Bebiskarusellen

Två dagar nu har vi varit hela dagarna på förskolan. eller ja, igår så var det bara introduktion. Spännande och roligt samtidigt lite sorgligt. Barnen klarar det bra so faoch har nu sovit för första gången. Maten har varit väldigt god och pedagogerna omtänksamma.  Det gör dock riktigt ont i mitt mammahjärta att skiljas från de små och jag önskar vi kunde vara hemma längre tillsammans.  Nästa vecka ska jag börja jobba 50% och bara det känns konstigt efter så många år som gravid/föräldraledig. Jag ska få nya arbetsuppgifter på mottagningen och det känns lite både och. För det jobbet är både utsatt och stressigt. Men samtidigt utvecklande.  

Nu har syster och barn åkt hem, vi har haft en fantastisk helg tillsammans. Det är så härligt att se kärlek mellan barnen och dem, de älskar barnen lika mycket som vi och barnen älskade dem och knöt banden direkt. Så härligt att se och det gör mig gott i hjärtat. För första gången på 1,5 år har vi haft barnvakt och vi var i väg och storhandlade. Kändes så konstigt och mycket tomt. Men oxå lite stressande och helt underbart.  Vi var även på ett lekland och var i väg och shoppade så helgen har verkligen varit fullspäckad. Lite för mkt god mat och det ser inte ljust ut till vägning på onsdag. Men snart -10 kg har jag avverkat.  I dag är det vardag igen och jag och barnen har varit i väg på öppna förskola i min ort. Som jag kommer sakna alla, sista gången någonsin som helt föräldraledig och det känns riktigt sorgligt. Så mycket trevliga människor och så mkt jag lärt mig på vägen.  I morgon är det sista gången i grannorten och på onsdag är det dags för förskola...

I måndags så skulle Alfred till läkaren så maken var hemma och tog med honom dit. Jag och klara gick till öppna förskolan själva och hade en magisk dag alldeles för oss själva. Att endast ha ett barn med sig är verkligen "egentid" och helt underbart att bara få vara tillsammans bara vi. Så mkt tid vi hade att leka, fika och prata med alla andra. Jag tro Klara njöt lika mkt som jag. Alfred verkar vara inne i någon faaaas just nu och jag blir alldeles matt. Han bara slänger sig på golvet och ligger och ylar. Jag förstår inte alls vad han vill och inget jag gör hjälper. Det är förmodligen frustration men över vad är en gåta. Att trösta hjälper absolut inte, då blir det bara värre. Jag gör det ändå för att visa att jag är där.  Klara är fortfarande inne i separationsångest och bryter i hop till ett gråtande litet asplöv om jag lämnar hennes sida. På öppna är hon tvärtom och drar i väg i full fart från mig.  Maten är oxå som en cirkus, båda spottar, kastar mat och vägrar att äta...

Vilket bråk vi hade i går och som jag grät. Men på nåt sätt rensade det luften och vi fick båda säga hur vi kände. Nu har vi bestämt att det är nog, nu måste vi hitta tillbaka till varandra igen. I dag känns allt bättre och vi får helt enkelt kämpa på. Men att det skulle vars så slitsamt och vi skulle tappa bort varandra så fullständigt iom tvillingarna, kunde jag aldrig tänka mig. Jag träffade min tvillingkompis i fredags och även dem har det slitigt i relationen. Så skönt att ha någon att prata med som har samma situation som en själv.  Snart är en era slut och jag känner stor sorg över att det är förskolestart. Det bästa och värsta året är slut och nu ska någon annan trösta och ta hand om mina barn. Hur konstigt är inte det. Tyvärr har vi inget val då vi inte har så mkt dagar kvar. Vi får ju inte fler för att vi har tvillingar.  Just nu är vi på väg till Uppsala och ska köpa begagnade bobbycars. På FM har vi haft städdag med föreningen och i kväll ska jag åka oc...

De här senaste veckorna känns som man är med i ett tv spel och springer runt och tar bollar eller nåt. Det går i ett och inte ens öppna förskolan är en frizon, jag springer runt där som en besatt efter barnen. Idag var tvillingkompisen där och en annan kompis men jag han fasiken inte ens prata med dem.   Alla mammor med enlingar sitter och fikar i lugn och ro medans jag springer runt som en vettvilling. Alfred ska "klappa" alla och klättrar överallt, det trillas, fås gråtattacker och båda drar ju åt varsit håll. Men det är ändå bra där, massa trevliga människor och jag får i mig både kaffe och lunch. Det känns oerhört sorgligt att den tiden snart är slut. Det finns så mkt att berätta från mina dagar men det är så svårt att få ner tankarna i bloggen numer. Hjärnan är slut på kvällen.  Helst i dag då maken bytt däck på bilen och kom inte hem förrän 18.30. 12 timmar själv med kidsen är slitsamt.  Vi har diskuterat en massa relationer på öppna, jag är i alla fall inte ensam o...

På fredagen var jag med öppna i fotbollshallen och vi hade med oss tvillingkompisen. Trevligt och än intensivt Denna helg har min mamma varit på besök. Det har gått över förväntan även om det varit rätt slitsamt. Min mamma är ju även hon som ett barn eller som en vuxen utan social förmåga och låg intelligens. Hon förstår inte hur saker fungerar, hur saker hänger ihop och konsekvens.  Men hon är glad i barnen och gör så gott hon kan. Men hur vi överlevde där som barn är verkligen en gåta.   I går var vi och shoppade vinterskor till barnen och en jacka till mig. En HEL STORLEK mindre ;-) liiiite trång men jag satsade på den ändå. För jag tänker fortsätta kämpa.  Vi avslutade med en smarrig lunch på mitt grekiska favoritställe. En bra dag förutom att Alfred trillade och slog upp läppen. Han är en riktig otursfågel och trillar och slår sig mest hela tiden. Han har dessutom varit gnällig och sur i några dagar- oklart varför. Båda har fortfarande fantastiska utbrott när saker g...

Nu har jag varit på min allra första informationsträff på förskolan. Lite rörigt men nyttigt och det som gav mest var att de satt i hop en liten film hur en dag på dagis kan vara. Så gulligt och rörande.  Förskolan är sliten men ska renoveras efter nyår, det är totalt 15 barn. 5 födda 2013 och 10 födda 2014 och en vakant plats. Pedagogerna har jobbat länge och är tre till antalet. Föräldrarna var en blandad kompott av människor. Som folk är mest men ingen jag klickade med. Råkade i alla fall anmäla mig till föräldrarådet ;-) Barnen hade fått varsin korg och jag tycker vi kände oss välkomna. 20 dagar kvar nu!  Mycket var överkurs såsom; vilka saker ska vi inte ha i torkskåpet, skriv kläderna här på lappen. Ha massor av ombyten med och ......puh. Barnen är ute en del och jag känner mig som en newbie när det gäller vad de ska ha på och med sig. Herregud! Köpt en del begagnat men vi behöver skor, och varmare utekläder. Och jag som inte får nån lön. Väldigt passande.   Tror de...

Pust vilken vecka det varit. Barnen är så aktiva så jag hinner inte ens att andas i emellan alla röj.  I fredags var vi och grillade med öppna i ett fantastiskt naturområde. Barnen åt mossa, skog och åt korv med bröd för första gången. Jag tyckte jag tog fantastiska kort men när jag tittade på dem sen var de alldeles suddiga. Det är ju himla bra om man har mobilskyddet åt rätt håll( mitt är genomskinligt).  I går var maken lite hängig och jag tyckte han skulle stanna hemma när vi skulle på kalas. Men han ville prompt med. Väl där röjde barnen hela lägenheten med mig efter och maken satt trött i soffan. När vi tog tempen på honom när vi kom hem så hade han 39 grader. Så han har väl fått det jag hade förra helgen.  Det är rätt slitsamt att ha tvillingar och en sjuk man, allt hänger ju på mig liksom. Det gör det nog annars oxå men nu mer än vanligt. Jag har dessutom inte sovit på en vecka då jag hostat en del så jag är nu rätt sliten.  Fick hostmedicin av kompisen så ja...