Bebiskarusellen

 Tänk att vi i ungefär 14 år längtade SÅ efter att bli föräldrar. I mitt huvud hade jag en ganska god uppfattning om hur det var att vara mamma. Jag tänkte oxå att jag och maken som varit med om allt inte skulle ha något problem med att hantera några barn också. Herregud vad jag var ute och cyklade. Jag lovar att det här var bland det svåraste jag någonsin gjort! Denna oro, glädje, magsår, sömnproblem, kärlek och alla situationer man inte har en aning om hur man ska lösa, eller vad man ska säga/svara, hur man ska agera.  Det känns väldigt ofta som jag är ute på djupt vatten och simmar. Det borde finnas en handbok för föräldrar, ett facit eller åtminstone en fadder man kan ta till när det krisar.  Jag tänker ofta att jag kommer förstöra mina barn, ge dem men för livet och när de växer upp kommer de avsky mig. Jag funderar ofta över hur min egen mamma klarade av det här, hon som är lågbegåvad med förmodad diagnos. Eller ja, hon klarade ju inte av det och vi flyttade till fo...

 Nu var det länge sen jag skrev. Jag ska försöka mig på en liten uppdatering.  I somras började barnen på fritids, allt kändes toppen. Vi började med två veckor bara fritids innan skolstarten. Tanken var att de skulle lära känna personalen, lokalerna och rutinerna innan alla kom tillbaka. Båda var så lyckliga och stolta. Sen började skolan och alla skolbarnen (man är i samma byggnad och fritids årkurs 0-3. Efter det har det varit en riktigt kämpig tid, främst med Alfred. Jag tror att han inte riktigt var mogen för allt det här, alla stora barn, allt ansvar och inte så mkt vuxna som ser vad som händer. Inte heller förmedlar information till oss. Alfred vill inte gå till skola och fritids, dock verkar skolan fungera bra och läraren bra. Men de verkar ha nåt schema, varannan dag skola och varannan dag fritids? Eller nåt sånt. Alfred har lite problem med sociala relationer, med hur man ska vara och inte vara. Han hänger gärna på de stökigare killarna och stökar han med. Förra veck...

De senaste veckorna har vi sprungit på infomöten på de olika skolorna. Det känns stort och ärligt talat lite läskigt. Hur kunde det gå så fort? Hur ska de klara sig ute i den stora världen? Har vi lagt en tillräckligt bra grund? Här får man önska vilken skola de ska till, men önskan uppfylls inte alltid. De kan hamna i olika skolor och eftersom vi inte valt den tilldelade skolan blir de utan skolskjuts. I april får vi veta.  Klara som förstår att allt kommer bli annorlunda än den trygga värld hon är i nu, vill inte börja skolan. Alfred som inte riktigt har förstått, verkar inte heller oroa sig alltför mycket. Och han oroar jag mig mest för..Han har inte riktigt knäckt den sociala koden. Så jag kan nästan se den begynnande skolkatastrofen. Mitt jobb är en katastrof. Mer än en katastrof. Jag söker massor av jobb och får...ingenting. Inte ens en intervju. Jag har gjort hörseltest och har hörselnedsättning, gissningsvis pga tinnitusen efter borrelian. Men eftersom min läkare ...

Vilket år 2019 har varit. Året började med att låta min stora Kärlek Robban somna in. Det var/är som en mardröm, jag kan fortfarande inte tänka på det utan att gråta. Det gör ohyggligt ont att tänka på honom och jag saknar honom varje dag. Sen slutade jag med mina Venlafaxin, som trots  en lång nedtrappning gjorde att jag höll på gå under.. dem utsättningsymptomen var fruktansvärda och efter någon månad fick jag börja igen. Jag fick en ny chef på jobbet som är hemsk, hon har kört hela stället i botten och numer är det vidrigt att gå till jobbet. Vi åkte på vår första utlandssemester tillsammans med barnen, det var både fantastiskt och riktigt jobbigt, för ärligt talat, mycket av semester blev det inte. Men barnen var lyckliga och vi skapade fantastiska minnen tillsammans. Katten Greta bodde hos min kompis som har flera katter och hundar. Katten Greta fick bo kvar hos min kompis, då hon var så lycklig där, för efter Robbans död var hon så ensam i vårt stora tomma hus. Ba...

Nu har jag gjort massa undersökningar och lämnat blodprover. Men inte pratat med läkaren, han har inte ringt som han lovade och ringer inte tillbaka. Jag kan se alla provsvaren på 1177 och har klurat ut en del. Men det vore ju toppen om han återkopplade så jag slipper spekulera. Han syn och åsikt på oss kvinnor är jag å andra sidan hellre utan. Så jag har skickat egenremiss till gyn på sjukhuset och ska dit på onsdag. Jag hoppas verkligen att jag får bra bemötande och någon som lyssnar. Jag har det senaste året även lidit av tinnitus som bara blir värre. Jag håller seriöst på bli galen. Det tillsammans med att jag tappar mängder med hår har gjort att jag försökt få tag i min vårdcentral i veckor. Nu har jag äntligen fått tid där på fredag nästa vecka. Från att aldrig gå till läkaren har jag lyckats klämma in två besök på en vecka. Fortsättning följer...

Känts som jag hamnat i klimakteriet så jag bokade tid hos gyn. Häromdagen bar det i väg till en synnerligt otrevlig gynläkare, man han gjorde undersökning och tog blodprover I dag fick jag provsvar att jag har förhöjt tumörmarkör samt massa oidentifierade cystor. Remiss till sjukhus skickat. Mitt liv stannade just.

Plötsligt förstår jag alla som sa "njut nu, sen är barnen plötsligt stora". I somras blev tvillingarna 5 år, sen den dagen blev allt lite annorlunda. De blev så stora på en dag. Kompisar, kalas och allt som hör till. Jag har gått upp till heltid och barnen är lite längre på förskolan, det är fantastiskt den 27 när lönen kommer men däremellan trivs jag inte alls. Vi hinner ju knappt ses och det skär i mitt hjärta, jag tycker det är stressigt att panika hem och fixa mat och allt som ska göras, sen är det plötsligt sovdags.. Barnen däremot verkar inte lida då de trivs väldigt bra på förskolan. ****** Vi har varit hundvakt åt en dvärgsnauchser (eller hur det nu stavas), en fantastisk liten dam som platsar perfekt i vår familj. En dag kom et meddelande från familjen som äger henne att de ska skiljas och funderar på om vi ville ta henne på heltid. Efter lite funderande så känns det självklart, trots vi knappt nu får ihop vardagslogistiken så får vi lösa det sen med dagmatte...