Bebiskarusellen

Jag skulle behöva lite tankar kring hur jag ska tänka. Nu har jobbet jag sökt ringt på referenser, det står tydligen mellan mig och min fd kollega. Jag gjorde psykologtestet, det gick sådär på mattefrågorna. Jobbet ligget i samma stad som jag bor.  Jag har jobbat där för ca 10 år sen. Det är mitt yrke jag är utbildad till. Stabil personalkår Mkt ansvar men oxå en del frihet då vi bara är 2 i mitt yrke Jag måste lära om ett helt system då de bytte när jag bytte yrke. Jag måste alltså plugga på min fritid.Tar ganska lång tid o lära sig Inte så flexibelt med vare sig tider eller ..det mesta tryggt Inom skolan varit min drömarbetsplats i 10 år Verkar lite rörigt Jobbet jag har nu mkt flexiblet med tider, jag kan jobba hur mkt eller lite jag vill Stor personalkår som kan stötta när man är borta Jag är den enda som inte är utbildad till just det utan är motsvarande Byter personal 1 gång i månaden typ delvis stressigt Inte så bra o jobba med det när man bor i samma ...

Så var det dags att gå till jobbet strax, nu har jag piffat upp mig lite och ser någorlunda ut så jag kan visa mig offentligt. Jag tycker det är skönt att gå och jobba, en dag är ganska lagom. Jag brukar mest längta hem till barnen hela dagen men att få använda hjärnan och prata med andra människor uppskattar jag. Det är alltid något som väcker oss varje natt. I natt var det brandvarnaren som larmade kl 23.57. Men det brann inte och innan jag fattat vad det var så hade jag värsta hjärtklappningen. I desperat hopp att få tag i den så stod jag på sängen men tappade balansen och slog upp smalbenet på tvättkorgen. **** Tvillingarna har varit gudomligt snälla och goa dessa dagar, vi skrattar sjunger, busar och myser. Jag har försöker vara när mycket och kramas. Som jag längtar efter att de ska kunna kramas tillbaka.  Maken har piggat på sig och känner sig förhoppningsvis redo för dagen. Jag försökte även prata med honom om vad som hänt, om parterapi och försöker verkligen nå fr...

Gårdagen var nog en av de värre dagarna. Maken betedde sig som han hade ebola, jag slet som ett djur med alla TRE barnen. Jag vet inte var jag ska börja men ni kan nog föreställa er. Dagen gick ok men sen när jag skulle ge barnen sista målet urartade allting. Så det slutade med att jag grät, Klara grät och Alfred grät. Klara satte i halsen och kaskadkräktes över mig. TVÅ gånger. Jag skrek att jag hatade maken. Japp lågvattenmärket är nått   Kvällen slutade med att jag låg och grät mig till sömns och vill fortfarande skiljas. Jag tänker inte grotta in mig i detaljer och ha ett mer gnällinlägg än så här. Jag är ju rätt bra på det tyvärr. I dag lär det visa sig om det är magsjuka eller inte, då lär jag o barnen bli sjuka. Det är en till två dagar inkubationstid. Jag har sagt till jobbet att jag kommer i morgon i stället. **** Bra med dagen att jag ringt en gyn och bokat tid. Så nästa vecka ska jag dit. Ett hett tips är även att inte torka golvet med klorin, katterna blir ...

Igår var jag och träffade Mary, vi sågs ju för något år sen och nu var det dags igen. Vi fikade och pratade massor. Hon är en otroligt sympatisk och go människa men det bästa av allt var hennes dotter. Måste vara bland den sötaste lilla tjej jag sett, glad och alldeles liten häftig person. Sen började klara tröttna så vi begav oss hemåt, i bilen fick Alfred för sig att det inte skulle åkas bil mer och drog igång Klara. Naturligtvis var det bilköer för nån lastbil som stannat. Puh. Väl hemma luktade huset rent och gott i några sekunder tills båda bajsade sen luktade det som vanligt igen :) Sen kom maken hem och vips så var kvällen slut.  vid 00 i natt slängde han upp dörren o sa att han suttit på toa i 20 min och var alldeles förstörd.  Han var nog magsjuk, absolut döende. Han sa att han sover på soffan o håller till i stora badrummet.  Jag vet inte varför han väckte mig, tror han jag kunde somna om sen? Han vill inte ha hjälp med något och gick o la sig....

I går var verkligen ingen dag som går till historien. Gnäll och gråt mest hela dagen, jag fick ut och gå med dem redan kl 9 för att få dem på bättre humör. Där träffade vi lite bekanta och då sken Klara minsann som en sol :) Vi träffade den lilla förskolan som vi önskar tvillingarna ska gå i, de har inte inskolning förrän barnen är 1,5 år men det är dit vi ska försöka sikta. De har en privat kö så man verkar inte garanterad plats trots vi köat sen de var 3 månader. Det gör att jag blir lite orolig hur vi ska göra, kommer vi in? Får vi plats? Ska vi skola in någon annanstans tidigare? Kommer dagarna räcka? Hur ska man veta allt sånt här? I går var det inte Alfred så mkt utan Klara, hon var mest allmänt olycklig trots mat och sömn. Hur ska man kunna veta vad som felas? Hon hade i alla fall full fart på sin krypning/ålning och jagade katterna som förskräckt flydde fältet. Maken kom som tur var hem lite tidigare och har man bara en bebis är ju gråt och gnäll inte så farligt. Då har j...

Vi hade en sån mysig och trevlig dag i går, sådär som jag tänkt mig i huvudet hur det är att vara en familj. Eller ja..Mysigt i alla fall. Vi började morgonen med att åka och storhandla, kl 08.25 var vi i affären redo för handling. Det var inte en människa där förutom vi, hela stora affärsn för oss själva. Otroligt. Varför har vi inte kommit på det förr? Jag tror dessutom det är första gången vi storhandlat tillsammans sedan innan barnen, innan dess var ju jag ubergravid och orkade inte handla. Oavsett så var det trevligt att handla tillsammans, småprata och strosa runt. Att vi dessutom hade 20% storköpsrabatt gjorde inte saken sämre. Nästa vecka ska vi prova att göra om det, tänk att en storhandling blir veckans höjdpunkt? ;) Vem trodde det för 7 månader sen? Sen var vi ute på promenad i solen, lekte med barnen och pysslade i hemmet. På em fick jag ett sms från ridläraren att många var borta vårt pass och om jag kunde rida 2 timmar tidigare. Det tackar jag ju inte nej till då mi...

I går var det verkligen full fart, först kom kompisen och hennes pojkvän och bjöd på fika. Jag bakade en rulltårta dagen till ära men den blev totalt misslyckad. Den var nog för lite i ugnen och blev svampig och fastnade. Så hon fick ta fikabröd med sig istället, hon bakar fantastiska saker så det var en sorts kokos och citronkaka. Smarrigt. När de skulle precis gå så kom killkompisen och hans pappa, de ska låna vårt garage till en bil. Social kompetens är något killkompisen helt har missat, så han stövla in här i högljudda termer om bilar och hans pappa hör inget så han pratade oxå högt och sa "va" hela tiden. Sen skulle de hälsa på barnen som började gallskrika av skräck. Kompisen avlägsnades sig fort med våra bilnycklar (de skulle ju låna bilen) och jag hann knappt säga hejdå eller visa hur bilen funka.. :-)När hon sen skulle lämna tillbaka bilen så körde hon fel, jag hade högtalartelefonen på och dirigerade henne. Precis då råkar jag prutta, ni vet en sån där högljudd...

Huga så tidigt vi var i väg till sjukgymnasten, vi fick tom väcka Alfred som sov så gott. Men i väg kom vi och sjukgymnasten var otroligt trevlig. Han såg inget fel på Alfred och han är precis som man ska i korrigerad ålder. Han undrade om vi ville fråga nåt och vi pratade om att konsten att kunna sitta. Ingen av dem gör det ännu om de inte har stöttning av etc en stol osv. Så vi fick lite tips och tricks med oss hem och ska ses om två månader. Sen åkte vi till en galleria som ligger nära, jag har inte varit där på flera år och de har verkligen gjort den fin. Vi lunchade och fikade, de hade en suverän babylaunge där barnen fick lite mat i sig. Sen åkte vi hem och plockade bort den gamla torktumlaren och installerade en ny. Vi la ut den gamla som bortskänkes på blocket och det tog 10 minuter sen var den tjingad. Helt perfekt! Och vilken torktumlare! Vad tekniken har utvecklats på 10 år med tex lyse, smarta val och värmepumpsväxlare. Det betyder att det inte blir kokhet i badrummet, ...

I dag ska vi till sjukgymnasten med Alfred, ytterst fånigt! Det är inget fel på honom och bara jag läser remissen blir jag sur. Men det kanske är en toppen sjukgymnast som kan ge oss tips och råd på vägen.  Vi ska redan väg om nån timme så vi måste börja klä på och väcka bebisar och stoppa i dem mat (Alfred dvs, Klara är ju såklart upp o stökar) Sen ska jag på intervju, jag blir lite nervös. Min hjärna är ju som ni vet inte riktigt som den ska, trött och långsam och full av bebisar. Jag har ju jobbat där förut, för ca 10 år sen när jag var nyexad, ung och förvirrad. Jag har även mina rötter från den här orten där, den arbetsplatsen betyder mkt för mig, det var där livet började och gjorde den jag är i dag. Så det är inte så konstigt att jag vill jobba där men det är tydligen väldigt många som sökt och jag varken kan eller vill jobba heltid. Men jag vill ändå söka, kanske de kan vänta på mig? **** Gårdagen var otroligt svettig, lite stressig men ååååhh så roligt att få jobba....

Så var det torsdag igen och det är dags att gå till jobbet, Klara är pigg som en mört och vaknade som vanligt alldeles för tidigt. Men det är inte mitt ansvar i dag det är maken, idag får jag bara vara Cecilia och ha fina kläder utan kräk på. Väldigt skönt! I dag ska vi får vår torktumlare vi beställt, vår gamla fungerar men de e just gammal. Ska bli väldigt skönt då det tvättas en massa nu för tiden :-) Dagen i går gick väldigt bra och alla var så nöjda och mysiga. Vi hade en riktig toppendag! Kvällen slutade dock sådär, deras favoritgröt var slut och den ville inte äta den andra, Alfred var hungrig och skrek som...Jag försökte värma annan mat så fort jag bara kunde o han har inget tålamod att vänta och då gör han det han är bäst på..skriker. Inte stressande alls, nejdå. Sen var han ledsen hela måltiden och jag med. Sen läckte hans flaska på hela pyjamasen och han var nyduschad och höll på somna. Ja, jösses. Men det är sjukt vad dagarna är långa, jag hade tvättat och klätt på ...

Hipp HURRA! Så häftigt! Tänk att de är 7 månader, det är inte klokt. 7 månader av tårar, svett, glädje och kärlek. Vi har packat i hop en stor låda med kläder och den ska nu skickas till en tjej i tvillinggruppen som jobbar mot en barnhem i Lettland. Hur bra är inte det?! Vi ska försöka skicka i väg mer saker, det känns skön i hjärtat att kunna betala tillbaka lite till Lettland då de gett oss så mkt. Dagen idag firar vi med att Alfred har vaknat 40 gånger och Klara lika många, jag har ju dessutom problem att jag inte kan somna om. Så dagen till ära så är jag rätt trött. ***** Igår fick både jag och Alfred en gråtattack. Jag skulle vända på honom men såg inte att han inte att han inte dragit åt sig armen. Det hördes ett läskigt knak och jag trodde jag hade brutit armen på honom. Han grät för jag grät. Han verkar ok men inte jag. En fruktansvärd känsla som inte vill lämna mig. Usch. Jag har plockat fram Klaras storlek 74 och tagit bort hennes 62. Nu verkar hon ha någon växtfas,...

Vi har varit och promenerat flera dagar i veckan nu för att hälsa på Isak . Jag blir alltid så ledsen när jag är där, gråter och det värker i hjärtat. Han skulle varit 1,5 år nu och sprungit runt och lekt, kastat boll och gungat. Jag tänker mycket på honom- hur skulle han varit, vad skulle han tyckt om? Jag vet att vi gjorde allt vi kunde då men jag ångrar mig ändå att vi inte valde gravsten, att vi påbörjat en familjegrav och han skulle inte blivit glömd. För med en gravsten så finns han alltid kvar då andra läser på stenen, det krattas och putsas kring den och hans namn blir aldrig glömd. Kan man skaffa gravsten på en tom grav? Det blir ju jättekonstigt, inte heller vet de väl var de grävt ner honom. Det är i alla fall nåt jag tänker på och ångrar. I morgon fyller tvillingarna 7 månader, det är inte klokt vad tiden går. Det säger jag varje månad men det tåls att upprepas. **** I går var jag och barnen till Ikea och köpte en till lekmatta, den är inte lika bra som vi har nu...

Nu har Klara vaknat nästan varje natt i två veckor, när man gungar och klappar henne så somnar hon om. Det är så gott som varje natt vid 03-tiden. Hon vaknar oxå väldigt tidigt utan att verka utsövd och hon är svår att söva på dagarna. Kort och gott, vi börjar bli rätt trötta. Gissningsvis är det en utvecklingsfas av något slag. Hon är så aktiv på dagarna så allt hon upplever bearbetas förmodligen på nätterna. Vi tog bort nästet och det verkade knappast gör från eller till, hon sover lika dåligt ändå men nu klättrar hon inte över det i alla fall. I stället sliter och drar hon i spjälskydd, hivar ut armar och ben utanför spjälorna och flyttar runt sig i sängen. Samtidigt som hon ligger och babblar för sig själv. För det är nämligen det nya, långa diskussioner med leksakerna och däremellan sälljuden :) Men ett tjockare spjälskydd ska jag kika efter, ormtricket var ju smart. Vi får pröva oss fram helt enkelt. **** I går plockade jag fram ridkläderna och fick se att min ridhjälm...

Fy så gulliga ni är allihopa, jag blir alldeles rörd. Jag har faktiskt inte hunnit tänka på att jag är så ensam, det är ju fullt ös hela dagarna. Men när min BVC-tant sa det, så blev det så tydligt. Jag har ju massor av bekanta och en del vänner men alla jobbar, har sitt och...inte vet jag vars alla tog vägen när vi fick barn. Min mamma är nog den ensammaste människa jag känner, med sina diagnoser och mkt udda personlighet så har hon inte en enda vän- de hon skaffar försvinner ganska snabbt. Och som ni vet är det ju min skräck att bli som hon, så ensamhet för mig är som ett stort svart hål. Men så står jag här ensam...jag blev så ledsen. Ensamhet står för att vara övergiven och inte omtyckt. Ensamma stunder är en sak och vald ensamhet. Men det är inget jag väljer, jag vill gärna ha människor jag tycker om runt om mig men med min gad och sociala fobi så har jag svårt att vistas på fester och med de jag inte känner. Nästa gång ska jag fråga BVC om de har kurator eller psykologstö...

Vilken dag det blev i går! Först var vi upp till BVC där allt gick så lugnt och trevligt till, precis sådär som jag tänkt att ett besök ska vara. BVC-tanten var så mjuk och lugn. Vi pratade om Alfreds hals som blivit så fin och hon tipsade även om en salva mot svamp, men nu minns jag inte vad den hette..Något med Care? Hans tå, navel och panna avhandlades samt hans mat. Istället för ersättning ska han erbjudas vatten efteråt och lite mer mat i stället. Jag har beställt lite flaskor för jag hoppas de ska kunna hålla flaksan själv snart. De kan inte dricka ur glas eller mugg med hård kant. Alfred går upp väldigt mkt i vikt, nästan ett kilo på en månad. Han väger nu 9,6 kg och är 74,5 lång. Klara har gått upp ca 500 och väger nu 6,7 och är 68 lång. Hon ska fortsätta äta ersättning efter maten eftersom hon inte äter lika mkt mat. Vi pratade även om att Klara börjat vakna de senaste nätterna och skriker, hon vill inte ha mat och hon verkar sova. Men skriker gör hon så hon väcker...

Vi börjar med det tråkiga. Som ni vet har vi fina harar här som brukar sitta framför köksfönstret och äta fågelmat och sova i rabatten. Både vi och katterna älskar att kika på haren. De brukar vara två i bland och skutta runt här nere på ängarna. De har varit här i alla år, kanske inte samma men ändå. Häromdagen hittade maken en av dem överkörd på vägen här uppe, nån hade kört på den och bara lämnat den på vägen. Fy bubblan. Så maken la in den i skogen och sen dess har vi inte haft några harspår på tomten. I 15 år har vi hållt i hop. Ajö lilla stampe. **** Det var så himla roligt att jobba, jag fick göra allt möjligt roligt och träffa massa kollegor. Roligt! Men otroligt vad hjärndöd jag är, en uppgift som brukar ta en minut tar numer 10 minuter. Och inte kommer jag i håg hur jag ska göra. Hopplöst. Jag har ju lärt upp de flesta där och nu är det tvärtom, pinsamt värre. **** Klara är verkligen på g nu, hon kryper nästan. Hon ställer sig på alla fyra och drar sig sedan fram, ino...

Tack för all input, så rätt ni har. Jag vill vara så bra som jag bara kan, när jag inte klarar det blir jag så ledsen och känner mig så misslyckad. Det kommer ofta vid stress, hormoner och jag är tyvärr rätt duktig och gnälla i denna blogg. Men jag tror vi har rätt snälla och gulliga barn, so far.. :) Det är när de inte är det jag blir ledsen, frustrerad och framförallt känner mig otillräcklig. Det skulle liksom finnas en manual, eller gärna fler föräldraledig kring mig. Det saknar jag. Jag har rätt strikta rutiner och vi gör ofta samma på samma sätt varje dag. Nu vet vi ju att det ofta ändrar sig från ena veckan till den andra men för tillfället är det så här. En generell dag, UNGEFÄRLIG tider.. 07.00 Klara vaknar och väcker således Alfred med sitt sälliknande ljud. 07.00 Pussar och kramar barnen och säger godmorgon samt drar upp persiennerna. 07.00-07.30 Tvättar och klär på barnen, har ett barn kvar i sängen medan jag pysslar om det andra. 07.30-07.40 Sätter på kaffe och g...

Jag känner ofta att jag inte är en bra mamma, jag räcker inte till och jag blir irriterad, jag orkar inte, jag längtar i bland tillbaka, jag är inte tacksam nog. Och så maler det på.. Jag är nog ingen bullmamma som älskar att vara hemma. Jag älskar att följa deras framsteg, pussa på dem, leka, lära dem saker. Men att göra det hela dagarna jämt? Jag blir lite knasig av att gå hemma och är så glad att jag valt jobba 1 dag i veckan. Jag tycker det är så många krav på föräldrarollen i dag, det kanske det alltid varit men det är inget jag tänkt på. Man ska vara en nästintill perfekt förälder i alla avseenden. Jag tycker jag brister i allt.  Hur ska jag kunna vägleda dem till ett bra och vettigt liv? Hur ska jag kunna visa dem världen och lära dem bli bra och ansvarsfulla personer? Jag tror oxå dessa tankar kommit lite ur diskussioner i grupper jag är med i, alla bloggar där alla är så lyckliga och så jag då.. Jag är lycklig och tacksam men oxå sliten, trött och numer hjärndöd. Fan...

Klara börjar bli svårare och svårare att få att sova på dagarna. Förut slocknade hon som ett ljus i famnen eller så däckade hon av sig självt alternativt i mamaroo, men nu går inte. Och det spelar ingen roll vad man gör, eller hur man gör. Så nu blir hon grinig om hon inte får sova och är omöjlig, hon gråter och gnäller men sova ska hon inte.  Nejdå. Jag tror det var det som hände i går eftermiddag, hon blev för trött. Men hon skulle inte sova, ändå hade vi varit ute och gått i 1,5 timme då hon mestadels sov. I alla fall så urartade eftermiddagen med skrik och gråt och gnäll i timmar, fy fasiken. Jag höll på få gråa hår och magsår. Så jag sms maken att om han kunde komma hem lite tidigare skulle jag uppskatta det, så han kom faktiskt direkt. Nu tar ju resan 50 min men ändå, under den tiden hade Klara slocknat och vaknade som en solstråle lagom till han kom innanför dörren. Hahah:) Det blev lite som sagan om pojken och vargen .. Förutom det träffade jag på en massa grannar, vi...

Solen sken i går! Helt fantastiskt, det var veckor sedan jag såg någon sol och naturligtvis var vi ute och promenerade, drack lite te och fikade utomhus när vi kom hem. Åkte lite pulka och njöt av solen. Det var verkligen magiskt. Även katten Robban var mer ute i går, han lämnade melonen och satt och solade och myste med oss. Han går ju i ide hela vintern så man ser knappt skymten av honom. Vi byggde även i hop vår nya barnsäkra tv bänk, den sväljer alla sladdar och det går inte att tas sig in till den. Så vår gamla tv bänk är till salu om nån av er är intresserade. **** Dagen i går avslutades med att åka och rida, vi gjorde felvänd galopp vilket var otroligt roligt men svårare än man kan tro. Det var snöstorm både på vägen dit och hem, man såg knappt var vägen började eller slutade. Jag har som vanligt svårt att somna då jag kommer hem rätt sent och är alldeles speedad. Så i dag är mina ögon rätt trötta. Jag tänkte jag och barnen ska åka till en hästaffär, jag är rätt despe...

Fy vilken onyttig helg. Jag är jämt hungrig, hinner inte äta och slänger i mig mat på veckorna. Denna helg har vi haft tid och jag har haft val att välja annat. Men nejdå. I går var vi på inflyttningspizza hos killkompisar som både bjöd på kakor och chips, jag kan inte låta bli att ta. Jag får sån otrolig matångest, det gör ont i mig och ändå låter jag inte bli. Jag har gått ner massor i vikt i och med graviditeten, men tyvärr verkar kilona smyga sig på igen. Det känns hemskt tråkigt då jag aldrig mer vill bli så tjock igen. Jag hatar att vara överviktig, jag vill väga typ 60 kg och känna mig fin. Så i dag är det nya tag. Nu är det skärpning. Det blir promenad och sen i kväll ska jag rida. Usch. Ångest. **** Klara är verkligen på G att börja krypa, hon står och gungar på alla fyra nu. Och hela jag -Skriker NEEEEJ, inte ÄN. ;-) Nu går utvecklingen så fort framåt att jag inte hänger med. Hon siktar alltid på Alfreds leksaker och tar dem och skyfflar dem under sig, hon hasa...

Halv sex låg Klara och tjoade i sin säng, ren tur att inte Alfred vaknade. Ingen av dem ligger och skriker utan låter som små sälar "ohhhooohho" så den andra blir ju väckt av det. Jag har verkligen sovit dåligt, svårt att somna, vaknat många gånger och när jag vankar vid 05 är jag jättetrött men kan inte somna om. Och att Klara är urpigg innan man ens har vaknat gör inte saken bättre. I går sa jag till maken precis som jag tyckte och tänkte om katterna, även att jag inte får någon respons av honom, inte går att diskutera utan han bara blir tyst. Vilket gör att jag blir arg och känner mig nonchalerad och inte hörd. Han säger bara "jag hör visst vad du säger" men sen inget mer. Men hittar vi ett bra hem så får hon flytta någon annanstans ett tag, kom vi fram till efter väldigt mkt om och men. Men hur hittar man ett bra hem till henne? Det ska ju helst vara nån jag känner, som är hemma mycket och vill ha henne ett tag. Vi var ju till veterinären i går och Stiina ...

Så himla skönt att jobba, maken är så himla glad att vara hemma! Det tråkiga är att ännu en sagt upp sig på jobbet, jag blir så ledsen. Jag lär ju känna en massa nya människor i alla fall, det är ju positivt. Jag är helt slut på kvällen, och på jobbet oxå förresten. Jag använder min trötta hjärna så mkt att jag blir alldeles slut. I alla fall surfade jag lite av en händelse på jobb, såg att det var en ledig tjänst i kommunen på en skola. Jag måste bara söka direkt! Så nu är det gjort, jag saknar skolan oerhört mycket. Men de vill ha heltid from nu och...asch, jag chansar. Jag har väntat på att den tjänsten ska bli ledig i flera år. Lilla Klara vaknar bara tidigare och tidigare. Snart börjar det bli okristligt tidigt. Jag vet inte varför, för hon är ju inte hungrig. Hon vill inte heller somna om och det verkar inte spela nån roll vilken  vi lägger henne. Det gör iof inte så mkt för hon är så nöjd, hon ligger på sin matta och pysslar med sina leksaker. Åh, vad tycker dom nä...

Då var det dags att jobba igen, det ska bli hemskt skönt att komma iväg. Vuxenkontakt, fika och äta lunch i lugn och ro. Få arbeta med hjärnan och bara vara jag. När jag väl är på jobbet brukar jag tänka på barnen mest hela tiden men i alla fall. Klara vaknade för en stund sen och maken hade inte gått upp ännu, han gör ju inte som jag och förbereder allt. Men han fixar dagarna bra på sitt vis, tur att vi är olika. (hon kräktes just på mina jobbkläder; notis till mig; ta inte i barnen om du ska i väg o jobba) Barnen var goa och glada även i går, en promenad i snön, lite pulka. Vi hänger mest på lekmattan och tränar, och så är det förstås mat mest hela tiden. Alfred går ju fortare att mata än med flaska men Klara tar sin lilla tid, jag matar en med höger hand och en med vänster.  De har börjat öka på maten nu, Alfred äter nästan en hel burk själv och Klara kanske en halv om hon är på humör (det är inte så ofta). De blir dock hungriga rätt fort efteråt, Klara i alla fall, j...

Så, då har vi kommit till sista dagen själv denna vecka. I morgon ska jag ju jobba och fredag-söndag är vi ju hemma tillsammans. I går hade jag och barnen en riktigt bra dag, lite eftermiddagsgnäll som vanligt men i det stora hela hade vi en bra dag. Alfred var på riktigt gott humör för att vara Alfred och Klara har börjat äta riktigt bra med vanlig mat. Jag gjorde egen katrinplommonpure och för att få den slät måste man ju använda en stavmixer, som enligt Alfred var det läskigaste som uppfunnits. Han blev SÅ ledsen när jag mixade, Han satt ändå och tittade på när jag gjorde det. Sen kissade han på pottan, sådär bara! Hur duktig som helst. Tyvärr urartade det ju på kvällen, jag försökte få på dem pyjamas och smörja samtidigt som alla var väldigt hungriga. Från att vara glada och skratta till gråtpanik på 1 sekund, jag har ju dessutom bara två händer. Ingen rolig avslutning på dagen. Alfred har ju fortfarande rött och kliigt mellan dubbelhakorna. Jag smörjer och smörjer och ha...

Alltså, jag glömde ju skriva om det jag tänkte i går så det är bästa jag gör nu. Barnen väcker varandra hela tiden, jag får jämt rusa in dit för att den ena inte ska väcka den andra. Sängarna står ganska nära varandra men rummet är ju liksom fullt möblerat så jag vet inte alls hur man ska möblera. Rummet är ju inte heller så jättestort. Nä, en snickare som kan flytta väggen skulle behövas, då måste nytt golv till i båda rummen, tapeter och tak. Det blir ett jätteprojekt. Och dyrt. Alltså måste vi lösa det på nåt annat sätt. Det dämpar väl inte så mkt på varsin sida på rummet? **** I går gick dagen bra, det är ju fullt ös hela tiden och inte mkt andrum och jag är glad att jag hinner få i mig mat och kaffe. Alfred har päronförbud för det verkar vara det som utlöser hans matgråt. Utan päron är en glad Alfred. Päron är för gott helt enkelt. Vi åkte och handlade en sväng så dagen gick rätt fort ändå. Klara dreglar kopiösa mängder men jag varken känner eller ser några tänder. De h...

Ännu en bra dag lagda till handlingarna. Vi tog oss tom ut och gick trots det otroligt dåliga vädret, det gick knappt att putta barnvagnen framåt i snöslasket. Senare på kvällen kom kylan och halkan, vilket vinterväder vi fått! Jag längtar efter våren, jag är trött på alla kläder och aldrig få komma ut på promenader och gå till vattnet och i skogen. Höra fåglarna kvittra.  I alla fall var jag i väg och red, det var hoppning och jag fick en väldigt bra häst. Det gick ovanligt  bra även om jag tycker det är både roligt och läskigt på samma gång. Det var mkt galopp och stånds i lätt sits, jag kommer definitivt få träningsvärk. Sen brukar jag ha svårt att somna för adrenalinet flödar efter ridningen och jag har svårt att lugna mig.  ***** I dag skulle jag gått på föräldragruppen, men jag känner inte för det. Det är ett litet rum med många bebisar och ha båda med mig känns inget bra. Alfred brukar bli ledsen och så ska jag jaga Klara.  Jag blir så störd ...

Nu har vi haft urdåligt väder i flera dagar, tung blötsnö som öser ner på de oplogade vägarna. Det är ju inte så att man gärna vill pälsa på alla och gå en promenad. Men i dag måste vi nog för man blir knäpp av att sitta hemma, att göra nåt varje dag mår alla bra av. I dag ska jag i väg och rida, hoppas inte jag får samma häst igen för det är nämligen hoppning. Jag avskyr att hoppa och med en het häst blir det ännu värre. I går var det första gången Klara inte fick sitt nattmål, vi trodde hons skulle sova till 4 för att sen vakna men hon har svit hela natten. Hon åt mer än vanligt innan hon somna men ändå, hon är ju fortfarande liten i maten. Vår lilla solstråle. Badet kan ju har gjort sitt. Åh, vad de älskar att bada. Benen går som propellrar i vatten och de skrattar och stänker över hela badrummet. Så himla roligt att se. Goa barn! Vi har förövrigt provat plockmat, Klara tycker det är spännande att äta som när jag gjorde bananplättar. Men Alfred...Han sitter med armarna rätt ...