Bebiskarusellen

Då är nedräkningen här till julafton. Trots jag är 40+ så älskar jag julafton och framförallt julklappar, både att ge bort och få. För första gången behöver vi inte heller fira ensamma utan får fira med våra barn, som en familj som alla andra. Det känns stort och roligt! Vi har ju inga föräldrar vi kan åka till, eller släkt som kommer hit så de sista åren har vi varit ensamma efter makens föräldrar gått bort. Vi ska nog inte ha nån gran inne i år heller, vis av erfarenheter med katterna så får den vara ute istället. Robban hade ju som mål några jular att äta upp alla granbarr och sen kräkas upp dem över hela huset. Jag har nu julpyntat klart, tycker det blir mindre och mindre år varje år, dessutom har jag en ljusstake över. Mkt märkligt. Jag har ett fint ljus som räknar ner tills tomten kommer med julklapparna, hoppas det blir många klappar i år  :) Min önskelista är som vanligt på 20-30 saker.. **** I går var vi i väg till våra kompisar på middag, båda barnen sov hela väg...

Just som jag tyckte Alfreds nya fas håller på att gå över drar han i gång igen. I natt vaknade han 03.30 och var så ledsen, vi försökte söva om honom men med lite mat gick det bra. Sen kan ju jag naturligtvis inte somna om. Det här är första gången han vaknar på flera veckor på natten och jag tror inte han var hungrig egentligen. Nu var det ett sorts läte som lät mmm..fff..mmmmm.. Han skrek inte ens. Så nu är jag trött och ångrar bittert att vi ska i väg på äventyr idag. För när jag blir trött blir jag sur och avig, trötthet och hunger tar fram mina absolut sämsta sidor. All heder till maken dock som brukar ta nätterna, han somnar om på en gång och kan sova på dagen. Nu vaknade ju jag ändå så då var vi båda uppe och suddade. Maken somnade om så gott men jag.. **** Osså är jag pottklippt. Hon har liksom tunnat ut hela min page, rundat den och..Vetetusan. Inte är det snyggt inte. Och ingen page är det heller, jag var så stolt att jag fått lite längd på den. Jag brukar gå och kli...

Lite gnälligt inlägg, läs inte om du inte tycker om sånt.. I går tror jag inte maken gjorde ett enda rätt måste jag säga. Jösses så irriterad jag blev, jag tycker dessutom jag klarar mig bättre själv på dagarna än när han är hemma. Han är mest i vägen och krånglar till allting. Sen vi fick barn verkar han helt ha tappat hjärnan, det verkar inte finnas en enda hjärncell som fungerar just nu. *svär och mutter* I alla fall. Förmiddagen gick toppen så vid 12 kom maken hem och skulle ta en tvilling, åka och handla kattmat hos veterinären (Robban har ju specialmat), hämta paket på posten och hämta ut mat på apoteket till Klara. Jag hade förberett allt (såklart) kläder till båda barnen, mat, vagnen fixad och babyskydd till Alfred framme. Såna här gånger skulle vi behövt en enkelvagn till, för storvagnen går knappt in i bilen och är svår att greja med, väger ton osv. Och 8 kg Alfred i babyskydd är endast till för den starke. Så jag traskar i väg till Öppna  med Klara för att ...

Då var det dags för mammagruppen igen, jag tycker de är sådär. Jag får inte ut så mkt av dem, de är betydligt yngre än mig, har lite andra perspektiv på tillvaron och jag är den enda tvillingmamman. Det skiljer ju en del på våra vardagar så att säga. Men mest är det för min mesiga BVC tant håller i träffen, jag blir så oerhört irriterad på henne, hon behandlar oss som...sämre vetande. Jag har i alla fall luskat ut en annan BVC så jag klurar lite på att byta till. Den kräver bilåkning men vi går ju bara varannan månad. Hur ofta gick ni andra med era 4 mån bebisar? Jag tycker det är lite, jag har funderingar och frågor och hade jag inte haft era bloggare skulle jag få googla ihjäl mig. Och maken har halvdag i dag så jag behöver inte ta med mig båda två utan får njuta av egentid med en tvilling :-) **** Alfred var lite gladare i går, men Klara var lite pipigare och trots det så har vi skapat oss några sorts rutiner här på dagarna. Rutiner gillar jag och då funkar både dem och jag b...

I går var det premiär i solen med en sittdel i vagnen (pansarvagnen har vi fortfarande liggdelar i) Klara i sittdelen och Alfred i liggdelen. Klara såg så lycklig ut och slocknade direkt. Alfred däremot låg och muttrade i sin liggdel, han ligger ju längst ner så han ser inte mig. Så efter halva promenaden fick jag lov att byta barn i delarna. Då blev Alfred väldigt nöjd och slocknade direkt medan Klara vaknade istället :-) Så när jag kom hem sen monterade jag sittdelen till Alfred oxå, dynan har ju inte kommit än men den borde komma vilken dag som helst. Jag har bozz miniåkpåse i, tycker det är väldigt svårt att klä dem, så det fick bli overaller med åkpåsen. Nu på morgonen har vi ju haft 2,5 minus. **** Eftersom Alfred fortfarande är så..krånglig så avbokade jag babymassagen. Jag kan inte ha honom skrikandes där och försöka massera 2 bebisar samtidigt. Det hade inte varit några problem om han hade varit som vanligt. Men nu är det omöjligt. Det är tur att Klara är som en sol...

Nu vet jag inte riktigt vad det är med Alfred men det började ju förra veckan och blir bara värre och värre. Han är extremt olycklig, darrar med underläppen och gråter ofta och otröstbart. När han är pigg och glad är han mer alert, kan räcka ut handen och ta sin snutte, hålla den med båda händerna osv. Så jag gissar på utvecklingsfas för han verkar inte ha ont, har inte feber och magen funkar som det ska. Men det är jobbigt att ha en olycklig bebis att försöka trösta hela dagarna medan den andra är som en solstråle och vill göra saker och blir arg när jag inte har tid. **** I går var jag i alla fall i väg och jobbade i stallet och jobbade, jag tror jag gjorde av med 1000 kcal i timmen. Jag har ju inte varit i det stallet sen förra året och det är mycket nya hästar som jag inte känner. En av uppgifterna är ju att borsta av all lera från ponny innan juniorgruppen kommer. Men alltså, jag har glömt bort hur läskiga hästar är och framförallt små elaka ponnys som föröker döda mig nä...

Så har vi klarat av morgondagen oxå. Barnen är väldigt duktiga när vi är borta, det händer ju inte så ofta, jag tror vi har varit borta kanske 2-3 gånger sen de föddes. Men i går var vi ju till min pappa, jag behöver inte säga så mkt om honom, ni trogna läsare vet ju. Det är väldigt smutsigt där och jag hade hoppats att vi skulle slippa mata barnen där men de blev väldigt hungriga efter en stund. Det kändes inte alls bra men det är ju som det är (har alltid mängder med desinfektion med mig). Pappa verkade i alla fall glad att vi var där men han var ju på pikalurven så då är han ju alltid lite gladare. Han fru ställde säert 100 konstiga frågor x2. Hon glömde nämligen bort att hon redan frågat en gång, dessutom hade hon blivit ännu större än sist jag såg henne. Gissningsvis väger hon runt 180 kg nu. Men när vi kom hem sen fick Alfred ett riktigt meltdown, han skrek och var ledsen i säkert tre timmar. Svårt att veta om det var för att vi varit borta, magen eller var det nu var. Men ef...

I går tror jag faktiskt det var premiär att äta ute med barnen, vi lunchade efter att ha tagit Influensavaccinet och det var så himla mysigt. Att fika alltså- inte sprutan. Sköterskan sa förresten att vi ska undvika köpcentrum och folksamlingar nu när julrushen börjar, barnen är mottagliga och det är bättre att åka utan dem. Men vi kan ju inte vara inlåsta jämt men visst har hon delvis rätt. Det känns skönt nu när jag börjar bli tryggare i min föräldrarroll, vet vad jag och barnen vill och har en tanke och ett mål tillsammans. Jag tar in det som är bra, lyssnar på alla råd och gör det som passar oss bäst. För visst är det intressant att alla har så goda råd och har åsikter om barn, barnuppfostran osv. Oxå intressant att alla frågar om jag ammar eller inte, jag vet inte riktigt varför man är så nyfiken kring det. Då pratar jag om bekanta, okända, grannar osv. En annan vanlig fråga är om det är enäggs eller tvåäggs, då brukar jag nästan börja fnissa lite. De personerna har absolut ...

Jag uppskattar verkligen den här lilla stunden på morgonen, oftast lyckas jag både duscha, äta frukost och blogga innan de vaknar. Det är så skönt att bara vara jag en stund. Jag kliver alltid upp tidigt så jag får den här stunden för jag kan ju ändå inte sova. Dagen gick riktigt bra i går, Klara var som en liten solstråle. Alfred var..hmm..vi låter det vara osagt :) Hon har börjat skratta lite och är så charmig, hon vände sig själv i går till mage för första (andra) gången utan hjälp. Hon blir så arg och frustrerad när hon inte lyckas, och när hon väl landar på mage blir hon arg över det oxå för då har armen fastnat. Alfred är mer som en strandad säl, han ligger där och sprattlar och jollrar. Hon försöker slicka på allting och nu har de verkligen börjat uppskatta snuttarna, de trycker in dem i munnen och tuggar på dem, myser med dem och Alfred blir så pömsig när snutten hamnar vid kinden. Han klipper med ögonen och låter fff..ööö...mmmm.. **** Malin har varit helt fantastisk ...

Min icke sömn har eskalerat till ingenting, jag sover som en kratta. förut har jag kunnat somna och sen vaknat mitt i natten. Men nu har jag både och. Jag kan varken somna och vaknar efter nån timme när jag väl somnat. Hoppas det släpper för det är så himla jobbigt, jag tror jag är stressad att de små ska vakna och att jag inte ska få tillräckligt med sömn. Men nu sover de oftast nätterna igenom även om de somnar ganska sent. Vårt projekt att få dem somna tidigare går sådär, deras sista mål blir så himla sent och Klara är ingen sån man kan stoppa i mat för tätt. Vi var förresten på vårt första babymassage, Alfred var inte imponerad medans Klara tyckte det var mysigt. De blir dock ledsna och stressade över när alla andra bebiskar skriker. Speciellt en som har ett skrik som skär i märg och ben vars mamma är superlugn och inte tröstar så snabbt som oss förstagångs föräldrar :-) Nästa gång ska jag vara själv på massagen för då kan inte maken vara med. **** Någon undrade varför och...

Det ändrar sig från dag till dag men just nu ser det ut så här under en dag, ungefär: 04 Klara vaknar för mat ibland 04-05 Jag vaknar 04-05 Släpar in Robban till sängen för att gosa med mig, han tycker dock melonen i badrummet är mysigare 04-05 Muttrar över Robban 04-05 Klipper till maken 30 ggr för han snarkar. 05-06 Duschar, äter frukost, rensar kattlådor, förbereder för dagen om jag har tur 05-08 Någonstans här brukar barnen vakna, det är olika från dag till dag. 06.30 försöker natta katten Robban(om jag inte gör det förvandlas han till ett monster) , ge katten Stiina mat och natta henne (hon vägrar sova om hon inte får äta lite) 07.00 Tvillingarna äter 07-08.30 tvätt av Tvillingarna, klä på dem kläder osv 08.30-9.30 Tvillingarna gymmar, sitter i babysittern, sjunger, tröstas 9.30-10 powernapp för någon av tvillingarna, de brukar sova i skift, den andra underhålls eller kramas på/tröstas eller så försöker jag umgås med katterna med ena tvillingen 10-11 Mat och blöjbyte...

Gårdagen gick rätt bra, de hade lite meltdown då och då så jag fick tinnitus. Jag tycker det funkar ganska bra när jag sovit men nu tror jag att jag börjar bli resistent mot lergigan. De funkar inte och de andra tabletterna är snart slut. Frågan är om jag ska boka tid på nya vårdcentralen och rådfråga eller låta det bero så länge. Jag tycker det är superpinsamt och vet att de sällan brukar skriva ut sömntabletter. Jag tror alltid de ska tro att jag är typ..inte vet jag..typ..missbrukare. Summasumarum är i alla fall att jag inte sover nu igen, jag vaknar 100 gånger varje natt och kan inte somna om. Sen vaknar jag okristligt tidigt. I natt vaknade ju Klara för mat och maken härjade runt som en gasell och väckte oss alla. Sen var det ju kört. **** I går var ju vår städare här så då gick jag en promenad, telefonen ringde och det var gamla ridskolan. Deras ridlärare behövde gå ner i tid och undrade om jag vill jobba lite. Mot lön! VA! Jag!? Åh vad roligt! Så efter 1000 sms till...

Nu har gipstavlorna kommit på plats, jag satte dem bredvid Isaks fotavtryck, men nu när jag ser bilden borde jag puttat i hop tavlorna..Jaja. Gårdagen gick väldigt bra, det går i ett men vi höll humöret uppe alla tre. Eller den som stökade värst i går var katten Stiina. Hon stalkade mig hela dan och inte har jag tid med henne heller. Men det går verkligen i ett, nu lyckades de sova i skift i alla fall och då har jag tid att roa och umgås med den andra tvillingen. Vi gick ut på en promenad, Klara var för en gångs skull lugn och sov sen i vagnen tills det var dags för mat. Jag ska försöka rota fram sittdelarna i dag, hoppas Klara kommer uppskatta det. Den där dynan jag fick tips om (Inovi) verkar ju vara slut överallt. Inte finns den på blocket heller. Dumma dyna. Jag satte timern på min Ipad så den räknade ner tills maken kom hem, jag tror jag kollade på den 100 gånger under dagen. Premiär för maken dessutom som sovit i sängen nu några nätter! Barnen har sovit hela natten så nu be...

Så var det måndag och jag är ensam igen, tråkigt nog ser jag inte alls fram emot de ensamma dagarna,  det känns mest...Jobbigt kanske är ett bra ord. Jag måste försöka tänka om och tänka att det är en utmaning, att jag får vara med mina fina barn. Försöka inte bli stressad och njuta av stunden. Men det är inte det lättaste när man har skrikfest eller gnällparty och känner sig fruktansvärt otillräcklig. I går gick babymisten sönder, den hoppade rakt ner i golvet och tog livet av sig. Så nu är Alfred snorig. Jag har faktiskt inte tänk att den varit så bra men nu när vi är utan så är det en otrolig skillnad. Jag har beställt en ny. Hoppas snuvan ger med sig för honom snart, min snuva börjar försvinna och det eländiga rethostan är här istället. Fy vad jag låg och hostade i går innan jag somnade. **** Klara avskyr verkligen vagnen, 20 min står hon sen blir hon väldigt arg. När hon sen kommer upp i famnen blir hon väldigt glad..Busunge. Lite tråkigt för jag skulle vilja promen...

Några saker att ta lärdom av: -Somna inte med en bafucin i munnen. Den fastnar sedan i gommen och får bändas bort med tunga och i värsta fall med annat tillhygge -Ät inte musli när du är förkyld, de hamnar på sniskan och orsakar hostattack -Säg inte att du inte att ditt luktsinne är borta, du får sedan ta alla bajsblöjor -Stäng av alarmet innan du tar upp bebisen ur sängen, annars väcker du hela huset. -Höj inte sängändan för högt, du hittar sen bebisen längst ner i fotändan. -kolla gärna att du har vettiga kläder på dig innan du åker och storhandlar  -Titta gärna att det är en bebis du har och vyssar i famnen och inte katten. **** Nu är vi några barnstolar rikare, ska bli roligt att se vad de tycker om att få sitta upp med oss. De sitter ganska bra i knät nu och huvudena börjar bli allt mer stadiga. Jag ska köpa sån där plastfilm (eller vad det nu heter) och klä de små borden i trevligare färger. Tack för input om namn osv, Nu är mina tankar lite klarar...

Tänk så svårt det är att säga nej, jag verkar vara allergisk mot det ordet och när jag väl lyckas säga nej så får jag dåligt samvete. Men i dag ska jag både ringa pappa och ridskolan och säga nej. Jag tror inte jag kan rida i morgon och det är jag oerhört ledsen över. Det var ju 4 veckor sist och jag är så lycklig i stallet och får energi för hela veckan.  Men jag kan inte andas ens, jag får gå runt här som en guppy och andas genom munnen. Hostan har börjat komma och det känns som jag fått en mancold ;) Så rida känns rätt uteslutet.  Pappa däremot ska jag hota med förkylningen så behöver vi säkert inte komma, jag försöker desperat skjuta upp det varje vecka. Haha ;) Jag ska oxå (tror jag) avveckla det här med dop/ namngivning. Mest för att det innebär att jag måste bjuda mina föräldrar och sen börja klura på vilka andra som ska komma. Eller inte komma och hur jag än gör kommer någon bli ledsen. Sen ska det ju vara fika o fest och allt sånt och bara tanken g...

Plötsligt slog den bara till igår, förkylningen från helvetet. Vad kommer den i från? Jag är extremt noggrann med hygien, handsprit och var jag vistas. Snor, nysningar och äckel i halsen. Det är nästan värst innan det bryter ut ordentligt. Det var tre år sen jag var förkyld så jag ska inte klaga men det är trist att bli sjuk. Så nu är jag och Alfred sjuka, Klara är än så länge frisk och maken börjar pigga på sig från sin förkylning.  Jag sanerar Alfreds näsa och han verkar än så länge vid gott mod. Ingen feber. Lite kinkigare än vanligt kanske. Det som är bra är nog att vi slipper åka och hälsa på min pappa i morgon som jag lovade ett svagt ögonblick. De vill säkert inte träffa oss nu :) ***** Idag firar vi 16 årig bröllopsdag! Tänk vad tiden går, för 16 år sen stod vi i kommunhuset och lovade evig kärlek.  Det ska vi fira med att ev gå o grilla med öppna förskolan, ev åka till Ikea och shoppa barnstolar och så har jag köpt en liten present till maken....

I går tog vi oss i väg till öppna förskolan och jag tog den lilla vagnen, den är ju 10 kg lättare så slipper jag komma inflåsandes som jag brukar. Det hjälpte föga. Jag var rödblommig och svettig ändå. Alla tittar så på mig, jag får ju springa flera gånger fram och tillbaka för att hämta barn osv. Sen tar jag liksom upp halva rummet. Gipstavlorna var klara. Åh så fina de blev! Nästa gång ska jag nog göra örngott med tryck. Jag kände igen några som var där, någon var där förra veckan och någon går i min mammagrupp. Genomsnittsåldern på öppna förskolan är väl typ...22. I alla fall de gånger jag varit där. I alla fall så fick jag i mig både både bulle, kaffe och smörgås. Fröknarna håller mer än gärna någon bebis även om jag mest använder babysittrarna eller mitt knä. Sen var det sångstund, vi var inte så många men Klara somnade mitt i sången och Alfred fick sitta i en frökens knä. Men han tycker det är lite läskigt så efter en stund åkte underläppen fram och vi gick ut. Efter en s...

Förmiddagen i går gick lika bra som alltid, de sov länge på morgonen. Tänk att jag lyckades få dem att somna om! Dagarna är så intensiva, det går i ett hela tiden. De samsover sällan under dagen utan är vakna i skift, dessutom är det sällan de långsover utan det är ofta små micropauser. På eftermiddagen så stoppade jag ner dem i vagnen för att se om vi kan bryta gnället lite och traskade och hämtade ut paket. Naturligtvis så vaknade Klara till och skrek som en siren, det gör hon alltid efter ca 40 min i vagnen. Jag försökte bulla upp med lite filtar så hon kunde sitta upp men icke. Det blev att bära henne den sista kilometern. Jag brukar ha selen med mig men det glömde jag nu eftersom jag tog city selecten istället för den stora vagnen. Sen drog de i gång och skrek i skift, när de fått mat och blivit burna i skift så somnade de till, sen hjälpte de mig att laga mat. Det verkar roa dem- att sitta och kika på när jag far runt i köket- en stund i alla fall. Jag skickade ett meddel...

Känns konstigt att inte ha något bokat dessa dagar, annars har det varit någonting varje dag. I morgon ska jag till öppna förskolan och hämta gipsavtrycken och på torsdag är det återbesök med Klara och föräldragruppen. De vaknade 6 i morse men har nu somnat om, de verkar behöva sova mkt och det är skönt då blir inte dagen så lång för dem. De somnar fortfarande inte förrän 21-22 på kvällen. I går var Alfred som en liten solstråle, han fick bara några gråtattacker men då var det mat och tröttrelaterat. Klara var oxå pigg och glad men bara på förmiddagen. Sen drog gnället i gång på båda efter 12, det är ju helt omöjligt att veta vad som felas om det ens är något. Ingenting duger och de gnällde oavbrutet till maken kom hem. Efter ett tag känns det som man ska förlora förståndet, fan jag blir galen efter ett antal timmars gnällande. Det verkar vara på eftermiddagarna de är så, det var samma sak förra vecka. I dag tänkte jag gå ut på eftermiddagen för att se om vi kan bryta gnällandet....

Sen i torsdags har Alfred verkligen haft en svacka, han är så ledsen och olycklig. Jag har aldrig sett en så olyckligare bebis någon gång, alla vakna stunder så gråts det stora tårar. Emellanåt så panikskriks det och det enda som lugnar är mammas famn. Han är glad och pigg precis efter maten då han ligger på skötbordet och tittar på mobilen som har söta fjärilar. Men sen övergår det till olycklighet efter en stund igen. Han är även svår att natta, trots han är trött ska det inte sovas. Det blev mkt värre efter sprutan så det är nog en kombo med fas och spruta. Han har ingen feber och äter bra. (men lite orolig blir jag allt) Han verkar dock ha lite nageltrång på stortån, eller så är jag delskyldig då jag klippte nageln häromdagen möjligen lite för kort. Jag har en känsla av att det kommer bli en lång dag i dag med en 7 kg olycklig och en 5 kg som vill upptäcka allt. De sover fortfarande och så här länge har Klara aldrig sovit. **** I går firade vi fars dag för första gången ...

Vilket himmelrike och ha ett par extra händer som hjälper oss med allt. Dalakompisen har varit helt engagerad och matat, burit barn, tvättat och varit helt fantastisk. Hon tar verkligen sin uppgift som gudmor på största allvar. Vi var och shoppade loss ordentligt i går, alla kläder jag köpte var randiga märkligt nog :) Både barnens och mina. Vi var och lunchade och pratade en massa om barn, livet och kärlek. Några timmar borta från familjen var precis det jag behövde när vi kom hem sen så gjorde vi pizza och drack ett glas vin, och på kvällen film och mängder godis. Så här trevligt som jag haft det i helgen har jag inte haft det på länge och hon passade perfekt in på rätt helg då Alfred är till mestadels olycklig. Nu kunde någon roa Klara, någon krama Alfred och någon laga mat. Jag känner mig jätteledsen att hon ska åka, jag vill att hon ska stanna för alltid. Den här helgen har gått alldeles för fort. I morgon är en ny dag och jag är åter hemma själv. Nu ska jag dessutom dra å...

I går förvandlades mina glada barn till otroligt olyckliga barn. Vi har nämligen tagit de första vaccinationssprutorna. I går när vi kom till BVC var det massor av barn och föräldrar där, alla skulle tydligen vaccineras och träffa läkare. Så tvillingarna blev oroliga av den höga ljudnivån och var redan lite ledsna innan. BVC-tanten stressade runt där och plockade in lite folk hipp som happ och till slut blev det vår tur. Läkaren tittade först på Alfred och han fick godkänt i alla tester (2 månaders kontroll, inte 3) Han väger nu 7 kg och är 65 lång. Sen fick han 1 spruta i vardera ben och rotaviruset i munnen. Det orsakade totalt panikskrik och han blev så himla ledsen, jag med. Han lugnade sig efter en stund men läppen darrade på honom. Klara fick inte vägas eller mätas, för det var ju för någon vecka sen tyckte BVC-tanten, läkaren gjorde en snabbkoll på Klara och så fick hon stick i benen. Om bölden sa hon; oj, ja, det kan bli så ibland. Klara skrek så vi blev döva och var så h...

I går skulle jag till coop och handla lite inför helgen (det är fasiken en konst att handla med en tvillingvagn) och leta ny tvålpump (Klara kastade ju den i golvet). Klara fick absolut för sig att åka bil och vagn var inget hon gått med på. Så hon skrek som en brandsiren, men jag tänkte att har jag fasiken tagit mig ända dit i snöovädret då får hon väl skrika då. Alfred låg och lät "öh..öhh..öh". Som en cirkus for vi fram genom affären.. Men jag stressade mig igenom affären i alla fall, glömde nog 90% av allt jag skulle ha, och väl framme i kassan så slocknade hon. Meh. Sen var det Alfred som har varit "the evil twin (ett uttryck som används bland tvillingfamiljer)" resten av dagen, han vill vara i famnen hela tiden och är SÅ otröstlig, råkar jag lämna rummet blir det stora tårar. Ham krånglar med maten och ligger och tittar och skrattar eller gråter i stället. Men det blir man ju inte mätt av och stackars Klara hinns då inte med alls utan får den där flaskan...

Jag måste ta tag med det här med synen, jag börjar se så dåligt. Nu ser jag varken på långt eller kort håll trots glasögon. En operation hade ju varit bäst för barnen dunkar ju i huvudena i mina glasögon hela tiden, och inte tal om de små kladdiga barnfingrarna. Så ett optikerbesök måste bokas in. Annat jag skulle behöva boka in är kiropraktor/naparapat/vadsomhelst för ryggen. För nu kan jag knappt lyfta barnen för jag har så ont. (och tummarna!) En helservice skulle jag behöva, jag har ont både här och där. Ålderstecken eller tvillingsyndrom det är frågan. **** Jag kom i väg till öppna förskolan igår (stolt:) Men släpa den där bandvagnen uppför 2 km lång backe är nästan mer än jag klarar av, den väger 23,5 kg plus barn, liggdelar, skötväskor och annat skrot. Motion får man i alla fall. Väl där kommer jag inflåsandes med barn, liggdelar, väskor och tar liksom upp halva lokalen! Men jag satte barnen i babysittrar och sen så gjorde vi gipsavtryck. Roligt! Det har jag aldrig g...

I dag har jag inte så mkt att förtälja, dagen i går gick väldigt bra. Barnen var goa och glad mestadels av tiden, vi hann med en promenad och huset blev städat. Visst är det intensivt men i det stora hela går det bra. (när alla bebisar är glada förstås..och jag) Jag gick en långpromenad i hopp om att få lite motion då jag har krypit upp lite i kilon. Så vad gjorde jag? Traskade förbi affären och handlade lite och en liten Riesen slank med, så bra gick ju det :-) Jag skulle vilja gå till öppna förskolan idag och göra gipsavtryck, det är så meckigt att gå  dit bara, alla saker och den tunga stridsvagnen. Sen att ge mat därborta är oxå lite svårt men jag ska göra ett försök tror jag. Vi får se. **** Vi har projekt att få barnen i säng tidigare, nu har de lagt sig när jag gått och lagt mig vid 22 ungefär, i går la vi dem vid 21 och de vaknade vid 6 så en timme tidigare och de är iof väldigt pigga och alerta just nu men det gör inget. Så i kväll blir det att lägga dem vid 20.30, ...

Då har maken börjat jobba igen, det är så oerhört lyxigt att få vara hemma med barnen båda två. Nu har han varit ledig sen i torsdags så det har varit många dagar tillsammans. Dessa dagar har utan tvekan varit de bästa på länge, glada föräldrar och barn. Jag är så himla lycklig att finaste dalakompisen kommer på fredag, som jag har längtat efter henne. Hon är så underbar och go, en sån där vän som är få förunnat. Det är så synd att vi bor långt i från varandra, jag skulle behövt henne varje dag. Vi pratar ju iof varje dag, men det är inte samma sak. I går sålde vi sista babyskyddet och en receiver, fasiken vad blocket är bra! Vi har ju en massa saker vi borde sätta ut. Om nån får tag i Bamboostrumpor så säg till! Man blir ju galen när strumporna åker av hela tiden. **** I dag kommer städaren så då blir det en promenad och då hoppas jag verkligen det blir lite uppehåll, undra när vi såg solen sist? **** Nu är barnen 15 (8 v korr) veckor och så här långt har vi kommit nu; K...

Båda barnen sov till 6 i morse (och jag) helt faboulus! Dagen kan inte börja bättre än så här, alla utvilade och fräscha innan vi skulle till doktorn. (inte Klara då, hon har varit sur hela dan, dessutom bajsade hon ner mig vid maten)  Väl där fick vi vänta lite men sen fick vi träffa doktorn, hon berättade lite kring kort tungband och allt stämde på lilla Klara. Svårt att äta, använda napp och lite drällig. Hon pratade om gaser oxå men vet inte riktigt om det har ett samband, kanske man drar i sig mer luft? I alla fall så undersöktes hon konstaterades ha kort sådant. 4 av 10 barn har kort tungband berättade hon. Det ska klippas av i Januari, man gör det under lokalbedövning och barnen brukar inte få men av det. Däremot så kanske hon kommer få svårt med maten eftersom man då använder tungan, isf så måste det göras tidigare. Lite förvirring uppstod med Alfred för remissen hade skickats till Astrid lindgren istället. Men hon tog honom ändå, han fick en kamera nerkörd i näsan is...

De senaste dagarna har varit som en dröm, precis sådär som jag tänkt mig det ska vara att vara en familj. Goa barn som mår bra och jollrar med oss, maken och jag har inte rykt i hop en enda gång. Visst är det lite pip och gnäll men då brukar de oftast vilja något, Alfred måste ha oss inom synfältet hela tiden annars blir han världens olyckligaste. Jag tror fasiken han börjar växa ur babybjörnen, han är helt enkelt för bred. Finns det större? Klara gled ur makens grepp i soffan, hon kaskadkräktes och blev hal som en tvål. Så hon har fått sin första lilla bula och förmodligen inte den sista. Jag kunde inte i mina vildaste drömmar tänka mig att det skulle vara så slitsamt att vara förälder, så lite jag har förstått innan. Nu börjar barnen upptäcka så mycket omkring sig och det är så fantastiskt att få uppleva, sen att vi får uppleva det gånger två är ännu mer fantastiskt. Jag har dock ett evigt dåligt samvete mot katterna, jag hinner inte alls med dem i den mån jag vill. Framförallt...

I dag är det allhelgona och tiden då man ska minnas sina nära och kära. Jag tänker väldigt mycket på Isak och hur han skulle blivit, sett ut och varit för liten kille. Han hade varit över 1 år nu om han hade fått leva tillsammans med oss. Jag minns än i dag varenda detalj av den mardrömmen , det var en bedrövlig resa och år. Jag minns faktiskt inget annat än Isak från förra året. Jag försöker att sonas med vad som hände och vissa dagar går det bra och andra inte. Jag kan fortfarande inte läsa inlägget om förlossningen , det gör så ont då att det känns som jag ska gå sönder. I dag ska vi gå till minnelunden och tända ett ljus för honom och makens föräldrar för även dem är saknade oerhört. **** De här dagarna som varit har varit fantastiska här hemma, i går var jag och lunchade med kompisar och det var så trevligt, barnen har sovit och vi båda har hämtat krafter genom sömnen. I går när jag gav Alfred mat innan sovdags, så låg han och tittade på mig i min famn. Jollrade sådär urg...