Lite svar, 10 dgr kvar!

Som ni vet har jag sovit som en kratta hela veckan, vaknat och somnat om vartannat. Så i går tog jag varken folsyra, prednisolon eller trombylen.

Och i natt har jag sovit som en stock och efter lite google så vet jag nu att det är prednisolonet som är boven. Det fungerar som uppåtjack och man får ofta svårt att sova.

Så hur gör jag nu? Jag måste ju sova, men jag måste oxå ta tabletten. Kan jag minska dosen? Ta halva tabletten? Det gäller ju bara typ 4-5 veckor beroende på hur det går.

Dessutom kom jag på att jag glömde be om HCG-remisserna för blodprov, å andra sidan så har jag aldrig lyckats med dem proverna. Jag brukar ju få reda på svaret 2 veckor senare om jag nu får reda på nåt.

Ska jag skita i det eller ska jag börja jaga gyn?

****

I dag är det stallet som gäller, jag ska vara där kl 14 och vad vi ska göra vet jag inte rikitgt men det ska bli hemskt spännande.

Tänk att jag blivit alldeles hästtokigt (nåja, jag är fortfarande rädd för hästar) märkligt hur livet kan bli.


Kommentarer

  1. Fia11 augusti 2012 kl. 10:14

    När på dagen tar du Prednisolon? Testa att ta den på morgonen, så tidigt som möjligt och se om det gör någon skillnad. För visst är kortison "uppåt-tjack" ;-). Kram

    SvaraRadera
  2. Jeane Quidote11 augusti 2012 kl. 21:49

    Men... kan du inte ta prednisolonet på morgonen istället? Eller spelar det ingen roll? Tycker inte du ska jaga livet ur dig för att få tag på gyn (om det stressar dig menar jag), när du fått plus på stickan kan du ju be om ett HCG för att få det bekräftat. Det närmar sig :)
    Kram!

    SvaraRadera
  3. FC12 augusti 2012 kl. 15:07

    Prednisolonet har främst haft den verkan i början för mig, sedan har jag vant mig och klarat den långa perioder. Sett ut därefter förstås men sömnen har blivit bättre igen på ett par veckor.

    När det gäller hcg ljög jag sist. Jag fick inte tag i gyn så jag _hittade på_ en lämplig siffra när jag fick plus på urinstickan...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cecilia13 augusti 2012 kl. 06:44

      Åh, jag kanske bara ska stå ut så kanske det ordnar sig?

      Tack för tips, så får det nog bli för mig med..

      Radera
  4. Nenne12 augusti 2012 kl. 22:55

    Konstigt att jag aldrig blivit "pigg" av prednisolon- men hag har alltid tagit det på morgonen i samband m frukost. Hoppas du hittar ett sätt så det fungerar bättre f dig!
    Kramen

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer