Hoppning o viktproblem

Jag tar tillbaka allting. Jag är tillbaka i småätarvärlden igen, otroligt frustrerande att ha tappat kontrollen igen. Jag har fasiken gått upp 1,5 kg, hur fasiken gick det till? Eller ja, det vet jag ju.


Och vad gör jag? Hittar lite godis i köket på jobbet och trycker i mig. Får otrolig ångest. Jag fattar inte vad jag ska göra, jag har helt tappat greppet. sen lång tid tillbaka kan tilläggas.


Suck.


****
Något som däremot går framåt är ridningen, jag rider två gånger i veckan sedan i höstas och kanske det börjar ge resultat. Hoppningen har varit min akilleshäl, min största skräck. Fullt övertygas om att jag kommer dö.


Men de senaste gångerna har det gått superbra, jag vet inte varför och inte hur men jag är mer fokuserad och mindre rädd. De två senaste gångerna har gått fantastiskt. Tom att det har varit roligt!


Lycka!


****
Något annat som är mindre roligt är barnens uppvak på morgonen. den senaste tiden har de vaknat urtidigt. Kan det vara ljusets fel? Inte heller sover de på nätterna och härjar då med.


Sömn är onekligen en bristvara i vårt hem.

Kommentarer

  1. Lika15 mars 2018 kl. 09:24

    Ååå... känner igen mig. Jag äter och äter. Igår skulle jag köpa en ny klänning till en fest men jag kunde inte. Fick sån ångest av alla smala modeller på sidor på Internet. Laddade ner en app som heter fitness pal och försöker återigen ta kontrollen. För mig blir det mer påtagligt när jag ser kalorierna uppradade på det jag stoppar i mig. Jag hoppas verkligen jag klarar detta nu. Har 25 extra kilon som jag helst skulle vilja bli av med. Men "bara 10" skulle vara en stor bit på vägen .

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cecilia15 mars 2018 kl. 10:19

      Men eller hur! Åh vad jobbigt det är. Jag brukar köra viktväktarnas app, men när jag tom fuskar där o inte skriver i allt så är jag nog ett hopplöst fall haha :-)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Klaras mage

Bild
Alltså ska det vara så här?Alla vi träffar säger att "små barn har ont i magen" och "det är en släng av kolik" och "det går över". Men jag tycker inte det är okey, ska vår lilla tjej lida för att ingen vågar ta itu med det? Är det kolik så fine, då tar vi det. Men tänk om det inte är det? Jämför vi med hennes bror som är som en matmaskin går upp massor i vikt? Så mina experter..Vad anser ni? Hennes "symptom" -Gnäller, skriker mitt i matningen börjar nästan direkt -Det är som vi häller i henne syra - Under måltiden-Åmar sig, drar upp benen, rapar mkt under måltiden -Vill inte äta trots hon är hungrig, vi kämpar ofta henne det hon äter. -Hård i magen av och till, i går lös -Prickar i ansiktet, inte rödprickiga utan upphöjda -Ont i magen ca 2 timmar efter maten, skriker mycket då -Pruttar som har svårt att ta sig ut ibland tar sig massor ut -Har inte ökat på maten trots hon växer, äter ca 70-85/måltid ca 8 ggr/dag -Äter nan sensit
Läs mer

Ruvardag 13 (V 5 (4+4) testdag

Officiell testdag idag, inte för att det spelar nån roll men jag fick ändå lov att testa..Jag tyckte strecket tog så lång tid på sig och det ger mig nästan hjärtinfarkt.. Men jag har fortfarande 2 streck. Dessutom har jag urinvägsinfektion så i dag måste jag ringa vårdcentralen, samt lämna leverprover. I går försökte jag ringa Mamma mia, men de hade fel på telefonerna. Jag verkar ha nån extrem otur med alla läkare för gyn 2 har inte hört av sig och sagt att hon kan skriva remisser heller. **** Allt känns så stort och läskigt, det är verkligen svårt att ta till sig. Allting kretsar kring det här, jag har haft en del mensvärk och det gör mig ju skräckslagen. Det är spännande men oxå väldigt påfrestande. Det känns som jag går omkring på en stor hemlighet som jag vill skrika ut till hela världen. Jag har oxå nån tvångstanke att om jag börjar tro på det här så kommer det inte gå vägen. Det är liksom för bra för att vara sant. Därför känns det SÅÅÅ läskigt att ringa till MVC. Kä
Läs mer