Andras barn? (14 dagar kvar)
Det är som en evig berg- och dalbana, men det är fasiken aldrig riktigt bra. Eller är det så att känslan bara finns hos mig? Att allt kanske är bra men jag är pessimistisk och har för höga krav?
Sen jag började på nya jobbet kommer väldigt mycket barndomsminnen upp då jag själv är familjehemsplacerad och har både en mamma och pappa som är alkoholister. Jag märker att jag tänker lite annorlunda än de andra när vi har t e x ärendedragning.
De tycker lite mer synd om medan jag blir alldeles förskräckt hur en del har det och framförallt arg när det finns barn med i bilden. Om ni visste hur många barn som far illa skulle ni bli alldeles chockade, det här snacket att barnen ska helst bo hos sina föräldrar trodde jag var förgånget till -70-talet, men nejdå. Barnen ska bo och träffa sina föräldrar.
Tänker jag tillbaka på mig själv så ville jag absolut inte träffa mamma och pappa. Aldrig i livet. Som tur är var det 40 mil mellan oss så det var inte så vanligt att det skedde.
Man får verkligen tänka några varv extra och omvärdera sina tankar när man jobbar här. Både viktigt och nyttigt. Detta stärker oxå mina tankar ännu mer om att jag vill bli familjehem.
En annan tanke är ju oxå hur lätt man kan förstöra sina barn, de ungdomar jag har är nästan alla från trasiga hem med våld, missbruk och katastrofer. Nu är många likadana. Eller mår väldigt psykiskt dåligt.
Det är ju ändå konstigt att jag klarade mig så pass väl som jag gjorde.
Jag önskar så jag kunde dela allt jag upplever om dagarna med er. Kunna bolla, ösa ur mig och få lite perspektiv.
****
Nu till hästar.
I dag ska jag på sitsträning dvs träna på att "ridningens grunder sitter i en korrekt och balanserad sits. Sitter du rätt så kan du också inverka rätt på din häst. Den här kursen vänder sig till dig som vill förbättra din sits och dina hjälpers inverkan."
Superspännande!
Mindre spännande..Eller läskigt snarare är att det är hoppvecka. I morgon ska jag rida igen på hoppningen i en annan grupp om det finns plats och på tisdag med min vanliga grupp.
****
Det som är skitdumt är att jag har kvällstjänsten till 19 på torsdag och maken har utekväll med jobbet. Så katterna blir alldeles själv i 12 timmar. Hoppas att nån kompis kan åka förbi dem!
Kram på er!
(nu är det 14 dagar kvar till mens och ev ny donator igen)
Sen jag började på nya jobbet kommer väldigt mycket barndomsminnen upp då jag själv är familjehemsplacerad och har både en mamma och pappa som är alkoholister. Jag märker att jag tänker lite annorlunda än de andra när vi har t e x ärendedragning.
De tycker lite mer synd om medan jag blir alldeles förskräckt hur en del har det och framförallt arg när det finns barn med i bilden. Om ni visste hur många barn som far illa skulle ni bli alldeles chockade, det här snacket att barnen ska helst bo hos sina föräldrar trodde jag var förgånget till -70-talet, men nejdå. Barnen ska bo och träffa sina föräldrar.
Tänker jag tillbaka på mig själv så ville jag absolut inte träffa mamma och pappa. Aldrig i livet. Som tur är var det 40 mil mellan oss så det var inte så vanligt att det skedde.
Man får verkligen tänka några varv extra och omvärdera sina tankar när man jobbar här. Både viktigt och nyttigt. Detta stärker oxå mina tankar ännu mer om att jag vill bli familjehem.
En annan tanke är ju oxå hur lätt man kan förstöra sina barn, de ungdomar jag har är nästan alla från trasiga hem med våld, missbruk och katastrofer. Nu är många likadana. Eller mår väldigt psykiskt dåligt.
Det är ju ändå konstigt att jag klarade mig så pass väl som jag gjorde.
Jag önskar så jag kunde dela allt jag upplever om dagarna med er. Kunna bolla, ösa ur mig och få lite perspektiv.
****
Nu till hästar.
I dag ska jag på sitsträning dvs träna på att "ridningens grunder sitter i en korrekt och balanserad sits. Sitter du rätt så kan du också inverka rätt på din häst. Den här kursen vänder sig till dig som vill förbättra din sits och dina hjälpers inverkan."
Superspännande!
Mindre spännande..Eller läskigt snarare är att det är hoppvecka. I morgon ska jag rida igen på hoppningen i en annan grupp om det finns plats och på tisdag med min vanliga grupp.
****
Det som är skitdumt är att jag har kvällstjänsten till 19 på torsdag och maken har utekväll med jobbet. Så katterna blir alldeles själv i 12 timmar. Hoppas att nån kompis kan åka förbi dem!
Kram på er!
(nu är det 14 dagar kvar till mens och ev ny donator igen)
 |
| Mattes gosefis |
Jag förstår att det blir som en cirkel. Nu ät du på "motsatta" sidan mot när du var barn. Jag tror att ditt perspektiv är väldigt värdefullt på ditt jobb. Du vet hur det är att vara ett av de där barnen. Det vet kanske inte dina kollegor. Förstår att det är ett väldigt tufft och slitigt jobb.
SvaraRaderaKram
Det trodde jag aldrig, jag avskydde socialtanterna. Nu är jag en av dem..Konstigt..
RaderaKram
Jag har med undrat vad som gör att en del människor är så starka rent psykiskt medan andra dukar under för minsta lilla. Det är ett otroligt intressant område. En del hävdar att man innan man föds (inom buddismen) väljer sina föräldrar och de svårigheter som man ska gå igenom i detta livet. Jag håller inte med, hade aldrig valt mina föräldrar, men var och en får ju ha sin egen tro. Men om man är ett maskrosbarn så klarar man det mesta.Och jag tror att du är på rätt arbetsplats just nu och att det finns en mening med det som kommer att visa sig senare. kramar Lina
SvaraRadera^h, vad fint skrivet! Hoppas verkligen att det finns en mening med det här!
RaderaKram