Juldagen

Jag saknar mina svärföräldrar något så otroligt under julen. Vi har alltid firat jul och helger med dem, men sen de dog för nåt år sen så är vi utelämnade till ensamheten.

Jag tycker julen är väldigt jobbig, jag känner mig ensam, övergiven och önskar mig en familj av hela mitt hjärta. Få skratta! Spela spel, äta mat och köpa fantastiska julklappar till nära och kära. Men så kommer det aldrig att bli, för jag har ingen familj och vad det ser ut nu kommer jag heller aldrig kunna få en egen.

Under julen får jag alltid en liten depression, en längtan efter nåt jag inte har, en sorg över det som har varit och alla hemska jular som barn.

Men jag uppskattar ledigheten, min fantastiska make och underbara katter, otrolig julklappar.Så vi har haft en bra jul, även om jag alltid drömmer om en annan.

I går kom mensen, mensvärken och ångesten. Tänk om jag, om jag hade, om jag gjort? Ni fattar...

I natt kl 04.30 vaknade jag av en fruktansvärd mensvärk och blodet forsade, sen kunde jag inte somna om. Nu är kl 8 och jag är väldigt trött, men jag ska åka till stallet om en stund. Tyvärr är det gestaporidläraren, men jag uppskattar ändå att få pussa på hästarna en stund.


Om alla roliga julklappar måste jag skriva sen.. För nu är det kaffe som gäller.

Ps: hur hittar jag en BRA psykolog? Och bloggar om barnlösa par som inte lyckas?

Kommentarer

  1. Jag är hemskt ledsen att det inte gick denna gång.

    Hoppas att du får det bra i stallet.

    På Mamamias hemsida så står det några terapeuter som de tipsar om. Tyvärr så vet jag inga fler.

    SvaraRadera
  2. om jag kunde nå, då skulle du få en
    stor kram av mig idag..

    Kram Lena och missarna från Kåge

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle verkligen behöva en! :(

      Kram

      Radera
  3. blä vad tråkigt:( Ibland undrar man hur världen fungerar en del bara skjuter ut ungar och tar inget ansvar och sedan är de folk som verkligen skulle bli det underbarast föräldrarna men har så svårt att få endast ett barn. Jävligt orättvist!!! Kram på dig:(

    SvaraRadera
  4. Ville bara säga att jag och min man gått samma väg-Och ska inte fortsätta försöka.
    jobbig beslut.
    Det vi gör nu är en ny utmaning.
    När frågan kommer (som den ju alltid gör) Säger jag att vi försökt länge,och nu bestämt oss att vara vi.
    Jooo det e jätte hemskt och jobbigt ibland.
    Men tänk,vi har varandra och vill fortsätta ha varandra det e med värt mycke.
    Kraaaam C

    SvaraRadera
  5. Stor kram till dig! Tack för att du delar med dig!
    / Charlotta

    SvaraRadera
  6. Fler kramar härifrån!!!!
    Nenne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kram och tack för att du orkar hänga kvar i alla år!

      Radera
  7. Hej har läst din blogg länge nu.. dålig på astt ge kommentarer men nu ska jag göra det. Jag o min man är lite i samma sits som ni. Vi har kämpat med barnlösheten i flera år oxå, och det händer inget. Det känns som man är helt ensam fast det inte är så. Du får gärna läsa min blogg om du vill, den är lite hemlig, har "bara" 4 läsare, nära vänner, men du får lösen om du vill. Jag fortsätte gärna läsa din blogg. :) Kramar Anna (jag skriver inte ut lösen här men om du vill så kan du ju skriva 1 kommentar här på din sida om du vill ha lösen, eller hur gör man annars? )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kanske kan maila mig din blogg? bebiskarusellen@gmail.com

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering