Ruvardag 4

Stor sorg i vårt hus, jag grät mig till sömns och vaknade gråtandes. Jag saknar min lilla prins väldigt mycket och det ekar alldeles tyst i huset. Saknar han oss? har han ont? Längtar han hem? Är de snälla? Ska han dö?

Stiina däremot var väldigt lycklig och parkerade sig spinnande på min mage.

Varför får han det (diagnosen får vi iof i em) vad är det för fel? Gör vi nåt fel? Vi har inget giftigt, han kan inte smittas av andra. Jag fattar inte.

Jag ringde ju först till vår lilla veterinärmottagning och de sa att det nog inte var nån fara. I det ögonblicket bestämde jag mig att byta veterinär. Det finns en i grannkommunen som fått bra recensioner. Så den ska vi pröva. Dumt nog hade hon inte öppet på lördagar då vi brukar passa på att åka. Ni som har katt och bor i Sthlm, har ni tips?

När vi satt på kliniken ringde dessutom min nya chef, hon önskade mig välkommen och jag ska börja den 3:e kl 08.30. Skönt. Då vet de att jag kommer och någon kommer och möter mig.

****

I dag ska vi på 9-års kalas. Det känns både roligt och tråkigt. För jag tänker bara på Robban, å andra sidan är det skönt att tänka på annat. Bästa kompisen har en otroligt trevlig familj och vänner så brukar hon dessutom ha en massa gott att äta.

Det ni kanske inte vet är att jag är världsbäst på kalas, jag är en sån där riktig fixare och många brukar vilja att jag är med och hjälper på deras barnkalas/kalas. Kanske en affärsidé?? Säg till om ni vill ha hjälp nån gång så ställer jag upp.

****
Så tar vi det här med tumhållningen, ni lovade att hålla tummarna och inte släppa dem för en sekund. Men nån måste tänkt på annat så nu får ni skärpa er. Tumhållningen, böner, förhandlingar och allt som går gäller HELA min familj (inkl katter).

ok?

OK.

Min Robban