Lite tankar om livet
Så minsann, då har jag avverkat en vecka. Det känns som det varit en månad i händelser.
Sammanfattningsvis gick ju ÄD åt skogen och mensen kom i måndags, samma dag som jag började mitt nya jobb. Robban hämtades från djursjukhuset och jag jobbade extra i stallet. Vi var och tittade på 3 hus varav ett 2 gånger. Jag lyckades med skänkelvikning för första gången i min ridkarriär. Jag blev även dödsförkyld.
Det är otroligt jobbigt att vara sjuk, jag orkar ingenting. Fönstren behöver putas, det ska dammsugas, städas, klippas gräs, röjas i trädgården och framförallt vara pigg och alert på jobbet. Att bli sjuk var inte riktigt med i planeringen.
Jag kan oxå se hur sårbart allt är och vad mycket min lilla familj betyder för mig. Ibland får jag för mig att allt är förutbestämt och det enda vi har att säga till om är de små besluten. Jag tror absolut inte på nån gud eller nåt annat. Det skulle faktiskt vara en omöjlighet med min barndom. Däremot tror jag på motsatsen, ondskan i människan och i världen.
Det är nog därför jag är så fäst vid djur, i dem finns inget ont. Om livet skulle varit annorlunda så skulle jag gärna vilja jobbat med djur. Just nu är den stora drömmen ett kattpensionat.
****
I dag ska vi åka och titta på bil, få se om jag orkar. Maken har nämligen fått för sig att vi ska byta ut lillbilen till en storbil. Mest för att jag inte kommer köra bil till jobbet utan cykla, och vi behöver en med dragkrok och lastutrymme. I makens bil får vi plats med 2 matkassar, sen är det fullt. Vi ska byta in den så det går jämt ut, vi ska alltså inte betala nåt för den.
****
Vi får se hur det blir med nästa ÄD, vi ska ju ha en ny donator vilket kommer kosta kring 70 000 kr och resa både för mig och maken på ca 10 000 plus mediciner och läkarkostnader. Just nu har vi inte dessa pengar så vi får spara i hop tills vi har. Därför blir det en naturlig paus tills nästa gång. Vi får ju in lite pengar genom donationsknappen och klicken på reklamen. Det tackar jag allra ödmjukast för!
Sammanfattningsvis gick ju ÄD åt skogen och mensen kom i måndags, samma dag som jag började mitt nya jobb. Robban hämtades från djursjukhuset och jag jobbade extra i stallet. Vi var och tittade på 3 hus varav ett 2 gånger. Jag lyckades med skänkelvikning för första gången i min ridkarriär. Jag blev även dödsförkyld.
Det är otroligt jobbigt att vara sjuk, jag orkar ingenting. Fönstren behöver putas, det ska dammsugas, städas, klippas gräs, röjas i trädgården och framförallt vara pigg och alert på jobbet. Att bli sjuk var inte riktigt med i planeringen.
Jag kan oxå se hur sårbart allt är och vad mycket min lilla familj betyder för mig. Ibland får jag för mig att allt är förutbestämt och det enda vi har att säga till om är de små besluten. Jag tror absolut inte på nån gud eller nåt annat. Det skulle faktiskt vara en omöjlighet med min barndom. Däremot tror jag på motsatsen, ondskan i människan och i världen.
Det är nog därför jag är så fäst vid djur, i dem finns inget ont. Om livet skulle varit annorlunda så skulle jag gärna vilja jobbat med djur. Just nu är den stora drömmen ett kattpensionat.
****
I dag ska vi åka och titta på bil, få se om jag orkar. Maken har nämligen fått för sig att vi ska byta ut lillbilen till en storbil. Mest för att jag inte kommer köra bil till jobbet utan cykla, och vi behöver en med dragkrok och lastutrymme. I makens bil får vi plats med 2 matkassar, sen är det fullt. Vi ska byta in den så det går jämt ut, vi ska alltså inte betala nåt för den.
****
Vi får se hur det blir med nästa ÄD, vi ska ju ha en ny donator vilket kommer kosta kring 70 000 kr och resa både för mig och maken på ca 10 000 plus mediciner och läkarkostnader. Just nu har vi inte dessa pengar så vi får spara i hop tills vi har. Därför blir det en naturlig paus tills nästa gång. Vi får ju in lite pengar genom donationsknappen och klicken på reklamen. Det tackar jag allra ödmjukast för!
Jag vet inte heller vad jag ska tro på heller. Jag har väl alltid haft hoppet om att en dag så ska jag få bli lycklig. Jag ska få de stora sakerna jag önskade. Man,barn, stabil familj, stabil ekonomi...
SvaraRaderaIstället så undrar jag om det är så att något vill bara ta ut mitt hjärta stampa sönder det(senast nu på min födelsedag) och bara se på mig samla ihop de små bitarna och sedan när hjärtat är pusslat ihop igen så stampas mitt hjärta sönder igen.
Jag hoppas att livet inte är förutbestämt utan att man kan få det man vill ha.
Om man inte har hoppet om en bättre framtid vad har man då?
Jag hoppas att du blir frisk snart.