Sen i utvecklingen?
Jag hann inte skriva i går på morgonen och sen på kvällen satt jag med både Alfred och katten Robban i knät. Vem kan plocka fram datorn då?
Timmarna räcker inte till och dagarna bara rusar fram och är rätt snarlika varandra. I går tog vi den sedvanliga promenaden till BVC. Alfred vägde 5,5 kg och klara 4,2. Klara har alltså gått upp bra i vikt, mer än hon brukar vilket är väldigt skönt. Båda har växt någon centimeter också.
Förmodligen är det Niferexen som gör magen hennes så lös, vi ska prata om det med läkaren nästa vecka. Hon kollade även om Alfred kunde lyfta huvudet än, naturligtvis gjorde han ju inte det denna gång heller. Han möter inte heller blicken eller fokuserar på henne när hon pratar. Hon sa att vi inte ska vara oroliga ännu eftersom han är 3 veckor i korrigerad ålder, leende och fokus ska komma från 4 veckors ålder och framåt. Klara är ju då före sin tid.
Men det är ju fel person att säga det till, jag tyckte hon såg bekymrad ut och skrev i journalen. Tänk om det är något fel på vår lilla Alfred? Kära nån.
Sen tog vi en extra runda hem och det var ca 8 grader och de nya (begagnade) åkpåsarna (de är tvådelade) hade invigts i vagnen så barnen som som stockar, löven började gulna solen sken . En fantastisk stund som jag kommer minnas länge när vi vandrade hand i hand med två snusande bebisar.
När vi sen kom hem var huset städat och det luktade rent i hela huset. Jag åkte och hämtade paket på posten och maken lagade mat. En bra dag i går trots lite sömn och en del skrik och gråt.
Makens paket har äntligen kommit och jag har beställt minimunduskuddar till barnen, nu får ju inte det plats i nästet men få ha det när de sover utan eller i soffan. Alfred har ju snart växt ur sitt näste ändå. Kuddarna ska vara bra för platta huvuden.
Vi har även beställt andningslarm, känns lite tryggare även om jag vet att de inte går att lita på helt.
****
I dag tänkte vi gå på babycafe på öppna förskolan, BVC sa att det gick bra men barnen får inte integrera med andra barn och ska helst ligga kvar i liggdelarna. Nu vet jag inte om vi hinner för den är så sen med maten nu och maken brukar ju sova till 11. Nu är det ju varje vecka så vi missar inte så mkt. På fredag var det grillning men då har vi besök.
Sen blir det veterinären på eftermiddagen, Stiina ska få klorna klippta och få medicin. Hon blir ju helt tokig när man ska hålla i henne och nu vid ålderns höst så vill vi hellre ha hjälp än ha illa henne. Robban ska också få hänga på.
****
Jag vet inte om jag skrev att jag fått plats i ridgrupp? Inte? Nä, men det har jag och ser otroligt mkt framemot det. Den 5 oktober börjar jag rida varannan vecka till att börja med. Jag har nu plockat ner alla ridkläder och tvättat dem. Jag är redo!
Timmarna räcker inte till och dagarna bara rusar fram och är rätt snarlika varandra. I går tog vi den sedvanliga promenaden till BVC. Alfred vägde 5,5 kg och klara 4,2. Klara har alltså gått upp bra i vikt, mer än hon brukar vilket är väldigt skönt. Båda har växt någon centimeter också.
Förmodligen är det Niferexen som gör magen hennes så lös, vi ska prata om det med läkaren nästa vecka. Hon kollade även om Alfred kunde lyfta huvudet än, naturligtvis gjorde han ju inte det denna gång heller. Han möter inte heller blicken eller fokuserar på henne när hon pratar. Hon sa att vi inte ska vara oroliga ännu eftersom han är 3 veckor i korrigerad ålder, leende och fokus ska komma från 4 veckors ålder och framåt. Klara är ju då före sin tid.
Men det är ju fel person att säga det till, jag tyckte hon såg bekymrad ut och skrev i journalen. Tänk om det är något fel på vår lilla Alfred? Kära nån.
Sen tog vi en extra runda hem och det var ca 8 grader och de nya (begagnade) åkpåsarna (de är tvådelade) hade invigts i vagnen så barnen som som stockar, löven började gulna solen sken . En fantastisk stund som jag kommer minnas länge när vi vandrade hand i hand med två snusande bebisar.
När vi sen kom hem var huset städat och det luktade rent i hela huset. Jag åkte och hämtade paket på posten och maken lagade mat. En bra dag i går trots lite sömn och en del skrik och gråt.
Makens paket har äntligen kommit och jag har beställt minimunduskuddar till barnen, nu får ju inte det plats i nästet men få ha det när de sover utan eller i soffan. Alfred har ju snart växt ur sitt näste ändå. Kuddarna ska vara bra för platta huvuden.
Vi har även beställt andningslarm, känns lite tryggare även om jag vet att de inte går att lita på helt.
****
I dag tänkte vi gå på babycafe på öppna förskolan, BVC sa att det gick bra men barnen får inte integrera med andra barn och ska helst ligga kvar i liggdelarna. Nu vet jag inte om vi hinner för den är så sen med maten nu och maken brukar ju sova till 11. Nu är det ju varje vecka så vi missar inte så mkt. På fredag var det grillning men då har vi besök.
Sen blir det veterinären på eftermiddagen, Stiina ska få klorna klippta och få medicin. Hon blir ju helt tokig när man ska hålla i henne och nu vid ålderns höst så vill vi hellre ha hjälp än ha illa henne. Robban ska också få hänga på.
****
Jag vet inte om jag skrev att jag fått plats i ridgrupp? Inte? Nä, men det har jag och ser otroligt mkt framemot det. Den 5 oktober börjar jag rida varannan vecka till att börja med. Jag har nu plockat ner alla ridkläder och tvättat dem. Jag är redo!
Blir du lös i magen av Niferexen? Vad orättvist, jag blev stenhård!! :D
SvaraRaderaMed barn lär man sig att leva i nuet, en stilla promenad kan bli enormt uppskattad!
Inte jag, Klara :-)
RaderaJag blev iof också det men nu syftades det på Klara..
Jag gillar Miniminudus kuddar, och barnen med. Toke har fortfarande sin och han är 2,5 nu.
SvaraRaderaVad kul med ridgruppen! Det är så skönt att komma ifrån lite, ägna sig åt sig själv en stund.
Härligt med höstpromenaden! Såna stunder som ska sparas i minnet för att plockas fram resten av livet :-) Härligt att du hittar lugn och kan njuta emellanåt. Följer er men läser oftast på telefonen så blir inte mycket kommenterat. Idag vid datorn så då vill jag skicka ett litet hej!
SvaraRaderaJag blir precis som du orolig när tvillingarna inte gör saker samtidigt. Vår ssk i hemsjukvården på neo sa en bra sak och det är att sluta jämföra och se varje bebis som en. Hade du bara haft en bebis hade du inte oroat dig för då hade det varit normalt. Så klokt tycker jag och bra för orolig mamma att tänka på. Så nu försöker jag att inte jämföra utan se det som att de blir bra på olika saker olika snabbt. Alfred verkar ju vara duktig på att äta, det är väl härligt.
SvaraRaderaVuxit ur nestet? Det kan man ju ha länge om man vill, ändrar bara med snörningen :-) min skrutt på 6 månader, drygt 8 kg och nästan 70 cm lång, sover fortfarande i sitt i spjälsängen. Har det inte ihopknutet där nere, utan har gjort knutar på snörena på varsin sida, så att det fortfarande är "nestligt" och mysigt men såpass öppet att han kan vända sig fritt i det.
SvaraRaderaSa bvc-sköterskan att bebisar SKA le och fokusera från 4 veckor? Vilket snedsteg. Fokuset brukar komma först men man ska ju absolut inte sätta en ålder på det. Ingen av mina ungar har lett vid 4 veckor. Snarare 8-10. Och de är fullt friska, båda två. Man ska alltid ha i bakhuvudet att alla barn är olika och utvecklas olika fort. Och det borde bvc också säga till alla, för extra trygghet.
Min kommentar försvann.
SvaraRaderaBvc-läkare tycks ha till uppgift att oroa. Med storasyster gick jag modfälld hem från 6 veckorskontrollen för att jag inte fått ett svarsleende ännu. Läkaren försökte locka fram ett. Jag gjorde inget annat i en vecka för att försöka få henne att le till mig. Lillebror är snart 7 veckor och har börjat titta fokuserat och le lite grann, men det är aldrig att det kommer på beställning. Jag tror inte att han skulle bjuda ett till en bvc-läkare och jag tror att din Alfred är på gång eftersom han verkar fokusera och le åt andra saker.
Jag hade bestämt mig för att inte jämföra syskonen mellan, men det är skitsvårt.
Lily fladdrade med blicken tills hon var 6 månader. Idag är hon långt före andra barn i tal motorik och det mesta annat.
SvaraRaderaLeah fixerade blicken när hon var två veckor gammal och hon är född 34.5 och kan kan hålla huvudet uppe men det är verkligen inte normalt. Lily var sen på det med - massa månader. Betyder inget alls. Barnen är så olika. Så njut och bvc ska trygga inte oroa. Dåligt.
Så andas du. Njut och bara var.
Minns att du inte behöver byta klinik utan bara sköterska om du skulle vilja. Stor kram
Försök att inte oroa dig. Det är oftast inget att vara orolig för. Min lille kille var jätte seg i starten. Han lyfte huvudet sent och gjorde det mesta sent fram till runt 11 månader. När han var 9 månader kröp alla hans kompisar i mammagruppen omkring för fullt och ställde sig upp mot saker. Inte min kille, han pratade inte heller så mkt. Jag satt och grät en kväll för jag trodde han stannat i utvecklingen. Vid 10 månader började han krypa och sen ställde han sig upp snabbt efter det. Sen började han gå vid 11, minst någon månad före sina kompisar. Idag är han snart 2 och inte är det ngt fel på honom. Han är otroligt aktiv och väldigt duktig fysiskt. Han har även börjat prata massor. Jag kan idag ångra att jag var så otrolig hela det första året. Så mkt av min fokus handlar om hans utveckling. Han var lite sen i starten, men sen tog han ifatt allt så snabbt.
SvaraRaderaSå oroa dig inte, båda dina mirakel är helt perfekta! :)