Intervju och BVC och ensamhet

Vilken dag det blev i går!

Först var vi upp till BVC där allt gick så lugnt och trevligt till, precis sådär som jag tänkt att ett besök ska vara. BVC-tanten var så mjuk och lugn.

Vi pratade om Alfreds hals som blivit så fin och hon tipsade även om en salva mot svamp, men nu minns jag inte vad den hette..Något med Care? Hans tå, navel och panna avhandlades samt hans mat.

Istället för ersättning ska han erbjudas vatten efteråt och lite mer mat i stället. Jag har beställt lite flaskor för jag hoppas de ska kunna hålla flaksan själv snart. De kan inte dricka ur glas eller mugg med hård kant.

Alfred går upp väldigt mkt i vikt, nästan ett kilo på en månad. Han väger nu 9,6 kg och är 74,5 lång.

Klara har gått upp ca 500 och väger nu 6,7 och är 68 lång. Hon ska fortsätta äta ersättning efter maten eftersom hon inte äter lika mkt mat.

Vi pratade även om att Klara börjat vakna de senaste nätterna och skriker, hon vill inte ha mat och hon verkar sova. Men skriker gör hon så hon väcker oss alla. Oklart varför.

Hon frågade hur jag mådde, och jag sa att jag är rätt trött och sliten kanske en skvätt deprimerad. Men att jag nu jobbar och trivs bra med det. Hon frågade även maken, vi pratade oxå jobb.

Sen frågade hon om jag hade någon jag träffade de tre dagarna när jag är hemma. Om jag får hjälp och stöd av nån. Jag berättade att jag träffade grannar, att vi är ute och promenerar men jag är rätt ensam. Jag blev så ledsen av frågan och av mitt svar. Fy så ensam jag är. Jag har ju ingen kompis som är mammaledig jag träffar, alla jobbar. Ingen familj.

Nä fy så ledsen jag blev. Jag fick lov att börja blinka för att inte börja storgråta. Fy för ensamhet! Det är och har alltid varit min skräck av någon outgrundlig anledning.

Men det var ett bra och fint besök. VI ska dit igen om en månad

Sen gick vi och fikade och sen av en slump hamnade vi på mitt jobb (de skulle egentligen fika med oss på cafet)  och visade upp bebisar och make (som var orakad, oklippt och nedvräkt:/). Min kollega tog genast Alfred och kramade honom och gav han mat och Alfred var så lycklig. Det blev ett bra besök och första gången jag är och visar upp barnen på jobbet.

När vi kom hem kom en kompis med fina barnkläder hon hade köpt och fikade med oss. Mucho trevligt, jag gillar spontanbesök.

Jobbet jag sökt ringde, min gamla mattelärare dessutom :) Så nästa vecka ska jag på intervju, jag har ju tyvärr tappat all kunskap och den är mkt omgjord. Så jag måste försöka plugga på lite i veckan. Det är megamycket att lära sig.

Jag tror inte jag är så intressant, de vill ha heltid och det kan jag inte jobba. Hon som slutar gör det för att det är så rörigt, men det är ju rörigt överallt just nu.

Men jag vill gärna ha jobbet, min kompis har ju oxå sökt men hon har större chans än mig.

****

Vi har flyttat ner Klaras sängbotten och i går gjorde vi det även med Alfred, Klara härjar ju så i sängen så snart måste vi nog ta bort nästet. Hon klättrade över den in i spjälorna och sliter och drar i spjälskyddet. Finns det nåt annat man kan ha där i stället?



Kram på alla hjärtans dag till er alla!

Somnade mitt i maten :-)