Lymfkörtel infektion

Klara ligger fortfarande inne på barnmedicin.

Det går ju inte särskilt fort på det där sjukhuset, öra näsa halsdoktorn skulle kommit i går men hann inte. De har inte tagit fler prover men gjort ett ultraljud på knölen som visar infektion men inte var. Hon får antibiotika och alvedon. Hon har fortfarande feber och äter lite halvtaskigt men är vid gott humör och stirrar mest på sina händer hela tiden och blir arg på dem :-)

De tar tempen var 4:e timme och väger 1 gång/dag, de passade Klara så maken fick springa och köpa mat i går. (frukost ingår) Hon väger förövrigt 4,9 nu.

Det verkar som de blir kvar ett tag så jag frågade om bästa kompisen kunde åka med grejer till maken för han hade inte så mkt med sig eller passa Alfred så jag kunde åka. Han hade nämligen vagnen och släpa 6,5 kg Alfred med packning eller be sköterskorna passa Klara osv. kändes sådär även om det säkert skulle funka.  Dessutom väntade jag matvaror från mathem som skulle komma mellan 16-20. Men nej, hon skulle hämta sin son på skolan kl 15 .

När jag hämtade paket på posten så mötte jag bästa grannarna som direkt erbjöd sig innan jag ens hann säga nåt, så de hämtade saker till honom och kom tillbaka med vagnen och adaptrar. Toppen människor! Maken blev överlycklig över rena kalsonger och tandborste (vi packade ju liksom till Klara, vet inte hur vi tänkte där) Så vi har gett dem bensinpengar och ska bjuda på middag när maken kommer hem.

Jag tänkte åka till maken och Klara i morgon om de inte kommit hem, för jag saknar Klara så det gör ont. Min fina tjej.

Vi skickar mkt bilder mellan varandra och pratar nog mer än annars :-) Jag tycker dock det är helt underbart med en bebis, vilken kvalitetstid! Det behöver både jag och Alfred för han hinns oftast inte med när det tjoas som mest. Han är ju oftast den lugnare av dem, så jag har hunnit massor här hemma, laddat mina batterier och i natt sov han 8 timmar, ÅTTA! Då väckte jag honom, för jag vaknade ju såklart kl 03.30. När jag väl hade chansen liksom. Sen somnade han om igen och sov till åtta. Men sov jag? nä.

För övrigt älskar han det nya babygymmet, även om det var lite läskigt i början.
Inspektion av hand

Ehum. Lite stort paket då







Kommentarer

  1. Jag är medveten om att du kanske blir arg på mig nu.
    Men jag älskar att läsa din blogg och jag tycker att ni är så starka och duktiga med barnen. Ni har förövrigt otroligt söta barn. Jag slås dock av att du ofta blir otroligt besviken på folk som inte kan hjälpa er med det ena eller det andra. Nu har jag bara ett barn så kan kanske inte sätta mig in i er situation. Men däremot så har vi inga föräldrar i närheten och ingen hjälp alls från vänner med barnvakt, eller andra sysslor. Men jag anser att det är vårt beslut att skaffa barn och även om det är trevligt med hjälp ibland så kan jag inte bli arg på någon som säger nej om jag frågar. Jag undrar hur du tänker där? Varför blir du så upprörd när någon säger att de inte kan hjälpa er?

    SvaraRadera
  2. Intressant fråga!
    Jag vet inte riktigt hur du kan utläsa att jag blev arg för det står ingenstans och jag har inte ens gett en antydan om min åsikt. Jag blir varken otroligt upprörd eller arg. Jag anser att din fråga inte har något med barn att göra utan om vänskap och vara medmänniska och du har tagit en mening ur en kort sammanfattning från mig.

    Jag tänker så här; Jag försöker alltid ställa upp för alla och kan jag inte så försöker jag lösa det på andra sätt. Jag frågar sällan om hjälp från andra om det verkligen inte är kris eller jag känner att jag behöver stöd. De senaste året har jag bett om hjälp ca 3 gånger. Jag tycker inte det är mycket och jag frågar då mina närmaste.

    Vänskap för mig är att man ställer upp för varandra, stöttar varandra och håller ihop när det blåser. Jag blir inte arg när någon säger nej men kanske lite besviken eftersom jag gärna och ofta hjälper till.

    Men jag kanske har fel både om att be om hjälp och vänskap? Som jag kan utläsa din kommentar så anser du att man inte ska fråga om hjälp för att vi har valt att skaffa barn och det är vårt fel att vi behöver hjälp ibland när det kört i hop sig. Det verkar som du tycker det är orimligt att be om hjälp och jag gör det i onödan?

    Jag blir inte arg av din kommentar men lite ledsen, jag skriver ett kort sammandrag varje dag ur vårt liv, svenskan och diverse syftningsfel gör säkert att det blir lite konstigt ibland. Jag tänker dessutom konstigt ibland. Jag får kommentarer varje dag och numer läser jag dem med en klump i magen för jag vet aldrig vad som ska komma. Det är som att stå i en rättegång varje dag.

    Din kommentar gör däremot att jag mer och mer funderar över om det är rätt att blogga. Att lägga ner bloggen känns mer och mer rätt.


    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att man blir lite annorlunda av att växa upp med alkoholiserade föräldrar! Känner igen mig i det du beskriver. Jag anpassar mig och vrider gärna in och ut på mig själv för att ställa upp, finnas där! Tycker att kan man så löser man problem, finns där! Men har på den hårda vägen fått lära mig att andra människor inte alls ställer upp på samma sätt. Blir precis som du inte arg men rysligt besviken. Numera ställer jag inte upp för andra än de jag vet gör det för mig. Jag måste skydda mig själv. Funderar mycket om det är ett uttryck för medberoende. Pappa fick alltid sin vilja igenom, jag trodde nog att om jag bara var tillags skulle allt bli ok, jag skulle bli omtyckt. Men så var det ju inte! Vad och hur jag än gjorde fick jag skäll. Du kanske har haft det liknande eller inte! Tycker inte du ska ta illa vid dig för att andra inte fattar, vissa av oss har faktiskt liknande erfarenheter och vi förstår precis. Fortsätt du blogga, folk går väl tycka och tänka men du behöver inte ta det personligt! KRAM

      Radera
    2. Ja, det är sant. Det är ett eländigt bagage måste jag säga. Jag vill oxå jämt bli omtyckt, en egenhet jag verkligen försöker jobba bort.

      Så var det för mig oxå, jag behövde bara andas så fick jag skäll och stryk.

      Kram och tack för den insiktsfulla kommentaren.

      Radera
    3. Jag gillar den här bloggen och det är jättekul att följa de söta tvillingarnas utveckling!

      Men jag måste faktiskt erkänna att jag också reagerade på den där meningen som att du blev sur. Ingenting som jag skulle skriva en kommentar om annars, eftersom det nu är din blogg och du självklart skriver hur och vad du vill! Men när det ändå blev en liten debatt om det så kan jag ändå förstå vad anonym menade, för jag reagerade också på just dem orden...
      Detta är ju inget illa menat, skriv inte att du ska lägga ner bloggen bara för någon påpekar nåt! :) Jag tycker att så länge man håller en trevlig ton vilket personen ändå gjorde, så behöver man inte blir arg eller ledsen eller ta så illa upp att du vill sluta blogga? Folk måste ju ändå våga kommentera utan att det blir en jättegrej. Förstår du vad jag menar? :) Jag har verkligen inga hard feelings mot dig och tycker det är hemskt det du har fått uppleva som barn..

      Radera
    4. Du menar "men nej"? Jag ser inget negativt med den. Det är nog en tolkningsfråga.

      Jag passar numer mina ord, skriver inte allt jag tycker och tänker. Då förlorar det ju lite sin charm. För det är ju inte så jag är. Då tycker jag inte att det är roligt att blogga. För jag vill verkligen skriva om bra och dåliga saker.

      Jag tycker inte att det blir en jättegrej och jag ser det heller inte så men jag måste ju få svara:-)

      Radera
    5. Men nu är ju texten lite ändrad, från början stod det att du frågat henne på morgonen (så att hon skulle ha tid att fixa så hon kunde hjälpa dig på nåt sätt, tolkade jag det som).

      Skitlarvig sak att debattera, det är det :) Men min första spontana tanke var bara att du var besviken på din bästis.

      Självklart ska du skriva som du känner, men alla texter tolkas ju på olika sätt av mottagaren. Om jag hade en blogg och t.ex. skrev om vissa åsikter jag har om samhället skulle jag få många fiender direkt, den saken är klar :) Sånt här är nog ofrånkomligt vad man än skriver om.
      Gillar bloggen, det gör jag, läser varje dag! :)

      Radera
    6. Tycker inte du ska kalla henne för bästa kompisen längre.....för det är hon ju inte när hon inte vill hjälpa dig när du så väl behövde det.
      Snälla.....sluta inte blogga bara.
      Kram från Skåneland.

      Radera
    7. Svar från anonym som startade den här diskussionen.
      Jag älskar din blogg, just pga att den är ärlig och från hjärtat. Det är oftast såna bloggar som blir populära.
      Men om man skriver offentligt till alla så måste man väl ändå räkna med att alla inte delar ens åsikt?
      Det var inte alls min mening att såra dig på något sätt. Jag förstår att du har ett jobbigt baggage och det var kanske dumt av mig att ställa frågan.
      Jag tror inte på något sätt att du är en sämre människa på något sätt för att du känner som du gör.
      Jag tog upp frågan för att jag ärligt undrade, inte för att jag tycker dina känslor är fel.
      Och NEJ, jag tycker absolut inte att det är fel att fråga om hjälp, tvärtom! Det jag reagerat på är att du verkar bli väldigt besviken på folk som inte kan hjälpa till.
      Jag gillar verkligen din blogg och hoppas inte att du slutar blogga pga min (eller andras) kommentarer.
      Jag vill gärna fortsätta läsa, men kommer inte kommentera såna saker igen.
      Hoppa din fina flicka mår bättre!
      Kram

      Radera
    8. Fast du väckte ju något och det är ju tanken med bloggen, jag är ju lite känslig jag vet. Och det här med kompisar är inte lätt..

      Men vi har varit kompisar i 15 år och vi har hjälpt varandra ända till Isak. Vad som hände sen vet jag inte.
      Och i min värld så är ens bästa kompis nån som ställer upp, vad som helst. Fan, jag hade nöjt mig med en kopp kaffe och maken hade fått vända på kalsongerna :-)

      Så du har rätt. På henne blev jag besviken. Hon ska föreställa min bästa vän.

      Radera
  3. Alltså jag kan bara säga att jag förstår din känsla fullt ut. Jag är oxå sådan som gärna hjälper alla och alla säger att dom vill hjälpa mig.

    När jag då väl sväljer min stolthet och ber om hjälp, att då få nobben... då handlar det inte så mycket om själva nobben utan man blir mer arg för att man ångrar att man frågade och att alla "falska" löften aldrig stämmer....

    Om du slutar blogga, då försvinner min dagliga glädje.... så är det så att du går i de tankarna, lås den då så att vi som vill följa den just för att det är din blogg och dina åsikter kan få göra det....

    Att du vill lägga ner den av andra anledningar typ tiden, ... är en annan sak men du ska absolut inte lägga ner den för att andra inte kan låta dig få skriva vad du känner, de kan låta bli att läsa eller låta bli att kommentera.

    massa kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske det är bättre, att låsa den. Jag är ju så j'kla känslig och från att tyckt att bloggen varit kul nu..jag vet inte, Bloggar man så måste jag ju palla kommentarer oxå.

      jag har ju precis lärt mig att be om hjälp, och som du skriver..att då få nobben..

      Kram

      Radera
    2. Du behöver inte alls palla kommentarer, det är vi läsare som inte ska skriva dumma kränkande kommentarer, du utelämnar ditt privatliv och dina känslor, hur kan man då vara så korkad att man skriver att bloggens författares känslor är fel, det kan inte jag begripa..

      Radera
  4. Grejen är att folk alltid kommer debattera allt. Kolla på familjeliv t.ex. Där kan det tjafsas om en lunch eller vad som helst..
    Det är lite så människan fungerar..

    SvaraRadera
    Svar
    1. De pratade faktiskt om det på adam och kompani, att det nu mer finns sociala mediepoliser. Väldigt intressant :-)

      Radera
  5. Hejsan! Jag har läst din blogg länge men aldrig kommenterat. Jag tycker mycket om din blogg och ärliga inlägg så att låsa den istället för att sluta tycker jag låter som en jättebra idé. Jag har följt en annan bloggare länge som gjorde det. Vi som var seriösa läsare som inte startade debatter om allting fick maila en liten presentation till bloggaren samt berätta varför vi gärna ville följa henne. Ett superbra sätt tycker jag om du vill fortsätta skriva. Hoppas allt går bra med Klara och att hon kryar på sig snart.
    Med vänlig hälsning, Maria

    SvaraRadera
  6. Förstår verkligen att du blev besviken! Hade självklart förväntat mig att min bästa vän ställde upp med en sådan viktig sak. Riktigt dåligt tycker jag

    SvaraRadera
  7. Hoppas allt är bra med lilla Klara.Den kommentaren var som att lägga en sten till på bördan som du redan har med bekymmer om din lilla.Onödigt. Har följt dig länge och älskar din blogg för den känns så spontan och äkta. Har skrattat och gråtit med den många gånger. hoppas att du inte slutar skriva. En mening i en blogg,sms eller mail kan läsas och betonas på så olika sätt och tolkas därefter. Önskar dig allt gott!

    SvaraRadera
  8. Själv kunde jag varken utläsa bu eller bä om dina känslor kring att din vän inte kunde hjälpa dig. Däremot tänkte jag själv att jag förmodligen blivit asförbannat, besviken och ledsen. Inte för att jag förväntar mig att alla ska hoppa när jag frågar utan för att jag själv enkelt hade löst det. Det är ju liksom ingen lag på att hämta 15:00, man kan ju hämta tidigare.............

    Med andra ord hade jag packat in mina ungar i bilen och fixat det min vän hade behövt hjälp med. Så fungerar jag. Och därför skulle jag ha blivit besviken.

    Hoppas hon kryar på sig den lilla! Och njut för fasiken av att ha egentid och egentid med Alfred :) Vi försöker dela på oss ofta, nu har ju inte vi tvillingar utan pseudotvillingar, och att ha EN är som semester :) Nu väntar jag bara på att den där lilla varianten ska sova mer än två timmar i sträck, på sin höjd! (Snart nio månader gammal) :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon har ett barn och han är 11 år. Han hade ju kunnat vara här med mig.

      Ju mer jag tänker på det ju mer surnar jag till.

      Radera
  9. Jag tolkade inte heller in så många känslor i det du skrev men håller med flera ovan så jag blev irriterad å dina vägnar. Extra mycket för jag vet att du har"svårt" att be om hjälp. Hon kan ju inte ha fattat hur mycket det skulle betytt för er för man hjälper ju varandra om man är vänner. Hon kunde erbjudit sig att komma efter hämtningen. Hon kunde passat Alfred så hade du kunnat åka. Eller hennes barn kunde varit hos er. Tur ni har snälla grannar

    SvaraRadera
  10. Jag får nog hålla med anonym att jag uppfattar irritation/besvikelse när folk inte kan hjälpa dig. Och jag fattar! Hemma med en spädis ber jag ju inte om hjälp för att jag "inte har lust" med vad det nu är utan för stt jag _behöver_. Men frågar man måste man vara beredd på ett nej. I det fallet kan man inte döma andra efter sig själv. Jag beundrar dig som alltid hittar en lösning! Själv begränsas jag av ork och ibland vilja.

    Men alldeles oavsett. Om du vill sluta blogga så gör det, men snälla inte pga våra kommentarer. Du har rätt till dina känslor :) (och skriver man offentligt kommer det alltid vara nån som har åsikter. Radera skiten bara!)

    Kram
    Matilda, trogen läsare som sällan kr aldrig kommenterar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och ps. Viktigast av allt självklart: krya på lillhjärtat! Hoppas ni får må bra igen snart!!

      Radera
  11. Jag blandar mig inte i debatten som blev, vill bara säga krya på lillafina Klara! ❤️ Kram Nenne och LillaVilda

    SvaraRadera
  12. Du är viktigast.

    Frågan...vem är viktigast för dig? Du eller den som sårar. Du. Vems åsikt betyder mest för dig? Svaret ska vara din. Vet
    Hur det kan vara.
    Jag tar det hårt med. Jag blir också ledsen om någon säger nej. För...jag har känslor. För att det betyder något. Om jag inte blir ledsen då är det ju för att det inte betyder något.
    Tycker det var fisigt av din vän.

    Jag låste min blogg. Det blev tråkigt. Så jag låste upp den. Många slutade lägga då. Grejen med att ha bloggen försvann..så nu har jag tappat lusten än mer. Den är öppen igen eftersom jag blev gravid en månad efter dig. Fick barn ca när du fick. Vecka 34.5.
    Enling men en tvååring som är väldigt intensiv. Så fullt upp och ingen sömn som du. Jag tycker du är fantastisk. Se till vilket jobb du gör. Kämpar försöker. Gör det. Bra dessutom. Jag tycker att du ska vara lite sur på din vän. All rätt. För vi vet inte allt. Nu framgick det att det kanske var mer. Jag förlorade dussintals med vänner efter att jag miste Leia. Än fler med Linnea. Fick nya fina. Men miste en del av dom med. De riktigt bra kommer till dig i kris och stannar. De dåliga försvinner. Jag tar åt mig av kommentarer med. Känner ibland som du med. Läskigt att öppna. Men.. jag skriver mycket, mycket, mycket provocerande. Ofta. Mina åsikter om mig är de viktigaste åsikterna om mig. De andra borde man inte bry sig om. Egentligen.

    Ville mest säga att du reagerade normalt.
    Och att man måste gå göra det. Annars är man inte mänsklig.

    Jag är lite orolig för klara. Förstår inte hur de kunde skicka hem er. Hoppas lillsöt är ok.
    Om inte sök igen. Och igen.

    Stor varm kram

    SvaraRadera
  13. Vill bara skriva att jag tycker du reagerar "normalt" Hade blivit sjukt besviken om min vän inte hjälpt mig om jag hade ett sådant läge som du hade.. Du ber ju sällan eller aldrig om hjälp, en bästa vän borde ju då förstå att du verkligen behöver hjälp när du ber om det.
    Fortsätta blogga fina du, älskar din blogg och kikar in minst 1 gång om dagen :)
    Håller tummarna för att lilla Klara snart kryar på sig. (märkligt att de skrev ut henne? :-o )
    Kram till dig från en trogen läsare som älskar dina ärliga inlägg!

    SvaraRadera
  14. Klart du blir besviken, sen jag började med ivf för 5 år sen så har nästan alla
    mina kompisar försvunnit eller rättare sagt de umgås men bjuder inte mig men nu när tvillingarna kom så kommer de hit o låtsas vara intresserade.... Japp jag är en bitterfitta när de gäller såna vänner o det är tur att man har några riktiga vänner kvar kram på dig Emma

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering