Bebiskarusellen

Gott nytt år!  (Hoppas 2013 blir ett bättre år än 2012, det måste det bara bli..eller hur?) google..

Det känns som en liten svacka just nu, lite jobbigt att leva och vara. Jag känner mig väldigt ensam och övergiven. Det är nackdelen med att man inte berättar för folk vad man håller på med och vad som händer i ens liv. Jag kan inte läsa era bloggar, inte hänga i forumen, jag orkar inte riktigt med andras lycka just nu. Jag vill liksom inte veta vad det är jag missar. Funderar mkt på det här med vikten, försöker fokusera på annat än barnlösheten. Jag har viljan men inte orken. Det enda jag tycker är verkligt roligt är att rida, all annan träning är verkligen blaha i jämförelse. Jag borde lära mig löpträning, det är otroligt effektivt, krävs inte så mkt och bränner mkt kalorier. Men jag skäms så för att skutta fram som en elefant, fel taktik och fel kläder. Men det är ändå en tanke som gror. Dietisten träffar jag om 10 dagar, hoppas verkligen hon är bra. **** Än så länge får jag inrikta mig på att överleva. Klara av det här. Ni får liksom stå ut så länge med lite halvdeppiga...

Någonting är i alla fall inte som det ska, både i går och i dag har jag varit jättehängig, trött och känner mig konstig i huvudet. (sådär man blir när det är björkpollen ute) Svårt att säga vad som är på gång men någon form av förkylning förmodligen. Saken bli inte bättre av att jag sover uruselt på nätterna, jag vaknar och somnar om vartannat och sover väldigt lätt och flyktigt. Eftersom jag inte är dödsjuk ännu tänkte jag åka och rida i alla fall, det är ju bara en timme och jag behöver verkligen motionen. Sen ska vi åka och storhandla för en gång skull, jag har beställt från mathem nästan varje vecka, men i bland behöver man åka och handla som vanligt oxå. Jag tvättade vår badrumsmatta i förrgår, vilket misstag. Ytan på undersidan släppte och det var vita flagnor hela tvättmaskinen badrummet och badrumsmattan kommer aldrig mer bli sig lik. Tråkigt att inte mattan håller en tvätt ens. Skitmatta. Stiina blev sur för hon ligger alltid och sover på den, så nu la jag en handduk ...

Jag tog mig i kragen och ringde dietisten i går och fick tag i henne (äntligen), så nu har jag en tid den 10 januari. Hon hade världens märkligaste namn, jag trodde faktiskt inte man kunde heta så. Jag höll på att skratta i hjäl mig. Hoppas hon är bättre än namnet :-) Dessutom mailade jag kliniken, nästa försök blir i mars, tills dess måste jag väl gå ner nåt kilo? Nåt i alla fall. Frågan är om jag ska ha min endometrios obehandlad eller om jag ska ta sprutor, för försöken skull är det bra om jag inte har mens alls för då växer ju inte endometriosen. Det är så jobbigt när man inte har en klinik som har helheten, alla beslut blir liksom mina. Det var så bra när man gjorde IVF, då visste de precis, tog alla prover, medicinerade och grejade. Jag är så innerligt trött på det här. Just nu känns det helt meningslöst att ens försöka. Hoppas livsandarna vaknar till liv igen för just nu är jag mest ett tomt skal. Jag ler på utsidan men är helt död inuti. **** Tack för alla er bra för...

Så var det plötsligt jobb igen, hur gick det till? Det här måste vara den lugnaste julen någonsin. Jag har knappt sett en människa och vi har haft det mysigt och ganska ledsamt. För jag har inte riktigt varit på topp, det har gnagt i både hjärna och hjärta. Nu måste jag få tummen ur och ringa kliniken, det har jag fortfarande inte gjort ännu. Det blir så definitivt då. I går kom jag åtminstone i säng i tid men maken har ju jouren så naturligtvis ringde det i natt och jag kunde som vanligt omöjligt somna om. Jag låg och funderade och snurrade, dessutom har vi sett av alla avsnitt på Homeland  (väldigt bra) så jag låg och funderade på den tv-serien oxå. jaja. **** Jobb ja. Vi brukar vara 13 st, i dag är vi 3 och allt händer nog under julen så det lär vara en del att göra i dag. Vi sitter ju två och två och min rumskamrat har semester så det ska bli skönt att sitta själv. Det är väldigt störande när vi sitter båda i telefon tex. **** I går gjorde jag nåt ovanligt, det må...

Känner mig ganska tom. Det finns liksom ingenstans för mig att vara, i forumen är alla glada och nyplussade, i bloggarna myser alla med sina barn, magar och familjer. Jag har bloggat i snart tre år, och jag står fortfarande kvar på samma ruta. Jag måste vara Sveriges mest misslyckade person. Det är ganska tungt måste jag säga. Just nu känner jag mig väldigt ensam, det känns som att det inte finns nån räddning för mig, inget mirakel kommer att ske och det känns som min historia inte kommer sluta lyckligt. I alla fall inte på det sätt som jag vill. Jag har inte ens mailat klinken. Varför ska jag göra det? Just nu orkar jag inte dra i gång mer, jag har ingen ork kvar, ingen livsglädje, vi har gjort 5 försök i Riga och efter operationen i februari skulle ju allt gå så bra. Jo tjena. Dessutom måste jag göra saker annorlunda: -Denna gång måste jag gå ner i vikt. Och jag har ingen ork att ta tag i det. Det är ju lika slitsamt som med försöken, eftersom jag har så svårt att tappa vi...

Jag saknar mina svärföräldrar något så otroligt under julen. Vi har alltid firat jul och helger med dem, men sen de dog för nåt år sen så är vi utelämnade till ensamheten. Jag tycker julen är väldigt jobbig, jag känner mig ensam, övergiven och önskar mig en familj av hela mitt hjärta. Få skratta! Spela spel, äta mat och köpa fantastiska julklappar till nära och kära. Men så kommer det aldrig att bli, för jag har ingen familj och vad det ser ut nu kommer jag heller aldrig kunna få en egen. Under julen får jag alltid en liten depression, en längtan efter nåt jag inte har, en sorg över det som har varit och alla hemska jular som barn. Men jag uppskattar ledigheten, min fantastiska make och underbara katter, otrolig julklappar.Så vi har haft en bra jul, även om jag alltid drömmer om en annan. I går kom mensen, mensvärken och ångesten. Tänk om jag, om jag hade, om jag gjort? Ni fattar... I natt kl 04.30 vaknade jag av en fruktansvärd mensvärk och blodet forsade, sen kunde jag inte...

God Jul på er allihopa!

Som vanligt vaknade jag tidigt, vad är det för fel på mig? Kan jag inte få sova som en vanlig människa? Sen har jag haft så himla ont i ryggen ett tag, kan det vara tempurmadrassen som redan sunkat i hop sig? På ett par år? Jag fattar inte vad det är med mig och bäddmadrasser? Det verkar inte finnas nån som är bra nog för min rygg. Nu har jag varit ute på promenad, solen har precis börjat lysa lite (just när jag kom innanför dörren..såklart) -5 grader. Ganska skönt. Tänkte det var bäst att röra på sig efter gårdagens otroliga julbord. Kaknästornet är något utöver det vanliga, det är fantastiskt att få sitta där och se ut över staden. Bra Service, och god mat. Väldigt trevligt! ***** Jag passade på att tippa i mig lite vin. För jag har ju naturligtvis testat minus i några dagar (jag har faktiskt inte testat idag, whats the point liksom?). Som vanligt. Jag har nu oxå slutat med medicinerna. Som vanligt. 2-3 gånger kvar. Sen så... Jag var väldigt ledsen i går kväll oc...

Det borde vara brottsligt att vakna kl 06.00 en lördag. Jag menar, hur ska man kunna ha sovmorgon när kroppen vägrar sova? Osså var jag ledsen när jag vaknade, så efter lite tårar och gos med Robban så kändes det bättre. I alla fall så blev det ett maratonmys med Robban och Greta (gode gud så tung hon är) i nästan 2 timmar, sen fick jag så himla ont i ryggen så det var lika bra att gå upp.  Vid frukosten så fick jag en julklapp av maken . Det var en beställning på ett julbord på kaknästornet - idag! Men vad fantastiskt roligt, jag har inte ätit nåt julbord i år och jag gillade verkligen kaknästornet när vi var där för något år sen. Vad fantastisk han är min man! Jag är lyckligt lottad. **** Jag tänkte att åka och kompletterings handla lite julklappar eftersom jag inte orkade åka i går. Dessutom har jag lyckats glömma handla mjölk så det är bäst jag kompletteringshandlar lite sånt oxå. Jag hade tänkt att göra köttbullar och Jansson idag, men det får skjutas upp i morgo...

Nu jag innerligt trött på att ruva, denna hemska ovetskap, oron, det lilla lilla hoppet. Min skitdumma kropp som fullkomligen vägrar att samarbeta. Jag vill bara veta så jag kan gå vidare. I dag ska jag ta mig i kragen och köpa mig ett lite dyrare test i alla fall. Så jag slipper de här billighetstesten. Problemet är att apoteket ligger 1 m från jobbet och där springer både personal och klienter. Jag har nog tänkt att sikta in på sikta in mig på att testa på söndag, då är ju resultatet helt säkert. **** Jag hade tänkt att åka och klippa mig i dag, men jag orkar nog inte. Det är sånt ös på jobbet så när jag väl släpps ut därifrån fullkomligen springer jag hem. Jag har oxå börjat att gilla promenaderna till jobbet, jag lyssnar alltid på Adam och Kompani så min 20 min promenad känns som bara några minuter. De är så fantastiskt roliga att jag håller på att skratta i hjäl mig. Jag måste se oerhört fånig när jag går och skrattar för mig själv. Om ni inte lyssnat så gör det, de...

Idag känns det i hela kroppen att nåt är annorlunda, lite mensvärk, dåligt humör, mår lite konstigt och vaknade ledsen. Nu gott folk är det dags att börja förbereda sig på ett minus. Igen. Blir så trött. Det är några dagar kvar till test. Men jag känner mig kropp. Blir så trött att vi bara har 6 ägg kvar, är det ens nån ide´att försöka med dem? Det här är ju helt sinnessjukt. Jag måste vara världens mest ofertila människa som existerar. Det är nog dags att försöka hitta en bra psykolog och börja hantera vår kommande barnlöshet. Vet ni nåt bra i Sthlm? Vilken tur att jag bokat upp mig på ridning de kommande veckorna. Hur ska jag annars överleva? **** Dagen blev ju inte bättre av att jag varit modig att köpa havreyoghurt, men vem har kommit på nåt sånt? Det var det äckligaste jag ätit på länge. Mycket otäckt! **** 2 dagar kvar på jobbet. Måtte vi överleva, det känns som katastroferna eskalerar och alla möjliga myndighet och organisationer jagar mig. Och pratar om saker ...

Hej kära ruvarångest och välkommen! Åhh, nu snurrar bara tankarna och jag har bestämt mig att inte testa för tidigt denna gång. Jag måste försöka fokusera på jobbet där det verkligen är fullt ös, hur mkt skit kan hända innan jul egentligen? 3 dagar kvar innan lite ledighet! Magen är väldigt svullen och nu måste jag ha lite större tunikor på mig, jag får både vikt och matångest- äh vafan jag har ångest för allt just nu. Jag promenerar i alla fall till och från jobbet varje dag och i går struntade jag helt i att åka till stallet och tog en långpromenad på kvällen i stället. I kväll ska jag till stallet för ett fysiskt 2 timmars arbetspass, så bristen på motion har jag ju inte. Och nej, mitt apotek har inte graviditetstest med veckoindikator, närmaste apotek förutom det som finns här är ett antal mil bort. Orka åka dit liksom. Så jag får köpa ett vanligt helt enkelt. De är förövrigt skitdyra allt mellan 99 kr-189 kr (för en)!. Sinnessjukt! **** Jag sover fortfarande ko...

Herreminje vilken natt, den måste gå till historien. Jag somnade efter 22 och vaknade med ett ryck efter 01.00 mitt i en mardröm. Jag drömde att jag bodde på ett hotellrum och vaknade att någon kvinna från Kongo bröt sig in (genom balkongdörren), jag lyckades skrämma bort henne men hon kom tillbaka med sin pojkvän. Och jag visste inte alls hur jag skulle få i väg dem, jag var jätterädd och försökte kasta saker på dem. Märklig dröm. Undrar vad den står för? Efter det kunde jag inte somna om- alls. Jag låg bara och snurrade tills det var dags att gå upp vid 06.00, kanske  har jag nog somnat till emellanåt men det känns verkligen inte så. Dessutom ringde makens klocka 03.30 eftersom han skulle upp och jobba. Jag känner mig helt slut och väldigt trött, hur ska jag orka idag? Dessutom kom jag nyss på att jag glömde ta min fragminspruta, ingen stor skada skedd eftersom jag ska börja ta dem varannan dag från i morgon. Jag kan inte ta en nu heller eftersom jag får biverkningen k...

Så har ännu en dag passerat, nu är vi redan på dag 6. Så här ser mina små embryon utveckling ut just nu (förhoppningsvis) 5-Day Transfer Days Past Transfer (DPT) Embryo Development One The blastocyst begins to hatch out of its shell Two The blastocyst continues to hatch out of its shell and begins to attach itself to the uterus Three The blastocyst attaches deeper into the uterine lining, beginning implantation Four Implantation continues Five Implantation is complete, cells that will eventually become the placenta and fetus have begun to develop Six Human chorionic gonadotropin (hCG) starts to enter the blood stream Seven Fetal development continues and hCG continues to be secreted Eight Fetal development continues and hCG continues to be secreted Nine Levels of hCG are now high enough to detect a pregnancy Så dag nio kan jag testa om jag nu ska testa innan. Jag vet inte om jag ska testa innan, bara jag inte blir så där väldigt ledsen när det väl är för att ha test...

Jösses vad dagarna går. Jag känner mig inte som en ruvare, hela förra veckan känns helt overklig, magsjukan, resan och kliniken. Var jag verkligen där? Jag mot all förmodan sovit bra, om än vaknat tidigt, men lyckats somna om. Känner mig ganska lugn och harmonisk och på intet sätt orolig. Kanske är den den stundande fantastiska ledigheten som närmar sig? Jag ska jobba 2 av mellandagarna men resten är ledigt och ska tillbringas mestadels i stallet och hemma.   Vi har ju varken familj eller släktingar så det blir tyvärr en ganska ensam jul, kanske någon kompis tittar förbi. För en gång skull så gör det (just nu, vänta bara) inte så mycket. Det är som det är. På julafton är ju självaste testdagen, lyckas inte det så har vi max tre gånger till på oss, sen får det fan vara nog. Då ska jag utan tvekan göra saker annorlunda, babyklister, antibiotika, zonterapi- you name it! Dessutom blir det nån jävla svältkur så jag går ner i vikt rejält. Men det tar vi sen. Nu ska jag njuta av a...

Härliga lördag! Men det tyckte jag inte när jag vaknade 5.15 och trodde jag skulle till jobbet, släppte in Robban för mys och kom sen på att det var ju fasiken lördag! Men jag lyckades somna om vid 7 (på sidan med armarna om Robban, dreglandes på honom) och vaknade med ett ryck 8.20. Jag har fortfarande kuddavtryck i ansiktet. Snart ska vi iväg med Stiina och kolla hennes tänder, vi ryckte ju bort 2 st för några veckor sedan. Jag tycker hon är piggare, äter bättre och är mycket gosigare. Sen blir det nog lite julpyssel, 12 godisar och mys i hemmet. Det ska ju bli snökaos i dag igen, som vi inte hade nog med snö. **** Jag har förövrigt inga symptom. Nada, nicht, no one. Trist men sant, trots jag sköter mina mediciner exemplariskt, äter bra, inte stressar och rör på mig. min kalender på jobbet, jag ligger efter några dagar..mums! kolla in de lysande alienöronen :-) tvättmaskinen är SÅ mysig när matte tvättar på 75 grader. Varm och go I dag är det Stiina som sk...

Så himla praktiskt att vara ruvare, man behöver inte tänka på vad man ska ha för rubrik. Det är roligt att ni är så många som är hos läser hos mig nu och håller tummar. Det värmer verkligen min hjärterot. (glöm inte klicka på en annons ibland) Sov som en stock i natt och tänkte gårdagens natt bara var en händelse, men så upptäckte jag att jag glömt tagit prednisolonet. Attans då. Undra på att jag sov bra. Jag tar dessutom en extra progesteron om dagen nu, jag brukar glömma dem annars och jag tror min kropp behöver extra. Men det är otroligt vad magen blir svullen av alla mediciner, redan nu ser jag ut att vara i månad 5 liksom. Det blev nog inte bättre av alla fantastiskt goda lussebullar som mitt jobb bjöd på i går, väldigt trevligt och vilken skillnad mot mitt gamla jobb :-) (ni minns väl att min chef tyckte vi var för tjocka så vi fick aldrig nåt) Dessutom fick vi en julklapp av jobbet, vilket jag uppskattar mest av allt för jag älskar julklappar. I min reptilhjärna sätter d...

Nu börjar medicinerna verka, prednisolonet gör att jag som vanligt inte kan sova. Det är en flyktig lätt sömn som gör att det känns som jag inte sovit på hela natten. I morgon ska jag prova att ta den vid natten istället och se om det funkar bättre. Det hela blev inte bättre av att Stiina tjoade vid 01.30 och Robban vaknade vid 03.00, det är nåt nytt han har börjat med- att vakna på nätterna och stå och tjoa vid sovrumsdörren. Till jul tänkte jag pröva med att sova med öppen sovrumsdörr, det har vi provat med så många gånger, men jag gillar inte att sova med stängd dörr. **** I går var en märklig dag på jobbet, alla tittade på mig med skräck och undrade om jag var frisk nu. Tänk att magjsuka kan få alla att reagera som man vore pestsmittad? Min posthög var enorm , jag hade 100 meddelande om kris och katastrof och massor att göra. Dessutom trillade det in ett jobberbjudande från en gymnasieskola från min gamla kommun. De ville jag skulle söka jobbet, jag har ju jobbat lite med ...

Då så. Då ruvar jag igen, 12 gången om jag räknat rätt. Eller kan det vara 13? Så ni förstår att mina förhoppningar inte är höga, det har ju aldrig lyckats tidigare, varför skulle det göra det nu? De första dagarna är i alla fall bäst på ruvningen, man är hypotetiskt lite gravid och först vid dag 5 kommer den djupa oron, den hysteriska toapappersanalysen. Jag tror jag äter 10 tabletter till frukost, det är ju inte klokt. Man bli mätt på tabletterna, men huvudsaken de gör nytta. Visst är det konstigt att vissa blir gravida hela tiden och vissa av oss aldrig någonsin? Det måste vara nåt genetiskt. Det kanske inte är meningen? Jag vet inte, men fundersam blir jag i alla fall. Det börjar ju snart bli pinsamt, jag menar så många av er som följer mig, kliniken börjar bli personlig, och förklarar aldrig nåt för mig längre för de vet att jag kan. Och så lyckas jag liksom aldrig. Förbannade kropp. Jag trodde jag aldrig skulle somna men det gjorde jag faktiskt, har haft ett virrvarr a...

Jag sov faktiskt förvånansvärt gott och vaknade som vanligt vrålhungrig kl 6, svensk tid kl 5 alltså. Jag fattar inte vad det är för fel på min sömn och mig. Vi är verkligen inte överens. Fast jag somnade ju först efter att ha ringt och skrikit på receptionen att wifi hade dött, det var ju för fan kris! Efter en ok frukost i en väldigt tom frukostsal (kändes som i psycho ungefär) så fick jag gå på toa, med någorlunda normalt..öhhh... innehåll. hahah :) ..Lyckan var fullkomlig! Frågan är om det är över nu eller om det är alla stoppande tabletter som gjort det. Men vilken lycka det är att skita normalt, helt underskattat faktiskt. Efter att ha degat på hotellet till 11.30 (sen stod jag faktiskt inte ut längre), så checkade jag ut och gav mig av till stan. Himla praktiska de trevliga spårvagnarna, kommer alltid som de ska och rullar i ur och skur. Billigt är det oxå, bara 0.7 lats. (ca 9 kr) Inte fasiken hittade jag nåt, en liten blus på Lindex var väl det stora shoppingadrenali...

Herregud vilken dag! Nu är jag på flygplatsen och har dealat till mig ett tidigare flyg. För typ julklappspengarna:( Jag ruvar på två fantasiska små embryon och har massor att berätta för er. Men det tar jag sen för nu är det boarding.

I morse bar det i väg, maken var gullig och skjutsade mig genom snö och köer (i stockholm är det alltid bilköer var man än ska) till flygplatsen Visst är det märkligt att all säkerhetspersonal alltid är så otrevliga och buttra? De behandlar oss passagerare som en skock får som inte har något vett och alla är presumtiva terrorister. De är ju vi som betalar deras löner. Är det ingen som berättat det för dem? I alla fall. Planet avgick från gate 15, den lilla gaten med mycket folk. Jag avskyr den gaten, ingen roliga butiker och trista cafeer. Som  dessutom försökte förgifta mig med en möglig macka, jag fick en ny men då var det liksom försent, jag hade tappat matlusten för länge sen. Räcker det liksom inte med racerbajset jag har?  Som tur var så var jag lite sen så jag satt och wordfeudade lite. Jag var fortfarande hungrig, så jag tog soppa och en croissant på flyget. Sicket misstag, soppan var salt och läskig och croissanten var alldeles svampig. Så på 1,5 timme had...

Snart åker jag, håll alla tummar och tår! Känner mig inte ett dugg nervös, bara ledsen över situationen med magen. Det är ingen förbättring där inte. Samma status som lördag och söndag - trist!

Ok. Här kommer det bajsprat, hoppa över första stycket om du är känslig.. Inte är magen bra, det måste jag säga. På morgonen har det varit värst och sen under dagen lugnt med nåt litet återfall på kvällen. Det är inte vattnigt men löst, det luktar liksom..sjukt... Så det är ju bra(inte lukten utan (konsistensen). Tror jag. Det kör runt lite i magen och bullrar ibland. Känner mig lite svag, skakig och har lite svårt att äta. Eller snarare så tycker att det är läskigt att äta för jag vet inte om det löser ut ett maganfall. Tror ni verkligen det är magsjuka? För det har hållit på i 5 dar nu och ingen annan är sjuk. Varken maken eller morsans kille som bott här. Fan, jag har sett framemot detta i flera månader och så blir det så här. Jävla skit. Bokstavligt talat :( **** Men biljetterna är betalda, semester är uttagen så jag tänker ta en imodium i morgon bitti och åka ändå. Det får gå som det går, även om jag inte tycker om att resa när jag inte mår helt hundra, alldeles själv. ...

Som är befruktade och fina! Redo för mig! Alla odlas till blastotcyter och fryses sen in.

I går var det ju lite bättre, jag var kanske på toa 5 ggr på hela dan. Men sen började det i morse igen, kanske inte lika vattnigt som de andra dagarna men ändå. Det är ju inte bra i magen, så mkt kan jag säga. Lite magknip dessutom. Så nu är jag ledsen och oroad. För hur ska jag kunna åka som det är nu? Chansa? Man kan tyvärr inte boka om biljetterna och slemhinnan som jag byggt upp 1 en månad kommer att förloras. Och äggen? Ett mirakel hade varit väldigt bra just nu.

Då ska vi se, så här kommer mina dagar i Riga se ut ungefär Dag 1 8.00 Åker till flygplatsen 10.10 Flyget går 12.10 Framme i Riga 12.30 Airportexpress till Hotellet ( här ) 13.15 Checkar in på hotellet pustar ut 15.00 Går och lämna blodprover 15-19 motionerar ner till stan och äter middag och shoppar 19-22 okynnes duschar, slöar och längtar efter maken   Dag 2 12.00 Checkar ut strövar runt, äter lunch 15.30 häckar i väntrummet 16-18 Förhoppningsvis återföring av två små embryos, samtal med läkare mm. Lika bra att åka till flygplatsen? 22.30 Flyget går 22.45 Landar (tidskillnad) 23.30 Hemma?

Jag tror jag var på toa 200 gånger i går, Robban blev sur för han tyckte det var ett fasligt springande när han ska ligga och mysa på en. Efter ett tag gör det väldigt ont att gå på toa. Ja, ni vet nog hur det är. Men sen var det lugnt hela dan till 11 på kvällen då jag fick återfall, men sen dess har det varit lugnt igen förutom några återfall nu på morgonen. Inte alls i den grad som de andra dagarna men fortfarande i rinnande form. Magen kör runt lite och en del gaser produceras (dessutom stinker de). Vilket i sig är oerhört läskigt för man vet inte vad som komma skall...So to speak. Tänkte jag skulle köpa nåt mot gaser på apoteket. Det borde väl vara okey? Jag vet att flytande är bra, men jag blir sååå hungrig. Är havregrynsgröt ok? Tips till middag? Jag känner mig väldigt trött på ris och kokt fisk nu. **** Maken kom hem i går, det var en del förseningar med flyget. Han hade suttit på flygplatsen och ugglat i väldigt många timmar. Han såg nöjd och glad ut och berätta...

Jag är fortfarande sjuk, vattniga diarrer som inte går över. I går eftermiddag hade jag nästan ingenting och gick bara på toa 2 gånger i går kväll. Naturligtvis blev jag väldigt glad och tänkte att det var över, gjorde matlåda så jag kunde gå till jobbet. Men nu på morgonen har jag återigen varit 100 ggr och det är verkligen hemskt! Hemskt! SÅ det blir att vara hemma i dag med. De enda som är glada är katterna, de uppskattar verkligen att jag är hemma och myser med dem. Jag har ätit ris, kokt lax, blåbärssoppa, morotspure och allt som tänkas kan. Men det hjälper inte alls och nu börjar den verkliga oron komma. Vad har jag åkt på och vad händer i min kropp? Nån som har nån ide vad jag ska göra? **** Maken kom i väg i går (lite försenat flyg) och har lämnat blodprover  går, i dag kommer han hem igen och jag längtar verkligen efter honom. Vi facetime med telefonen i går och det funkar så bra. Tekniken är verkligen fantastiskt, tänk att man kan se varandra på mil 100...

Men hur kan man vara så dålig i magen? I går pulsade jag i snön till jobbet, sen fick jag i alla fall gå hem efter halva dagen. I dag är det lika bra att vara hemma. Jag är väldigt lös i magen, som vatten. Det spelar ingen roll om jag äter stoppande mat, blåbärssoppa eller annat. Det är inte heller så akuta spring till toa. Mer 1 gång/timme i snitt. Jag är dessutom hungrig. Så vad i all världen är fel och vad ska jag göra? Tänk om jag inte kan åka på måndag? Jag mailade chefen att jag är sjuk och ska ha semester nästa vecka. Så poppis jag kommer bli :-) **** Maken sitter i alla fall på arlanda och jag hoppas hans flyg kommer i väg i tid i dag. Känner mig väldigt ledsen över att vi inte kunna varken pratat eller kramas innan han åkte. Det är inte roligt att vara pestsmittad.  Vilket snökaos vi har haft! Otroligt. I dag ska maken checka in på hotellet, åka och lämna blodprover. I morgon ska han lämna sin del i projektet. Sen åker han hem igen, jag längtar reda...

Nu är det en massa saker som kört i hop sig här: Snökaos- kommer maken i väg som han ska i morgon? Min mage- fick lov att gå hem från jobbet, dålig i magen :( Jag äter ju progynon, och verkar inte få behålla så mkt, åker tabletterna oxå ut? Riskerar jag att tappa slemhinnan nu när inte kroppen kan tillgodose se medicinen? Förra gången vi hade ET hade vi ju islandsvulkanen och maraton. Så då höll vi knappt på att komma iväg då heller.

I morgon åker maken iväg till klinken och kommer hem fredag kväll igen. På fredag får vi vet hur många ägg och hur många som blir befruktade På måndag reser jag iväg till kliniken och på tisdag åker jag hem igen. Återföringen blir kl 17.00 på tisdag vilket betyder att jag måste ta det jättesena flyget hem och är inte hemma förrän 00.00 på natten. Flyg och hotell är bokade för 9900 kr, semestern är inlagd men jag har inte fått den beviljad ännu för chefen är borta. Det var väldigt jobbigt att ha besök här hemma då jag och maken inte kan prata i klarspråk med varandra. Nu är jag trött på att ha folk här hemma. På riktigt.. **** I går började min mage bullra jättemkt och höll på så ända till i morse. I morse vaknade jag och fick springa på toa snabbt som ögat och jag kan säga att min mage inte mår bra. Så det blir att flexa nu på morgonen tills magen har lugnat sig. Vi pratar inte om orolig mage här utan något helt annan dimension. Fattas bara.. **** Vi har värsta snöoväd...

I dag ska donatorn på ultraljud så då får vi veta exakt datum, men preliminärt ska maken vara där den 7 för att lämna sitt bidrag, samt en dag före då han ska lämna prover. Så här sent har vi nog aldrig fått veta, känns lite jobbigt att försöka få tag i flyg och hotell så nära inpå. Och framförallt dyrt. Bara för maken går nog bara flyget på 6000 kr och så ska vi ha hotell och prover på det oxå. Men vi är verkligen på g, och det känns jätteskönt. Men oxå mycket oro. Första gången vi var där så tog maken och jag en veckas semester och reste tillsammans, men nu har vi katterna och knappt någon semester kvar. Allra mest orolig är jag just nu för: -Att jag ska få mens -att det inte finns flygbiljetter kvar -eller hotell -att det blir nåt strul med donatorn -att de inte får ut några ägg -att de inte befruktas **** Idag är det hästar som gäller, jag tror det är hoppning i dag. Nu verkar jag inte få samma underbara häst längre utan får byta häst. Detta nog för att vi ska lär...

I dag får vi förhoppningsvis veta hur det blir, när vi ska åka och hur donatorn mår. Jag måste ringa och jaga på mina remisser och kolla vidare med penicillinet, denna och sista omgång är jag redo att prova allt. Rapport kommer så fort jag vet mer. **** -19 grader i dag. Svinkallt  ute, dessutom sov vi med extra elementet på i natt, vi har fortfarande inte satt på elementen utan kör på luftvärmepumpen. Ska jag verkligen cykla idag? Kommer jag frysa i hjäl då? Jag har aldrig cyklar i -20. Eller ska jag ta bilen och inte frysa ihjäl? **** Hoppas det blir en bättre dag på jobbet än föregående veckor. Jag tycker bara allt kör i hop sig och tjorvar. I bland önskar jag att jag jobbade med nåt helt annat. Datorer eller nåt. Tegelstenar. Vad som helst faktiskt. **** Ni tror väl inte jag fick behålla vetekudden? Nejdå. Den ska micras och stoppa in i Robbans bädd, som sen ligger och myser på den. Vi måste ha Sveriges mest bortskämda katt?

I morgon får vi förmodligen besked om när det är dags att åka. Då ska vi boka flyg och hotell för både mig och maken. Maken kommer sannolikt åka denna vecka och jag veckan därpå, känns trist att behöva ta två semesterdagar och inte helt enkelt att genomföra med nya jobbet. Jag kommer längta ihjäl mig efter maken och katterna. Jag fick tips om att man ska äta ett visst peniciliin (doxycyklin) några dagar innan återförande om man har svårt att bli gravid, det har forskats en del på det men är relativt okänt både i Sverige och östeuropa..  Frågan är om min gyn kan skriva ut det? Just nu lyckas jag ju inte ens få remiss till blodproverna. I veckan är det oxå dags att börja knapra kortison och andra tabletter. **** I dag har vi inget bokat. Så det blir lussebullsbak och promenad i solen och kylan. Vi har just nu -10 grader **** Nästa vecka kommer morsans make hit. Gode gud. Vad tänkte jag på?