Bebiskarusellen

I går var vi till läkaren med Klara och att sitta i väntrummet med 10 sjuka barn är verkligen ingen höjdare. Snacka om bacillskräcksfobin slår till. Läkaren var trevlig och noggrann, jag gillade henne verkligen. Hon hittade att Klara kanske har för kort tungband, att hon är lite prickig och att det verkar vara gaser som är det största problemet förutom maten. Hon funderade också på reflux och det är nästa steg. Vi fick remiss för tungbandet och ska prova ersättningen pepticate. Från utanallt.blogspot.se: Pepticate . Näringsmässigt komplett för spädbarn 0-1 år. Avsett för komjölksallergi. Berikad med probiotika. Innehåller hydrolyserat vassleprotein, kostfiber från mjölk och fiskolja. Hoppas verkligen den fungerar annars sa läkaren att vi ska prova nutramingen. Vi ska träffas på BVC senare för att utvärdera. Det kändes väldigt skönt att bli tagen på allvar och att vår magkänsla faktiskt stämmer att något är på tok. Blir dock lite förvirrad för på nätet stod det att man ska b...

Jag kan inte låta bli att tänka på de där äggen som vi har kvar. 2 st fina ägg, syskon till tvillingarna och makens fina gener. Vi börjar bli till åren och den dag vi är redo för fler barn så är vi för gamla. Jag sörjer så att vi inte lyckades tidigare och att vi har mer tid på oss. Maken sa i går; åk i väg och sätt in äggen, eller ett ägg annars. Men om det lyckas och vi blir med tvillingar igen? tre eller fyra blöjbarn? Klarar vi det? Och alla dessa sömnlösa nätter? Jag vill att tvillingarna ska vara något år först, men då är jag ju 44 år och maken ännu äldre.. Jag förstår inte var alla dessa tankar kommer i från helt plötsligt. Men jag tänker på äggen. Mycket. **** I går var vi i väg på tur med tvillingarna. Men hade helt glömt bort att det var lönehelg, det var folk överallt. Överallt! Så vi sprang igenom alla affärer och handlade bara det nödvändigaste. Bästa kompisen fyller år i helgen, men då ska vi åka o handla på förmiddagen. Inte göra om misstaget i går. ****...

Mina barn (SÅ häftigt att skriva) har fyra larmlägen. 1. Kink- lite missnöjda med tillvaron. Oklart varför. 2. Hallååå - ta upp mig NU! 3. Katastorf på g- Nu börjar det bli ett steg närmare panik. Går att trösta, alt göra mat 4. Panik- skrik until you die- röda -arga -vibrerande- låter som de ska få andnöd och dö- skrik -som skär igenom hjärna och hjärta. Min nya grej med min kropp är att när larm nr 4 blir, ofta vid hunger hos tvillingarna, och jag ska fixa maten, så blir jag OTROLIGT kissnödig. Vem har tid att kissa då liksom? Mat måste ju fixas NU. Nu har det hänt två gånger att jag inte kan hålla mig, jag är sällan stressad utan skyndar mig på att göra mat, så var denna kroppsfunktion kommer i från är ju oklart. Det försenar ju liksom saker och ting och är till absolut noll nytta. Eller är det som med katter som faller, de tömmer ju blåsan innan så den inte ska spricka vid landningstillfället. Kanske jag har en släng av den genen? Skitirriterande i alla fall. Jag gör j...

Maken fyller år i dag! Stort grattis världens finaste make och pappa! Det blir en lugn dag, jag ska baka kaka och så kommer lite kompisar. Dagen till ära har barnen sovit från 22.00-01.30 och 02.00-05.30 med lite små uppvak, jag har inte sovit bättre för det. Just nu vaknar jag flera gånger och kan inte somna om. Sen vaknade jag 03.50 och sen var det kört. Jag kan liksom inte slappna av, vi har ju bråkat en del om nätterna så det sitter fortfarande kvar och så ligger jag och väntar på att de ska vakna. Skitjobbigt rent ut sagt. Nu är jag väldigt trött och sitter och bloggar i stället för och gå och lägga mig och vila. **** I går var fd chefen här och fikade, väldigt trevligt. Hon hade med sig två väldigt fina mjuka skallror till barnen och blomma som vi fick gömma på stört för katterna. Sen kom makens släkt hit (bästa killkompisens föräldrar) på eftermiddagen med orkidéer. **** I går ringde även urologen som vi ska träffa angående Alfred, precis när jag lagade mat, barnen s...

Jag minns inte ens vad vi gjorde i går, det regnade dock hela dan så jag stack inte huvudet utanför dörren. Robban var mer kärlekskrank än någonsin, han nästan jagar oss för att få krypa ner hon någon och mysa. Undra om han också är inne i någon utvecklingsfas? Maken gick i väg och hämtade bilen, barnen skulle ju inte ha mat på en timme. Då började alla skrika, högre och högre. Sen i panikskrik som inte gick att trösta alls. Jag har aldrig hört dem så hysteriska, de triggar dessutom varandra. Robban låg dock lugnt kvar, jag gick och gjorde mat och så fort jag stoppade maten i munnen så tystande dem. Då blev jag lite stressad kan jag säga, men mest stressad över att jag var så otroligt kissnödig och sitta och mata en halvtimme var verkligen ingen höjdare. Vi har provat ny flaska på Klara, den håller hon inte på skriker över mitt i maten hela tiden (bara lite), det tar längre tid för henne och få i sig mat hon får kämpa lite. Jag har beställt större napp i hopp om att hon ska int...

I går hade vi premiär att gå på öppna förskolan, som tur var hade vi fått lite insideinformation av LM  (såg ut som en fotomodell medans jag ser ut som et mumintroll:) så vi visste vad vi hade och vänta oss. Trots det var jag rejält nervös, jag tycker inte om att befinna mig i miljöer jag inte känner till och socialisera mig med människor jag inte känner. Så när Linda kom så drabbades jag av akut blyghet men hon var väldigt trevlig och pratade på. Vi blev väl omhändertagna av personalen och det var 2 andra mammor där oxå. Barnen var ju flera månader äldre men det gör ju inte så mkt. Det gjordes gipstavlor och fikades, vi blev visade runt och anmälde oss till babymassage som börjar i november. Så om vi kommer i väg nästa vecka så vill jag också göra gipstavlor, ska försöka ta oss till ikea och köpa ramar först. Så på det stora hela kändes det bra. Även om jag blir blyg och osäker, det var väldigt roligt att träffa dig Linda och vara där och kika och hoppas vi ses fler gånger....

Jag hann inte skriva i går på morgonen och sen på kvällen satt jag med både Alfred och katten Robban i knät. Vem kan plocka fram datorn då? Timmarna räcker inte till och dagarna bara rusar fram och är rätt snarlika varandra. I går tog vi den sedvanliga promenaden till BVC. Alfred vägde 5,5 kg och klara 4,2. Klara har alltså gått upp bra i vikt, mer än hon brukar vilket är väldigt skönt. Båda har växt någon centimeter också. Förmodligen är det Niferexen som gör magen hennes så lös, vi ska prata om det med läkaren nästa vecka. Hon kollade även om Alfred kunde lyfta huvudet än, naturligtvis gjorde han ju inte det denna gång heller. Han möter inte heller blicken eller fokuserar på henne när hon pratar. Hon sa att vi inte ska vara oroliga ännu eftersom han är 3 veckor i korrigerad ålder, leende och fokus ska komma från 4 veckors ålder och framåt. Klara är ju då före sin tid. Men det är ju fel person att säga det till, jag tyckte hon såg bekymrad ut och skrev i journalen. Tänk om det ä...

VAFAN så skitarg jag blir. Maken fyller år på söndag och jag har beställt present åt honom från bazula.se den 9 september. Tro ni den kommit? Nejdå. Nu har jag skrivit massor av hotmail och de bara beklagar. Sånt blir jag skitförbannad på. Förbannade skitföretag. Nu vet jag inte hur jag ska göra, häva köpet och leta nytt eller vara lite kall och vänta? *svär* I alla fall... Här är det värsta stormen, är helt övertygad om att jag just såg grannens hund flyga förbi fönstret. Förutom hundar så är det ca 1 miljon/kvmcm björkfrön som sprider sig som virus över hela tomten. Jag råkade öppna dörren och in kommer det lika många. Så i dag blir det ingen promenad utan en hemmadag i all enkelhet. I morgon är det BVC som gäller, vi bokade in ett extra för Klara. Jag vill veta att hon växer som hon ska och så ska vi prata lite mage, snoppar och prickar. Jag har bokat in barnmottagningen, de hade inte tid förrän nästa vecka. Men jag ville ha den läkaren alla rekommenderar i hopp om att ho...

Jag vet inte ens om jag ska publicera detta inlägg men..Äh. Ut med skeletten ur garderoben bara.. Alla jag träffar säger "nu måste ni vara lyckliga" "ni har väntat så länge" Hur är det är vara mamma?" "Visst är det underbart" "vad myyyyyysigt" Lycklig? Nje.. Underbart? njee.. Mamma? Jag är väl inte...jahaaaaa... Mysigt? absolut inte! Ärligt talat är det slitsamt med tvillingar, antingen skriker ALLA samtidigt eller så skriker de i skift. Jag har mest dåligt samvete, är stressad att hinna med allt (inte alla dagar) och oroar mig. Jag väntar fortfarande på den där överväldigande kärleken alla pratar om. Jag väntar fortfarande på att jag ska känna mig som en mamma. Jag vill fostra dem till trygga älskade individer som blir lyckliga och lyckas i livet. Jag vill fylla deras dagar med glädje och roliga saker. Jag känner otroligt ansvar och press att göra rätt och är livrädd att göra fel. Det är så otroligt slitsamt vissa dagar att få da...

I går for vi i väg och hämtade min nya bäddmadrass. (oh dear så underbar!) och passade även på att fika ute i solen på ett närliggande cafe. Eller..Fika gör vi fast med huvudena i varsin telefon, märkligt att man aldrig kan hålla den i från sig och njuta av stunden? I alla fall så traskade vi tillbaka till bilen efter en lyckad fika och jag stötte emot en kant så Klara vaknade till lite. Hon gnydde hela vägen till bilen och sen hände nåt. Hon började gallskrika i panik, fullkomlig panik och lugnade sig först när maken tagit upp henne, då blev hon knäpptyst. Så har hon gjort en gång förut när vi varit på väg till bilen och satte in henne där. Såna skrik har hon aldrig hemma, det är ett annat sorts skrik än vad vi är vana med. Jag tror det var nån sorts bebsipanikattack. Typ  Ont i mitt hjärta gjorde det i alla fall. Och öron. Sen på eftermiddagen drog Alfred i gång och gnällde och skrek i säkert 1,5 timme, inget vi gjorde kunde lugna honom. Sen somnade han i famnen. När han bl...

Sen BVC sa att vi måste passa Alfreds huvud så gör jag fasiken inget annat. Vi har ju pandakudde och nu en babysleep delta kudde. Han ligger på mage i bland men hans huvud är ju som en magnet till ena sidan.. Han HATAR deltakudden och tycker inte om att motionera magen/nacken, envisa lilla unge. Så jag vet inte riktigt vad vi kan göra mer. Jag hittade en mimosakudde (eller vad de heter) begagnad så den har jag köpt. Jag köpte en magkudde av en i tvillinggruppen, den är så smart och funkar bra. Alfred står ut några minuter nu i alla fall. **** Jag tycker ju Klara har blivit lite bättre så jag vet inte om jag ska ringa barnmottagningen eller inte. Jag vill inte ringa i onödan å andra sidan är det ju inte bra. Men nu känns det mer som magen och inte det som var innan med att äta gift. Hon skriker däremot mer mellan målen än förut så nu är det liksom tvärtom. Jag tror hon hade en skrika under matengrej en eller två gånger i går, alla andra gånger gick det ganska ok. Men med den ny...

2 månader i dag! Grattis på tvåmåndersdagen våra sötaste tvillingar! Så häftigt att ni bor med oss och vi får vara med er varje dag och se er utvecklas och växa. **** Surfade runt lite i går och tänkte faktiskt gå på öppna förskolan nästa vecka, de har nåt babycafe för barn mellan 0-8 månader så det låter ju bra. Maken är ju hemma och det är en liten promenad dit så jag vill prova och se vad jag tycker, skönt att ha maken med då. Det kanske är för tidigt både för dem och för oss, men vi måste ju kunna leva också och prova nya saker Nu har vi varit i karantän i två månader och jag tänker att vi håller dem mest i famnen, spritar oss och minsta lilla hostning från någon så springer vi. Vad gör man på ett babycafe? Umgås och fikar? Sen i oktober har de grillning vid en väldigt fint friluftsområde, det ska vi absolut gå på. Helt perfekt och vara ute i friska luften. Det är makens sista lediga dag med oss så det passar ju bra som avslutning. Modigt av mig, jag som tycker sånt här ...

Nu har vi börjat med nan ha och lite förbättring har det blivit. Det är inte så mkt skrikande längre under matningen även om hon inte är särskilt glad när hon äter. Det är så otroligt synd om henne så hjärtat blöder vid maten, tänk att ha så ont när man äter och efteråt? Vi kör den här en vecka och blir det inte bättre så går jag på nutramingen eller nåt liknande. Vi ska ju till BVC om en vecka men hon är inte mkt till hjälp. Vi ringde dit och beställde tid för hon tyckte att vi ska komma först i oktober! Omg! Har hon inte hört ett ljud av vad vi sagt? O prematurer ska ju kollas extra.  Jag har surfat massor på BVC och barnläkare men inte hittat någonting som vi kan välja. Bara privata sjukhuset Martina för 1000kr i månaden. Någon av er tipsade om serfaren men de ska läggas ner och flytta.  Var går ni andra barnföräldrar?  Frustrerad är ordet.  Klara har börjat titta på oss så mkt och le. Det är så häftigt och härligt.  ***** Katterna...

Alltså ska det vara så här?Alla vi träffar säger att "små barn har ont i magen" och "det är en släng av kolik" och "det går över". Men jag tycker inte det är okey, ska vår lilla tjej lida för att ingen vågar ta itu med det? Är det kolik så fine, då tar vi det. Men tänk om det inte är det? Jämför vi med hennes bror som är som en matmaskin går upp massor i vikt? Så mina experter..Vad anser ni? Hennes "symptom" -Gnäller, skriker mitt i matningen börjar nästan direkt -Det är som vi häller i henne syra - Under måltiden-Åmar sig, drar upp benen, rapar mkt under måltiden -Vill inte äta trots hon är hungrig, vi kämpar ofta henne det hon äter. -Hård i magen av och till, i går lös -Prickar i ansiktet, inte rödprickiga utan upphöjda -Ont i magen ca 2 timmar efter maten, skriker mycket då -Pruttar som har svårt att ta sig ut ibland tar sig massor ut -Har inte ökat på maten trots hon växer, äter ca 70-85/måltid ca 8 ggr/dag -Äter nan sensit...

Kan tilläggas att vi har INNEkatter, alltså såna som aldrig går ut förutom på vår innätade altan dit vi har kattlucka. Så kl 22 i går skulle jag gå och lägga mig. In kommer Greta med en mus i munnen, jag tror förstås att det är låtsas för hon går alltid runt med en sån i munnen. Så släpper hon den och den springer in under skänken, vi och katterna får spelet och sen börjar en jakt på en timme. Vi förseglar huset för att den ska kunna springa ut, i stället så springer den in under mina ben och in under kylskåpet. Jag skriker som i en skräckfilm och har hjärtklappning när den se ut att anfalla mig. Men musen är borta och har ännu inte denna tidpunkt kommit fram trots vi snart skruvat ner hela köket. Katterna gav upp och gick och la sig men jag kunde ju inte somna. Så nu är jag så trött så jag är yr i huvudet, maken ska köpa råttfällor men mer än så kan vi inte göra?  Förslag? Det känns äckligt och smutsigt, jag är faktiskt inte rädd för råttor/möss men att ha den ...

Herregud vad tiden går. Jag vet ärligt talat inte var dagarna tar vägen, var tredje timma är det mat och däremellan ska det diskas, tvättas, lekas med katter, ta en promenad, fäjsbookas, bråkas, bäras barn och allt som tänkas kan. Helt plötsligt är det kväll och dags att gå lägga sig, dagarna är samma men ändå olika. Vi tjafsar en del tyvärr, men det blir väl så när båda är trötta och försöker räcka till för alla. Jag känner en tendens till magkatarr och då är jag ändå inte en som fejar utan låter saker ligga kvar och kan strunta i en tvätt. Men ändå så är det saker man måste göra och på den timmen man har fri tid är det mycket som ska hinnas med. Och är barn eller katter gnälliga då ska man hinna med ännu mer nästa fira tid. Just nu verkar dessutom båda barnen vara väldigt kontaktsökande och vill gärna vara nära (och Robban då förstås) I dag hade jag tvillingselet på mig, det funkar bra men är rätt tungt för axlarna. Klara gillar inte alls vagnen och ska man ha en chans att få ...

Ungefär varannan dag brukar det vara kaos på ett eller annat sätt. I går tror jag tingen hade något emot mig, när jag skulle klämma lime så spruta den över HELA mig och inte över maten, ersättningen sprutade över hela köket, när jag skulle på toa eller göra nåt annat skrek alla i kapp och så fortsatte det. Det är som barnen (och katterna) har nån inbyggd känsla för när jag är upptagen på något vis. Jag hinner bara göra saker halvdant eller inte alls. Lite ovant i min värld, undra när jag ska vänja mig med att jag är förälder? Jag blir så förvånad jämt när dagarna inte blir som jag tänkt mig. I några dagar nu har de varit oerhört gnälliga, eller Alfred snarare. Han är inte nöjd vad man än gör, Klara är lite lättare hon gnäller inte utan skriker när något inte är bra. Jag tror Alfred också har ont i magen, men där funkar å andra sidan ingenting, han gnäller och ylar tills han däckar. Vi funderar på att byta ersättning, det är en stor och ny värld av sånt, känner mig helt lost. Alla...

Till minne av Isak. Resan började i maj 2013 då jag för första gången på 14 år fick ett plus på stickan. Fatta hur chockad jag var! Och ni med tror jag. Jag fick 57 kommentarer och massor av mail och SMS och ni var lika glada som mig <3 Men mest chockad tror jag maken var. Allt han fick ur sig var ; Ojdå, då får vi hålla tummarna. Jag höll på att testa ihjäl mig för det var så overkligt. En konstig känsla blandat med lycka. Redan från början började jag blöda, hade ont i magen och mådde inte bra. Jag var in på gynakuten flera vändor men allt var ok så långt de kunde se. Vi bestämde oss för att göra KUB bara för att se vårt lilla knytte. Men där började hela mardrömsresan för de såg något i hjärnan som inte skulle vara där, sen var det fostervattensprover, magnetröntgen massor av ultraljud. Sen kom den dagen då det var dags att bestämma sig, efter all prover visade det att han hade svåra hjärnskador. Hur kunde han ha det? Han levde och sprattlade i magen, gjorde sig påmind...

Jag har sovit okey i natt och hann tom med lite morgonmys med Robban, men klockan 06.05 tyckte Klara att det var dags att vakna. Hon fick vara med vid både dusch och frukost, hon har varit lite kinkig hela morgonen men sen slocknade hon och då passade Alfred på att vakna i stället. De sover ju ca 3,5 timme under ett pass på natten vilket gör att våra bra tider har förskjutits, men det glädjer mig å andra sidan för tänk om de börjar sova lite längre på nätterna..Om 7 dagar fyller de ju två månader. Men jag tror utvecklingsmässigt att de är ca 1 månad. När maken vaknade så åkte vi till plantagen, ett perfekt ställe att spatserar runt i och fika lite. Knappt en människa var där. Vi köpte lite buskar och gräs, en ny fågelautomat och ljung till gravarna. Sen åkte vi till svärföräldrarnas grav, jag saknar de så oerhört. De hade varit de perfekta familjemedlemmarna till våra barn och överöst de med kärlek. Jag saknar min svärfar varje dag och älskade honom mer än mina föräldrar. I mån...

Det var ett synnerligen värdelöst besök, jag tror det tog max 10 minuter även om det var min favoritdoktor. Men min gallsyrevärden från hepatosen är åter normala, men hon kunde dock se att mitt EVF och HB var högt och när jag ska på återbesök på MVC i oktober vill hon att de kollar det. Hon kollade snittet och även det var fint, jag tackade för all fantastisk vård jag fått och att jag är supernöjd med BB Stockholm. För det är jag verkligen, mer än nöjd. Jag får lite ångest när jag tänker tillbaka på förlossningen, jag var så rädd, ängslig och grät floder efteråt. Varenda hormon och hjärncell fick fullkomligen spel, de är väl vana hoppas jag, men det är ju inte jag. Den mest kontrollerande människan i världen. Trodde jag i alla fall. Tills jag blev gravid och fick barn, nu går jag runt med kräkfläckar, kommer inte i håg saker, känslorna åker upp och ner. Jag har verkligen noll koll nu för tiden. **** I natt sov jag i alla fall 5 timmar, idag känner jag mig nästan normal igen. E...

Jag är fasiken inget trevlig längre, jag får så dåligt samvete gentemot maken men ärligt talat avskyr jag honom vissa stunder på dagen. Jag vet att han gör så gott han kan men det hjälper inte. Jag bara säger otrevliga saker, snäser och är irriterad- En riktig häxa har jag blivit. Det är så jag har lust att gräva ner mig ibland. Det har dessutom blivit precis som med Isak om ni minns? Jag tålde inte att någon, framförallt inte maken, rörde vid mig. Jag känner mig äcklad och ryggar undan, känns som han tränger sig på mig när han försöker krama mig. Jag har liksom inte plats för kramar och kärlek, det går bara inte. Och samliv vägrar jag just nu, bara tanken *ryser* Jag vill ju tycka om honom. Men det GÅR inte. **** I går var en hemsk dag. Eller nej, inte egentligen. Morgonen var bra och det funkade perfekt att åka till sjukhuset för att träffa Klaras läkare. Klara vägdes och mättes, vi prata mat, mage, hennes oroliga sömn osv. Vi gjorde även pricktest vilket inte visade någonti...

Som ni vet delar vi nätterna. Så här ser en morgon ut för mig. Då har jag glömt bort en del och inte ens överdrivit. Maken sover på soffan sitt pass och kommer inramlandes i sovrummet när han har tagit 3-matningen. 04.00 Jag vaknar av att maken smäller upp dörren och fipplar med babymonitorn och ställer den på mitt nattduksbord. Han hävdar att han är så tyst han kan. 04.10  Suckar. Kan inte sova går upp och kissar och släpper in Robban i sovrummet. 04.15 Myser med katten Robban. Klara hojtar, upp och gungar hennes säng och konstaterar att hon sover, går och lägger mig 04.22 Alfred skriker, rusar upp och stoppar i nappen. 04.30 Trängs med Robban i sängen, han har 90% av sängen och jag 10% 04.45 Går upp och förbereder maten, det brukar alltid bli panik när tvillingarna vaknar. 05.00 Fäjsbookar och läser mail 05.01 Klara gallskriker som alltid 2 timmar efter maten 05.09 Gungar, trycker in nappen och försöker få Klara att somna om. 05.13 Får tinnitus 05.20 Klara...

I fredags fyllde tvillingarna 7 veckor och den 12 september är det ett år sedan vi födde/miste vår änglason Isak . Det känns så långt bort och ändå så nära. Jag tänker mycket på Isak och kommer aldrig att glömma, inte ni heller förmodar jag? Tänk att vi gick igenom allt det där och sitter idag med två små bebisar här hemma.  Jag var och köpte blöjor i dag, det kändes så himla konstigt att stå där och se förvirrad ut. Det kändes som jag kommit fel eller gjorde nåt kriminellt. Så himla overkligt.  Det är rätt slitsamt att vara tvillingförälder och matte åt tre katter, dessa två dagar har alla 5 hållit låda och härjat och i går så hade vi tre olika besökare här. Make var i väg och skjutsade pappa, handlade och gjorde massa ärenden så jag skötte barn och katter helt själv hela dan. Detta med kass sömn gör att jag inte längre är så smart, trevlig och tänkande människa längre. Tänk att jag ska göra allt det där sen när han börjar jobba. Hur ska jag fixa det? Det går ...

Min syster frågade om vi skulle ha dop. Det hade jag inte tänkt men tänkt att namngivning ska det bli i stället. Tror jag. För varför har man det? Hur ska man tänka och när ska man ha det? Tips? ***** Och där rök den duktiga karaktären jag haft, i dag har det latsas in kakor, godis, ostbågar och annat otyg. Jag har inte ens varit utanför dörren, men jag såg att solen sken i alla fall.  I morgon blir det promenad, nyttig mat och trädgårdsarbete. Eller jag hoppas det för det blir inte alltid som man tänkt sig. **** En dag full av besök, tårar och skratt. Men det får jag berätta om i morgon för nu är det snart läggdags.

I går kväll lyckades Klara kaskadkräkas över hela mig, det rann t o m ner i mufflan. Fatta så otäckt! Inte hann jag duscha heller utan fick tvätta av mig med en våtservett. Man är verkligen fräsch som småbarnsförälder. :-) Eländiga nya mat, har läst flera som har samma med sina bebisar, på måndag ska vi ju till läkare så då får vi reda ut det här med maten. Hela hon luktar vedervärdigt av pruttar och har som ett gasmoln kring sig. Hon skulle kunna driva hela Sverige med el. I dag har hon ätit sådär, det gör mig så orolig och det är verkligen inget vidare att ha en liten bebis som inte äter. Nu går hon ju upp i vikt så hon får uppenbarligen i sig tillräckligt med mat, BVC sa att hon kommer komma i gång om några veckor. I dag har jag varit i väg på en liten shoppingtur, köpt nappar och mobil till skötbädden på lekmer och sågolja på Jula och avslutade med att köpa hämtmat på thaien. Hela rundan gjordes med en stor kräkfläck på axeln. Det upptäckte jag när jag kom hem..fräsch var o...

Alltså jag har tydligen inte lärt mig ännu. I går innan vi skulle gå till BVC bytte jag om så vi skulle hinna med att mata innan vi gick och det inte skulle bli panik och jag skulle komma i myskläder dit. Och vad hände? Klara kaskadkräktes över hela sig och mig. 5 minuter innan vi skulle gå. Der gad, så trött jag blev. Samtidigt slogs katterna och maken tjata hål i mitt huvud, ens tålamod är ju inte det bästa och många svordomar blev det. En promenad på 25 till BVC gjorde att jag mådde lite bättre. På hemvägen däremot så skrek Klara halva vägen, till slut fick jag ta upp henne och putta den stora tvillingvagnen och ha henne i famnen. (maken hämtade paket på posten så jag var själv) Hos BVC gick det bra, Alfred väger nu 4,5 kg och Klara 3,6, båda har nästan vuxit 2 cm från förra veckan. Och vi ska -Väcka efter 4 timmar (Alfred behöver inte men vi måste ju ha dem synkade.) -Fortsätta koka vatten -Träffa läkare nästa vecka -Syster med barn får vänta att komma -Inga barn på...

Min pappa ringde i går. Oh der lård! Hallelujamoment! Det har inte hänt på...öhh..Någonsin? Han ville komma hit och hälsa på, det lät lite pliktskyldigt och när han kom på att han sagt det försökte han desperat ta tillbaka det. Haha :-) Men det gick jag inte på. Så på lördag ska maken hämta pappsen för att forsla hit honom, fick lov att säga till pappa att ha rena kläder och vara fräsch. Skyllde lite på infektionrisk men min pappa är inte den fräschaste, so to speak. Nu får vi hoppas han är nykter och inte allt för gnällig också så ska vi nog försöka ro detta i land. Appråpå hallelulja kom bästa kompisen hit med fina kläder till barnen, två dar på raken! Det var gulligt även om jag förköpt mig lite på tvillingforumet, så nu hoppas jag barnen smutsar ned sig mycket. Man blir ju lite babykläder/saker beroende, behöver ju snart en vit månad och spärrat kort om vi ska överleva det här. Jag fick lite dåligt samvete mot katterna och när jag ändå beställde mat fick jag lov att slå t...

Intressanta provsvar måste jag säga. Brist på d-vitamin? Hur konstigt är inte det? Hej solen! Here I come! I alla fall.. Det mesta ser bra ut utom blodvärden och kolesterol. Det är ju inte oroväckande och högt Hb har jag haft under hela graviditeten. Så avvakta är nog min plan men läsa på lite om kolesterol och komma i gång att röra mig och rida.. Hur tänker ni? **** Så här säger läkaren som granskat provsvaren: Kommentar Kolesterol och LDL kolesterol ligger högt, detta påverkar även Apo kvoten vilket blir förhöjd. Vidare gränslågt D-vitamin. Högt värde på Hb, blodvärdet. vilket även speglar sig på Erytrocyter och EVF. Är detta nytt för dig så kan du kontrollera om det via din vårdcentral. Rickard Lagerqvist Leg.Läkare **** På varje blodsdroppe som ni ser kan man klicka och få fram förklaring och vad allt innebär..

Asså det är nåt speciellt att få ha äran att få barn. Inte en endaste gång (nästan) tänker jag på att de är äggdonationsbarn. De är 100% våra och man faller lätt in i vem dem är lik, vems humör och personligheter. En del ärvs ju ändå, jag har faktist inte satt mig in i epigenitik eller vad det heter. Jag tänker mycket på om de kommer älska oss, hata oss, skämmas för oss eller om de kommer ha en favorit bland oss. Så är det ju för katterna, jag och maken har ju varsin favorit även om vi älskar dem lika mycket. 2 av katterna har även en av oss som favorit även om båda duger. Stiina är rättvis med sin kärlek och delar med sig till alla som vill ha. Tänk om de inte kommer tycka om mig? Kommer jag bli en curlingmamma som gör allt för att bli omtyckt? Kommer jag vara rädd för mina barn? Robbans liv går just nu ut på att få hänga i famnen med nån av oss, leka lite och mysa nära bebisarna. Han hälsar att han gärna också vill ha ett eget babynest, gärna ett större så en bebis får plats oc...

Alltså vi har så mkt saker att jag måste prova med bloggen... Till Salu 2 st Axkid Babyfix babyskydd inklusive Axkid Babyfix base för montering i bil med bälte eller Isofix. Allt i mycket gott skick. 750 kr st eller 1400 kr för båda. --- En make I ganska gott skick, lite lat och väldigt teknikintresserad -------- 2 fulla påsar med kläder storlek 44-68 (74? eller okänt) blandade färger. Blandat skick. Valfri penning.. ----- Ett Ikea skrivbord, hörn (under katterna) 200 kr