höjt priserna med nästan 100kr/lektion. Nu är ju frågan om vi verkligen (jag) har råd att rida två gånger i veckan plus Klaras ridning. **** En mindre glatt besked var att makens jobb ska säljas eller vad man nu ska säga, eller ja,  delar av personalen. Framtiden är nu oviss och vi vet inte var han hamnar, eller om det helt enkelt kommer att varslas. Det enda vi vet är att affären ska

Eftersom barnen är fyra är de flyttade från bamsegympan (som de älskar) till Gympakidz. I det inte så välkomnande mailet stod det att inga föräldrar är välkomna med. Vi förberedde barnen och traskade dit, där möttes vi av en militant tant som puttade ut oss och skyfflade in barnen. Alla barnen skulle stå på led och puttades hårdhänt ihop med varandra, Klara blev djupt olycklig av behandlingen och grät och Alfred såg något förskräckt ut. De flesta barnen verkade vara kring 6-7 år. Jag hörde Klaras ylande, den skrikande ledaren,  och stampade in och hämtade henne och Alfred och släpade ut dem därifrån medans jag stirrade surt på den opedagogiska ledaren. Ingen succé. Klara talade sedan bestämt om att hon aldrig mer kommer gå dit och Alfred sa att simning är mer hans grej. **** I går var jag och Klara på öppet hus på en ridskola, hon satte i sig fyra smörgåsar, klappade hästar och red ponnyrundan två gånger. Sen sa hon: Jag vill börja rida! Så nu står vi i kö på miniorridning.

I dag när jag lämnade så kom personalen inte in, det har varit strömavbrott och det fanns ingen batteribackup på larmsystemet. Så, återigen en hoppsanplanering som drabbar mina/allas barn. I morse var det rätt kallt och eftersom vi åker bil hade twinsen inga jackor, Alfred som har svårt med förändringar bröt ihop av att det inte var som vanligt och behöva lämnas ute. Jag var i valet och kvalet att åka hem och hämta jackor, komma försent till mitt viktiga möte eller hoppas att de snart skulle få komma in. Nu känns det som helt fel val som gnager i mitt hjärta. I fredags berättade personalen att barnen ska lämnas på en annan avdelning och äta frukost där. De har inte varit dit och hälsat på, de har inte presenterat pedagogerna för barnen. Detta pga av bristande personalresurser enligt dem. Återigen dålig planering och utan framförhållning på mina barns bekostnad. Alfred klarar som sagt inte av förändringar om de inte introduceras så han känner sig trygg. Att då kasta in Alf

Halva arbetsveckan avklarad och jag älskar det! Fantastiskt att få vara tillbaka och jag är otroligt tacksam att jag är på en bra arbetsplats. Mindre bra är barnens förskola, Alfred är djupt olycklig och ingen av barnen verkar trivas. Både inomhus och utomhus är riktat mot mindre barnen och det finns ingen stimulans eller främjande för de större barnen. Det är som en förvaringsplats för barn just nu. Vi är nu flera föräldrar som gått i hop och mailat rektor och ledning och krävt möte. Det här är ohållbart. Mitt hjärta går sönder varje morgon jag lämnar. Vi får se om vi får gehör för våra åsikter för tidigare då vi föräldrar påpekat situationen har vi fått noll gehör. Rektorn svarar inte ens på mailen. ***** En annan sak jag är tacksam för är att jag fått en bra läkare, hon har nu två gånger ringt för att höra hur jag mår och hur medicineringen fungerar. Jag måste säga att trots den relativt låga dosen venlafaxin så mår jag mycket bättre. Jag är mig själv igen. Nackdelen är som

Så, då är inskolningen snart till ända och jag känner mig inte nöjd. För att korta ner allt som jag iakttagit och som hänt; Barnen har hamnat på en småbarnsavdelning där vi är äldst och resten är 2 åringar. Det ska dock bli några fler födda samma år men resterande barn, ca 14 st, Är således 2 år. Mina barn har tidigare gått med 4-5 åringar och trivts mkt bra med detta. Under den tiden utvecklades de otroligt mkt och förskolan hade mkt projekt, värnade om utveckling, språk och rörelser.  Nuvarande avdelning känns mest som förvaring. De är få pedagoger och många barn. Jag hade möte med rektorn där jag framförde mina åsikter. Hon sa att de inte ska hålla på med alfabet o för de större barnen. Jag blev alldeles stum. De andra avdelningarna på förskolan är ca 12 barn med grupper om 1-2 åringar, 3-4,5 och 5-6. Det är bara vår avdelning som är stor och blandad och de har inte heller delat upp vår avdelning åldersrelaterat utan blandat i en stor röra. Mina barns grupp har endast 1 st 4

Sista dagen på semestern och i morgon börjar barnen på det nybyggda dagiset. Vad vi kan se är det långt i från klart men jag hoppas verkligen att det är någorlunda i ordning inne och att de kan få komma ut och leka. Det är 2 veckors inskolning så än börjar vi inte jobba.  Sen jag skrev sist så har Alfred varit på hörseltest och det visar sig att han hör alldeles utmärkt. Så då har han alltså knäck i lurarna med utmärkt hörsel? Det är alltså inte orsaken till hans humör. Han har något fler bra dagar men är fortfarande rätt ilsk. Sådär 4 års ilsk. Pust säger jag bara.  Jag mår mkt bättre då jag återupptagit min medicinering och är inte heller lika ilsk. Jag sover oxå mkt bättre vilket är väldigt skönt.  Katten Robban har åter varit sjuk och det är tydligen inflammation i tarmarna. Han var riktigt dålig ett tag och jag grät oavbrutet i flera dagar då han låg inne på sjukhus. Han mår fortfarande inte bra men äter nu kortison som ska häva inflammationen. Jag tycker han är trött, äter dåligt

Semestern fortskrider, 1 vecka återstår innan inskolningen börjar. Vi har badat, varit till en kompis sommarstuga, Furuvik och lekland. De flesta aktiviteter går ut på att få svalka. Vi har även köpt en ac som utan tvekan är en räddning i denna värme.  Någon mer resa blev det inte då resterande reskassa gick till veterninärkostnader. Robban blev hastigt sjuk och fick läggas in över natten. De passade på att skanna av lever och hjärta då han tidigare haft såna problem.  Även jag har vågat mig i väg till nya vårdcentralen och förnyat mina recept och efter lite resonemang med läkaren påbörja venlafaxin igen. Jag fick även lämna en del blodprover.   Jag fick även gå till naprapat då jag haft långvarigt ont i en axel. Tyvärr har jag fortfarande ont men ett nytt besök är inbokat nästa vecka.  Här hemma har det varit lite bättre i några dagar med Alfred. Han är lite lugnare även om syskonbråken avlöser varandra.  Mycket tror jag beror på hans hörsel men om någon dag ska han på hörselkontroll

En del tycker det är superskönt med värmen men inte vi, den är så irriterande då vi knappt kan åka på utflykter eller  vara ute på dagarna utan att bli stekta. Temperaturern hos oss ligger kring 30-35 grader o gassande sol, det har inte regnat sedan i maj.  Gräset är så torrt så det sticks och träden tappar alla sina blad pga torkan. Det är förfärligt, vad gör vi med vår planet? I dag har vi varit i Furuvik, Alfred är fortfarande rätt arg och han och jag går inte riktigt i hop just nu. Jag blir arg på honom och han på mig. Oavsett var det en bra dag på Furuvik även om vi får lov att avbryta för hemgång tidigare än tänkt. Jag hoppas han lugnar sig snart för vi håller seriöst på bli tokiga här hemma, Klara frågade i morse: -är Alfred arg i dag med? Hon får ju tyvärr stå mycket tillbaka och alla våra resurser går åt till Alfred.  I morgon har jag hoppkurs och på söndag åker vi till dalarna en sväng. Dagarna rusar i väg och snart är semestern slut. Både skönt och inte.  Den 6augusti börjar

Då är vi snart inne på tredje veckans semester och jag längtar till jobbet samt vill ta ut skilsmässa. Varje dag! Haha ;) Vafan.  Seriöst. Jag har magkatarr, tics i ögat och får aldrig sova. Att det är 109 grader varmt gör inte saken bättre. Alls. Vi har avverkat Leksands sommarland. Varmt och mkt folk och ett suveränt hotell.  Alfred är fortfarande arg, vi firade deras 4 årsdag i helgen och för varje present suckade han och sa att det var bajs; anledningen var att det inte var en Marcus o martinus tröja eller en skateboard. Han vet vad han vill i alla fall. Han fick ett par ananasshorts av mormor o sa: -Meh, jag är ingen bebis. De här shortsen får mamma ge bort. ;) Jahaja. I dag ska vi åka till badhuset, för att bada vid stranden i värmen känns inte som ett alternativ. 

Ni får kalla det vad ni vill; faser, utveckling eller trots. Det enda jag vet är att vi håller på bli galna här hemma. Alfred testar varenda gräns, tjatar, får utbrott, är ilsk, gråter, kan själv och argumenterar om varenda liten småsak. Det är som att ha en ilsken geting efter sig hela tiden.  Varje dag är som en vecka och jag  har längtat till jobbet varje dag  för att få vila upp mig, för det här är banne mig inte semester.  I morgon åker vi till Leksands sommarland i 4 dagar och jag hoppas verkligen vi kommer överleva. Gär vi det kommer nästa prövning då ska nämligen min mamma följa med oss hem och vara med på kalaset.  Appråpå kalaset så blir det mest ett familjekalas och en tvillingfamilj till. Klaras gamla förskolekompis är oxå bjuden, ni vet hon som föräldrarna lämnade här fast hon inte sett oss på ett halvår och nästan aldrig träffat oss vuxna. Sist vi träffade henne var i december o igår sms mamman o frågade om hon kundle lämna flickan här (som inte är fyllda 4 än) på kalaset

Jag tror att det är något av det värsta jag vet, känna mig utanför. Att inte få vara med och stå utanför alla andra. Några gånger denna månad har det uppstått och det känns lika hemskt oavsett situation. Jag tror det är mycket därför jag försöker undvika mingel och andra sociala situationer. Emellanåt så hänger jag med oavsett vad min hjärna tycker (framförallt när det gäller hästar).  På tal om det så gick jag på mormors begravning och så här i efterhand är jag  stolt och glad över att jag gjorde det. Tänk att någon som levt i 95 år får 26 minuter begravning, det var då den snabbaste begravning jag varit på. Efteråt var det buffé och kaffe. Jag träffade kusiner, fastrar, tremänningar och kusinbarn. De flesta såg jag senast när jag var kring 10 år.  Efter jag slutat med medicinen venlafaxin är jag oerhört trött i hjärnan på eftermiddagen och kvällen. Trögtänkt och med en massa brainzaps. Så blev det även på begravningen, jag svarade lite konstigt i slutet tror jag på släktingars frågor

Trots brainzaps (hjärnryckningar), tröghet, yrsel och tinnitus så mår jag rent psykiskt så mycket bättre. Plötsligt känner jag mig levande igen. Lite mer ångest och oro kanske, men nu har jag kunskapen att kunna handskas med det. Det värsta utsättningssymptomet av venlafaxin är utan tvekan sömnproblemen. Återigen kan jag inte sova, vaknar med ett ryck flera gånger per natt av mardrömmar, har svårt att somna och somna om. När jag väl sover så sover jag oroligt. bedrövligt helt enkelt. Jag börjar få dåligt med propavan också, mitt lergigan är också nästan slut så jag måste nog tyvärr kontakta den nya vårdcentralen för att få nya recept. Jag hatar verkligen det! Jag känner mig utsatt, orolig att inte bli trodd och det är jobbigt att dra hela historien om varför jag inte kan sova för någon helt okänd som ska på 10 sekunder bedöma mig. Ännu värre är om de skulle neka mig, vad gör jag då? Propavanet är det som gör att jag oftast får i hopp mer än 4 timmars sömn, om jag inte tar det vakna

För fjärde gången är det dags att faktiskt sluta med venlafaxine. Viktökning (10kg) tillsammans med att jag faktiskt mår bättre gör att det känns som ett bra beslut.  Så i månader har dosen minskats och nu har jag tagit  en ”smula” varje dag.  I dag är det dag 2 och natten har tillbringats med mardrömmar och oro, otroliga ”brainzaps” och yrsel samt rejält trög i hjärnan. När jag vänder på huvudet stannar ögonen kvar i sekunder på förra blickpunkten. Sjukt!  Det är bara och härda ut, vad jag förstår så är det några veckor det handlar om, hoppas jag verkligen pallar och inte utsättningsymptomen blir värre.  Wish me luck och har ni erfarenheter av utsättning av venlafaxine så säg till. 

Helgerna går fort men känns ändå som flera veckor. Dagarna är långa och innehållsrika och fulla av aktiviteter, det är inte många sekunders vila inte. I fredags var jag och barnen extra lediga så vi passade på att åka till ett lite större lekland och efter det till lite nya lekparker. Vi hade så himla roligt och jag uppskattar leklandet lika mycket som barnen tror jag :-) På lördagen bar det av till möbelaffärer då vi behöver större byråer till barnen, så en varsin byrå samt en begagnad sekretär inköptes. I går skruvades byråerna i hop. Alltså. 2 "hjälpsamma" barn, 2 överaktiva katter och en svettig make gjorde att vi nästan fick blödande magsår..Men jäklar så bra det blev, nu får vi plats med kläderna, rummen blev märkligt nog mycket större. Vi blev supernöjda! Eftermiddagen tillbringades hos kompis som tur var. För barnens tålamod och humör var verkligen inte på topp i går. De slogs om allt- och utbrott som "Hon NUDDADE MIG" arrrhhgg! gjorde att jag seriö

Den 29 är det begravning av mormor. Jag funderar mycket fram och tillbaka, vill jag, varför och för vems skull? Jag blir väldigt stressad av bara tanken, minglandet, det sociala, hur morsan kommer uppföra sig. Hon har som sagt noll koll på hur man ska vara och uppför sig oftast som ett litet barn i de flesta sammanhang. Hur tänker alla, vad tänker dem? Jag har inte bestämt mig, jag velar lite fram och tillbaka. Minnet av släktingar suddas ut av morsans historier om all släkt. Jag har inte så mycket minnen av dem, förutom mormor då. Är det morsans minnen eller mina? Vad är sant? Bryr jag mig ens? Bryr sig dem? De vet inget om mig förutom det morsan sagt till dem, hon är ju andra sidan inte pålitlig för fem öre. På nåt sätt vill jag visa att jag faktiskt inte är som hon, att det blev folk av mig trots min barndom. Samtidigt som jag blir trött på mig själv, jag ska inte behöva bevisa någonting. 2 veckor kvar. Jag funderar.

Jag har haft ett bett, ett rött märke på halsen. Senaste tiden har det börjat växa och i går såg det ut som borrelia. Jag ringde till KRY och mycket riktigt- borrelia it is! Så nu är det kåvepenin 3 gånger om dagen i 10 dagar. Jäkla ställe att sätt sätta sig på för övrigt, en stor röd blaffa mitt på halsen. Kan ju även misstolkas som sugmärke av ovana blickar :-) **** I går hade vi WE-ridning, jag valde den tjocka lilla goa ponnyn som jag till min stora lycka fick rida från hagen till stallet. Sen var det 1,5 timmes WE-träning med lans och grindar som jag och ponnyn klarade riktigt bra. Hon har en enorm egen vilja så jag är alltid lika lycklig när vi får till ett samarbete. Sen kom twinsen och hjälpte till att göra i ordning henne. Medans jag mockade i ridhuset fick Klara sitta på ponnyn, till hennes stora lycka. Nu är det inte WE förrän till hösten igen och efter midsommar är även den ordinarie ridningen slut. Till min stora sorg, hur ska jag överleva utan hästar i sommar?

Under våren tycker jag att min  ridning har utvecklats, från skräck till förtjusning och en del olater har försvunnit. Hoppningen har gått riktigt bra och de hästar jag förut tyckt varit svåra, har jag haft lättare att rida än förut. När jag anländer till stallet springer jag alltid bort till tavlan där det står våra namn, vad vi ska göra och vilken häst vi ska ha. Då såg jag hästen jag skulle ha och hjärtat stannade omedelbart. Det är en hopp- och galopphäst med massor av motor och turbo. Vilket betyder att man ska vara avslappnad, tydlig, inte klämma med benen och andas. Alla älskar hästen och tycker han är underbar. Jag andades- dvs hyperventilerade, jag slet och drog för att få stopp på hästen (vilket man inte heller ska göra) klämde mig fast och var spänd som en pilbåge. Ridläraren under hela lektionen: -Slappna av Cecilia, SLAPPNA AV! Andas! Herregud. Så svettig jag var. Vilken katastroflektion. Jag kände mig som en nybörjare och var överlycklig när lektionen var ö

Som ni läst har vi en del stök på nätterna. Kvällen till i förrgår tänkte jag lyckligt att nu är vi lediga och barnen har somnat trots hosta och stök, så då går jag också och lägger mig tidigt. Vid 21 började Klara gråta och klagade på magont, i mitt huvud uppspelades genomgång diverse sjukdomar och planering för dessa. Hon somnade om och jag pustade ut. Men sen fortsatte hon så gott som hela natten, till slut bar jag in henne i min säng i hop om bättring och sömn. Många tankar far i huvudet, ska vi ringa ambulans? är det mardrömmar? Är det magsjuka? blindtarmen? Inga symptom stämde med något. På morgonen var hon "pigg" och helt utan magont. Vi föräldrar däremot var grusiga i ögonen och rätt slitna. Efter lite klurande och läsning i fass så stämde symptomen exakt över med biverkningarna för Ipren. Hon fick nämligen Ipren innan hon somnade. Vafan. Stackars lilla Klara. Men i natt har båda barnen sovit HELA natten. Förstå. HELA! Otroligt! Vi är så tacksamma att få sov

Denna helg har varit varm, svettig i dubbel bemärkelse. I fredags ringde förskolan att Klara var hängig, hon har ju hostat en del i veckan men varit pigg. Samma i helgen, problemet är att hon hostar så hon vaknar, väcker oss såklart men denna helg har varit extrem. Ca 1 gång i timmen har hon vaknat vilket reducerat vår sömn till ett minimum. Maken blir mest loj av sömnbrist medans jag blir en ragata. Jag fixar verkligen inte för få timmar. Så i helgen har alla varit arga och trötta, vi har försökt att vara ute på lite äventyr (lugna sådana) men det har helt enkelt varit för varmt.  I går kom ett rejält åskoväder och efter det har faktiskt temperaturen dalat lite. Dock har Klara inte sovit i natt heller så i dag får hon vara hemma med maken. Konstigt nog tar hon inte heller igen sömnen på morgonen utan de har vaknat kring 5.30-06,00 varenda morgon. I dag är jag trött och grusig i ögonen. Som alltid en släng av dåligt samvete gentemot barnen, att jag inte orkat riktigt med dem. D

Några dagar nu har Klara hostat både av astma och krupp. Krupphostan är verkligen hemsk, hon har haft det sen hon var liten så vi är vana, om man någonsin kan bli van. Så sömnbristen denna vecka är åter i full kraft. Det märkliga är att det är vi föräldrar som är trötta på dagarna. Hon är pigg som en lärka. Alfred däremot är inne i någon väldigt arg period. Han får utbrott över det mesta "hon TITTADE på mig" "sväng bilen åt det hållet" "det är fel färg på legobiten" Arrrgghhhh skriker han. Så nu ska jag ha en ny strategi. Vi ska kärleksbomba honom, för han är uppenbarligen missnöjd och behöver oss nu. För på något sätt måste det här slut för han tar livet av oss alla. Dessutom retas de med varandra hela tiden, vilket inte gör Alfreds humör bättre.

Det här är en av de värsta helgerna på länge, det är mycket som spelar in men så här på måndag morgon känner jag mig mest ledsen och mycket lycklig över att vara på jobbet. Några scener som utspelat sig under helgen: Lördag: Klara får värsta utbrottet i centrum, skriker och härjar. Sådär att man blir alldeles svettig och det känns som alla tittar på cirkusen kring oss.  Det slutar med att vi får bära henne skrikandes därifrån. Såhär efteråt kommer jag aldrig mer våga mig dit. Söndag: Jag får köpa mig egna jordgubbar och en blomma då firandet (mors dag) delvis glömts bort. Alfred får ett utbrott utan dess like på lekplatsen. En skrikandes Alfred får bäras därifrån. Han skriker sen hela bilfärden hem. Maken är ... bortkopplad? Dum i huvet..Alltså jag har inte ens ord för honom just nu. Han varken vill ta till sig eller förstå vad jag säger till honom. På kvällen ställde jag mig i bostadskö. I dag skrev jag ut skilsmässopapper här på jobbet som jag ska ge honom i kväll. Kans

Då har vi besökt tandläkaren, det gick över all förväntan. Förutom att Alfred talade om för en herre i permobil att -"vet du, man får inte åka motoped inne! Det är olagligt" Det verkar som det varit ett tidigare trauma på tanden men eftersom de nya tänderna kommer så gör man inget så länge det inte är svullnad eller infektion. Sen är Alfred återigen i en trött och något ilsken period "neeeeej, Klara nuddade mig med sin klääännning" skriks det i lite olika varianter och Alfred förvandlas till en gråtande liten fläck. I går vid middagen blev jag till slut SÅ trött på alla att jag plockade undan middagen och deklarerade att alla nu inte får middag i dag. De retar varandra till förbannelse "Klara tittade ut genom MITT bilfönster" -Neeeej...JOOO och så håller de på tills jag får hjärnblödning. **** Dagens ridpass var mycket svettigt och ansträngande så det orsakade ett stort bränn/ridsår i min rumpa. Nu kan jag inte sitta på den skinkan och d

Ett tag har vi sett att det är något med Alfreds tand som inte är som den ska. Så nu har vi fått en tid hos tandläkaren för att se vad som felas. Klara sa; "Alfreds tand är smutsig" vilket bäst beskriver utseendet på tanden. Han är måttligt förtjust i tandläkaren och jag gissar de ska även röntga den, vilket kommer föranleda mer missnöje med dem. Sist var de väldigt pedagogiska så jag hoppas att även denna gång blir en bra tandläkare. ***** I övrigt har vi haft en riktigt fin helg, sol och värme hela helgen. Jag tror det inte har regnat på flera veckor och vi har ju helt ny gräsmatta som behöver vattnas hela tiden. Det är inte en sysselsättning jag uppskattar, blött myggigt och en odresserad spridare. Vi har endast en liten rabatt med inte så noga utvalda blommor vilket är väldigt skönt då vår förra tomt var en massa rabatter och träd. Där å andra sidan frodades mossa och ogräs så man behövde inte vara så noga med vattningen. Natten som varit har varit allt annat än

Vi har aldrig haft en övervåning och tyckt det varit toppen...Till värmen kom för 10 dagar sen. Det är typ 100 grader där uppe trots vädringar, persienner och markiser i vissa rum. Vi har långa och smala fönster och har inga alternativ än att specialbeställa persienner, så just nu kan vi bara ta några i månaden för de kostar 1000 kr inkl montering.Styck..Markiser ska vi inte tala om.. Vi har mörkläggningsgardiner i hela övervåningen men katten Greta vill gärna sitta och kika ut genom fönstret och "drar" upp dem så det blir fullt solsken.. Men i morgon ska det i alla fall bli svalare men soligt. Vi har haft omkring 28 grader i skuggan på dagarna.. När jag smörjer in barnen med solskydd- doften solen och värmen gör att det känns som jag befinner mig utomlands. Det är verkligen magiskt. **** Mensen kom till slut, över en månad sen. Långdragen och skvättig med mycket mensvärk. Jag är fortfarande övertygad om att klimakteriet är antågande. Jag har lite åldernoja. 40+

Helgen har varit solig och rent av fantastisk! Glada barn och glada föräldrar, strålande sol och 27 grader! Barnen har varit fantasiska, goa och supermysiga. Massa kärlek och mys. Vi bor underbart med närhet till natur och djur. Hela Alfreds dagar går ut på att få cykla, han har ju fått ny cykel med trampor utan stödhjul, och anser att det är det roligaste som finns. Vi har cyklat miltals och han verkar ha hur mkt ork som helst! Klara är fortfarande inte imponerad utan använder hellre sin balanscykel. Alfred har varit förkyld och som alltid får han förkylningsastma. Men i går slog det mig att det nog inte är förkylning utan snarare allergi. Och denna astma! Som tagen från hel....etet och det piper, rosslar, väser och hostas. Trots full medicinering så släpper det knappt. Så jag måste ringa en doktor för kontroll om det inte lättar snart. Jag däremot som också är pollenallergisk känner inte av någonting. Lite kli i ögat ibland men inte värre än så. Märkligt.

Det har verkligen varit en upp- och nerhelg. Det här med att sova på morgonen, inte väcka varandra och inte härja på nätterna verkar vara ett kapitel som mina barn har missat. Alfred har varit rätt arg och trött i helgen. Det sprider sig som ringar på vattnet i familjen. Det hela blir ju inte bättre av att han är som en virvelvind och blir fysiskt trött. För det är oftast det som gör honom arg; hunger och trötthet. När han i bland säger; "jag ska vara snäll i dag" så hugger det i hjärtat på mig och jag svarar "du är alltid snäll men i bland kanske dina handlingar är mindre bra", vi försöker även prata om vad som händer och konsekvenser av en handlande. Han är överlycklig över att ha lärt sig att cykla och vill helst sova med cykeln i sängen, Klara är lite tvärtom, hon är arg på cykeln då Alfred lärt sig och cykla och inte hon. Vi pratar om att man måste öva för att lära sig, att det tar tid och man kan inte på en gång. Men jag förstår verkligen hennes frustrat

Helgen har varit fantastisk, sömnlös och mysig. framförallt har den gått fort! Barnen har mestadels varit fantastiska även om de ger oss grått hår. vi försöker sära på dem den del så de får lite egentid med oss föräldrar. I lördags var jag och Klara på hopptävling, hon tyckte det var otroligt spännande i typ 10 minuter. Hahha :-) I söndags hade jag ridning och barnen var och tittade på en stund. Efteråt fick de hjälpa mig att göra i ordning hästen. Helgens höjdpunkt var att vi köpte de nya cyklar med trampor, innan hade de springcyklar. Jag beslutade att vi inte skulle ha stödhjul utan endast en föräldrastång. Alfred kämpade en stund och plötsligt cyklade han i väg själv! Stången fick vi skruva bort. Klara däremot var lite rädd men mest frustrerad över att Alfred kunde cykla själv men inte hon. **** Däremot så känner jag mig så trött och arg på maken. Från att han varit min medelpunkt är jag mest irriterad på honom. Så har det varit sen barnen kom, jag hittar inte tillb

I söndags hade jag WE-ridning, i går min vanliga ridning och idag min vanliga ridning idag. Vi tränar avancerade galoppfattningar, markarbeten och i dag är det hoppning. Ju mer jag rider desto mer förstår jag hur lite jag kan. På fredag och lördag har jag anmält mig på ridläger med fokus på sits och dressyr. Så roligt och jag överlycklig i stallet, omvärlden försvinner och det finns bara jag, hästen och stallvärlden. EDIT: Till vår hjälp har jag fått kontakt med en barnvakt som kommer och ger maken ett handtag under lördagen. Hon är en gymnasieungdom som har varit hos oss några gånger. Barnen gillar henne och vi får lite tid för andra saker (som hästar) Maken ska förhoppningsvis få upp rullgardiner i barnens rum för denna sol alltså....

Varje morgon när jag åker till jobbet får jag uppleva soluppgångar, tranor, harar, rådjur och hästar. Jag försöker vara i nuet och njuta av naturen på morgonen och inte låta tankarna rusa i väg och planera, fundera och lösa all världens problem. Jag är en riktig djurfantast, sådär så det nästan är lite överdrivet :-) Mitt hjärta svämmar över och mysa med djur är det absolut bästa jag vet. Däremot ställer det till en del på ridningen då jag har svårt att vara bestämd, använda piska och får dåligt samvete bara jag ryter till :-/ Nu när jag kommit på en lite högre nivå på ridningen krävs det också lite mer, jag kan inte bara sitta och åka häst utan måste verkligen rida. Det är fantastiskt roligt men också frustrerande när lärarna kräver saker av mig som min hjärna inte vill gå med på. Men för att övervinna sådana hinder/rädslor krävs en del ridning av, så 2 gånger i veckan rider jag nu samt WE en gång i månaden. Jag hade mer än gärna ridit mer om ekonomin tillät det. Det är otroligt u

Ett genomgående tema de senaste månaderna är KAN SJÄLV! Allt ska de fixa själva och twinsen blir skriförbannade om vi råkar göra något före dem. Tex spola i toaletten, öppna dörren, gå ner för trappen osv. Alfred är den som mest vill kunna själv och är naturligtvis den som också blir rasande vid eventuell hjälp. Han är också väldigt närhetsbehövande just nu och vill att vi ska vara med hela tiden, överallt vilket är oerhört mysigt då han förut var tvärtom. Alfred är även väldigt noga med kläderna, han ska välja själv och vi får inte hjälpa. han får plocka fram kläder kvällen innan då han annars aldrig blir klar på morgonen. Det är svårt att inte använda ordet inte, det känns som att de flesta meningar vi använder är NEEEJ, INTE där osv. Jag försöker verkligen tänka på det och låta dem prova det mesta och inte komma med pekpinnar. Vi försöker också bekräfta, peppa och berömma när det behövs, att man måste öva på vissa saker för att sen kunna. Det är verkligen en svår balansgång de

Den här veckan (och förra) tar verkligen priset! Jag hade makens bil häromdagen och skrapade sidan på den i jobbgaraget, i dag körde jag för långt in i garaget och stötte till bommen med min bil. Jag är jagad av en galen handläggare och en galen klient. Maken har jouren som har ringt varenda natt hela veckan och väckt oss alla. Jag kom inte riktigt i klänningen jag skulle ha idag :( (ska bli 22 grader varmt) De fina naglarna kompisen gjorde har växt ut och det ser inte klokt ut. **** I dag är det i alla fall fredag och i kväll får vi matgäster och ska ha premiär att äta på verandan i solen. Bra denna vecka är att jag har gymmat på lunchen 2 ggr, ridit 2 ggr så jag har rört på mig en del :-)

Det är inte ofta jag klagar på mitt jobb men denna vecka har då inte varit rolig. Katastrofer utan dess like, arga människor och missuppfattningar. Händelsen i går tog jag med mig hem, funderade över i natt och det första jag gjorde i morse var att fundera över de senaste dagarna. Det är verkligen sällan jag tar med mig jobbet hem. I alla fall var jag till stallet, en underbar vårkväll. Hästar, ridkompisar och ridning. Sen hade jag svårt att somna. Försöka fixa dagen i dag på bästa sätt är mitt mål för dagen. Trött.

Denna sol som flödat över oss i helgen har varit fantastisk! I går var det mulet men ändå skönt, vi har såklart tillbringat många timmar utomhus med picknick, cykla och allmän rastning av tvillingarna. Däremot så har twinsen sovit uruselt, Alfred har hostat och Klara har haft mardrömmar, katten Robban väckte mig 05:15 i lördags av sitt ylande. Däremot (inte så konstigt kanske) har jag varit supertrött på kvällen och slocknat i rimlig tid. Jag håller på att googla mig fördärvad på klimakteriet, men det är bara en massa allmänna informationssidor, nyhetssidor, men få personer som skriver hur deras upplevelse är, inget på bloggar eller något annat. Jag tänker att många borde ha erfarenhet och vilja dela med sig men icke! På 1177 så står det "För en del sammanfaller klimakteriet med att ha tonårsbarn och gamla föräldrar att ta hand om. Det är också faktorer som kan påverka humör och sömn." Tonårsbarn?? Hahaha :-) Vafasiken. Vi ligger ju typ 15 år efter :-) Symptom so

Den senaste månaden(erna, åren) har varit en total brist på sömn. Vaknar inte den ena eller den andra så är det maken som snarkar, katterna eller jag själv. När jag vaknar på natten har jag svårt att somna om, jag ligger och snurrar, svettas och svär. De senaste veckorna tycker jag det har varit värre än någonsin och helgen ska vi inte ens prata om. Så fort barnen är förkylda så får de astma, hostar och rosslar. Det i sin tur gör att de vaknar och kommer indundrande och väcker oss. Just nu är det Klaras tur som hostar, även maken börjar bli förkyld. det känns som vi aldrig är friska. I natt kissade Alfred i sängen, vilket inte har hänt på över 1 år. Sängklädesbyte mitt i natten är ingen höjdare. Sen jag fick apple Watch i julklapp så registreras min sömn och jag snittar mellan 4-6 timmar varje natt. Maken har om möjligt ännu mindre då det är han som tar de flesta nattpass. Inte sover barnen ut om helgerna heller, de vaknar okristligt tidigt och är svåra att lägga. När blir de

I fredags var jag och barnen lediga, vi hade en jättefin dag tillsammans! Helgen har gått otroligt fort och åter är jag på jobbet igen. Denna vecka ska vi göra pass, även om vi inte har någon resa planerad men nu har vi i alla fall förutsättningarna och kanske vi kan åka någonstans. Vi ska även till tandläkaren, i detta län har man tydligen 4 års kontroll. Det gick ju sådär förra gången så vi får se hur det går denna gång. Jag gjorde naglarna för någon vecka sen och nu har jag bokat återbesök. Jag står inte ut med långa naglar, det är verkligen inte min grej! De är i vägen hela tiden så nu måste de av, jag får fasiken panik. Jag räknar dagarna! **** Jag har kommit in i klimakteriet. Jag får vallningar titt som tätt, jag känner väl igen det från tiden jag åt synarela och var i kemiskt klimakterie. Jag står ut med dem (so far) men tycker det främst är jobbigt på jobbet och möten. **** Så nu har jag börjat om med viktväktarna igen (jag gör det typ varje dag). Gång nummer 1000.

Vi har haft en väldigt fin påsk. Det måste jag poängtera innan jag börjar gnälla.Sen är det ju väldigt märkligt att jag alltid kommer ihåg det som inte är bra snarare än det som är bra. Modig som jag var prövde jag en ny frisör. Jag ser ut som en tomte. Alltså. Hon klippte upp min page så nu står håret ut år alla håll. Luggen är för kort..Suck. Men i fredags var vi på knattebio för första gången, vi såg spöket laban och var ensamma i hela salongen. Och tur var väl det för det börjar krypa i deras ben efter ens stund. Sen var vi på Ikea och köpte ännu mörkare mörkläggningsgardiner. I lördags var vi på barn/familjekalas hos min kompis som har tvillingar på 3 år, en 9 mån och en 4 åring. det var så himla roligt och mysigt och jag avundas som alltid de som har stora familjer. I söndags var en vanlig hemmadag med undantaget att jag var till en kompis som precis är klar nagelfixare (eller vad det ny heter) och till elevpris har jag nu rosa fina glittrande naglar. Inte helt perfekta m

Vi har ju aldrig sett ljuset i vårt nya hus, nu när solen skiner så är det som strålkastare genom fönstren på kvällen. Inte vill barnen sova då heller, det är ju ljust! Persienner och mörkläggningsgardiner hjälper knappt. Dessutom så snålade vi och tog bara persienner här och där när vi flyttade in. Nu har vi beställt nya men det är ju ljust ändå! Straffet att bo i ett hus med mycket fönster :-) På baksidan ska det sås gräs och göras i ordning, nu är det mer lervälling i backen som barnen kastar sig över så fort de kommer ut. Det är fortfarande inte vi som har ansvar över tomten utan bostadsföretaget, vi får inte ens klippa gräset än. Det blir fint när det blir klart i alla fall! Men det ser ändå bedrövligt ut nu när snön har smält. 1 dag kvar, sen är det lite extra ledigt :-)

Då har vi kommit in i den berömda kiss- och bajsåldern. De flesta ord ersätts med kiss eller bajs och sedan följt av gapskratt. Det är så svårt att hålla sig för skratt och försöka säga att det inte är så bra och säga så. De är så roliga, har så smarta resonemang och funderar kring en massa saker jag inte ens betänkt. Vi är tyvärr fortfarande i "kan själv"fasen, vilket orsakar gråa hår på oss föräldrar. I lördags var de billiga när vi var på bamsegympa, tänk att de fortfarande är så lördagsilskna!? Sen släppte det under eftermiddagen och blev en trevlig dag till slut. Sen denna kärlek! Den är verkligen otrolig och fantastisk. Kramar och pussar och någon som viskar "jag älskar dig mamma" i örat är en fantastisk känsla och gör gott i hjärtat. Sen den här solen som dykt upp på morgonen och kvällen! Det är som en strålkastare in i huset och vem vill gå lägga sig då liksom? Vi har persienner och mörkläggningsgardiner men solen letar sig in ändå. Vi var lite snåla

Den här veckan går nog till historien. I söndags var det WE ridning, i måndags red jag på igenridning, tisdags promenad med kompis, ridning i går och idag. Dessutom åkte jag och en kollega och tränade på lunchen i går på gym. Tanken är att vi ska försöka åka i väg minst en gång i veckan tillsammans på gym. En känsla av djup tillfredställelse och nöjd över all rörelse denna vecka. Dock infann sig viss träningsvärk när jag rullade ur sängen i morse :) Vågen visade 0,5 ner denna vecka, jag har verkligen försökt att behärska mig (1 återfall dock) och försöker förnimma alla fina klänningar jag vill ha på mig i sommar. Jag har däremot ingen karaktär så fort något gott erbjuds kastar jag mig över godis eller annat utan ens en minsta eftertanke. Jag tackar inte ens nej. Hopplös. Sen kommer ångesten, självföraktet och besvikelsen. I dag ska det serveras fika på jobbet så jag har helt enkelt planerat att häcka på rummet tills faran är över. Jag försöker skriva upp allt i viktväktarappe

Pust säger jag bara. Alfred har kommit in i någon utvecklingsperiod/fas/trots och är ilsknare än någonsin. Han vet liksom inte vilket ben han ska stå på och allt vi gör är fel. Det är lite som psykologen Louise Hallin säger att med 3-5 åringar har man 20 mindre konfliket i timmen och 5 stora varje dag. Jag är minst sagt opopulär, det är just nu bara pappa som gäller och när jag smyger in för att väcka honom på morgonen skriker han: GÅÅÅÅ! Vart är PAPPA?! Han är arg som ett bi. Varje kväll säger jag god natt, sov gott och jag älskar dig. Häromdagen svarade han: -jag älskar bara pappa!. Vafan.... Sen ska han kunna ALLT själv, han blir rasande om han inte kan eller vi råkar göra något före honom, han får oså stora gråtattacker. Dessutom är all mat just nu ÄCKLIG. Däremellan är han så rolig, smart och mysig men just nu är de stunderna mycket få.. Jag försöker hålla mig lugn, samtala när han är lugn, försöka få honom att använda ord istället för att skrika eller gråta. Andas och r

Jag tar tillbaka allting. Jag är tillbaka i småätarvärlden igen, otroligt frustrerande att ha tappat kontrollen igen. Jag har fasiken gått upp 1,5 kg, hur fasiken gick det till? Eller ja, det vet jag ju. Och vad gör jag? Hittar lite godis i köket på jobbet och trycker i mig. Får otrolig ångest. Jag fattar inte vad jag ska göra, jag har helt tappat greppet. sen lång tid tillbaka kan tilläggas. Suck. **** Något som däremot går framåt är ridningen, jag rider två gånger i veckan sedan i höstas och kanske det börjar ge resultat. Hoppningen har varit min akilleshäl, min största skräck. Fullt övertygas om att jag kommer dö. Men de senaste gångerna har det gått superbra, jag vet inte varför och inte hur men jag är mer fokuserad och mindre rädd. De två senaste gångerna har gått fantastiskt. Tom att det har varit roligt! Lycka! **** Något annat som är mindre roligt är barnens uppvak på morgonen. den senaste tiden har de vaknat urtidigt. Kan det vara ljusets fel? Inte heller sover d

Äntligen har vi återgått till arbete och förskola, det känns som vi varit sjuka och hemma i veckor. Barnen var inte alls glada att gå till förskolan, de ville hellre vara hemma, vilket jag kan förstå. Helgen har gått så himla fort med pulkaåkning, bamsegympa och middag med kompisar. Alfred har varit på sitt nejhumör hela helgen och allt vi gör och säger är fel, han är inte lätt att tas med just nu. Något positivt med magsjukan är att jag äntligen kommit i gång med mer normalt ätande, mer fokus och mer kontroll. Hoppas det håller i sig! Annat positivt är att jag mer uppskattar att vardagen tar över, rutiner och normaltillstånd är som en lättnad. Gillar :-) I helgen är det fullt upp igen, men bara med roliga saker, hästar, gympa, barnkalas och middag hos vänner. Appråpå barnkalas så är vi bjudna till tvillingar som fyller tre, en kille och en tjej. Vad ska man köpa i present?? Vandrade runt helt förvirrad i leksaksaffären.

Det är verkligen ingen dans på rosor att vabba, och att vabba en hel vecka tar verkligen priset. Jag tror vi aldrig varit hemma med båda så här länge (med vabb alltså) Klara är fortfarande inte helt bra i magen och äter dåligt så de fick vara hemma i dag med. Jag fick lyckan att åka och jobba, vi brukar vabba varannan dag så att man inte blir sönderstressad på jobbet eller hemma. Det är supermysigt att vara hemma med barnen, de är så smarta och roliga. De leker mycket med varandra och hittar på massa med upptåg. Emellanåt, hahah:-) Däremellan är det vilt slagsmål om just DEN leksaken, diverse utbrott, bus och trots. Äter eller sover de dåligt är deras tålamod och glädje lite mindre, såklart. Nu när jag fått åka till jobbet så är det väldigt skönt, kunna andas, slappna av, tänka en hel mening, tala hela meningar, toalettbesök och lunch! Sen när arbetsdagen är över längtar jag så mycket efter mina små och komma hem till deras kramar gör mig så lycklig! ***** I present fick jag e

När jag hämtade på förskolan sa de att Alfred ätit dåligt under dagen, i övrigt hade han varit som vanligt. Lördagen kom och han åt fortfarande lite dåligt. Men sen kräktes han en gång. Sen var det liksom inget mer.  På söndagmorgon vaknade jag och mådde konstigt, jag vankade illamåendes hela dan sen var det min tur.  På natten mellan mån tisdag Klara och i går maken. Alla en väldigt mild variant och jag tror faktiskt det var premiär för vår första magsjuka! Visst har det varit någon dålig mage här och där men inte att det drabbat hela familjen med kräkningar.  Jag tror inte det är magsjukan i sig som är värst utan matvägran som kommer efter, vara sjuk med överpigga barn eller ha en sjuk tvillling och en överpigg. Och att min förselsedag återigen inte kunde firas pga av sjukdom. Jag vill minnas att det var samma visa förra året, är det nån som vill säga mig nåt :) Vi fick ju förskola på andra sidan orten och får åka extra långt till dagis o jobb. Nu i sommar står förskolan i närheten a

Har känt mig lite hängig i veckan, men i dag när jag vaknade så hade jag tappat rösten. Det är otroligt frustrerande! Jag får det nästan varje gång jag blir förkyld nu. Att inte kunna uttrycka sig är hemskt, med barnen fick jag vifta med armarna, tala med hela kroppen och hoppas att de förstod. I väg kom vi i alla fall. På jobbet har jag två möten som bara måste genomföras men sen tänkte jag faktiskt åka hem efter lunch. Då hinner jag vara hemma någon timme innan jag ska hämta barnen. I morgon får jag se hur jag ska göra. Jag känner mig inte så sjuk i övrigt förutom lite snor och tappad röst. Men jag kan ju inte göra så mkt här på jobbet. Alla vill ju prata med mig, telefonen ringer och besökare i receptionen. I morgon är vi bjudna på middag och på söndag ska vi ha middag här, och i kväll skulle jag ridit. Som sagt; frustration! **** Äntligen har kylan kommit! -19 i morse och en hel del snö. Supermysigt! Skönt att bo i ett varmt hus, vakna i ett varmt hus och kunna tända en

Jag har länge grunnat på om jag är på väg in i klimakteriet, sist jag var hos gynekologen (vilket iof var ett tag sen) sa hon att det var på gång. Men de senaste menserna har varit minst sagt konstiga, långt i emellan, endast lite blödning fast lite längre. Sover dåligt och humörsvängningar har jag redan haha:) så det är ju ingen skillnad. Enstaka vallning men det kan lika gärna ha med annat att göra. Blir lite full i skratt orden på google om klimakteriebesvär "dina barn börjar bli vuxna och redo att lämna boet" Öhh.. Nej, det hoppas jag  verkligen inte :-) Jag har sprayat med synarela i många år och varit i kemiskt klimakteriet, så jag känner mig inte helt oäven inför det som komma skall. Tvärtom ska det bli ganska skönt att slippa mensen och ta ett nytt kliv i livet, men det gör mig ändå lite sorgsen då det betyder att jag börjar bli gammal. Jag är dock 40+ så det är lite tidigt med klimakteriet men inte ovanligt. Utöver detta har jag upptäckt massa gråa hår!! OM

I går när jag kom till stallet visar det sig att vi har slagits ihop med hoppgruppen, de som brukar rida efter oss. De älskar att hoppa och gärna avancerat och högt och är på den högsta svårighetsnivån. Överst på tavlan stod "hoppning" och att jag skulle få den vita stora traktorhästen. jag kände direkt att jag ville gå hem, flyktkänslan slog till med fullkraft. Men så försökte jag vända känslan till lite jäklar anamma. Sagt och gjort, huvudet högt och in i ridhuset med hästen släpandes efter mig. Då visade det sig vara banan vi red häromveckan, 7 hinder med studs i böjt spår och bana. Vid första studshinder skulle vi fatta galopp Va fint. Det betyder att man ska hålla fokus, hålla jämn takt, hålla böjt spår med alla skänklar, fatta galopp i rätt ögonblick samtidigt man ställer sig upp i lätt sits och har en stabil sits och ser nästa hinder när hästen hoppar 7 hinder i följd.. Alltså redan där är jag lost..Haha. Man börjar ju alltid med bommar och sätter hinder varefter

Alfred vaknade varje timme häromnatten, första dagen på förskolan tog verkligen ut sin rätt. Uppenbarligen hade han mycket att bearbeta. När jag frågade honom i går sa han att han hade haft ont i benen. Jag måste säga att jag var ordentligt grusig i ögonen efter nattens icke sömn, det hela blev inte ett dugg bättre av att jag hade jouren på jobbet och det ena ärendet efter det andra dök upp. Sen slutade jag 17.10 och en transport hem på ca 40 minuter. Väl hemma fanns det noll middag kvar, liksom häromdagen. Blir så trött. Men i dag är det jag som hämtar, lagar mat så i dag ska jag förhoppningsvis få något i magen. Jag är sån att om jag inte får mat blir jag ett monster, dåligt humör är en underdrift. oavsett måste jag säga att jag är väldigt trött i dag trots jag sovit i natt. I kväll är det dessutom ridning och jag kommer hem sent och brukar ha svårt att somna. **** Jag tror jag börjar bli äldre, häromdagen frågade en kollega hur gammal jag var, jag svarade 3 år yngre än va

Alfred var inte ett dugg lycklig i morse när han vaknade. Efter nästan 10 dagar hemma så lockade verkligen inte dagis. -Jag vill SOVA! ropade han när jag smög in för att väcka honom. Hans morgonhumör är alltid lite taggigt men denna morgon var det mer som en taggbuske:) Klara däremot är oftast som en liten solstråle. Nåja, i väg kom vi och äntligen har vi fått lite snö! Kanske 3 cm i alla fall! Jag tror vi åkt pulka två gånger på hela vintern, så jag hoppas snön är här för att stanna! **** I fredags var båda barnen hemma med mig, Alfred saknar Klara kolossalt när hon har varit på förskolan och han hemma. Jag tyckte även Klara kunde vara hemma med oss en extra dag och det kändes som Alfred orkade med hennes tempo lite bättre. Vi hade en toppendag tillsammans och var ute på en massa äventyr, Alfred har äntligen piggat på sig men äter fortfarande lite dåligt.  Han har äntligen kunnat börja prata ordentligt efter operationen, snarkar inte längre, sover lugnare på nätterna och har

Jag har alltid skrivit ner det som finns på mitt hjärta för stunden, sällan utan större eftertanke. Mer reflektioner kring olika problematik som uppstår i min vardag. Språket kan förefalla enkelt, tankarna lätt förvirrade utan röd tråd, men jag blir lite förvånad att några av er tror att det är hela jag. Jag önskar jag hade tiden att skriva mer utförliga blogginlägg, lite som för några år sen, med tema och röda trådar. Men sen mina fina Twins anlände så blev det mer rörigt. Sen har jag numer sidor som förvånar mig å det yttersta. Jag har alltid varit en människa av kontroll, strukturerad och organiserad. Sen barnen kom och mer den senaste tiden har nya sidor gjort intrång, häromdagen tappade jag mina bilnycklar, snarare- nycklarna fanns någonstans i närheten av mig eller bilen då bilen fungerade (den har startknapp)  Efter 2 dagars sökande är den hittad, mellan bilsätena. I morse försov jag mig, det har typ aldrig hänt. Någonsin (med något få undantag) Kontentan av detta är att j

Jag vet att jag har haft ätstörningar länge, hela mitt liv. Mycket pga min mamma som alltid talat om att jag är tjock, ful och fet och jämfört mig med min smala syster. Sen blev jag mobbad i skolan och matångest har jag alltid haft. Jag har nog tänkt att det är en del av mig och mitt sätt att tänka kring mat. Jag är helt fixerad vad jag äter och inte, att jag är tjock, vad jag ska ha på mig så jag ser mindre tjock ut, jag har aldrig vågat gå in i finare affärer för jag är rädd att de tycker jag är tjock och inte kan ha kläder. Jag har enorm skuld och matångest över vad jag äter. Hetsäter gärna och håller på förgås av ångest sen. På några år har jag gått ner ca 37 kg men sen förra året har jag gått upp 7 kg igen. Jag har ca 10 kg kvar till normal vikt. Eller som jag vill väga. Jag har aldrig varit så "lycklig" som när jag förra året nådde normalvikt och normal BMI. Skuld och ångest har jag haft ändå, jämt, över allt jag äter. Allt handlar om min vikt. Hela mina dagar.