Bebiskarusellen

Det är som en evig berg- och dalbana, men det är fasiken aldrig riktigt bra. Eller är det så att känslan bara finns hos mig? Att allt kanske är bra men jag är pessimistisk och har för höga krav? Sen jag började på nya jobbet kommer väldigt mycket barndomsminnen upp då jag själv är familjehemsplacerad och har både en mamma och pappa som är alkoholister. Jag märker att jag tänker lite annorlunda än de andra när vi har t e x ärendedragning. De tycker lite mer synd om medan jag blir alldeles förskräckt hur en del har det och framförallt arg när det finns barn med i bilden. Om ni visste hur många barn som far illa skulle ni bli alldeles chockade, det här snacket att barnen ska helst bo hos sina föräldrar trodde jag var förgånget till -70-talet, men nejdå. Barnen ska bo och träffa sina föräldrar. Tänker jag tillbaka på mig själv så ville jag absolut inte träffa mamma och pappa. Aldrig i livet. Som tur är var det 40 mil mellan oss så det var inte så vanligt att det skedde. Man får ver...

Det var ju det här med den icke befintliga karaktären, i går var det pizzakalas för maken (hans önskemål) tårta och i dag ska vi på 40-års fest. Jag skulle behöva springa jorden runt för förbränna alla dessa kalorier. För har jag förmågan att säga nej till alla godsaker? nejdå. Inte då. **** Okey, nu tar vi det här med nya jobbet. Det är en katastrof. Utan dess like. Jag har aldrig varit med om maken till kaos, oorganisation och totalt spretig ledning. Det som från början var ett bra koncept slutade nu med att jag har så många klienter som jag inte riktigt vet vad, hur och när jag ska göra. Att jag är ny tas om helst ingen som helst hänsyn till. Jag ska lösa och fixa, greja med saker jag aldrig ens hört talas om ännu mindre vet hur jag ska lösa. Utan handledning och någon att fråga. Eller jo, det finns några att fråga men ingen har tid. Och klienterna hamnar i kläm, och jag vill ju göra ett bra jobb. Det känns lite tråkigt för själva jobbet är roligt. Så nu är jag där igen. ...

Det är så himla märkligt. Jag cyklar nästan varje dag, 4 km enkel resa, springer upp och ner för 6 tr på jobbet, har minst 2-3 fysiska aktiviteter i veckan, sköter maten exemplariskt men ändå börjar kläderna sitta åt. Jag fattar inte. Kanske dags att skriva en matdagbok igen? Nåt gör ju jag uppenbarligen fel. Jag avskyr att vara rund. Det finns inget värre, jag fattar inte heller varför just jag ska få tjockisgenen blandat med dåligt karaktär. Jag menar- det verkar ju inte räcka med att jag är barnlös. **** Undra om Robban fått urinväginfektion igen. Han oxå. Vad är det med den här familjen egentligen? Nu är han så där rastlös igen, vill inte gosa, leka eller nåt annat. Bara pipa. Kanske det är UVI som spökar? **** I dag blir det kalas del 2. Bästa bästisen med familj kommer och ska äta middag här, men först ska jag jobba och sen åka och handla födelsedagspresenter för även hon fyller år. **** Jag ska i alla fall beställa gynbesök och få lite mediciner utskrivna, ifall, ifa...

Okey. Var beredd, detta inlägg är 100 % gnäll. Det är totalt kaos på jobbet! Mer än så! Oorganisterat, hetsigt och stressigt. I går kände jag att jag gjort fel, jag skulle inte bytt jobb, det finns faktiskt värre ställen än där jag jobbade förut. Jag försöker verkligen tänka att det blir bra men det är svårt i ett så totalt kaos. Det är som en tävling med hur många klienter man har. Det är verkligen på sandlådenivå nu när det inte finns chefer som styr upp. Jag försöker att fokusera på en dag i taget och inte haka på allt skit som snurrar runt mig. Jag har aldrig berättat om nya jobbets matsal? Nää. trodde väl det. Det är en sorglig historia. Huset har 6 plan fyllda med kontorslandskap och annat arbetsrelaterat jox, på plan 6 finns matsalen för alla plan. Man äter alltså lunch med en massa människor som är helt okända, slåss om 6 st kassa micro i en totalt ohemtrevlig matsal. Typ en sån man åt på i skolan ni vet. När man väl flåsat upp (alla springer dessutom upp i olika tide...

Att rida är nog det som jag ser mest framemot hela veckan. Det är roligt, avkopplande och mycket bra motion. I går så var allt som vanligt, jag fick samma goa häst, vi myste och borstade och kratsade. Sen när vi kommit ut i ridhuset så var han så konstig, han ville inte gå framåt och såg ut att vara halt. Han är lite tjurig och gillar inte att man sitter upp men nu var det värre än vanligt. Så jag fick gå in med honom i stallet och fick inte rida. De hann inte få fram en häst till mig så det bidde ingeting. Jag blev så otroligt ledsen och besviken. Jag förstår att jag inte kunde rida honom men ändå. Det här är ju inte helt ovanligt. Så jag ville inte stanna kvar och titta heller så jag åkte hem.  Skitkväll. I kväll är det stallet igen men då är det jobb som gäller. **** En enorm fördel att jobba i samma kommun som man bor är ju vårdcentralen. Jag ringde och fick en tid för besök och besöket och apoteket tog sammanlagt en halvtimme. Ingen märkte ens att jag...

I går var vi i väg med vår fyrfota lilla mysplutt till djursjukhuset Albano. Det tar en halvtimme dit och en halvtimme hem. Men väl där tycker jag att de alltid är så professionella, de förklarar, ger råd och tar saker på allvar. Eftersom jag är blödig stannade jag utanför när de tog blodprover, men han sitter alltid på husses axel när det görs och säger inte ett pip. De tog leverprover, bukspottkörtel och en massa andra prover. Sen var det dags för ultraljud, då fick jag gå ut igen. Då kollade de tarmar, bukspottkörtel, njurar, lever, hjärta och.. De såg att tunntarmen var lite rak vilket tyder på att bukspottkörteln är lite svullen, levern hade fortfarande lite inflammation men i övrigt såg det okey ut ( förutom hjärtat som är förstorat av HCM). Hon gissar att han nog har nån autoimmun sjukdom. Men hoppas på att blodproverna visar lite mer. Sen var det dags för hemfärd och han ylade hela vägen hem igen. Resan är nästan värre en alla undersökningar. Sen var alla katter hysteri...

Även om jag skriver om en massa annat i bloggen så lämnar barnlösheten inte min hjärna en enda sekund, jag ältar, planerar och oroar mig. Samtidigt som jag är både arg och bitter i min hjärna emellanåt. - Varför drabbar det här just oss, alla andra skaffar ju barn på korsen och tvärsen. Vissa mer lämpliga än andra. Vem bestämmer sånt egentligen? Varför är det så här? Just nu är jag bitter över att vi inte har pengar nog, det fattas oändligt mycket pengar. Jag vill ju ha barn NU! Jag är också väldigt trött på att vara den enda kvar i över 2,5 år medan alla andra har fått barn och nu gör syskonförsök. Varenda en. OMG! **** Mer saker som är orättvist är att jag är väldigt osäker vad jag tycker om mitt nya jobb. Mest osäker på är jag om jag klarar av det. När jag äntligen lyckats byta jobb så hamnar jag... Mitt i skärselden liksom. **** I dag ska vi ju åka och lämna blodprover, eller snarare i kväll. Sköterska sa till maken förra gången att Robban inte ska äta nåt på hela da...

Asch, jag hinner inte blogga. Det har varit full fart hela morgonen, nu ska jag även ha villamötet här i kväll så jag bakar och fejar som bara den. Hela veckan är faktiskt helt fullspäckad; Måndag; Åka och lämna blodprover med Robban efter jobbet. Tisdag; Ridning (markarbete, vi ska hoppa nästa vecka) till 20.00 Onsdag; Stalljobb till 20.00 Torsdag; Maken fyller år, kalas Fredag; Maken fyller år kalas del 2, middag med kompisar här hemma Lördag; Bästa bästisen fyller 40 år; kalas Söndag; Extra ridning; sitsträning 14.30- Däremellan ska jag jobba oxå. **** Förövrigt har vi släppt tanken på hus i väntan på att det perfekta huset ska komma. Så länge funderar vi på om vi ska göra om vårt kök. Men oj, vilket projekt. Så vi funderar lite till i väntan på ork.

Det är så himla märkligt att min mage alltid ballar ur när det är helg, efter frukosten får jag nästan alltid ont i magen och det efterföljande är inte trevligt och håller i sig nån timme tills magen är tom. Sen jag kom på att jag är laktosintolerant så är ju magen mycket bättre, men undantaget är helgerna. Nog om magproblemen. **** I går tog jag det stora beslutet att säga upp mig, för jag tänker ändå att det är bättre som jag har det nu och jag vill inte tillbaka. Jag saknar mitt yrke otroligt mycket och en dag kanske jag tar mig tillbaka till yrket, men just nu stannar jag kvar på den plats jag är. Hur läskigt och nytt det än är. Så jag tog mod till mig och mailade fd chefen. Så var hon på semester. Meh?! När jag äntligen fått tummen ur då. **** Nu ska jag köra den nya stora fina bilen och storhandla. Men hur jag ska kunna parkera är en annan fråga. **** Maken åkte och jobbade i morse så jag och missarna passade på att ligga kvar i sängen och mysa. Här ligger Robban ...

I går hade vi planeringsdag. En märklig dag. Det som var bra var att vi fick träffa nya cheferna och de verkar bra, arbetskamraterna verkar oxå bra men det som var dåligt är att den högsta chefen var mindre bra. Det är otroligt mycket frustration och ilska i grupperna och det fångades inte upp, många var även upprörda över fredagshändelsen som ännu inte polisanmälts eller gjort en tillbudsanmälan på. Lite roligt/sorgligt när folk presenterar sig är att de alltid säger hur många barn och barnbarn de har. Ungefär som om det är det man identifierar sig med, redan då gör det mig till en annorlunda person.  När det är min tur blir jag alltid lite ställd, jag vet inte vad jag ska säga, hur öppen jag ska vara. Det hugger alltid i hjärtat på mig vid såna här situationer, för jag vill ju vara som alla andra, jag vill inte sticka ut. Normen i samhället är ju att man ska ha barn och att jag är i den åldern att jag borde ha barn och inte har det gör att folk höjer på ögonbrynet. Men automa...

I går hade vi handledning, han är psykolog och faktiskt väldigt bra. I går fick jag berätta om de otäcka händelserna i fredags, och det var så skönt. Han satte verkligen fingret på vad som hänt och sa att jag inte kunde gjort något annorlunda. Det som hände var inte mitt fel. Vi pratade oxå mycket om konsekvenser, hur man beter sig i olika situationer. Jag tyckte mycket av ångesten som jag burit med mig från i fredags släppte. Dessutom hörde jag av mitt gamla jobb att de hade haft en liknande situation. **** Idag ska vi ha planeringsdag, fast vi har inte fått nån dagordning, så jag vet inte riktigt vad vi ska göra. Men vi ska få träffa den nya chefen, ska bli kul att se vem hon är. Sen ska jag cykla till jobbet och så ska jag ha kvällsjouren. **** I bland lyckas jag alltid säga pinsamma saker. Pinsamt 1. Alla på jobbet har pratat om den nya seniorhandläggaren som ska komma. Jag tänkte; Senior-då är det om gamla- nån som har hand om pensionärerna- meh? vaddå, har vi extr...

Asch, man ska inte läsa kommentarerna i en sån artikel. Hur kan det finnas så många empatilösa människor med ett tyckande som bara är till för att såra och trycka ner andra. Att tycka de är så mycket bättre?! **** I går när jag kom till jobbet så hade vi haft inbrott! De hade slagit sönder fönster och helt enkelt klivit in  och tagit datorer och saker. I går när jag gick vid 16 hade polisen fortfarande inte varit där!! Så vaktis fick nödsnickra igen fönstren., fast vi egentligen inte fick gå in i rummen. Otroligt. Vilka upplevelser?! I fredags polisen pga av hot och igår inbrott. **** I går var vi och hämtade vår nygamla bil, jag körde den till stallet. Vilken grej, den är som att köra en modell lyxbil. Man sitter högt, ser bra, har automat och man får nästan plats med en häst i den :-) Vi ska inte vardagsköra med den utan den är till för större saker. **** Nu har jag haft ont i magen i två dar, jag tror det är ägglossning, det borde väl betyda att jag får mens om ca...

När ska alla dessa som inte vet hur det är att vara barnlös sluta att uttala sig så urbota korkat?  I DN publicerades denna artikel av någon som uppenbarligen inte är barnlös. Inte heller stödjer den sig på några fakta utan det är bara en massa tyckande. Att jag började försöka bli med barn för 12 år sedan och ännu inte har lyckats, gör det mig till någon som valt fel? Menar skribenten att det är mitt fel? Jag har dessutom bekostad allt själv, varenda krona. Så kom inte och säg att jag kostar pengar. Att medelåldern är högre betyder inte För att räta ut några frågetecken: -Barn är ingen rättighet men ofrivillig barnlöshet är klassad som en sjukdom. -Det är väldigt märkligt hur folk kan tycka en massa saker utan att själva vara barnlösa och har kämpat, slitit och snurrar i bebiskarusellen. - Alla barn har rätt till en förälder och ett bra liv. - Att skuldbelägga att det är vi kvinnor som gjort ett felval är inte okey. Att medelåldern är högre betyder inte att vi...

I morse vaknade jag av att Stiina tjoade som en dåre kl 5.15, när jag väl masade mig upp ville hon ingenting utan gick ut på altanen. Schysst. Väckte hon mig med vilje? Tror fasiken det. På måndag ska vi åka och lämna fler blodprover på Robban, så ska de utesluta en massa saker, så får vi se vad som är fel. Måste säga att jag tyckt de varit bra. Gjort uppföljningar och är väldigt noggranna. **** I går var det premiär för min cykel, man sitter som en drottning och cykelkorgen rymmer både min väska och matlådepåsen. Men uppförsbacken var inte rolig, fy så jobbigt det var med 3-växlad, jag flåsade som en blåsbälj. Intressant är att det är kallt att cykla, om fötter händer och huvud. När man väl kommit in på jobbet så rinner snor, svetten rinner, håret står på ända och ögonen rinner. Trevligt. Not! Man skulle haft en elcykel. Det hade varit bra i uppförsbacken :-) **** I kväll är det ju ridning, åh vad jag längtar. Hoppas det går bra trots min hosta! Det borde vara hoppning denna ...

Jamen herregud! Hur fort kan en helg gå egentligen? Katschoff så var det plötsligt måndag igen! Borde vara olagligt med måndagar. Det är med blandade känslor jag går till jobbet idag, det som hände i fredags gjorde att jag känner mig väldigt obehaglig till mods och nu tycker att det är läskigt. Jag är van att göra folk glada (oftast) och vidga deras perspektiv. Det är en otrolig kontrast. Jag har i alla fall mailat och gjort mobilnummer hemligt, nästa är att få tag i min operatör till hemtelefonen och göra det oxå hemligt. Kanske inte jättenödvändigt, men det känns bättre i alla fall. **** Har världens snyggaste blus på mig i dag, men jag har inte använt den för den blir elektrisk så fort jag tar på mig den. Jag blir fanemig galen, det är ju jättefult att ha nåt slickat längs kroppen helst när den är statisk. Den är tvättat med sköljmedel, har ni tips på vad jag kan göra? **** Blev väldigt rädd i går, så där alldeles kall, när nästan hjärtat stannar. Maken hade åkt och jo...

Minsann, då börjar det bli dags att samla i hop alla pengar och börja spara för vårt 13:e försök. Eftersom vi måste börja om med en ny donator kostar det kring 66 000 kr + medicin och resor för mig och maken. Just nu har vi 20 000 kr på vårt sparkonto, då tömmer vi dock hela vår buffert. Därför är jag oerhört tacksam för varje krona ni donerar, klicka på paypalknappen eller skicka mig ett mail om ni vill sätta in pengar direkt, klicka även på annonserna på bloggen (det genererar ca 1 öre- 1 krona) Så, nu är det nog med tiggeri för denna gång. **** Mest denna helg har ju förstås nya jobbet snurrat, mycket den där arga människan i fredags. Nog visste jag att det var jobbigt inom denna kategori av arbete men så här visste jag nog inte. Nu är ju situationen lite värre eftersom det är många borta som faktiskt kan jobbet. Men ändå. **** Nu har vi skurat och bytt kattsand i alla kattlådorna, det måste ju vara världens tristaste måste? Dammigt, tungt, smutsigt och trist. Men det bl...

I morse for vi iväg redan innan 10 för kloklippning x3, jag blir alltid lite full av skratt eftersom det är ett helt projekt att få in alla tre burar i vår lilla bil. Det bästa har vi kommit på är att 2 burar får vara fram, en på golvet och en på sätet, sen får jag och en bur till sitta i baksätet. Sen ylar alla 3 till veterinären och samma sak hem igen.  Sen for vi iväg för att leta cykel och jag hittade en direkt , den var nedsatt till under 2000 kr (tom billigare än på deras hemsida) tyvärr bara 3-växlad med passar ju utmärkt till att ha som vardagscykel till och från jobbet. Men det var på håret att den gick in i bilen så jag fick promenera till zoo-affären medans maken körde hem cykel och åkte tillbaka och hämtade mig. I morgon är det nämligen dags för det tristaste av allt; rengöring och byte av kattsand. Det är dammigt, svettigt och otroligt trist. Jag passade på att köpa lite presenter till maken oxå då han fyller år nästa vecka. Jag har dessutom beställt tavla ...

Nu ångrar jag så att jag bytt jobb och bransch. Det hände väldigt obehagliga saker på jobbet och jag är inte van med hot och våld. Det finns dessutom ingen ledning som kan ta tag i det och inga handläggare eftersom det är värsta röran. Först i oktober kommer den ordinarie chefen. I stället blev det jag och en kollega som fick ta det. I går tänkte jag att det kommer bli bra, ett roligt och viktigt jobb. Nu känner jag att jag inte vill tillbaka på måndag och ändå mindre vara kvar där. Tom min gamla chef är lättare att hantera än detta. Nu snurrar händelsen som en film i huvudet och jag har väldigt svårt att sluta tänka på det. Dessutom ringde mäklaren och sa att säljaren inte är beredd att sälja till ett lägre pris. Sicken skitdag. Nån som har en vanligthederligttrevligtnormalt jobb till mig? Nån?

Äntligen fredag! Underbara fredag! Jag älskar fredagar, då har man 2 helt underbara dagar framför sig. Förkylningen håller i sig men jag är mycket piggare än för en vecka sen, däremot så nyser jag mycket. En tanke slog mig häromdagen att jag kanske är allergisk..Men nej. Den tanken ignorerar jag fortast möjligt. **** I går löste sig allt med stallet, jag byter med en annan tjej så jag kommer jobba varannan onsdag i stället. Fantastiskt! Vad skönt. Jag jobbade i går och alltid innan jag åker till stallet känns det lite motigt, men när jag väl är där så släpper allt. Allt! Vilken medicin för själen, jag önskar alla fick uppleva den känslan. Jag pratade lite med min stallkompis som jobbar med mig (hon är typ +40), hon berättade att hon aldrig har hittat den rätte och inte heller känt att hon måste ha barn. Så stallet är hennes allt. Och hennes jobb och hon är nöjd och lycklig. Tänk så olika vi människor är. **** I dag hoppas jag vi får klarhet i huset, det här känns ju knäppt. V...

I går var det den mest märkliga arbetsdag hittills. Först fick jag lov att sitta i telefontid, inte det lättaste när man är ny, men det gick ok. Sen var det ett klientbesök och direkt efter det läskigt hembesök och sen APT, det var lite väl mycket för en ny medarbetare. Sen direkt hem och möta upp maken för att åka och titta på bilen, en begagnad Nissan x-trail . Jag tycker bilen var stor, lättkörd och lite trist. Inte alls som rav4 men man fick mycket bil för dem pengarna. Vi bytte in vår gamla och la nån tusenlapp emellan. Vår lillbil är en touyta aygo och när vi ska handla får det plats två matkassar i bak och att åka med alla tre kattburarna i bilen är bara att glömma. Eftersom jag ändå cyklar kan vi ha en större bil till de större resorna. Maken får åka min yaris till jobbet. **** Jag ringde även ridskolan och fick sen tag på hon jag jobbar med varannan torsdag i stallet. Hon sa att det var lugnt. Måste jag jobba så ska jag jobba, då sms jag henne och hon försöker ordna en ...

Dumma nya jobb. Vi har ju jouren på torsdagar, dvs hembesök och en massa annat som jag inte riktigt vet om. Nu är det meningen att jag ska göra sånt var 4:e vecka men nu är alla sjuka så det ställer ju till det redan på torsdag. Det låter ju inget vidare från mig som är nyanställd att jag inte kan ställa upp pga av stallet :/ Å andra sidan är ju stallet min ventil som gör att jag orkar. Det är så rörigt på jobbet, då menar jag verkligen rörigt ! 3 är sjukskrivna av olika skäl, 1 har semester, vi är 2 nyanställda, 4 som ska läras upp som gjort annat och några har flyttat till andra positioner. Alltså finns det bara 1,5 kvar som ska göra allas jobb och vi är många som måste läras upp. Snacka om stressigt! Samtidigt ska alla börja byta och lämna av klienter av varandra eftersom vi ska ha speciella team. Vi nya kan ju inte heller svara i telefontiden för vi kan ingenting om boende, insatser och andra saker. Det blir ju den 1,5 som ska göra det och alla ärenden tar ju sen hela em ...

I dag får vi veta om de kommer buda vidare på huset eller om vi får det, de hade tydligen lite bankproblem. Ena halva av mig säger att det är skönt att vi inte vinner budgivningen och andra halvan säger att det kommer bli en stor sorg om vi inte vinner huset. Vi har bestämt att vi inte kommer lägga högre bud än så här. Det är oxå lite avgörande hur det blir med bilaffärer, och samla pengar till mer donationer. Allt hänger liksom i hop i en stor sörja. Ingenting av det är egentligen viktigt förutom vår bebiskarusell. Men det är åtminstone en förströelse i brist på annat. Och det är nog därför vi budar på ett så stort hus i skogen för blir det inga barn så har vi skaffar djur och ev kattpensionatsmöjligheter. **** Jag är fortfarande förkyld och har en eländig hosta, i dag har jag dessutom lite yrsel. Men det går ändå att jobba och jag tycker det är otroligt jobbigt att inte kunna jobba på riktigt ännu, att ha en konsultchef i väntan på den riktiga, en omorganisation ingen fattar, in...

SÅ var det plötsligt måndag. Förut tyckte jag alltid att det var jobbigt med måndagar, men nu ser jag lite fram emot dem. Med lite skräckblandad förtjusning förstås, för det var minsann inget lätt jobb att lära sig. Det är oxå väldigt jobbigt att vara ny med tanke alla rutiner, sociala koderna, de informella koderna, innan man lärt känna alla. Vilka är okey och vilka inte? Det som oxå är lite konstigt är så fort jag säger vart jag kommer ifrån så rycker alla till och säger -VA? är du inte.....?? Jag svarar då lugnt -nej, min utbildning är motsvarande. I bland tycker jag att det ligger i fatet för mig, jag och den andra nya jämförde våra utbildningar och de första 1,5-2 åren läser vi precis samma, vi saknar juridiken bla. (som tyvärr det mesta handlar om) i dag tänkte jag inte cykla till jobbet, jag skulle hosta i hjäl mig utan jag tar bilen och hoppas på parkeringsplats. Appråpå bl så har vi hittat vår drömbil (nåja makens i alla fall) men det finns bara äldre modeller (2003-2005)...

Så minsann, då har jag avverkat en vecka. Det känns som det varit en månad i händelser. Sammanfattningsvis gick ju ÄD åt skogen och mensen kom i måndags, samma dag som jag började mitt nya jobb. Robban hämtades från djursjukhuset och jag jobbade extra i stallet. Vi var och tittade på 3 hus varav ett 2 gånger. Jag lyckades med skänkelvikning för första gången i min ridkarriär. Jag blev även dödsförkyld. Det är otroligt jobbigt att vara sjuk, jag orkar ingenting. Fönstren behöver putas, det ska dammsugas, städas, klippas gräs, röjas i trädgården och framförallt vara pigg och alert på jobbet. Att bli sjuk var inte riktigt med i planeringen. Jag kan oxå se hur sårbart allt är och vad mycket min lilla familj betyder för mig. Ibland får jag för mig att allt är förutbestämt och det enda vi har att säga till om är de små besluten. Jag tror absolut inte på nån gud eller nåt annat. Det skulle faktiskt vara en omöjlighet med min barndom. Däremot tror jag på motsatsen, ondskan i människan oc...

Hedersord, jag är döende. Jag är helt sinnessjukt förkyld. Måste försöka överleva. Jag har tappat HELA smak och luktsinnet, ganska otäckt faktiskt.

Attans så förkyld jag är/på väg att bli! Så himla taskigt när jag nu börjat nya jobbet, bra intryck de får av mig när jag hostar och snorar redan dag 5. (och är så sinnesjukt trött) Just nu har nog förkylningen inte brutit ut utan det är snorattacker, andas med öppen mun och gegga i huvet som gäller. I dag ska vi till en beroendemottagning och hälsa på och i eftermiddag ska jag träffa min första klient. En händelserik dag, det är det iof varje dag på mitt nya jobb. Min rumskamrat berättade att hon har tre barn, 2 som är 38 och 40 med barnbarn och 1 som är 16 år. Hon blev oväntat gravid när hon var 46 och trodde hon var i klimakteriet. Hon säger att de aldrig lidit av att hon var äldre, men när hon förstod att hon var gravid så var det en chock, för alla. **** Så här tänker jag med huset; Efter vårt otroligt stora bråk där det nästan blev skilsmässa så har jag tänkt om lite. Min make är mitt allt, och jag vill bo där han bor. Han vill inte flytta till dalarna just nu och då får...

Men va fan. Nu håller jag på att bli förkyld. Så typiskt! Jag som ska vara pigg och alert på nya jobbet är snuvig och hängig. Förkylningen är på inledningsskedet så jag ska köpa enchinacea och hoppas det lindrar. Det känns okey att cykla, men det är en stor upplevelse att susa genom orten, hålla på att frysa ihjäl, kämpa i uppförsbacken och när man väl landat på jobbet är man svettig, håret står på ända, mascaran rinner och man är rödblommig. I går hade vi datautbildning, alla slänger sig med så svåra och formella ord som jag aldrig använt och i journalerna ska det skrivas på rena juristspråket. Och alla normer, riktlinjer, delegationer och lagar ska vi inte prata om. Jag är mest orolig att det inte fastnar i mitt huve, att min utbildning är en nackdel för mig. Jag vill ju visa att jag kan och är duktig. Jag gillar inte alls att vara i underläge. I dag är det kursdag för alla om trauma, hot och våld. **** I går var vi och tittade på huset igen. Det är väldigt fint, ca 170 kvm,...

Då så. Då behöver jag inte oroa mig för att mensen inte skulle kunna komma, för den kom i går med besked. Det känns som jag håller på förblöda och mensvärken är hemsk. Hemsk! I går på jobbet hade vi möte, 1 sjukskriven, 1 har semester och 1 ska opereras. Någon måste alltså ta deras klienter. Det slutade med uppdelning och jag och den andra nya fick 25 st var. Jaha? Vad ska jag göra med dem? Den andra nya är ju i alla fall socionom men jag kan ju verkligen inget. Men 25 klienter fick jag. Dessutom har jag mitt första klientmöte på fredag med en ung kille. Men då är en annan handläggare med. I dag ska vi lära oss utbetalningar och beräkningar, vi satt dessutom med en tjej i går och tittade på när hon hade handläggning av ärenden. Språket som används är så otroligt formellt. Så det bli att lära sig nya uttryck och ord oxå. Jag tror det blir bra. Bara jag förstår vad jag ska göra. Och hur. Och när. och varför. Det är skitjobbigt att vara ny. Jag kan absolut inte surfa på jobbet, ...

Jag fick tummen ur och mailade klinken som beklagade och skrev att jag ska maila när jag får mens. Mensen känns som den är på gång, det börjar värka, vara svullet osv. Men den funkar ju inte på samma sätt längre nu när jag är opererad, sist kom den ju bort om ni minns? Så nu är det väntan igen. **** Jag började dagen med att cykla till jobbet på makens rostiga cykel med cykelkorgen utpetandes från sidan. Det gällde ju inte att meja ner nån med korgen och jag oroade mig hela tiden att nån skulle ta min väska (korgen går inte att ha på styret). Det tog 12 min i uppförsbacke och jag var rejält svettig när jag kom upp. Vi möttes av den nya chefen som skulle berätta för oss om saker, men han hade bara jobbat i en vecka och visste inte så mkt. Som tur var var det en tjej till som började med mig så vill höll i hop hela dan. Vi ska ha introduktion hela veckan. Det är en ny organisation så alla har bytt uppgifter och rum och det är minst sagt rörigt. Sen fick jag träffa min fadder...

Då så, då har jag gjort mig redo för det nya jobbet, konstigt nog somnade jag gott i går och känner mig inte särskilt nervös nu heller. Jag ska ju ha makens cykel och cykla dit på, den har ram och en massa plåtter på styret så jag måste ha cykelkorgen på sidan. Jag är livrädd och cykla in i nån tant då jag kommer glömma bort att den sitter där. Det är ju en bra cykeltur på ca 5 km tur, det är bra vardagsmotion det!  Vi har vart och kikat efter lite cyklar men helst vill ju jag ha en begagnad. På blocket tyckte jag att de var dyra cyklar, nästan som de som finns i affären. Polisauktionen för cyklar missade vi med 1 dag. Attans. **** Jag har inte ens mailat kliniken om resultatet. Det här börjar ju bli pinsamt. Jag är ju ett hopplöst fall. Tack för alla era kommentarer och stöttande ord. Det värmer mitt nu mycket slitna hjärta.

Jag har bara inte orkat skriva nåt, jag vaknade redan kl 04.00 efter jag drömt att jag var väldigt gravid. Sen gick jag upp och gjorde testet vi 6- naturligtvis så var det minus. Väldigt minus. Jag måste samla i hop mig för i morgon är det nytt jobb och jag måste fungera. Så i dag har varit en okey dag, vi har varit och kikat på hus, umgåtts med kompisar och pussat katter. **** En liten parantes i det hela är Robban, i fredags så kom han och jamade mycket konstigt och jag gick fram till honom. Han hade hittat en levande daggmask på altanen, burit i den till oss och satt och glodde på den. Så lustigt. Att han burit den levande, inte en skråma, inte ätit upp den och kom in med den. I dag kom han in med en väldigt hårig larv och nu springer han runt och smaskar, undra om den stack honom i munnen? **** Om ni vet om bloggar som barnlösa skriver så tipsa mig gärna, jag behöver läsa om såna som mig. Som inte kommer lyckas. Inte om alla de andra som får vara med om ena miraklet efte...

Överraskningarnas dag i går; Först så  firades jag av med pompa och ståt och jag fick massor av presenter både av personal och elever. Hela tiden med känslan av overklighet, ungefär som dan innan man går på semester.. Det kändes både spännande och sorgligt, ett avslutat kapitel på något vis. En av de bättre presenterna var en smartbox- brunch med bubbel. Det är ju perfekt, det gillar ju verkligen vi. Detssutom var det ett liveitpaket med presentkort på äventyr. Sen körde jag hem en kollega och åkte hem till missarna. Hela dagen kändes så konstig. Lite som en dröm. Vid åtta på kvällen var jag så trött, så jag och Robban satt och halvknoppade i soffan och jag verkligen längtade efter att gå och lägga mig så ringer det på dörren!! Jag trodde det var en granne men det var ju bästa dalakompisen!! Fantastiskt! Jag blev så himla glad att jag bara stod och kramade henne, hon och maken hade planerat det här i några dagar. Tyvärr ska hon vidare i dag på konferens men det är så fan...