Att vara barnlös
I går hade vi planeringsdag. En märklig dag. Det som var bra var att vi fick träffa nya cheferna och de verkar bra, arbetskamraterna verkar oxå bra men det som var dåligt är att den högsta chefen var mindre bra. Det är otroligt mycket frustration och ilska i grupperna och det fångades inte upp, många var även upprörda över fredagshändelsen som ännu inte polisanmälts eller gjort en tillbudsanmälan på.
Lite roligt/sorgligt när folk presenterar sig är att de alltid säger hur många barn och barnbarn de har. Ungefär som om det är det man identifierar sig med, redan då gör det mig till en annorlunda person. När det är min tur blir jag alltid lite ställd, jag vet inte vad jag ska säga, hur öppen jag ska vara.
Det hugger alltid i hjärtat på mig vid såna här situationer, för jag vill ju vara som alla andra, jag vill inte sticka ut. Normen i samhället är ju att man ska ha barn och att jag är i den åldern att jag borde ha barn och inte har det gör att folk höjer på ögonbrynet. Men automatiskt så blir jag onormal och man ser hur de andra börjar fundera och de ser lite medlidsamt på mig.
Vad ska jag säga- ja, jag bor i stort hus med tre katter..Men barn? Nej jag har varit ofrivviligt barnlös i snart 13 år.
Jag avskyr att vara barnlös. Inte ser det ljusare ut för min framtid heller.
Lagom mosig var det ingen höjdare att ha kvällsjouren, det ringde oavbrutet och eftersom jag har lite telefonskräck sen i fredags så ogillar jag skarpt att svara. Vi sitter ju dessutom 2 i ett litet rum så man blir ganska störda av varandra.
****
I dag tänker jag inte whooa att det är fredag för varje gång jag gör det så händer det nåt. Så nej. Inget tjoho idag inte, det får ni helt enkelt klara er utan.
Lite roligt/sorgligt när folk presenterar sig är att de alltid säger hur många barn och barnbarn de har. Ungefär som om det är det man identifierar sig med, redan då gör det mig till en annorlunda person. När det är min tur blir jag alltid lite ställd, jag vet inte vad jag ska säga, hur öppen jag ska vara.
Det hugger alltid i hjärtat på mig vid såna här situationer, för jag vill ju vara som alla andra, jag vill inte sticka ut. Normen i samhället är ju att man ska ha barn och att jag är i den åldern att jag borde ha barn och inte har det gör att folk höjer på ögonbrynet. Men automatiskt så blir jag onormal och man ser hur de andra börjar fundera och de ser lite medlidsamt på mig.
Vad ska jag säga- ja, jag bor i stort hus med tre katter..Men barn? Nej jag har varit ofrivviligt barnlös i snart 13 år.
Jag avskyr att vara barnlös. Inte ser det ljusare ut för min framtid heller.
Lagom mosig var det ingen höjdare att ha kvällsjouren, det ringde oavbrutet och eftersom jag har lite telefonskräck sen i fredags så ogillar jag skarpt att svara. Vi sitter ju dessutom 2 i ett litet rum så man blir ganska störda av varandra.
****
I dag tänker jag inte whooa att det är fredag för varje gång jag gör det så händer det nåt. Så nej. Inget tjoho idag inte, det får ni helt enkelt klara er utan.
Ja det är helt otroligt att det blir så här i samhället. Status på antalet barn, är det ngt att snacka om? Ja då har man inget annat som kretsar i livet. Blir så j...a arg när folk frågar: ja när ska ni skaffa barn? Det har för f.n ingen med att göra. Efter mina oändliga försök med allt. Så ska jag vara så öppen jag kan med allt. Säga som det är, lite som en knäpp på näsan liksom. Att det inte är en skyldighet att skaffa barn. 3vlig helg:)
SvaraRaderaJa, det är jobbigt att påminnas om sin barnlöshet hela tiden!
RaderaDetsamma!
Att folk berättar hur många barn de har när de presenterar sig är nog inte så konstigt för barnen blir ju en så stor del av den man är själv och av ens liv. Vilket jag vet att du vet och förstår. Sedan vill man kanske inte bara presentera sig som sitt jobb om du förstår hur jag menar. jag är verkligen inte bara mitt jobb, det är ju mitt jobb och inte jag. Men barnen är mer av mig och det är ju med dem jag spenderar min fritid. Jag förstår att det för dig kan kännas jobbigt, absolut men jag tror verkligen inte att man säger det för att det skulle vara status. Man säger det bara för att det är en viktigt del i ens liv. Hoppas du inte tar illa upp men jag vet att jag själv också skulle kunna presentera mig så och har inte sett att det skulle vara fel men jag ska tänka lite mer på det i framtiden. lycka till med allt!
SvaraRadera/Malin
Fast nu skriver ju jag ur barnlöshetsperspektiv, och min vardag baseras ju på att jag är barnlös. När det uppstår såna här situationer så påminns jag ännu mer om hur barnlös jag är och att alla andra inte är det.
RaderaDet får oxå mig att framstå som lite udda. Varför har inte jag barn som är 39 år?
Normen i Sverige är ju att vara en barnfamilj och vi som inte är det är alltså utanför normen.
Tack för ditt lycka till, det kan behövas!
Ja jag förstår absolut att det är en jobbig sists att hamna i men jag tolkade ditt inlägg som att du tyckte det var konsigt och fel att ta med barn i sin presentation för att det i dina ögon på något sätt skulle förminska den personen för att den istället inte berättar om sin fritidssysselsättning eller hobby. Men nu när jag läser inlägget igen kanske jag mer borde tolka att du tycker det är synd att det är en så stor del av identiteten och normen och att det vore lättare om samhället hade en mer flexibel familjesyn. Ber om ursäkt om jag missförstod.
RaderaJo jag har full förståelse att det är en del av ens liv. Men när man sitter i ett sällskap med kvinnor som har barn eller är gravida och det enda de pratar om är just det här. Det var lite det jag menade om att det måste ju finnas ngt mer/annat som är intressant i livet. Den där "knäppen" på näsan var inte juste sagt men man måste tänka lite på vad som kommer ur munnen.
SvaraRaderaja, alla har ju inte lika som en själv. Att vara barnlös och önska barn är verkligen en mardröm!
RaderaJa det är konstigt vad "fel" man kan känna sig bara för att man inte har barn? SOrgligt..
SvaraRaderaFörstår att du inte vågar tjoa in helgen - men jag kan göra det åt dig! Hoppas du får en bra helg ;)
Tack! Det behövs verkligen! Äntligen fredag! Detsamma till dig!
RaderaUsch ja,det är likadant med kärringkacklet om barn o barnbarn på alla fikarasterna.Män pratar inte alls så.Själv lovade jag mig att aldrig bli sån som bara pratar barn i hittills har det gått för varje gång kackeltanterna vill prata om min gravidmage byter jag ämne.Höll på o smälla av när chefen visa kort på sitt nyfödda barnbarn och sa såhär ser de ut när de kommer ut.....det menar du inte!!!jag trodde de såg ut som kattungar ...ha en skön helg kramar lina
SvaraRaderaTrevlig helg på dig med!! kram
RaderaJag hatar verkligen det att folk i jobbsammanhang måste presentera sig med hur många barn de har!! Känner precis som du. För vad ska man själv säga då liksom? Jag är den enda som inte...
SvaraRaderaNu har jag ju äntligen barn och hoppas att jag aldrig glömmer bort hur det var att vara den som inte har...
Kram!