Bebiskarusellen

I går var vi till läkaren med Klara och att sitta i väntrummet med 10 sjuka barn är verkligen ingen höjdare. Snacka om bacillskräcksfobin slår till. Läkaren var trevlig och noggrann, jag gillade henne verkligen. Hon hittade att Klara kanske har för kort tungband, att hon är lite prickig och att det verkar vara gaser som är det största problemet förutom maten. Hon funderade också på reflux och det är nästa steg. Vi fick remiss för tungbandet och ska prova ersättningen pepticate. Från utanallt.blogspot.se: Pepticate . Näringsmässigt komplett för spädbarn 0-1 år. Avsett för komjölksallergi. Berikad med probiotika. Innehåller hydrolyserat vassleprotein, kostfiber från mjölk och fiskolja. Hoppas verkligen den fungerar annars sa läkaren att vi ska prova nutramingen. Vi ska träffas på BVC senare för att utvärdera. Det kändes väldigt skönt att bli tagen på allvar och att vår magkänsla faktiskt stämmer att något är på tok. Blir dock lite förvirrad för på nätet stod det att man ska b...

Jag kan inte låta bli att tänka på de där äggen som vi har kvar. 2 st fina ägg, syskon till tvillingarna och makens fina gener. Vi börjar bli till åren och den dag vi är redo för fler barn så är vi för gamla. Jag sörjer så att vi inte lyckades tidigare och att vi har mer tid på oss. Maken sa i går; åk i väg och sätt in äggen, eller ett ägg annars. Men om det lyckas och vi blir med tvillingar igen? tre eller fyra blöjbarn? Klarar vi det? Och alla dessa sömnlösa nätter? Jag vill att tvillingarna ska vara något år först, men då är jag ju 44 år och maken ännu äldre.. Jag förstår inte var alla dessa tankar kommer i från helt plötsligt. Men jag tänker på äggen. Mycket. **** I går var vi i väg på tur med tvillingarna. Men hade helt glömt bort att det var lönehelg, det var folk överallt. Överallt! Så vi sprang igenom alla affärer och handlade bara det nödvändigaste. Bästa kompisen fyller år i helgen, men då ska vi åka o handla på förmiddagen. Inte göra om misstaget i går. ****...

Mina barn (SÅ häftigt att skriva) har fyra larmlägen. 1. Kink- lite missnöjda med tillvaron. Oklart varför. 2. Hallååå - ta upp mig NU! 3. Katastorf på g- Nu börjar det bli ett steg närmare panik. Går att trösta, alt göra mat 4. Panik- skrik until you die- röda -arga -vibrerande- låter som de ska få andnöd och dö- skrik -som skär igenom hjärna och hjärta. Min nya grej med min kropp är att när larm nr 4 blir, ofta vid hunger hos tvillingarna, och jag ska fixa maten, så blir jag OTROLIGT kissnödig. Vem har tid att kissa då liksom? Mat måste ju fixas NU. Nu har det hänt två gånger att jag inte kan hålla mig, jag är sällan stressad utan skyndar mig på att göra mat, så var denna kroppsfunktion kommer i från är ju oklart. Det försenar ju liksom saker och ting och är till absolut noll nytta. Eller är det som med katter som faller, de tömmer ju blåsan innan så den inte ska spricka vid landningstillfället. Kanske jag har en släng av den genen? Skitirriterande i alla fall. Jag gör j...

Maken fyller år i dag! Stort grattis världens finaste make och pappa! Det blir en lugn dag, jag ska baka kaka och så kommer lite kompisar. Dagen till ära har barnen sovit från 22.00-01.30 och 02.00-05.30 med lite små uppvak, jag har inte sovit bättre för det. Just nu vaknar jag flera gånger och kan inte somna om. Sen vaknade jag 03.50 och sen var det kört. Jag kan liksom inte slappna av, vi har ju bråkat en del om nätterna så det sitter fortfarande kvar och så ligger jag och väntar på att de ska vakna. Skitjobbigt rent ut sagt. Nu är jag väldigt trött och sitter och bloggar i stället för och gå och lägga mig och vila. **** I går var fd chefen här och fikade, väldigt trevligt. Hon hade med sig två väldigt fina mjuka skallror till barnen och blomma som vi fick gömma på stört för katterna. Sen kom makens släkt hit (bästa killkompisens föräldrar) på eftermiddagen med orkidéer. **** I går ringde även urologen som vi ska träffa angående Alfred, precis när jag lagade mat, barnen s...

Jag minns inte ens vad vi gjorde i går, det regnade dock hela dan så jag stack inte huvudet utanför dörren. Robban var mer kärlekskrank än någonsin, han nästan jagar oss för att få krypa ner hon någon och mysa. Undra om han också är inne i någon utvecklingsfas? Maken gick i väg och hämtade bilen, barnen skulle ju inte ha mat på en timme. Då började alla skrika, högre och högre. Sen i panikskrik som inte gick att trösta alls. Jag har aldrig hört dem så hysteriska, de triggar dessutom varandra. Robban låg dock lugnt kvar, jag gick och gjorde mat och så fort jag stoppade maten i munnen så tystande dem. Då blev jag lite stressad kan jag säga, men mest stressad över att jag var så otroligt kissnödig och sitta och mata en halvtimme var verkligen ingen höjdare. Vi har provat ny flaska på Klara, den håller hon inte på skriker över mitt i maten hela tiden (bara lite), det tar längre tid för henne och få i sig mat hon får kämpa lite. Jag har beställt större napp i hopp om att hon ska int...

I går hade vi premiär att gå på öppna förskolan, som tur var hade vi fått lite insideinformation av LM  (såg ut som en fotomodell medans jag ser ut som et mumintroll:) så vi visste vad vi hade och vänta oss. Trots det var jag rejält nervös, jag tycker inte om att befinna mig i miljöer jag inte känner till och socialisera mig med människor jag inte känner. Så när Linda kom så drabbades jag av akut blyghet men hon var väldigt trevlig och pratade på. Vi blev väl omhändertagna av personalen och det var 2 andra mammor där oxå. Barnen var ju flera månader äldre men det gör ju inte så mkt. Det gjordes gipstavlor och fikades, vi blev visade runt och anmälde oss till babymassage som börjar i november. Så om vi kommer i väg nästa vecka så vill jag också göra gipstavlor, ska försöka ta oss till ikea och köpa ramar först. Så på det stora hela kändes det bra. Även om jag blir blyg och osäker, det var väldigt roligt att träffa dig Linda och vara där och kika och hoppas vi ses fler gånger....

Jag hann inte skriva i går på morgonen och sen på kvällen satt jag med både Alfred och katten Robban i knät. Vem kan plocka fram datorn då? Timmarna räcker inte till och dagarna bara rusar fram och är rätt snarlika varandra. I går tog vi den sedvanliga promenaden till BVC. Alfred vägde 5,5 kg och klara 4,2. Klara har alltså gått upp bra i vikt, mer än hon brukar vilket är väldigt skönt. Båda har växt någon centimeter också. Förmodligen är det Niferexen som gör magen hennes så lös, vi ska prata om det med läkaren nästa vecka. Hon kollade även om Alfred kunde lyfta huvudet än, naturligtvis gjorde han ju inte det denna gång heller. Han möter inte heller blicken eller fokuserar på henne när hon pratar. Hon sa att vi inte ska vara oroliga ännu eftersom han är 3 veckor i korrigerad ålder, leende och fokus ska komma från 4 veckors ålder och framåt. Klara är ju då före sin tid. Men det är ju fel person att säga det till, jag tyckte hon såg bekymrad ut och skrev i journalen. Tänk om det ä...