Orättvisor

Även om jag skriver om en massa annat i bloggen så lämnar barnlösheten inte min hjärna en enda sekund, jag ältar, planerar och oroar mig.

Samtidigt som jag är både arg och bitter i min hjärna emellanåt. -Varför drabbar det här just oss, alla andra skaffar ju barn på korsen och tvärsen. Vissa mer lämpliga än andra. Vem bestämmer sånt egentligen? Varför är det så här?

Just nu är jag bitter över att vi inte har pengar nog, det fattas oändligt mycket pengar. Jag vill ju ha barn NU!

Jag är också väldigt trött på att vara den enda kvar i över 2,5 år medan alla andra har fått barn och nu gör syskonförsök. Varenda en. OMG!

****
Mer saker som är orättvist är att jag är väldigt osäker vad jag tycker om mitt nya jobb. Mest osäker på är jag om jag klarar av det. När jag äntligen lyckats byta jobb så hamnar jag... Mitt i skärselden liksom.

****
I dag ska vi ju åka och lämna blodprover, eller snarare i kväll. Sköterska sa till maken förra gången att Robban inte ska äta nåt på hela dan. Men hallå? Vi pratar 12 timmar här. Det betyder ju oxå att alla 3 kommer att svälta. Hon kan inte men allvar. 12 timmar utan mat?

Maken säger dessutom att jag måste följa med. Måste! Attans.

****
Dessutom håller jag nog på att få urinvägsinfektion. Fan oxå.

****
Livets orättvisor. Och så är det måndag. Finns det nån som gillar måndagar?

Det var bara det. Inte för att jag ska gnälla men...


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer