Bebiskarusellen

I går var jag på min första föräldragrupp, det var nog som väntat. Jag hade hellre önskat att få gå i en tvillinggrupp men det verkar bara var jag som har tvillingar just nu i kommunen. De flesta var yngre och det var lite blandade åldrar på barnen som va mellan 1-6 månader. Det var även en tjej som kom från ett annat land men inte kunde svenska och knappt engelska, lite svårt att göra sig förstådd men en sköterskestuderande översatte det som sades till engelska så jag hoppas tjejen fick lite med sig i alla fall. Det är ju som alltid lite lagom stelt första gången innan vi lär känna varandra och alla var nyfikna hur min vardag med tvillingar såg ut. Jag hade dock bara med mig en tvilling. BVC-tanten pratade om hur vi kände inför våra första barn, anknytning, utveckling osv. Nästa gång kommer det en familjeterapeut som ska prata om föräldrastöd från kommunen, dvs en lite avlägsen kollega till mig. Så lustigt :) Gången efter ska vi till öppna förskolan och sen biblioteket. **** ...

Gårdagen var väldigt bra, en bra dag med barnen och vi hann tom med att åka och shoppa lite. Jag har köpt lite barnmatsburkar av alla dess slag, lite tallrikar och skedar (köpte dock fel gröt till Klara, från 8 mån såg jag sen..) Tänk att vi snart är där, så stora våra barn blivit! Så himla spännande! På kvällen hade vi sushimiddag med vin med våra fantastiska underbara grannar och barnen avslutade dagen med att sova från 21.30 till 05.15. **** Just nu gör vi nog inte något annat än far runt på olika läkarbesök. Nu på morgonen åkte Klara och maken i väg till Öron, näsa för att kolla upp lymfkörteln. Den är fortfarande svullen och röd men hon är piggare, med antibiotikan har ju även de flesta magproblemen försvunnit och det ska bli intressant och se om de kommer tillbaka när kuren är över. Jag och Alfred ska i väg på vår första föräldragrupp, det ska bli spännande och se vad det innebär och se hurdana bebisar i deras ålder är. Däremot har jag akut hjärnsläpp och måste nog ringa o...

I går var en slitsam dag, det var inte många ögonblick tvillingarna var nöjda. De skrek, gnällde och tjoade mellan de flesta powernapparna. Mitt jobb var att få alla på lite bättre humör och felsöka problemen. I wonder weeksappen så är de mitt i en utvecklingsfas och det märks verkligen, ingenting jag gör funkar. När den ena slocknat då börjar den andra och när båda slocknat då ska man hinna göra allt som måste göras på några få minuter. Eller åtminstone få krama en stackars bortglömd katt. Det går i ett hela tiden men nu är det bara i dag kvar sen är maken hemma tills på måndag. I dag skulle en kompis komma och vara med mig men hon har fått halsfluss så i dag blir jag själv. Jag är osäker på om vi ska försöka ta oss till öppna förskolan eller om vi ska åka och handla eller fördriva dagen hemma. I går var vi till BVC, det är en rejäl promenad dit med värsta mördarbacken så när jag väl var framme var jag genomsvettig och möttes av typ 100 pensionärer. Det var drop in för pensionärer...

Just nu gör vi inget annat än far runt till olika läkare, BVC ringde går em och sa att hon hade fel. Det var visst läkarbesök i dag för Klara. Uppföljning på magen med mjölkfria maten och premiär att gå själv till BVC med tvillingarna. Man får ju inte ta in barnvagnen där så då får jag släpa liggdelarna som väger ton med barnen. Snart är tvillingarna 4 månader (eller ja..om några veckor) och på prematurer ska man börja med smaksensationer tidigare. Det verkar vara lite olika bud på om det ska vara gröt eller kokt potatis med tillbehör som första prövning. Jag tänkte göra det mesta själv i den mån jag hinner så jag ska köpa iskuber och förvara maten i (i frysen) Jag har köpt första och andra mosboken samt måltidsboken av Johanna Westman. De verkar väldigt bra, enkla och trevliga. Hur har ni gjort? **** I går hade Alfred ingen bra dag, men så kom jag på att han kanske är hungrig. Vi har ju ökat på maten för någon dag sen så tanken slog mig inte ens. Nu har jag ökat på ännu mer oc...

I går var verkligen ingen bra dag, den preskriberar vi och lägger till historien. Jag tror jag var arg hela  dan. Var kommer all ilska ifrån? Jag har egentligen inget att vara arg över, jag är inte heller en sån som retar mig på småsaker. Förrän nu förtiden då. Stackars make. Vad han än gör så är det fel, nu tycker jag det är skönt att han jobbar. Så vi får lite paus, dagarna fungerar nästan bättre då även om det är slitigt. Dagarna är som ett femtonspel, jag flyttar runt tvillingarna till olika stationer och alla saker därefter. Jag känner mig nästan som det här gamla spelet med en rymdfarkost som skjuter ner brickor. Eller försöker fånga bär eller något liknande. Det är inte lätt att få till nackträningen på Alfred, han somnar eller blir vansinnig, så jag får göra det flera gånger om dagen. Klara är desto duktigare och hon försöker jag få att gymma i babygymmet. Men hon är inte så imponerad av det. Åsså alla dessa mediciner. Antibiotikan, d-vitaminer, magdroppar och järn sk...

Min största skräck har anlänt! Det som jag fasat över i månader är nu här. Maken är förkyld vilket innebär att vi andra med största sannolikhet också kommer bli sjuka. Två små förtidigt födda småbarn som blir sjuka samtidigt, jag kan inte tänka mig att det kommer bli en rolig resa. Hemma har jag: Koksalt, näsfrida (oh lård, jag kommer kräkas), nässprya phys..nånting, snorsug, flytande alvedon..Vad mer ska jag ha och vad ska jag tänka på? Jag kan inte råför (är det ens ett ord?) att jag blir arg på maken, jag menar, hur många har han träffat? och ändå lyckats dra på sig förkylning och fort dessutom. Jag gissar det läskiga sjukhuset. Jag förstår att han inte blivit det medvetet men jag har lust att...Jag vet inte.. Han drar alltid hem en massa sjukdomar, han är ju värre än dagisbarnen. Okej, nu är han sjuk men medans jag ändå hetsat upp mig så kan vi ta det på en gång, skitsvårt att skriva ner hur jag tänker men jag ska göra ett försök.. Orättvist eller inte... Barnen somnade 21....

I natt har BÅDA barnen sovit 8 timmar, jag väckte dem vid 6-tiden i morse för jag tycker Klara fortfarande är lite för liten och äter för dåligt för att sova längre. Så jag har faktiskt oxå sovit från 23-04.30, rekord det oxå! Vi får se om det är en engångsgrej eller om det är ett faktum, det skulle vara underbart om det var något bestående :) Maken valde att ligga och glo på tv i natt så han är rätt trött, men jag sa att nu när han har chansen att sova och inte gör det så är det hans val. Jag förutsätter att han är uppe med mig nu och roddar med twinsen, han kan ju ta en powernapp om han vill senare under dagen. **** När Klara och maken kom hem i går var han rätt stirrig, jag gissar att det är den skumma sjukhusbubblan för det gick knappt att prata med honom. Han berättade att han varje morgon fick hämta 2 smörgåsar och juice, sen fick man lösa resterande måltider själv. Man delar rum med andra föräldrar och barn, det blev således inte mycket sömn när barnen skrek i skift. Sköt...

Alltså, nu har inte jag varit där men jag är inte imponerad av sjukhuset. De har nu skrivit ut Klara, fast hon fortfarande har höga infektionsprover, knölen är större än någonsin samt kinden och röd och hon äter dåligt. De vet inte varför hon har fått det men jag har ju känt mig hängig i veckor, kanske jag bär på något? Men vad har man att sätta emot? Jag vet inte så mkt mer men maken är på väg hem i alla fall med lilltjejen, ronden hade gått på 1 sekund. Själv har jag varit och handlat kattsand och sanerat kattlådorna. Alfred har sovit 9 timmar i natt och jag 4. Det här med vänner, kommentarer och bloggen får vi ta och diskutera. Samt Alfreds utveckling som håller på att ta livet av mig, av oro. Men nu ska jag möta upp lilltjejen och pussa på henne och höra vad doktorn sagt. Jag berättar för er sen. jäklar vad stor den är! Klara är ju smalkindad...den är större än en golfboll nu

Klara ligger fortfarande inne på barnmedicin. Det går ju inte särskilt fort på det där sjukhuset, öra näsa halsdoktorn skulle kommit i går men hann inte. De har inte tagit fler prover men gjort ett ultraljud på knölen som visar infektion men inte var. Hon får antibiotika och alvedon. Hon har fortfarande feber och äter lite halvtaskigt men är vid gott humör och stirrar mest på sina händer hela tiden och blir arg på dem :-) De tar tempen var 4:e timme och väger 1 gång/dag, de passade Klara så maken fick springa och köpa mat i går. (frukost ingår) Hon väger förövrigt 4,9 nu. Det verkar som de blir kvar ett tag så jag frågade om bästa kompisen kunde åka med grejer till maken för han hade inte så mkt med sig eller passa Alfred så jag kunde åka. Han hade nämligen vagnen och släpa 6,5 kg Alfred med packning eller be sköterskorna passa Klara osv. kändes sådär även om det säkert skulle funka.  Dessutom väntade jag matvaror från mathem som skulle komma mellan 16-20. Men nej, hon skulle...

I går kväll fick Klara hastigt feber och fick en stor knöl under örat, stor som en golfboll. Inte konstigt hon har varit gnällig när det har varit på gång. Maken och Klara är nu inlagda på sjukhus, det är tomt här hemma och känns väldigt konstigt och tomt att bara ha en bebis. Så enkelt det är och vad mycket tid vi har tillsammans. Däremot har konstigt nog både jag och Alfred sovit gott ända till 06.30 med ett nattmål vid 2, trots jag håller på att oroa ihjäl mig. Så jag grät när de åkte. Skriver mer senare när jag fått reda på mer. Alfred tränar nackträning i går Sista bilden på Klara

Jag visste nog inte vad utvecklingsfaser var innan, men det kan jag säga att jag vet nu. From i går kl 12 så har Klara skrikit och skrikgnällt. Genom alla matningar, blöjbyten och ja..allt! Det började ju lite lätt i lördags när hon upptäckte handen och i går så slog hon på leksakerna i babysittern med handen. Hon försöker kontrollera sin hand och hon SÅ koncentrerad, det är fantastiskt att få uppleva. Så himla häftigt och fascinerande.  Men sen kom det. Skrikattackerna. Gode gud. Oavbrutet. Enligt boken och wonder weeks ska den vara i två veckor. TVÅ VECKOR! Tecknen på att ett nytt utvecklingsprång är på gång är ungefär desamma varje gång: Barnet... skriker oftare och mer. vill ha mer fysisk kontakt och vill att du ska ägna dig mer åt det. har sämre aptit. är blygare och klängigare än vanligt. sover dåligt. suger mer på tummen. är tystare och mindre livligt. Här är Klara just nu : Växa och upptäcka världen 8: En värld av mönster Mental-leap-2-Wonder-Week-8-The...

I dag ska Alfred i väg och kolla sin..hmm..flickor har så bra namn på sina men killar? Han ska kolla sin förhud i alla fall, så maken ska åka själv med honom. Så jag får bara Klara hemma. Vad konstigt! En bebis bara, vad ska jag göra med all tid jag får över :-) Det är som när jag är ute så tänker jag "stackare, undra vad som hänt med den andra bebisen" tills jag kommer på att de flesta har enlingar :-) Klara vaknade på ett uruselt humör ni vid 6-tiden och skrek sig igenom maten, blöjbytet och sen däckade hon. Alfred däremot är som en liten solstråle och ligger och kvittar, Robban var också på ett uruselt humör men även han har däckat. De fyllde förövrigt 3 månader i lördags, det missade vi helt att fira. Hur kan man glömma bort det? **** Vi hade städdag i går i villaföreningen, många grannar kom och beundrade våra små och de äldre erbjöd sig direkt att vara barnvakter. De är så fina mina grannar, vi hade en trevlig dag ute och avslutade med korvgrillning. I går va...

Gode gud, dessa utvecklingsfaser, de tar livet av oss alla. Jag funderar lite på om de är i olika faser, för i går upptäckte Klara sin egen hand medans Alfred precis börjat upptäcka världen. Jag tror han ligger nästan en månad efter henne. Läste ni? Hon upptäckte SIN hand i går! Det var så bedårande att jag grät en skvätt, herregud som jag älskade den ungen i det ögonblicket. (eller ja, jämt då, men lite extra) Hon tittade i kors och tittade och tittade alldeles förundrad. Alfred då? Ja, han piper och gnäller och ALLT är så oerhört läskigt. Då åker underläppen fram och det finns ingen det är så synd om. Inte ens nappen hjälper. **** I går var vi ute i solen/molnen medans maken röjde häcken (inte sin:), vi ska nämligen ta bort den och utöka den några meter. Klara var mäkta imponerad i början av att ligga i vagnen medans Alfred sover gott, jag har inte vågat lämna de ute under uppsikt ännu men jag skulle vilja. Jag tror man ska sova ute som barn. I bland i alla fall. Hur gör ni?...

Så nu har vi gjort en resa i storstaden, herregud var folk det är i stan! Vi fick parkera typ på andra sidan stan så det var galopp till MVC med barn och högklackat. ( eller, ja..för mig är det högaklackar, de är typ 3 cm) När vi skulle gå in genom porten kom det en tant på 90+ och kastade sig över mig. "Ni har tvillingar ser jag?!" "ja, en av varje" svarar jag stressat. "Ni förstår att det har jag med, men de är över 50 år nu" Jag vinkar och rusar vidare. Så tänk att det finns de som använder ordet ni fortfarande. Hur häftigt är inte det? Dessutom är det min första tvillingattack, jag har bara hört om att alla frågar (från tvillinggruppen) om det är tvillingar men nu är det första gången jag blir stoppad. Roligt! Några brukar fråga om vår city select vagn, så gjordes även denna gång i hissen. MVC gick fort, hon är så fin och bekräftar och förstår det vi har upplevt och upplever. Ett litet stick för att kolla HB (137) och så var det hejdå. Sen ...

I dag ska vi på återbesök till fantastiska underbara barnmorskan som följt mig genom två graviditeter, både sorg och glädje. Hon påpeka att barn och make MÅSTE följa med så hon får träffa oss alla. Det ligger ju en bit bort och är premiär för "längre" bilresa för oss och barnen. Jag har packat skötväska och vuxenväska (till mig med bananer, mackor och vatten). Jag är förövrigt inte helt nöjd med min skötväska (skip hop dubbel någonting), den är för stor, jag får ju plats med en elefant i den och så mkt behöver jag inte med mig. Jag har provat ryggsäck, min bag också.  Men jag hittar ingen jag gillar, vad har ni för någon? Barnen har sovit sex timmar, SEX timmar i natt. Det är ju inte klokt! Nu på morgonen hade Klara vaknat på sin absolut sämsta sida och det blev en skrikmatning igen, vilket humör den damen har. Alfred däremot var som en solstråle så han är påklädd och har legat och pratat med mobilen på skötbordet, där slocknade han också och sover nu som en stock, Ja...

Jag förstår inte hur jag ska kunna sluta med mina lergigan. Äter nu en halv tablett varje kväll, jag har minskat dosen. Mina sömnsvårigheter är nu 700 resor värre än de senaste åren. Nu har jag dessutom tagit lite starkare tabletter för att få sova, vi pratar om kanske 1 sådan tablett i veckan. Max förösker jag hålla det till. Jag försöker verkligen undvika att äta tabletter, är livrädd att bli beroende och ändå är jag där. Men att inte få sova gör ju att jag blir knäpp, jag är så trött att jag inte kan somna, vaknar mitt i natten och sover Max 3-5 timmar/ natt. I natt sov jag faktiskt 5,5 timme men hjälp av en halv zoloft.  I dag ska jag till BVC, jag har inget förtroende för henne men hon ville jag skulle fylla i hur jag mår formuläret, hon har nog glömt bort att jag redan gjort det. Efter denna morgon så är det nog bra att fylla i det. Jag har fått mens oxå, det spär säkert på måendet en del.  För första gången så har de fått mig att sitta och gråta på toaletten...

I dag tänkte jag åka till närmaste babyaffär och kolla lite saker till tvillingarna. Alldeles själv med de små. Ska bli spännande att åka lite längre än de närmaste affärerna runt om, det känns lite som att åka runt med en trasig handgranat som är på väg att smälla. I bland går det bra och ibland inte, men jag ser det som en trevlig utmaning för jag vill inte sitta hemma och jag tror det är bra för barnen att komma ut. Jag tänkte gå till öppna förskolan och göra gipsavtryck men nu hamnar mattiderna så fel så jag struntar i det. Jag lyckades dessutom köpa fel blöjor i går, jag kan inte riktigt skilja på baby dry, comfort och allt vad de heter och tyckte jag läste rätt kg. Men när jag kom hem hade jag köpt 9-12 kg, attans då. Det är ju ett tag kvar tills dess. Nytt försök i dag. Det går över förväntan att vara hemma själv, nästan enklare då det blir en del tjafs mellan mig och maken emellanåt och det tar energi om något. I går rök vi ihop och jag gick och la mig både arg och leds...

Nu går vi mot kallare tider, här börjar det krypa ner mot minusgrader på morgonen. Jag bytte till mitt varma täcke men det blev så varmt i natt att jag vaknade kl 00 och trodde jag var i Sahara. Det var bara kamelerna som fattades. Jag vet inte vad min sovhjärna gör, men det här är andra natten jag vaknar mitt i och inte kan somna om. Min hjärna borde ju ta tillvara på sovtiden, dumma hjärna. I går var en relativt lugn dag, det var som alla andra dagar men ändå inte, några Klara skrikattacker och lite ledset på eftermiddagen. Vi var ut på promenad och var och handlade. I natt sov de 5 timmar och sen väckte mannen dom (!), han tänkte de skulle svälta i hjäl sa han. Dessutom kunde han inte sova. Lite konstig bubbla man är i, jag pratade inte med en vuxen människa i går förutom tvillingarna och katterna. Undra om jag snart kommer börja prata babyspråk med vuxna också? I morgon kommer fd kollegor och hälsar på, det ska bli roligt att träffa dem. En av dem är dessutom tilltänkt fadd...

Då är det första dagen som jag är ensam med tvillingarna utan maken. Vi löste av varandra vid 03.45 i natt och då verkade det som alla sovit i en hög i soffan, de katter och barn. Lite oklar information, maken hade sovit men var rätt trött när han berättade i förbifarten. De hade ätit vid 23.30 och vid 03.30 och nu sitter jag och väntar på att de ska vakna för mat igen. Jag har legat och vilat med katten Robban på morgonen, men kan inte somna. Jag ligger och lyssnar efter varje ljud de avger och rusar upp vid minsta pip.  Idag tänkte jag vi skulle promenera och gå och handla, syster glömde sin klocka här som jag tänkte skicka till henne.   **** Jag har varit på jakt efter en mimos kudde, hittar den bara på amazon. Har någon av er handlat där? Vi har en begagnad men den har varit med ett tag. Sidokudden funkar sådär, han är fortfarande platt o h det är svårt att avgöra om det blir värre.  Jag funderar även efter en bättre och mindre bäddsoffa till barnens...

Helgen har som vanligt försvunnit som ett jehu och i morgon är det dags för maken att börja jobba efter nästan 3 månaders ledighet. Det måste ju kännas konstigt med möten, arbetskamrater, 2 timmars resa och få gå på toa när man vill :). Ännu konstigare för mig att nu vara hemma själv och fixa allt som uppstår. Jag tvivlar inte på att det kommer gå bra, för maken sover ju oftast hela förmiddagarna och då ordnar jag ju allt själv, nätterna får vi nog pröva oss fram vad som är bra. Maken kommer jobba 3 dagar i veckan till att börja med.  Veckan som kommer så får jag ev besök av fd arbetskamraterna, återbesök på MVC och så ska jag till BVC själv utan make och barn. Jag ska också ta mod till mig att ringa BVC och byta bvc-tanten, för hon jag har må vara gullig men det känns som vi bara är där och väger. **** Har sovit rätt kasst och få timmar så nu är jag mer än trött när jag sitter och väntar på att tvillingarna ska vakna och vara hungriga. Jag försöker bli av med mitt lergiga...

jag har aldrig sett så mkt kläder i hela mitt liv!  (nåja Anette..du vann nog:) Tack så oerhört Ulrica och Oscar ❤️ All kärlek till er sprängfyllt :)

Intressant det där med att alla förväntas vara så lyckliga, inklusive jag som ska vara extra lycklig nu med tvillingar eftersom lycka ofta definieras med resultat av något. Lycka tänker jag är när man känner välbehag och för många kanske meningen med livet. Människor söker lycka genom t ex religon, träning eller kärlek. Vad är lycka egentligen? Är jag lycklig eller är du? Hur känns lycka?  Kan man mäta lycka? För att ens kunna fundera på lycka behöver man ha sina behov tillgodosedda genom maslovs trappa. Man behöver sömn, mat trygghet som första steg, sen kommer bl a kärlek, gemenskap och uppskattning. Min personliga åsikt är att man har lyckliga stunder, jag tror få är lyckliga hela tiden men många nöjda med sin tillvaro. Jag tror också att man har ett mål "genom att jag får det, blir så" så blir man lycklig. Jag har i 15 år haft drömmen och målet att få barn. Det vill säga- får jag barn kommer jag bli lycklig och livet är fulländat. Men är man som jag lätt trasig ...

I flera dagar har vi kämpat med Klaras mage, med matbytet till mjölkfritt så blev det stopp i stället. I några dagar har hon även varit arg när hon har ätit, det är som att mata en kamphund. Men i går kom magen äntligen i gång igen och vi kan andas ut för stunden. Hon verkar ha en del ont i magen och är mer ledsen just nu tycker jag. Det är så synd om henne, det värker i mammahjärtat att se henne har ont. Härom kvällen så hade jag och Alfred en mysstund, vi låg och myste i sängen tillsammans under mitt täcke. Med katten Robban och Stiina. Alfred låg och joggade på stället och jollrade och allt var frid och fröjd  tills en läskig doft började sprida sig. Mmm. Ni gissa rätt. Väldigt trevligt. Verkligen:) I går var vi i väg på öppna förskolan, det regnade så det var bara två barn till där. Men vi var med på sångstunden (Alfred somnade och Klara var missnöjd) och fikade. Bra med sångstunden för jag kan inte en enda sång, jag sjunger mycket för barnen på dagarna (typ samma sånger ...

Sitter och väntar på att barnen ska vakna, jag ska i väg på cellprovstagning så det vore ju bra om jag hinner mata dem innan jag går. Såklart sover de som stockar nu och vill inte vakna. **** I går ramlade Robban ner från bokhyllan. Stiinas mat står där och den är ju högintressant eftersom han inte får äta den. Så hans projekt på kvällarna är att få tag i den. Han misslyckades och trillade ner mellan bokhylla och fåtölj. Tyvärr gjorde han nog illa sig. Han haltade lite först men inte nu, han vill inte hoppa. Vilket är konstigt för han hoppar överallt annars, så vi väntar någon dag sen får vi nog åka i väg med honom om det inte blir bättre. Stackars liten, han är fortfarande min stora kärlek och nu för tiden är han som ett plåster på oss. Varje tillfälle till gos och kramar ta tillvara, han är verkligen en riktig gosefis. **** Vi tänkte gå på öppna förskolan i dag, men nu vet jag inte. Vi har också bestämt att betala och gå och vaccinera oss, maken brukar nämligen få influen...

I går var vi ju på BVC, hon är ju rar och gullig mot barnen. Men det enda vi gör är att väga barnen sen går vi. Jag trodde BVC skulle vara rådgivande, informerande och fånga upp saker och ting. Men det kanske inte är så? Jag har ju fått reda på öppna förskolan,  att det finns föräldragrupper,  vad man kan hitta på i orten, barnmottagningen osv av Linda . Om sjukdomar och hjälp om det mesta av er. Men ingenting från BVC. I går sa hon att jag ska fylla i ett formulär om hur jag mår, men jag försökte förklara att jag redan gjort det. Men det mindes hon inte och hitta inget underlag för det. Så jag ska fylla i det nästa vecka igen. Vi fick även rotaviruset vaccinet, det tyckte barnen var smaskigt och so far inga biverkningar på det. Jag frågade när de ska få sin första vaccination mot sjukdomar men hon sa at hon ska återkomma om det samt tider. Så nu har vi inga tider alls dit. Skulle vi inte ringa själva så skulle vi inte få komma för hon glömt oss. Kan man byta bvc? ...

Jag var så himla nervös när jag skulle i väg i går till ridningen. Sista gången jag red så skenade min häst och ridkompisen trillade av, gången före det så mötte vi en traktor på uteritten. Och det var inte kul. Så jag kan ju säga att nerverna var på spänn, dessutom är det mitt i ingenstans. Mina 4 ridkamrater var väldigt trevliga, de hade ridit bra mkt mer än mig men för många var det länge sen. Vi var 4 st tappra själar som alla var nevösa. Stallet är nu väldigt litet, från 16 hästar är det nu 7. Det hålls dock på att byggas större. Ridhuset var ett kallridhus vilket gör att vi kommer frysa i hjäl i vinter och toaletten är en utetoalett. Men ridläraren är lika fantastisk som alltid, bra säkerhetstänk, bra lektioner och fina hästar. Passet var markarbete inför hoppningen. Det gick ganska bra och jag kom i håg det mesta även om jag var spänd som en fjäder. I dag har jag lite ont i kroppen men jag gissar att träningsvärken kommer i morgon. Nu vill jag ju rida varje vecka och inte ...

I bland blir allt bra konstigt.  Min syster och barn kommer nästa helg, vi har rätt "trångt" så jag frågade hur de vill sova. Barnen äter ju var tredje timme så de kommer ju bli väckta, men de hoppas jag hon förstår. Jag har ju massiva sömnproblem som ni vet och att någon ska trängas med mig vill jag inte, jag kan ju liksom inte ta igen sömnen sen precis. Förkortad version: Så jag skrev lite olika förslag och till sist att vi får ta det när de kommer. I går sms jag och frågade om och när de kommer, påvisar det sig att hon har bokat vandrarhem, rätt långt får oss oxå. Hon vill inte störa oss, de kanske är i vägen osv. Hon prata om att jag hade sömnbrist.. (kanske jag sms nåt konstigt?) Nu har jag försökt att övertyga dem att det är ju tvärtom dessutom förväntar jag mig hjälp. Tänk att få bli avlastad någon timme, så underbart. Efter massa sms så pratade vi i telefon i stället och hon verkar ha fått för sig att vi inte vill att dem ska komma, men det är ju inte det sake...

Jag vet inte varför det blivit så men det är mammas pojke och pappas flicka. Vi har knytit an till båda men fastnat lite mer för varsin tvilling. Vi matar alltid tvillingarna varannan gång så att de ska vänja sig vid båda av oss och för att Klara inte är den lättaste att mata. Jag trodde vi behandla dem lika ändå, båda barnen har rätt till lika mycket närhet och kärlek från oss båda. Men nu har det visat sig att maken behandlar dem helt olika. Så fort Klara låter eller gråter är han där och tar upp henne, hon får sova hos honom på natten men på Alfred stoppar han bara in nappen. Om han är ledsen på natten så får han ibland sova i nästet bredvid maken men aldrig på. Alfred är lite mer svårtröstad men det gäller att felsöka på honom så hittar man oftast orsaken. Jag blir jättearg och förstår inte varför Alfred ska bli istoppad nappen hela tiden, han vill ju också komma upp och få närhet. Nappen är till för krislägen och så fort barnen låter så är han där med nappen. Jag tror och ho...

Nu har vi haft en gasnka besöksfri vecka, det verkar komma i omgångar. I morgon ska vi till bästa kompisen som fyller år och på söndag så kommer bästa kollegan. Min chef har tydligen sagt upp sig och en annan arbetskamrat. När jag kommer börja jobba kommer det inte finnas en enda person kvar som jag känner. Jag kikade lite på jobb inom mitt yrke men inte ett enda vettigt jobb i Stockholm, förutom några rekryteringfirmor som söker personal. Jag har ju planerat att vara hemma till 2016 så det är ju ett tag kvar. Jag skulle vilja ha en arbetsplats som jag kan vara på länge, jag är trött på personalomsättningar och oro. **** Jag har kommit in i en orosfas igen, jag oroar mig så för tvillingarnas utveckling och att allt inte ska vara som det ska. Jag hoppas det är en utvecklingsfas de är i nu för det är väääldigt gnälligt. Alfred kan skratta lite nu men inte riktigt fästa blicken på samma sätt som Klara. Han kan dock titta och följa med blicken. Klara å andra sidan skrattar inte som ha...

I går tänkte jag att det var en jäkla dag, barnen gnällde nonstop. Inget var bra vad jag än gjorde, men så här dan efter så kommer jag knappt i håg vad vi gjorde och vad som hände. Inte heller minns jag gnället, bara att jag tänkte det. Klara hade i alla fall två riktigt dåliga matningar när hon var arg och skrek vad vi än gjorde. Hon åt också massor, vi fick göra extra mat. Det är ju så man gråter själv. Det är så svårt när hon skriker efter mat men vill inte äta. På kvällen sen läste jag i ett fb forum att det var fler 10v som gjorde det och att det var en fas.. Kanske det, det förklarar ju en massa i så fall. Vi var till ridskolan och kikade, det är inte alls lika fint som förut och många fina hästar är sålda. Jag hoppas att det blir lika bra som förut i alla fall. Jag gillar verkligen ridläraren och de hästar som är kvar ät toppen. **** Nu på morgonen var vi och lämnade bilen på AC service igen, det fanns ingen lånebil så vi fick åka allihopa. Klara var lite upprörd att b...

Säga vad man vill men är man uppe vid 04 och alla sover så hinner man med att röja en massa i huset. Och tvätta 200 tvättmaskiner. Jag önskar mig SÅ mycket ett större hus, alla våra och tvillingarnas saker flyttas runt i huset som ett 15-spel. Även barnen flyttas runt som ett 15-spel på dagarna, vi provar babysitten i 1 minut- den hatar dem, provar babygymmet- avskyr, provar nackkudden- skriker, Ligger på mage- skriker och så flyttas de runt i nästet till dit där vi är. **** I går for jag i väg en stund och shoppade lite, jag köpte en ny jacka, en kortärmad klänning (fråga inte-men fan va snygg jag va i den!) och byxor. Jag skulle behövt fler byxor och tröjor för alla mina kläder, framförallt byxorna, är för stora. Jag har sytt in några men det är ju verkligen sådär snyggt. Roligt att komma i väg, men jag längtar mest hem när jag är borta. Sen tog vi en promenad i skogen i det otroligt vackra vädret, jag önskar vi hade tagit med oss lite fika. Det var verkligen en fantastisk hös...