Bebiskarusellen

Inga symptom åt något håll förutom att jag är hungrig och varm, har mensvärk. Thats it.. Det är SÅ himla jobbigt att ruva, även om jag verkligen inte tror att detta funkar så spirar det förbaskat ett litet hopp nånstans. Jag hatar hoppet, det är ju det som gör att man blir så ledsen varje gång. Jag har redan börjat klura på nästa gång, det borde kanske bli i november om allt går väl. Det är ju ganska bra då har jag hunnit jobbat ett tag och har möjlighet att ta ut en ledig dag. Det som är otroligt dumt är att jag blir ju utan lön nästa månad. Så var ska vi få pengar från försöken till? Det blir att skrapa i hop pinaler, sälja och gneta. Möjligen sälja bilen, så får vi i hop det. **** Sista dagen på jobbet! Det viskas lite runt om mig så det verkar vankas tårta i alla fall, tyvärr är det en del som inte kan komma men jag hoppas ändå vi blir firade (vi är ju 2 som slutar). En kollega som varit sjukskriven och tjänstledig berättade världens skräckhistoria, hon är nu utköpt från o...

Det här är jobbigt. Nu har jag börjat ställa in mig på minus för jag behöver några dagar att förbereda mig. Jag har pms och menssymptom, ni vet när man är så där,öm i magen innan mensen ska komma?! Det kan lika gärna vara progesteronet som mensen. Men nåt plus blir det med all säkerhet inte. Jag tänkte testdag på söndag, då har det gått 12 ruvardagar och borde visa plus. Jag kan inte tjuvtesta emellan heller eftersom jag inte har mer test, likaså bra det kanske. Det som är skönt är att jag har en plan- att köra en donator till. Begära lite extra blodprover. För nåt måste ju vara fel? Det här är ju jättekonstigt. Sen får vi se. Det är nog inte meningsfullt att göra fler gånger sen, det fäster ju inte ändå. Fast det beslutet kommer bli jobbigt för hoppet är det sista man vill lämna. **** I dag är det halvdag, vi ska äta smarrig klämma och sen tänkte jag flexa hem. Tråkigt är att bästa kollegan är sjuk och kan varken vara med i dag eller i morgon. Nu börjar jag känna lite pirr i...

Nu börjar vi komma till de kritiska dagarna. Mellan dag 8-12 har jag börjat blöda, börja känna av mensen och det har varit så kört. Från att de senaste dagarna inte tänkt på ruvningen mer än när jag sitter här vid datorn så är jag nu helt fixerad. Och inte tala om ruvarångesten! OMG. Nu börjar också den där speciella känslan infinna sig. När man bara vet vad utslaget blir. Den finns faktiskt inte alls de första ruvardagarna utan kommer mellan dag 6-8. Så jag vet hur detta kommer sluta. Dessutom har jag fortfarande inte fått svar på mina blodprover. Vad är det med svenska sjukvården? Nu är det ju snart försent! Det var ju inge vidare meningsfullt att ta blodprov när det tar en vecka att få svaren. Det var ju likadant med HCG-proverna. Den stora nackdelen att gå till smågyn och inte stora kliniker. Tänk, på IVF-tiden fick man svar samma dag på proverna. **** Jag har dessutom lite ångest för ridningen igår, tänk om jag förstörde nåt? Å andra sidan var det en mkt lugn ridning då...

Usch, vad jag avskyr det här! Nu börjar toapappersanalyserandet, oron, symptomletandet och i dag även veckans tjuvtest som så klart var minus. Såklart. Eftersom det är blastocyter så borde det börja visa sig snart. Men för varje test så dör man en smula. Varför skulle denna omgång funka? Jag ringde ridskolan i går och frågade vad vi ska göra i dag och vi ska göra dressyr i lugn form. Så jag har beslutat mig att åka att rida. Jag blir galen annars. Dessutom så tror jag inte att det kommer visa nåt plus. Jag tror det är nåt som är fel i min kropp. Som gör att den inte kan ta emot och ta hand om äggen, jag menar- se min statistik. **** Robban mår bra, pigg och alert med massor av spring i benen och ylar som vanligt. I går när jag kom hem var han som ett monster, inget var bra. Han ville inte leka, pussas, busa. Ingenting dög. Sen blir han som förbytt på kvällen. Han är alltid värst när jag kommer hem, som om han vill straffa oss en smula för att vi jobbar. Nu på morgonen har vi leg...

Välkommen kära ruvarångest. Både den, pms och mensvärk kom i går kväll.  Nu börjar det bli som alla andra gånger. Suck vad jag hatar Ruvardag 6 och framåt. Nu borde embryona ha fäst om de inte dött. Hoppas de lever och frodas, men nån förhoppning har jag inte. Hur skulle jag kunna det? På 12 år har vi aldrig fått ett plus. Inte ett enda. **** I går hämtade vi vår lilla gosefis, han var alldeles sönderstucken och skrek som en gris hela vägen hem. Sen släppte han oss inte förrän det var läggdags, han låg tom i knät på oss när vi åt. Han är väldigt trött och har nog haft det hårt på sjukhuset. Han hade ju naturligtvis leverinflammation igen, precis samma som förra gången. Nu ska han äta Hills i/d och den 4 september ska han på återbesök och göra ultraljud och leverbiopsi. Det är min andra dag på jobbet så det blir maken som får åka med honom. Lika så bra det. **** I går var vi och kika på hus, ett stort vacker hus med stor tomt nere vid skogarna. Fantastiskt fint. Väldigt ...

Veterinären ringde i går, han hade leverinflammation igen och de vet inte varför. En del katter är känsligare och nu ska han få specialmat och förmodligen ska han få äta mat med så lågt protein som möjligt resten av sitt liv. Vi ska tillbaka dit och göra ultraljud på lever och hjärta om någon vecka. Sen ta blodprover igen om någon månad. Det är alldeles konstigt här hemma, tyst och tomt. Jag var ute i trädgården och ingen stod och skrek efter mig. Likaså har jag äitit alla måltider i lugn och ro, suttit på toa själv och lyckats somna om på morgonen. Är det så här vanliga kattägare har det?? Stiina och Greta ger en gosdos i bland, men annars ser man dem knappt. Det slår mig vilken otroligt stor plats han tar. Hela vår vardag snurrar kring honom. På gott och ont. I dag får vi förhoppningsvis komma och hämta honom!! (det kommer nog kosta mååååånga tusenlappar) **** Jag tar alla mediciner enligt punkt och pricka men har inte fått svar på proverna ännu. Jag vill ju veta om jag ta...

Stor sorg i vårt hus, jag grät mig till sömns och vaknade gråtandes. Jag saknar min lilla prins väldigt mycket och det ekar alldeles tyst i huset. Saknar han oss? har han ont? Längtar han hem? Är de snälla? Ska han dö? Stiina däremot var väldigt lycklig och parkerade sig spinnande på min mage. Varför får han det (diagnosen får vi iof i em) vad är det för fel? Gör vi nåt fel? Vi har inget giftigt, han kan inte smittas av andra. Jag fattar inte. Jag ringde ju först till vår lilla veterinärmottagning och de sa att det nog inte var nån fara. I det ögonblicket bestämde jag mig att byta veterinär. Det finns en i grannkommunen som fått bra recensioner. Så den ska vi pröva. Dumt nog hade hon inte öppet på lördagar då vi brukar passa på att åka. Ni som har katt och bor i Sthlm, har ni tips? När vi satt på kliniken ringde dessutom min nya chef, hon önskade mig välkommen och jag ska börja den 3:e kl 08.30. Skönt. Då vet de att jag kommer och någon kommer och möter mig. **** I dag ska...

Nämen vad är det här? Robban har kräkts säkert 10 ggr och är hängig. Är det leverinflammation igen? Å nej. Raka vägen till djurakuten igen då. (jätteledsen) Edit: han har feber, hängig och det är leverinflamation igen, tror vi, vi sitter fortfarande o väntar på det sega sjukhuset Edit 2. Blodprover tagna och han läggs in för natten med dropp Edit 3 Gud hatar mig. Om han finns?nån hatar mig i alla fall. Så fort livet känns ok en vecka så händer sånt här. Så har det varit jämt. (gråter en skvätt igen)

De första ruvardagarna är alltid så underbara, man lever i ett litet rus av hopp och önskan. Det ersätts sen med något mycket värre. Nu är jag dock inne i lyckorus del 1. I går mailade jag privatgyn och hon svarade att remisserna fanns att hämta för 1250 kr. Så maken åkte faktiskt och hämta dem på lunchen (han fick choklad som tack:)). De här remisserna har jag aldrig sett förut. Det är karolinska sjukhusets labb. Men jag tror att jag inte behöver åka till KS utan kan åka till grannkommunen. Jag provar :-9 Jag är oxå inne på att avboka ridning, det är hemskt. Det är min stora lycka. Men jag ska ju jobba på torsdag där så jag får min dos ändå. Jag tänkte jag skulle åka och titta på dem men jag vet inte vad jag ska säga varför jag inte får rida. Jag är sååå kass att ljuga. **** I går slog bomben ner på jobbet. Ni kommer väl i håg att vi skulle få sparken allihopa. Om ingen av oss flyttade till en av skolorna så skulle minst en av oss få sluta. Det skulle bara finnas 2 av vårt yrk...

I går mailade kliniken att blodprovet de lyckades ta hade koagulerat, så nu måste jag jaga nya remisser, hitta en tid för blodprover, bli sönderstucken (ni minns väl att de stack mig 5 ggr förra gången). Igen. Ska försöka ringa nån av mina gyn i dag, det brukar inte vara det lättaste. Men jag kan inte åka och hämta remisserna eftersom jag jobbar kväll i dag och har möten i morgon. Kanske de kan posta dem? Sånt här är så stressande. Sen funderade jag över ridningen på tisdag, jag bestämde mig ju för att leva som vanligt, eftersom det inte verkar ha nån betydelse vad jag gör. Det verkar ju vara min kropp som är giftig. Men ändå. Lite tveksam är jag. Ska tänka lite på saken. Fragminsprutan gick bra i går, men det blir lite lustiga prickar efteråt. Som små röda blåmärken. Appråpå märken har jag fortfarande fläcken kvar, när jag beställde kloklippning (i morgon) så bad jag de titta om katterna är skyldiga, om de skulle vara bärare av ringormen. Men jag tror inte det. Jag tror det är...

Då var man ruvare igen. För 12:e gången. Det är ju inte klokt. Det enda jag hoppas nu är att de fäster, en endaste gång. Så vet att jag kan bli gravid. För just nu vet vi inte, jag har aldrig varit det. HCG-prov ska tas den 3 och 5/9, men det är bara att fetglömma för den dagen börjar jag mitt nya jobb. Jag tror inte jag ligger bra till i min provanställning om jag tar ledigt på morgonen det första jag gör. Idag känns förövrigt allt mycket overkligt. Gårdagen är nästan som en film, vissa saker har fastnat och vissa inte. En del spelas upp i huvudet och en del inte. Om det blir en nästa gång vill jag gärna ha nån med mig. Då är det med ny donator så maken och jag måste åka i skift, vi kommer inte kunna stanna en vecka som vi gjorde förra året, nu har vi ju tre pälsklingar att ta hand om. Däremot har vi ju inga pengar till det så det får bli lite senare (glöm inte klicka på annonerna, eller donera en slant). Men än är jag inte redo att ge upp. **** Nu är det bara tre dagar kvar...

5:e gången gillt, man kan snart säga att Riga är mitt andra hem. Det finns snart ingenting jag inte sett här. Man är lagom fräsch så där kl 6 på morgonen på Arlanda. Men det var nog alla andra oxå. Det var ett stort plan idag, men vi var nog max 15 st som åkte vilket betydde gott om plats och så tog jag fönsterplatsen. Jag landade kring 9.30 lokal tid, många timmar att slå ihjäl innan det var min tur. Jag tar alltid shuttlebussen som bara kostar 3 lvl och det är perfekt att hoppa av vid hotel Riga. Det är liksom mitt i. Sen blir det som alltid City Center galleria. Wifi, 4 våningar med bla kläder och allehanda assessorer. Gallerian Idag hittade jag en ny favoritbutik där som hade min storlek på kläder (alla är så smala här), jag köpte 4 ursnygga blusar och en födelsedagspresent till maken. En av parkerna, dör man kan köpa glass och vila på en bänk Efter en promenad till ambassadområdet (där kliniken är), man passera minst 4 vackra parker här, så lunchade jag ...

Då så gott folk, nu sitter jag på Arlanda och har ätit en halvtaskig frukost. Jag ska ju inte vara på kliniken förrän vid 15, så jag har gott om tid att slå ihjäl idag. Fast just nu vill jag bara gå och lägga mig igen, jag är vansinnigt trött.

Dags att ladda era tummar och tår och be en bön om ni tror på sånt, Nu är det bara en dag kvar tills jag åker, känner mig inte alls pirrig. Det är ju nåt jag gjort förr och jag kommer nog inte känna av pirret förrän i morgon. Jag är mest orolig att min ägg inte överlever upptiningen, det skulle faktiskt vara katastrof. Jag tycker oxå det är tråkigt att resa själv, det hade varit skönt med sällskap. Jag gör som Nenne skriver, vi fokuserar på det i morgon och de dagar som kommer så tar vi resten sen. En sak i taget. Det är i alla fall inte sån där panikstress på jobbet, jag känner mig ganska lugn och harmonisk.. Jag åkte däremot på kvällstjänsten på torsdag, det är inget jag ser fram emot. Denna vecka går min ersättare bredvid mig hela veckan, hon är iof trevlig. Men det blir även ett spänningsmoment. Jag ska oxå prata med kliniken om predisolonet då jag den senaste tiden kört varannan dag. Att inte få sova varannan natt klarar jag av, men from i morgon ska jag ju egentligen ...

Gode Gud så mätt jag är, vi brunchar på Enskede värdshus . Rekomenderas varmt!

Så här ser tidsplanen på tisdag ut (när jag ska göra FET): 05.00 Duscha, måla mig 05.30 Åka till Arlanda 6.00 Anländer Arlanda, frukost 7.00-7.15 Boarding 09.50 Anländer flygplatsen 10.30 Tar shuttlebuss till stan 11.00 Shopping och lunch o en rejäl promenad till Kliniken 15.00 Embryotransfer, kliniken 16.00 klar på kliniken? 16.00-17.00 Middag och transport till Flygplats 18.00 Checka in och boarding 19.45 Anländer Arlanda, hämtas av maken 20.40 Hemma! 21.00 Däckat i sängen

Alltså. Det här var ju inte roligt. Jag blev otroligt ledsen, besviken och alldeles kall. Jag har nämligen hittat jobb som passar mig perfekt, jag hörde med dalakompisen och hon sa att passade mig och det är en väldigt bra arbetsplats. Så jag sa till maken -"vad roligt, det är ju perfekt, då söker jag". Jag kan bo hos dalakompisen tills vi hittat hus. Men då är han tydligen alldeles tveksam, han är ju inte talets man men kläckte ur sig att han trivs ju på sitt jobb, bo här och nu blev det ändå lite hastigt. Det är det jag har haft på känn hela tiden. Han tycker livet är alldeles perfekt som det är. Han är nöjd med livet och vill ha det så här till pensionen (mina ord inte hans) Jag sa att hade det varit tvärtom hade jag gjort allt för att vi skulle komma i väg, det är ju med han jag vill leva och jag hade inte ens tvekat. Så då sa jag om våra alternativ: 1. Jag flyttar, han är kvar. Skilsmässa, köpa ut mig? 2. Jag flyttar först, han sen eller veckopendlar. 3. vi...

I går träffade vi mäklarna, de var faktiskt två stycken från mäklarfirman. De var väldigt trevliga (fattas bara) och gick en runda både ute och inne. Jag vet inte om ni såg den där serien med Kjell Bergkvixt; Mäklarna. Men efter den är min syn på mäklare inte riktigt densamma. De tyckte vi renoverat huset väldigt fint, katterna uppförde sig exemplariskt men jag hade väldigt svårt att hålla mig för gapskratt nr vi skulle slussa dem ut och in genom ytterdörren. Vårt hus är värt mellan 2,4-2,6 miljoner. Vilket är otroligt mycket då det inte är större än 100 kvm. Så jag är supernöjd. Till råga på allt hittade jag nu ett hus som passade oss perfekt, visst kan vi köpa det men hur gör man med jobb? Tänk om vi står där med hus men inga löner? Jag såg även ett jobb så jag har frågat min kompis som bor i samma..by, ort, stad...Så vi får se. Hur gör man när man ska flytta så många mil (typ 30)? Hur får man det att gå i hop? Tips? **** I dag ska vi åka och handla men även ta ut pengar...

Far runt här som ett skållat troll för att putsa, feja och göra snyggt. I dag kommer ju mäklaren och ska värdera vårt hus. Vi hoppas på en massa pengar såklart, fast vi vet redan i vilket spann huset ligger men det är roligt att veta exakt. Känns lite läskigt oxå eftersom han ska bedöma alla våra renoveringar genom åren, huset har ju såklart lite skavanker men inte mycket. Vi får hoppas katterna uppför sig oxå så det inte börja klättra på honom eller kräkas hejvilt. **** I dag börjar min efterträdare, hon ska gå bredvid mig tills jag slutar. Jag umgicks ju med henne igår (på mötet) och hon verkar helt okey. Kändes väldigt sorgligt på mötet i går, alla var ledsna att jag skulle sluta och det blev så verkligt. De ska dra i gång en massa spännande projekt. 2 veckor kvar tills det nya jobbet **** I går så hade jag mitt första arbetspass och det var så roligt men sjukt svettigt! Herregud så svettigt. Alla ridlärare vad där och "eliten" i stallet. Det är så roligt att f...

Glömde förstås fråga; Nån som har lite pengar över och vill följa med mig till Riga över dagen på tisdag? Säg till i så fall :-)

Chefen sa i går: -Du hade tagit semester på tisdag? Då ryckte jag till; nu på tisdag? Redan ? Va? Är det då jag reser till Riga? Alldeles själv? Och sen hem sen på kvällen med eventuella små flyktingar i magen!? Denna gång ska jag oxå leva precis som vanligt, rida, motionera och försöka att inte bli så ledsen när det inte fungerar. Eftersom jag inte kunde somna i går så låg jag och tänkte på framtiden, hur vi ska göra, var vi ska leva och det här med barn förstås. Jag är så trött på det här. Riktigt trött. Jag vill bara börja leva och jag tror uppriktigt sagt inte på det här längre. Efter TOLV fu*ing gånger så har det aldrig blivit ett plus. ALDRIG. Fattar ni? Det känns som jag sitter i mitt väntrum och livet bara går förbi, jag väntar och väntar och har gjort det i så många år. Är det det här som är livet? Att vänta på nåt som aldrig kommer ske? Nenne hade rätt i sin kommentar, det gör ont. Så himla ont. Mer än vad man tror. Och det ger mig sån ångest att vara barnlös, at...

OMG. Jag fick knappt upp ögonen i morse. Jag drömde om katter när klockan ringde, vi har ju börjat titta på "allt om katter" på Animal Planet, så jag gissar att drömmarna kom därifrån. Jag drömde vi hade köpt ett stort hur i Enskede (jag vet inte ens var det ligger), Robban hade fått en vätskeansamling med mjölk i magen och ungarna på gården tog emot fallande katter från träden. Okey. Dags att sluta titta på tv. **** I går var det stallet, det var otroligt svettigt och vi började med att rida ute. Jag älskar uteritterna, de är absolut bäst. Efteråt så fikade vi som vanligt men hamnade på allvarliga samtalsämnen, lite lustigt för vi känner ju inte varann på det sättet, om vad man har för skyldighet att hjälpa barn som far illa. Vi pratade om man ska säga till ungdomarna i stallet när vi tycker de gör fel, eller vuxna.. Den enas dotter hade en kompis som man kunde se mellan raderna inte mådde bra, en annan bodde 6 st i en tvåa. Jag anser att man som vuxen ska försö...

Oj, nu swooshar dagarna i väg så där igen. Jag hinner liksom inte med, jag tänker att jag ska göra en massa men sen är det plötsligt kväll. Klockan 1.18 vaknade jag att någon låg på mina ben. Det var Greta, men grejen är att vi sover med stängd sovrumsdörr och hon var liksom på fel sida. Jag brukar kika under säng men hon måste gömt sig i en garderob. Vad hon måste funderat. Som hämnd hade hon virat en kattleksak på kattluckan så ingen kom ut. Vad de andra måste undrat :-) Hon är så klurig, i går la jag torrfoder i äggkartongen och hon fattar direkt och försöker fånga upp dem medans de andra tittar förvånat på. **** Undra när de börjar tina mina eskimåer? Någon dag innan? Jag hoppas de verkligen överlever tiningsproceduren, snopet om jag inte kommer iväg och står här med skägget i brevlådan. 3100 kr fattigare. Det som är bra om allt fungerar är att euron är lite billigare, tur det för en FET går på 10-15 000. Jag ska köpa på mig lite mediciner så jag har oxå. Nu har jag halver...

Hur fort kan en helg gå egentligen? Swooosch så är det borta. I går var jag i stallet (igen) och fick göra markarbete, vi hade en ny lärare som var bra men sträng. Och så var det väldigt svårt att höra vad hon sa. Jag kände mig väldigt dålig i jämförelse med de andra. De är ju värsta eliten. Jag svettades, ögonen tårades av dammet, jag slet som ett djur och var helt färdig efter passet. Vi avslutade med ett varv runt hagen och min häst skulle försöka få tag i en tistel och snubblade i stället och föll på knä. Mitt framför ridläraren. Det var den värdigheten. Sen hjälpte vi till med att mocka, kratta och ge hö. Jag är helt värdelös på att ge hö, de där grejerna man ska slänga upp i sitter jättehögt och när man skickar upp höt i den för man 90% över sig. Och det kliar utan bara f*****n. Framförallt när man är svettig. **** Denna vecka blir inte rolig. I dag ska jag vara med på intervjuer till nya administratören och chefen har lagt intervjuerna väldigt sent. I morgon är det...

Oj, vad dagen försvann i går. En fantastik dag. Vi lärde oss häst i hand (eller vad det nu hette), longera, vi red i ridhuset och åt middag. Så många timmar och de försvann i ett nafs! Jag fick en pigg häst som var som en kalv på grönbete, jag var alldeles slut sen och föredrar snarare sega hästar framför honom. I dag är det 15-19 och då ska vi göra markarbete och lite annat. **** Jag har sovit som en stock i två dar sen jag slutade med prednisolon, jag tar den kl 06.00 på morgonen och det är ju så tidigt som det går. I morgon tänkte jag halvera tabletten för att se om det går bättre med mindre dos. Om inget funkar får jag nog maila Riga och höra vad de säger. Jag tror jag har dex...(nånting) hemma så den kanske är ett alternativ. **** I fredags så släppte chefen bomben att hon tänk om lite och 2 personer istället för 4 som vi är nu är kanske i det minsta laget. Så hon hade tänkt sig att anställa nån på 50%. Jamen? Va? Hon vill ju nyss bli av med oss alla för att vi inte har ...

Som ni vet har jag sovit som en kratta hela veckan, vaknat och somnat om vartannat. Så i går tog jag varken folsyra, prednisolon eller trombylen. Och i natt har jag sovit som en stock och efter lite google så vet jag nu att det är prednisolonet som är boven. Det fungerar som uppåtjack och man får ofta svårt att sova. Så hur gör jag nu? Jag måste ju sova, men jag måste oxå ta tabletten. Kan jag minska dosen? Ta halva tabletten? Det gäller ju bara typ 4-5 veckor beroende på hur det går. Dessutom kom jag på att jag glömde be om HCG-remisserna för blodprov, å andra sidan så har jag aldrig lyckats med dem proverna. Jag brukar ju få reda på svaret 2 veckor senare om jag nu får reda på nåt. Ska jag skita i det eller ska jag börja jaga gyn? **** I dag är det stallet som gäller, jag ska vara där kl 14 och vad vi ska göra vet jag inte rikitgt men det ska bli hemskt spännande. Tänk att jag blivit alldeles hästtokigt (nåja, jag är fortfarande rädd för hästar) märkligt hur livet kan b...

Jag vet inte om ni sett det här, men nånstans så måste jag säga att det nästan är samma situation vi hade. Jag ångar så att vi inte slogs om adoptionen och vår rätt att adoptera! Utredaren anmäld

Det är någonting med tabletterna jag tar som gör att jag inte kan sova, nu har jag snittat 4 timmar/natt sen jag började med medicinerna. Det är inte "jag kan inte sova för oro" symptom för jag har nog aldrig varit så lugn på jobb och inför FET förut. Så i dag har jag bara tagit progynonet och from söndag ska jag börja med 1 tablett/dag och se vilken det är. Jag önskar jag hade massa sömntabletter hemma så jag kunde ta alla mediciner ändå. Men nej, jag har några kvar och de vill jag verkligen spara IEM. **** I dag är det äntligen fredag och helgen kommer att tillbringas i stallet. Det ser jag väldigt mycket framemot.  I går mailade jag även en mäklarfirma som ska komma och värdera vårt hus så vi vet vilka pengar vi kan röra oss med. Jag och bästa kollegan har hunnit med en massa förtroliga samtal och det var faktiskt hon som tipsade om värderingen. Dessutom har vi suttit och tittat på en massa hus. Men med mina krav är det inte så lätt. :-) **** Vi har pratat om ...

Jösses så dåligt jag har sovit, så när det känns som man inte sovit alls. När jag väl pallra mig upp var det svinkallt i huset och regnet öser ner sedan i går. Alla katter är väldigt trötta och Robban har redan gått och lagt sig under mitt täcke igen. Skönt att det är torsdag, det innebär att det är helg snart. Jag behöver helgen och anser att helgen borde förlängas med en ledig fredag för alla. En fyradagarsvecka vore väl nåt? Varför lägger inte politiker sådana förslag? **** I går fick jag välkommen tillbakapresenter av två elever, ett fint armband (som var för litet) och kurdistanskt konstigt gelegodis. Min present till dem var att säga att jag ska sluta vilket då gjorde att de höll på få hjärtinfarkt. Så nu har jag haft en strid ström med elever som är både ledsna och oroliga att jag ska sluta. **** En tanke slog mig att det kanske är alla mediciner som förorsakar sömnlösheten, nu måste jag googla lite. Jag har oxå tänkt på att FET har förlängts i 6 dagar, hoppas slemhinnan...

Jag fick rulla ur sängen! Rulla ! Sen har jag stapplat runt här, jag är så stel så varje steg är som en kamp. Ingen träningsvärk ännu men det kommer väl komma. Jag har drömt hästar hela natten. I går gjorde vi jobbschema och pratade olika pass. Så red vi en timme med mycket galopp och avslutade med att natta hästarna och ge dem mat så jag var inte hemma förrän 21.40 Så jag ska jobba i stallet ojämna veckor 18-20 på torsdagar med en tjej som verkar väldigt trevlig. Det fanns lediga helgpass, men de får jag inte jobba ännu eftersom det är in och utsläpp i hagar osv. Jag börjar redan nästa vecka, oerhört spännande! **** I dag har jag börjat med prednisolon, trombyl och folsyra förutom progynonet. Så nu är man ett levande apotek igen. Så här tidigt har jag aldrig börjat med tabletterna så jag hoppas verkligen dem gör nytta. **** Nu har jag börjat berätta för eleverna att jag ska sluta vilket gör att de blir oerhört ledsna, nu börjar det kännas verkligt att jag ska sluta. Det k...

Wooohoo! Äntligen! Insättning den 21 augusti och jag har nu beställt flygbiljetter som gick på hela 3100 kr! Genast satte pessimistkonsulten in och det enda jag kan tänka är att vi får hoppas att embryona överlever så inte jag har kastat 3000 kr i sjön.  Man blir inte rik på att försöka få barn precis och den här insamlingen till mig går ju inget vidare. (man oxå klicka på min reklam på bloggen så trillar några ören in till mig) Dessutom ringde ridskolan och ville att jag skulle ta det sena ridpasset i kväll i stället. Åhh, jag som är så himla trött. Men ok, man säger inte nej åt min ridlärare. (kursen dessa dagar är förövrigt gratis för ideell personal)

Slemhinnan var bara 7 mm, det var ju kanske i minsta laget. Dessutom hade jag två cystor. Jag har mailat resultatet till kliniken men de har ännu inte svarat så jag vet inte om det är bra eller dåligt. Men den ska ju vara över 9 mm så det är ju för tunn. Fortsättning följer.... **** Det har varit värsta översvämningen i stallet, ett rör hade sprungit läck och sprutat vatten hela natten. Så allt var blött, spån, golv och spiltor. Stackars hästar..och personal Vi var 12 stycken på kursen,. alla hade jobbat där i flera och år och ridit i hur många år som helst. I alla fall så blev det ridning en timme, det gick ganska bra, jag fick den lite långsammare hästen.. Det var sinnessjukt varm och fuktigt i ridhuset och ögonen tårades av allt damm. Jag svettades som en...  Sen var det fika och genomgång av stallet. Jag var verkligen som en nybörjare när de slängde sig med alla uttryck och namn på alla saker. Jag förstod inte mycket. Så jag stod mest där och nickade och försökte se ut...

Usch vad fel allt blir ibland, det är så jobbigt att gå på dessa jä*la progynontabletter. Jag får så asgrymt otrevligt humör. I går blev allt så fel och jag var så ledsen för att syster åkte så det blev tjafs och bästa kompisen hamnade i emellan. Nu kanske det inte är helt och fullt mitt fel men det kan ju vara bra att behärska sig ändå. I bland kan ju bästa kompisen vara så blind och endast se sig själv och maken..Ja det gör ju han jämt jag kommer alltid i andra och 3 hand. Jag tror jag aldrig varit så sur som denna omgång, ända sen p-piller början har jag varit som ett åskmoln med omfattande åsknedslag blandat med depression. Det är så jobbigt att vara så arg och ledsen. Det tar så på krafterna och jag får så otroligt dåligt samvete. Jag tror inte det bara är tabletterna utan även att det aldrig fungerar, frustration och att vi snart har nått smärtgränsen. Sorg blandat med ilska. Jag sms kompisen och bad om ursäkt och hon sa att jag kunde ringa om jag ville prata. Men vad ska jag...

Oj, det var så fullt upp i går att jag glömde blogga. Jag tror inte det har hänt på dessa 2,5 åren jag bloggat. Någonsin. Skäms på mig! Min syster och syskonbarn var här och det var ett sånt där härligt besök med prat, skratt och mera prat. Det gjorde så ont i mitt hjärta när de åkte, vi hör ju ihop. Vi ska ju vara tillsammans och tänk vad jag går miste om med alla syskonbarn, skratt, känna sig behövd, tårar och kärlek. Usch. Jag blir alltid så ledsen när de varit här, det är som att bli övergiven varje gång. Tänk om livet vore annorlunda, eller jag gjort annorlunda val. Om allt det jag vet idag så hade jag helt klart gjort allt annorlunda. Det grämer mig. Så i går bestämde jag mig slutgiltigt. Hur det än blir så måste jag flytta till min familj. Jag kan inte vara ensam härnere och de 30 mil i från mig. Vi kanske inte kan ses varje dag ändå, men då finns vi där oavsett. Jag kan hämta barnen, skjutsa, äta fredagsmat. Åldras tillsammans. Så. Vi kör dessa försök, jag håller ögon...

Idag kommer syster med familj och hälsar på. Det ska bli roligt, framförallt nu när det stora tonåringen ska följa med oxå. Inte för att man kan konversera så mkt med honom men ändå...(det låter mest-öööhhh, vaa, chilla moster) Först ska jag överleva jobbet, i dag är jag själv då en kollega fick chansen att åka till OS med en kompis. Skönt att det varit en tredagars denna vecka, det blir inte så långt och segt då. Man borde alltid ha jobba bara tre dagar. Sen ska vi åka till veterinären och vaccinera alla katter, det var ett år sen de blev vaccinerade på katthemmet. Veterinären ska även kolla på Robbans öra som inte riktigt vill läka. **** Känner mig lite nervös för måndag, tänk om allt inte är som det ska? Tänk om chefen ställer sig på tvären och jag inte får åka. Jag tycker inte riktigt kroppen fungerar som den ska efter operationen. Den är inte lika pålitlig. Jag mailade dessutom ridskolan för att veta vilken tid vi ska träffas på måndag. Men det hade de tydligen inte bestä...

14 dagar kvar till FET 3 (insättning nr 12), tiden rusar i väg. Jag ska åka själv denna gång oxå, så får jag klartecken av gyn på måndag är det dags att beställa biljetter. Tummar och tår tack! Fy så kallt det är på morgonen, och inte tal om i går då jag gjorde misstaget att ha kjol på jobbet. Jag trodde faktiskt jag skulle frysa i hjäl. I morse såg jag dessutom en pingvin springa förbi. Om det är kylan eller morgon hallucinationer låter jag vara oberört. Så. Det gick bra att jobba, vi är bara 3 på jobbet även om vi har en del besök så är det lugnt. Väldigt skönt måste jag säga. Dessutom är det favoritkollegan som jobbar, hon är som en solstråle som bryr sig om mig och gör mig glad. Jag kommer sakna henne otroligt mycket. Lite tråkigt att vi inte umgås privat då vi kommer bra överens, men å andra sidan har jag lärt mig efter förra kollegan hur konstigt det kan bli.  Robban var däremot inte glad att ha blivit lämna en HEL dag åt sitt öde. Han tjurade, jamade och tyckte jag ...

OMG! Semester är över och det är ett år (!!!) tills nästa semester. Nu är det dags för jobb och jag är astrött, det är verkligen vidrigt att kliva upp före 6. Det är ju liksom brottsligt. I går köpte jag en ny mascara (min finns ju inte mer) på makeupstore och hon sa att den ska vara såååååå bra. Jo, tjena. Fransarna vissnar som torrt gräs. Jag måste ha vattenfast och nu har jag snart provat varenda mascara på hela marknaden och hittar ingen bra alls. Vilka använder ni?? **** Robban blev biten i örat förra veckan och har nu en liten böld där, så på fredag så vi vaccinera alla katterna igen och då ska hon kolla på örat. Dessutom är det lite varmare med röda strimmor runt. Alltid är det nåt. Apropå vaccination så tog vi TBE nr 2 i går, nu är det ett år tills nästa omgång. Skönt! Ha en trevlig onsdag allihopa <3