Sluta med venlafaxine.....igen

För fjärde gången är det dags att faktiskt sluta med venlafaxine. Viktökning (10kg) tillsammans med att jag faktiskt mår bättre gör att det känns som ett bra beslut. 

Så i månader har dosen minskats och nu har jag tagit  en ”smula” varje dag. 

I dag är det dag 2 och natten har tillbringats med mardrömmar och oro, otroliga ”brainzaps” och yrsel samt rejält trög i hjärnan. När jag vänder på huvudet stannar ögonen kvar i sekunder på förra blickpunkten. Sjukt! 

Det är bara och härda ut, vad jag förstår så är det några veckor det handlar om, hoppas jag verkligen pallar och inte utsättningsymptomen blir värre. 

Wish me luck och har ni erfarenheter av utsättning av venlafaxine så säg till. 


Kommentarer

  1. Anonym25 juni 2018 kl. 01:22

    Jag åt Venlafaxin i tre år (tre kapslar à 75mg varje morgon). Lördag morgon innan 1:a advent när jag skulle ta min medicin, var den slut. Aj då. Ingen tid att gå till apoteket den dagen och inte nästa dag heller. Hela veckan gick, och det blev söndag igen. Jag gick till apoteket, och då visade det sig att receptet hade gått ut i oktober, så jag kunde inte hämta ut någon medicin. Någon läkare gick inte att kontakta på en söndag, så det fick anstå till måndag. Tänkte jag. Men jag kom mig inte för på måndag. Inte på tisdag heller. Faktiskt inte på hela veckan. Då gick det upp för mig att jag varit medicinfri i två veckor utan några som helst problem. Jag mådde alldeles utmärkt. Inte deprimerad, inga abstinensbesvär. Det enda jag märkte var att jag svettades avsevärt mycket mindre.

    Nu har det gått snart åtta månader utan Venlafaxin. Jag mår fortsatt alldeles utmärkt, och trots att jag slutade tvärt, kände jag inte av någon abstinens.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Klaras mage

Bild
Alltså ska det vara så här?Alla vi träffar säger att "små barn har ont i magen" och "det är en släng av kolik" och "det går över". Men jag tycker inte det är okey, ska vår lilla tjej lida för att ingen vågar ta itu med det? Är det kolik så fine, då tar vi det. Men tänk om det inte är det? Jämför vi med hennes bror som är som en matmaskin går upp massor i vikt? Så mina experter..Vad anser ni? Hennes "symptom" -Gnäller, skriker mitt i matningen börjar nästan direkt -Det är som vi häller i henne syra - Under måltiden-Åmar sig, drar upp benen, rapar mkt under måltiden -Vill inte äta trots hon är hungrig, vi kämpar ofta henne det hon äter. -Hård i magen av och till, i går lös -Prickar i ansiktet, inte rödprickiga utan upphöjda -Ont i magen ca 2 timmar efter maten, skriker mycket då -Pruttar som har svårt att ta sig ut ibland tar sig massor ut -Har inte ökat på maten trots hon växer, äter ca 70-85/måltid ca 8 ggr/dag -Äter nan sensit
Läs mer

Ruvardag 13 (V 5 (4+4) testdag

Officiell testdag idag, inte för att det spelar nån roll men jag fick ändå lov att testa..Jag tyckte strecket tog så lång tid på sig och det ger mig nästan hjärtinfarkt.. Men jag har fortfarande 2 streck. Dessutom har jag urinvägsinfektion så i dag måste jag ringa vårdcentralen, samt lämna leverprover. I går försökte jag ringa Mamma mia, men de hade fel på telefonerna. Jag verkar ha nån extrem otur med alla läkare för gyn 2 har inte hört av sig och sagt att hon kan skriva remisser heller. **** Allt känns så stort och läskigt, det är verkligen svårt att ta till sig. Allting kretsar kring det här, jag har haft en del mensvärk och det gör mig ju skräckslagen. Det är spännande men oxå väldigt påfrestande. Det känns som jag går omkring på en stor hemlighet som jag vill skrika ut till hela världen. Jag har oxå nån tvångstanke att om jag börjar tro på det här så kommer det inte gå vägen. Det är liksom för bra för att vara sant. Därför känns det SÅÅÅ läskigt att ringa till MVC. Kä
Läs mer