Bebiskarusellen

Sammanfattning av 2013:  -Den stora ridresan till Estland, att jag av alla människor vågade åka med okända människor till okänt stället. Det var bland det roligaste jag gjort i hela mitt liv. - Plusset i maj. Vilken lycka och vilken chock. -Sen minns jag inget mer förutom Isak, alla undersökningar, skräcken, vänner och avsaknad av vänner, sorgen och avbrytandet. -det fantastiska nya köket och det totalahaveriet av ekonomin -Plusset i december som var så förvånande och glädjande och som lyckades krocka med mitt drömjobb. Av allt som har hänt under de 365 dagarna är detta det enda jag minns. Jag frågade maken och han svarade efter lång betänketid: Isak som var både bra och dåligt. Italienresan. **** Jag har tänkt mycket på det ridkompisen sa som jobbade med mig i stallet härom fredagen. Att när de hade fått veta om Isak så visste de inte alls hur de skulle bemöta mig, de hade pratat om att skicka blommor, att ingen av dem vågade höra av sig. Tänk att alla är så rädda f...

I går var jag ner till lille Isak och tände ljus, det känns så bra att gå dit och skönt att det är så nära. Jag önskar det vore vår så jag kunde sitta och prata med honom en stund på en bänk i solen. I bland känns hela historien med Isak som en dröm, någonting jag sett på film men inte något som hänt mig. Självklart oroar jag mig för samma sak nu plus miljoner andra saker. Har dessutom lusläst alla gravidtidningar i min Readly och det är ju som en annan värld. Alla dessa prytlar, måsten, de ska leka ute, sova på sidan eller inte, inte göra si inte göra så. Då får jag smärre infarkt och tänker att jag klarar inte av det här. Jag är inte mogen, nu vill jag gå hem (alltid min första tanke om allt). Men sen så sansar jag mig och tänker vi tar en dag i taget, mer kan jag inte göra. (men ÄNDÅ, skriker min hjärna nu) Så i dag ska vi åka och handla och jag ska till kiropraktorn och hoppas min rygg kanske kan bli lite bättre. Att ha ont i ryggen och raka benen är ingen bra kombination al...

Herregud vilken dag det blev i går, fast jag bara var i stallet några timmar kändes det som en heldag. Maken följde med i går för första gången någonsin, så jag vill visa det fina stallet, det jag gör när jag är där och vad vi gör när vi rider. Det började med att jag och ridkompisen skulle hämta hästarna i hagen. Det var säkert 20 cm gyttja och sjönk man ner i de värsta hålen så gick det upp till knät. Längst bort stod min häst och tror ni den ville komma? Nejdå, jag och ridkompisen sprang runt och jagade den i gyttjan, skorna fastande maken och hästarna skrattade. Till slut lockade jag med lite gräs och fick tag i hästen. Då var vi genomsvettiga och alldeles slut och då hade vi hennes häst kvar. Sen skulle vi rida ute och värma upp hästarna då blev hennes hysterisk över en traktor och började studsa, så det var bara att hoppa av och leda hästarna till ridhuset. Hästarna hade ju inte ridits på några dagar så de var otroligt pigga. Sen började vi lektionen, vi hade ju den andra...

Vilken fantastisk dag i går, älskade bästa dalakompis. Hon gjorde god mat, skämde bort oss, vi pratade skrattade och hade underbart trevligt. Väldigt tråkigt att åka hem och jag saknar henne redan. Tänk att man kan känna så mkt kärlek för en vän. Hon är verkligen fantastisk. Härlig familj, katt och hästar och en stor gård på landet. Vilket paradis! Det var ett skönt break för både mig och maken, skönt att se något annat, resa och bara vara. ***** Men åh så sakta dagarna går, tänk om jag vore i vecka 12 nu och hade gjort KUB och alla andra prover och de vore perfekta. I går testade jag inte på hela dagen men nu när jag vaknade vid 6 var det full galopp till toaletten och teststickan visar även i dag 2 starka streck. *pustar ut* Jag får forfarande lite koagel när jag torkar mig i bland, lite blodslem men i övrigt ingenting. Jag vet inte om kroppen laddar för en storblödning, om det är känsliga slemhinnor, om det är nåt fel eller vad som är på gång. Det är i alla fall så lite ...

Ny vecka! Whohoo! Igår kom det lite blod och koagel, vilket gör att jag får närmast hjärtinfarkt och blir SÅ orolig. Jag vill så mycket att det gör ont i mitt hjärta och min toapappersanalys tas till nya höjder.. Jag har även haft mer mensvärk från och till. Men varje dag är en seger! Som Jenny_Maria påpekade i sin kommentar, nog är väl stickorna mycket starkare nu än med Isak!? Jag mailade ryska gyn (och där försvann det löftet att jag aldrig mer skulle använda mig av henne) och frågade om hon hade tid nästa vecka för att göra VUL. Jag fick världen gulligaste mail tillbaka på en gång och nu har vi bokat 2/1. Så det kommer gå på härliga 1400 kr men är värt varenda krona. Vecka 6 från vårdguiden Den här veckan börjar hjärtat att slå i det lilla embryot, som nu är cirka fyra millimeter långt och liknar en liten, böjd larv. Det som ska bli armar bildas i början av veckan, och mot slutet av veckan bildas det som ska bli ben. Det syns en antydan till var de kommer att sitta...

Inte är jag en sån som anmäler en arbetsgivare till DO, jag vågar ju knappt klaga på  maten på restaurangen, eller lämna tillbaka nåt i en affär som jag inte är nöjd med, jag har ingen ryggrad alls när det gäller klagomål. Men nog har ni rätt, det är ju inget vidare att först ge mig tjänsten för att sen vilja fundera på saken. Vi får se vad som händer och hur de tänker. Jag får nog tänka att det är dem som går miste om nåt. ***** Snart är det veckobyte! Hurra! Varje dag är en seger och jag hoppas så mycket att det ska gå vägen denna gång. Jag tror nu min GAD och oro slagit till på allvar, förmodligen för jag råkade läsa om missfall, blödningar och annat otäckt, sen var det kört. Jag ska inte läsa om sånt, det borde finnas en barnspärr fast för vuxna på internet. Det är ju väldigt många veckor kvar till vecka 12 och man är lite säkrare, sen är vi ju erfarenheten rikare att det finns värre saker än så. Nog tänker jag mycket på allt kring graviditeten och allt kring den. Me...

Jag mailade chefen på nya arbetsplatsen och tackade jag till jobbet, jag berättade även att jag var gravid men jag men att jag ändå vill satsa på dem om de vill satsa på mig, att det var tidigt och vad som helst kan hända. Typ så. Jag fick svar tillbaka att hon gratulerade men ville tänka på saken och att vi skulle höras efter helgerna. Så då betyder väl det att det är kört? Väldigt tråkigt då jag faktiskt tror att det var ett drömjobb som rann mig ur händerna men jag ångrar inte att jag sa som det var. Å andra sidan jag jag inte låta bli och fundera på om hon ringt min nuvarande chef som då kläckt ur sig något. Nåja, det kommer nog nya tåg. **** Underbara julafton som var lugn, rofylld och mysig. Jag saknar förstås en familj att fira med, släkt och vänner men det är ok ändå. Sorgen efter en familj finns alltid där vid alla högtider. Jag fick fina julklappar, jag tycker om när maken tänkt till och jag tror även han blev glad åt det han fick. Men gladast blev nog katterna då ...

God jul alla underbara läsare! Utan er vore jag ingeting, tack för ert stöd, pepp och alla fina kommentarer. Hoppas ni får en underbar jul och om ni inte får det så kom hit och fira med oss i stället:) I dag blir det bara en julhälsning, i morgon kommer ett vanligt blogginlägg innehållande arbete, blod och testresultat. Kram på er alla

Ännu en dag av tacksamhet, jag testade i morse med och det är fortfarande två starka streck (de jämförs minutiöst med de andra stickorna). I morgon ska jag testa med en clearblue vecko indikator..På självaste julafton och allt. Samt maila kliniken att jag fått plus. Jag har mensvärk till och från och vet att det är vanligt men det gör mig inte desto mindre orolig. Minsta lilla antydan till blödning är det full galopp till toaletten med panik i blicken. I övrigt mår jag bra, inte så mkt ont i tuttarna längre vilket oxå skapar oro såklart. Det är SÅ himla många veckor kvar innan vecka 12 och eventuellt VUL. Hur ska vi klara oss dit? Snart ska jag ta mod till mig och ringa MVC, de jag varit på intervju hos och ev gamla chefen. Usch så nervöst, sånt klarar verkligen inte jag och min GAD av. Jag tänkte oxå ringa psykologmottagningen och fråga om jag kan börja med KBT lite tidigare än planerat. Jag vill ha bort all oro nu, och bara fokusera på att må bra. Håll kvar där inne små gro...

Jag trodde väl aldrig jag skulle få skriva den rubriken:) Tack för alla era kommentarer, nästan 80 stycken! För varje kommentar gör det hela mer verkligt, det känns så oerhört spännande och läskigt och jag hoppas så mycket att det ska gå vägen. Jag testar just nu VARJE dag livrädd att strecken ska minska. I morgon ska jag ringa min "gamla" MVC och boka tid, det brukar vara väntetid och oavsett vad som händer var hon underbar att hålla i handen när det var så hemskt förra gången. Jag hade först tänkt att hålla allt hemligt men nu vet ju 2 av mina kollegor, goaste ridkompis/fd kollega och bästa dalakompisen..Och ni då förstås. Det är så svårt att vara tyst, jag vill ju skrika till hela världen. När jag väl skrivit i bloggen i går och alla era fina kommentarer kom så började det komma blodblandat slem. Såklart. Vafan. Men sen slutade det och jag pustar ut en stund, jag är ju mer vis sedan Isak och då började jag ju blöda vecka 6 och sen fortsatte det bara. Jag gissar att d...

I går var jag tillbaka på intervju nr 2 och fick träffa chefen som berättade mer om verksamheten. Det är mycket större än jag trodde, de har många projekt och vill gärna ha fler projekt. Där jag ska jobba så är de 2 st där man handleder grupper och individuella planeringar. Hon frågade om hon fick ringa min chef. Visst gör det. (vad det nu är för nytta med det) Sen fick jag träffa den ena av medarbetarna som berättade mer konkret hur de jobbade, vad de gjorde och att de måste visa resultat. Hon var otroligt sympatisk och jag tyckte om henne på en gång. Hon sa att det inte var stressigt men rörigt. Mycket samarbeten med myndigheter och många projekt. De jag ska jobba med har varit där i många år. De frågade lite om mig och jag berättade, hon frågade om barn och jag sa att vi hade en som som dog men att vi gärna vill försök igen. Vi prata lite om konsekvenser och fördelar. Sen när jag skulle hem lånade jag deras personaltoalett där de hade klistrat upp citat, gruppbilder och en mas...

Vilken dag det var i går, jag var glad, arg, ledsen och besviken allt under samma dag. Jag har lust att säga upp mig på stört för jag blir så förbannad. Och jag är lika vilsen fortfarande, ena sekunden så vill jag börja på ena stället och andra sekunden vill jag stanna kvar. Egentligen vill jag byta men: -Vid graviditet lurar jag ju inte bara dem utan mig själv oxå. Då hinner jag vara där från mars-juli och sen efter mammaledighet blir jag arbetslös. Det känns inget vidare -Framförallt inte nu när vi är barskrapade och om vi skulle behöva pengar till nytt försök så har vi inga pengar att göra nya försök - Jag trivs inte, alla säger upp sig, men det är fortfarande bättre än mitt gamla jobb -Jag vet ingenting om hur det är därborta, många verkar vara sjukskrivna, många vikarier där med Men jag ska dit i dag med och prata med den ena gruppen som jag ska ev jobba med, träffa chefen och prata. Får se hur pass ärlig jag är. **** Sen måste jag panika i väg och köpa lite mer julk...

Jag får inte tjänstledigt, ska jag verkligen säga upp mig med 3 månaders uppsägningstid för ett jobb som slutar 141231? och vid ev plus på stickan och gå ut i arbetslöshet om 2 år? Jävla skit.

Nu börjar vi närma oss de kritiska dagarna då mensen kan komma vilket ögonblick som helst. Jag har lite mensvärk till och från men i övrigt känner jag ingenting. Statistiskt sett på min ruvningar genom åren så är det nu mellan ruvardag 8-12 som mensen kommit. Det finns ju inte så mycket jag kan göra men det hjälper ju inte eftersom min hjärna tycker det. Det processas hela tiden i hjärnan och i går var jag så trött och fnissig på jobbet, så de tyckte jag var helknasig. **** I går ringde chefen från stället där jag var på intervju, de vill gärna ha mig men undrade när jag skulle kunna komma loss, om jag kunde få tjänstledigt och hur mkt jag ville ha i lön. De kunde erbjuda ett vikariat på 1 år och då ska jag jobba med samtal och grupper, det kommer förmodligen bli förlängt men inget hon kunde lova nu. Jag frågade min chef i går om tjänstledighet och hon skulle återkomma efter hon pratat med personalavdelningen. Så nu vet jag inte hur jag ska göra. -Om jag får tjänstledigt s...

Jag har ännu inte tjuvtestat, jag är alldeles för trött på morgonen och förstår knappt vad jag gör. Allt går på rutin och tur är väl de för de senaste nätterna har jag sovit så himla dåligt. Det känns som jag inte kan somna och sen vaknar 1 gång/timme. Det gör jag kanske inte men jag tycker jag tittar på klockan hela tiden på natten Jag tar 0,5 st lergigan i bland till natten men det hjälper inte, jag ska prova med en hel nån natt. Det enda det orsakar är muntorrhet men sömnen blir inte bättre. **** Vilken dag det var i går, stress och nöje i en salig blandning. Efter jobbet var det gasen i botten till stallet där jag fick ta över och hjälpa 8-åringen med hästen. Jag trasslade en del med martingalet men när jag grejat en stund kom jag på att man kunde öppna tummarna ovanpå, enkelt och lätt. Pinsamt! I alla fall så var det svinkallt och sitta och titta och vänta medan barnen red, men oxå väldigt rörande och engagerande. Jag kände mig så stolt! Sen skjutsade jag hem henne och fick...

Ännu en dag passerad och toapappersanalyserandet blir bara värre. Men inget blod än och inga andra symptom har inte uppkommit. Möjligen lite ont i brösten men med detta intag av mediciner så är det inte så konstigt. Jag tänker mycket på jobbet och intervjun jag var på, jag tror jag vill byta men om jag får ett plus så är det korkat att byta till ett vikariat. Men efter gårdagens fullkomliga kaos där inte en människa är på jobbet utom jag som får reda upp alla akuta saker, så är det ingen arbetsplats jag vill vara på. När alla väl kommer är det inte ens någon som erbjuder sig att hjälpa till. Nää. Usch. Just nu känns det som jag tänker, planerar, drar upp olika framtidsscener och oroar mig för typ allt och med stressen på jobbet blir det bara värre. Jag antar att det hör hemma hos min diagnos och att jag förhoppningsvis kommer bli fri från det. **** I går blev det en annorlunda kväll Då vi tog med en kollega och åkte och åt julbord på Ikea, det var inf en slump att vi kom på bå...

Minsann, 5 dagar har passerat nu. Jag har inga känningar, stickningar och inte ens mensvärk. Vet inte riktigt vad min kropp håller på med men hoppas den vet vad den gör. Jag har inte tänkt att testa förrän nästa vecka, inte ens tjuvtest. Jag har så mycket inbokat och ett meltdown är inget jag hinner med just nu. I går var jag i stallet och red, vilken bedrövlig ridning. Både jag och hästen var helt ofokuserade och var inte alls samspelta. Vi gjorde mest dressyr och galoppfattningar. Allt en enda katastrof. Jag tror jag spände mig en del och tänkte på knoddarna fast jag vet att det inte är nån fara. Jag ska rida nästa söndag oxå i stället för på torsdag då jag jobbar kväll. Appråpå hästar så sms min kompis och undrade om jag kunde ta hand om hennes 8-åring i stallet i morgon. För hon hade lillebror med sig oxå och han river hela stallet, så då kommer jag och löser av dem och skjutsar hem 8-åringen. Hon brukar annars ha hjälp av pappan men han är bortrest. Jag tänkte jag åker direk...

Dagarna går, men inte tillräckligt fort. Jag vill veta NU om det bor någon där inne. Just nu förhandlar jag med Gud och alla andra makter för att detta ska gå vägen. Jag tror ingen lyssnar på mig. Denna gång är jag dock lugnare för jag vet att jag inte får gravidsymptom förrän om flera veckor och att få så här tidigt är ju en omöjlighet. Det hindrar dock inte från att jag känner efter hela tiden och toapappersanalyserar varje gång jag är på toaletten. Som jag hoppas! **** Nu när jag gått på utredningen så har jag fått lite mer syn på alla mina små egenheter, sånt som stör mig i vardagen. Jag längtar så mycket med att börja behandling så jag blir frisk och kry från allt det här. Min hjärna blir ju liksom överkokt nu av allt analyserande. Framförallt längtar jag efter att få sova, tänk att få sova en hel natt. Jag minns inte ens när jag gjorde det sist. Nu har jag börjat drömma så mycket oxå, jag gissar att det är alla medicinerna. Men drömmarna är så verkliga, som en film. *...

Och gårdagens intervju då? Jag vet inte, jag måste nog få lite hjälp av er att strukturera upp tankarna, hitta bra och dåliga saker. Bra saker -Roligt jobb, bara sånt jag är utbildad för och har jobbat med förut -Alla verkar trivas och har jobbat ett tag -Trevlig personal och trevlig chef (första intrycket) -Kan bli långvikariat -Trevlig lagom liten arbetsplats -Förhoppningsvis högre lön -karriärmöjligheter Mindre bra saker -Arbetstiden är 8-17 och varje torsdag till 18, (fredagar till 15) (jag jobbar nu 8-16.13) -restid med bil på ca 20 min i ej rusningstrafik. Rusningstrafik 30-50 min (nu har jag 8 min) -Måste bilpendla istället för att cykla, dyrare bensin -Gratis infartsparkering men de ska flytta och då vet vi ej vad som blir med parkering -Jag måste byta ridkvällar, där jag verkligen hittat rätt nu med perfekt grupp och tid. -Stackars katter -ej fast tjänst Jag vet inte. Vad tänker ni? De ska ringa på referenser nästa vecka. Mitt jobb jag har nu är ju väldigt...

Usch, det här blev ju inte alls bra. Nu efter att ha googlat ihjäl mig verkar det inte fara panikfara men väldigt onödigt. Jag lyckades nämligen ta fel tablett i går och tog zoplikon i stället för lergigan. Jag hade legat och snurrat i timmar och kunde inte sova så en halv lergigan tänkte jag skulle rädda biffen… mm..Det gjorde den med knoddarna som insats. Himla onödigt, men trötthet, sömnpanik och nattvakt gjorde sitt till. Onödigt. Nu är jag så trött och känner mig lite borta och nu ska jag på intervju, bra jobbat! I dag ska jag som sagt på intervju, jag känner mig nervös och jag vill gärna ha jobbet så jag måste försöka vara på min bästa sida. Även om jag är trött, full av hormoner, orolig och nervös. Jag brukar lyckas säga så konstiga saker när jag är nervös och nu lär det bli ännu värre. Undrar om de frågar om jag har barn på intervjun? Undrar vad jag kommer svara? Jag tänkte först flexa på morgnen, men nu är det lika bra att åka, jag kommer hinna jobba nästan 40 min ...

Varenda steg på denna resa har jag tänkt på vår lilla Isak. Han har funnits med i varje andetag och varje tanke. Älskade barn, idag är det 3 månader sen du lämnade oss. Så till Den Stora Resan.. Maken skjutsade mig till flyget och på Arlanda fastnade jag som vanligt i säkerhetskontrollen. Det måste ju vara nåt fel på min kropp eftersom den alltid tutar i metalldetektorn. Det slutade med skorna åkte av och de genomsökte mig med sina händer.  Efter att ha överlevt kontrollen är det alltid raka vägen till starbucks, varför vet jag faktiskt inte, för det är dyrt och man hittar likvärdigt på fler ställen. Kanske jag är indoktrinerad av alla amerikanska filmer? Men en sista kopp gott kaffe kändes viktigt och nu är det slut på kaffe och te på ett bra tag framåt.  Flyget var ett litet propellerplan, och det var inte ens halvfullt så jag fick ett eget tvåsitssäte. Här börjar ju även det dåliga matmissbruket men en crossiant och jos i magen senare så satt jag och halvs...

Har problem med wifi, det verkar funka i hela hotellet utom just i min korridor. Så nu sitter jag i lobbyn och surfar och sms med maken. Snart är det dags att checka ut och åka till kliniken med spårvagnen, deras kommunala lokaltrafik är verkligen fantastisk. Fungerar i ur och skur och billigt är det. Stockholm har verkligen något att lära där.  Vi hörs sen och tack för era fina kommentarer ❤️

Då åker jag strax, jag har räknat så jag tror att jag är inne på försök nr 15 efter 13 år, då räknar jag inte alla gånger vi försökt själva. Väskan är packad (2 gånger), katterna är pussade på och maken är uppkörd ur sängen så han kan skjutsa mig. Jag är redo! Eller ja, jag vaknade kl 04.00 och nu när kl 8 är jag astrött Hoppas bara kroppen är det, jag hade lite småblödningar, väldigt lite, men ändock synbara sådana. Jag har dividerat med kliniken om ägg, blödningar och när jag ska komma. Jag åker dit i dag och lämnar blodprover och sen är själva FET i morgon. Kram på er och ladda tummar, tår och tassar nu!

Men va fan kom det här nu i från? I går började jag blöda lite varje gång vid toalettbesök, det har jag nog aldrig gjort förut? Eller? Nåt minne har jag av brun sörja men det var länge sen, på den gamla doktorns tid. Jag hittar inget i min blogg i alla fall. Så det kan väl betyda att jag håller på blöda ut slemhinnan och få mens eller att…. .Ja, typ det då. Gode gud, varför får det aldrig vara bra? Nu kommer jag oroa ihjäl mig, jag får fasiken magsår av allt det här. Jag har ändå tänkt att åka, det är nog bra att de kollar läget, jag kan köpa lite mediciner och biljetterna är redan betalda. men det är verkligen skittrist i så fall. Varje gång jag bokar biljetter så tänker jag att jag ska ta ombokningsbara, men de kostar ganska mkt mer. Men såna här gånger hade det ju varit bra. Så nu sov jag som en kratta i natt trots 0,5 lergigan och det enda som hände är att jag blev muntorr och drömde den mest märkliga drömmen som skulle vara olämpligt att skriva om här. *oroar mig* ****...

Och här kommer det gedigna schemat för er, mig och min GAD :-) Dag 1 08.30 Åker till flygplatsen 10.25 Flyget går 12.40 Framme i Riga 13.00 Shuttlebuss till kliniken och lämnar blodprover 15.00 Checkar in på hotellet pustar ut 16-19 motionerar ner till stan och äter middag och shoppar 19-22 okynnesduschar, slöar och längtar efter maken Dag 2 11.00 Checkar ut strövar runt, äter lunch 13-16 Förhoppningsvis återföring av två små embryos, samtal med läkare mm. Lika bra att åka till flygplatsen? 18:45 Flyget går 19.00 Landar (tidskillnad) 19:15 Kramar maken 20:00 Hemma Jag är lite osäker på om jag ska checka in väska osv först för att sen ta mig till kliniken, men det är skönt att få alla prover klara å andra sidan. När jag kommer dit ska det vara -12 och när jag åker +2, så det blir något sort mellanting på kläder. Tyvärr blir det nog någon otymplig dunjacka. Packningslista Ipad Ifån Laddare underkläder vantar Necessär Mediciner bok bi...

Att åka pendeltåg och tunnelbana tär verkligen på ens tålamod, jag brukar inte ha problem med sånt men när tåget börjar krångla och bli försenat och tunnelbana är så smockfull att jag inte ens kan blinka, då börjar jag tycka att det är lite för mycket. Jag var alltså på psykologmottagningen och träffade deras läkare, jag är inte riktigt säker på vad jag tyckte om honom. Dessutom har jag lite problem med att rätt upp o ner berätta mina innersta tankar. Men han var påläst och efter lite dividerande så kom vi fram till följande: -Jag ska börja med sertralin , men först efter jag har haft min testdag. Om jag testar plus- inte börja alls (min åsikt), om jag testar minus- ja.Vi pratade om biverkningar och vad som händer om de inte fungerar. Jag kommer förmodligen må väldigt dåligt de första 10 dagarna för att se förhoppningsvis må bättre. De ska jag äta 6 mån-1 år, höja och sänka dosen eller byta preparat om de inte fungerar. -Jag har fått nya sömntabletter Lergigan  som jag ska ta...

I bland är jag så duktig och stänga av, jag trodde vi låg ganska bra till men maken berättade vi bara hunnit samla i hop 6000 kr och så har vi era donerade pengar på 3300 kr. Det blir ett underskott på ca 11 000 kr. Som tur är har jag sparat lönen och maken likaså, julklapparna har dragits ner på så det blir endast till maken och syskonbarnen och en ny lön kommer ju innan jul. Men ändå, att ha hus och ha helt barskrapat på sparkontot känns inget vidare, vi har ju alltid varit duktiga på att spara och aldrig tar vi lån eller krediter, förutom huslånet. Genom åren har vi alltid sparat till det vi behöver och vill ha oavsett om det är en bil eller en dator eller ett nytt försök.  Men så här illa har det nog aldrig varit, det var köket, sjukrivningarna och allehanda katastrofer som blev i september i år. Vi lever ju ändå gott och har mat på bordet, så vi lider inte. Men jag tycker inte om det, min GAD och jag behöver säkerhet och veta att vi klarar oss. Båda två. Jag skulle des...

Oj, fick mail i går att jag var välkommen på intervju den 13/12. Vad roligt! Det var på stället där min ridkompis sa att jag skulle chansa och skicka in en ansökan. Det blir lite tokigt då jag har semester dagarna innan och tänkte jobba hela fredagen då jag nog har asmycket att göra. Jag får helt enkelt flexa på förmiddagen, jag vet inte hur jag ska göra annars, ta en hel semesterdag känns ju olägligt för sen är det bara 4 dagar kvar innan julledigheten. Jag har surfat lite på arbetsplatsen och det verkar som det är väldigt likt mitt gamla jobb, vilket är fantastiskt då jag får praktisera mitt riktiga yrke. Jag vet att åtminstone 2 av er läsare bor i den kommunen :) **** I morgon måste jag knåpa i hop en planering inför tisdagens resa till kliniken, nu börjar det faktiskt bli lite nervöst. I morgon ska jag dessutom börja med progesteronet, så det måste jag oxå rota fram ur gömmorna. Snart är det dags! Läskigt, roligt, spännande och jobbigt, alla känslor är blandade i en stor...

Nu har jag fått tummen ur och faktiskt sökt ett jobb till, oxå på uppmaning av en kollega jag jobbat med. Jag skickade häromdagen men jag har inte hört någonting från dem. Grejen är att jag trivs på mitt jobb de flesta dagar, med kollegor, men inte arbetsbelastningen, ledarskapet, röran och faktum att alla slutar hela tiden. Nu tog jag i alla fall upp vad som hänt för övriga kollegor och sa att jag fått nog av denna röra och istället för att alla ska säga upp sig måste vi ju förändra tillsammans. Hitta ett mål, gå i hop och kämpa tillsammans. Men det är så svårt att få med sig kollegorna, de flesta är tysta vid APT, möte och muttrar på rummen. I går sades en kollega upp helt plötsligt på APT av chefen, ingen visste om det allra minst hon själv. Hon hade ett vik till årsskiftet men ändå. Sen sa chefen att vi ska omorganisera och det jag jobbar med och är anställd för ska försvinna och vi sakföra samma sak allihopa. Helt plötsligt utan att ha sagt ett endaste ord innan. Meh. Va...

Eller nåja, lite i alla fall. Det tog nämligen 2 timmar efter chefen kommit tillbaka från semestern och ilskna medarbetare var ett faktum. sorgligt och bedrövligt och till slut var det flera som sa att de inte vill stanna kvar där. Så jag kallade ner den högre chefen och vi hade ett litet möte där jag tillsammans med en kollega rakt och ärligt talade om att om det inte blir bättre kommer det nu bli en massuppsägning. Men vil vill inte sluta, för vi gillar arbetet, varandra och gemenskapen. Vi ogillar röra, ostrukturen, organiseringen, osynligheten och stressen som uppstår. Så vi får se vad som händer, om nåt händer. Men det var skönt att bli lyssnad på i alla fall. Jag har nu sökt 2 jobb, båda två var på uppmaning av deras chefer och en av dem har inte ens annons ute. Vi får väl se. **** I går delade jag ridskolans inlägg om plats i grupperna och en från ridlägersgruppen har nappat. Spännande! Hon är bra mkt duktigare än oss och har skinn på näsan men jag gillar henne, vi va...

whohoo! Vi börjar närma oss! Snart är dagen för FET och resan här, det ska bli spännande att bo på nytt hotell i andra änden av stan. Maken ska växla in pengar i dag så jag har lite pengar med mig, jag brukar ju oftast handla med kort men det är skönt om man handlar fika på små ställen. Det ska faktiskt bli skönt att få några dagars extra semester, jag har även tagit dagen efter jag kommit hem så sammanlagt är jag ledig 3 dagar. **** Vi vägde katterna i går, men det är ju helt sjukt! Sen vi började med nya allergimaten har de gått upp massor allihopa. Trots jag håller stenhårt på antal gram de ska ha i hårdisar och jagar runt dem i försöka att de ska leka och röra på sig. Robban är nästintill omöjlig att få i gång att leka med, han är seg som såpa och sitter mest och glor. Han kan omöjligt leka när de andra ser på. Greta leker gärna och Stiina går att få i gång lite grann i alla fall. Nu har vi ju börjat med den nya specific management så jag hoppas de tål den bättre och i...

Vilken härlig helg! Den har bara rusat iväg och nu är det söndag helt plötsligt. I går gjorde vi iof inte många knop, lagade en god middag och kollade på film. Systersonen å andra sidan spelade bort hela dan med GTA5 och försvann sen in till stan vid 22 tiden. I morse när jag nyss klivit upp kom systersonen hem, klockan var då 06.30 :) Vi har sedan tillbringat dagen på Stockholm horse show  som var helt fantastiskt, jag grät, skrattade och var helt engagerad i hoppningen. Det var...otroligt roligt! Helt underbart! Goa underbara kompisen och hennes dotter. Så mysigt och trevligt! **** Nu har jag införskaffat en kylpåse, massagepinne så nu kyls och knådas det på axeln. Kallt som fasiken men det lindrar lite. Men axeln är inte ett dugg bättre, det värker både dag och natt. **** Nu är det inte många dagar kvar tills jag åker, medicindosan börjar bli proppfull och jag känner mig redo. Däremot vet jag inte om kroppen är redo eftersom jag både har höga trombocyter, inflammati...