Rapport från ruvardag 0

Jag sov faktiskt förvånansvärt gott och vaknade som vanligt vrålhungrig kl 6, svensk tid kl 5 alltså. Jag fattar inte vad det är för fel på min sömn och mig. Vi är verkligen inte överens.

Fast jag somnade ju först efter att ha ringt och skrikit på receptionen att wifi hade dött, det var ju för fan kris!

Efter en ok frukost i en väldigt tom frukostsal (kändes som i psycho ungefär) så fick jag gå på toa, med någorlunda normalt..öhhh... innehåll. hahah :) ..Lyckan var fullkomlig! Frågan är om det är över nu eller om det är alla stoppande tabletter som gjort det.

Men vilken lycka det är att skita normalt, helt underskattat faktiskt.

Efter att ha degat på hotellet till 11.30 (sen stod jag faktiskt inte ut längre), så checkade jag ut och gav mig av till stan. Himla praktiska de trevliga spårvagnarna, kommer alltid som de ska och rullar i ur och skur. Billigt är det oxå, bara 0.7 lats. (ca 9 kr)

Inte fasiken hittade jag nåt, en liten blus på Lindex var väl det stora shoppingadrenalinet. Så det var bara att åka tillbaka till de gamla kvarteren och sitta och glo på favvocafeet. Men där kan man ju inte sitta hela tiden så efter nån timme bytte jag cafee och fikade på nästa tills det var dags att gå till kliniken.    Hedersord att jag är teförgiftad nu..

Skitjobbigt att bara vänta, man orkar liksom inte ta sig för något och längtar efter maken, hem och att det bara ska vara klart. Jag kände mig ganska trött och ensam. Det var ju dessutom värsta snöovädret så ut och promenera kändes ju inte ok.

På kliniken så var de för en gångs skull så extra tidiga. Och jag hade ju inte bråttom nånstans eftersom mitt flyg inte skulle gå förrän typ i natt.

Alla kände ju igen mig, jag är ju för fasiken stammis där nu.  I dag satt det oxå ett svenskt par i väntrummet, vi måste ju vara hur många som helst som går där?!

Så först fick jag träffa doktorn och vi gick igenom resultaten, 6 till frysen och två till mig. Som vanligt var embryona i toppskick och odlade i 5 dagar. De andra ska odlas tills i morgon och sen frysas.

Sen gick vi igenom medicinerna, det är samma som förra gången..Nästan..

Progyonon
Progesteron
Fragmine
omega 3
Folsyra
Prednisolon (lite högre dos)

Sen var det dags för insättning, tyckte det gjorde ondare än normalt, dessutom spännande jag mig. Doktorn önskade mig lycka till och hela personalen håller tummarna för mig, hon får en alltid att känna mig betydelsefull.

Jag var sista patienten och efter blodprover och betalningen (70 000 sv kr, hela vårt sparkapital, nuvarande lön och julklappspengar) tog jag taxi till flyget och var där 17.30.

Mitt flyg gick 22.30 och däremellan så skulle det gå ett plan kl 19. Så jag försökte prata med pesonalen att jag kunde få en plats, men mina biljetter var inte ombokningsbara så jag fick tyvärr checka in, se det tomma flyget åka och vänta på mitt flyg i några timmar.

Jag blev så ledsen, checkade in gråtandes (nåja nästan), trött och sliten. Sms maken; Jag vill HEM!

Så när jag kommit igenom säkerhetskontrollen tog jag sikte på flygbolagsdisken, på stapplande engelska sa jag att jag vill hem. Att det varit två långa dagar och min väska vägde ton.

Så efter lite trixande och någon tusenlapp emellan så fixade de mig en ny biljett, jag spang för livet till gaten och vips i väg på ett tomt plan!

Lycka! Skit i att vi får äta havregrynsgröt till jul. Jag är hemma!

Nu när jag har packat upp och fått mat i magen så känns det som en dröm, att jag aldrig varit borta. Märkligt

I morgon är det jobb igen, som inget har hänt. Försöka jobba igen 4 dagars frånvaro med en skakig mage. Härligt!

Nu ska jag försöka sova.

Efteråt får man vila med en filt över sig.