Förskoleklass

De senaste veckorna har vi sprungit på infomöten på de olika skolorna. Det känns stort och ärligt talat lite läskigt. Hur kunde det gå så fort? Hur ska de klara sig ute i den stora världen? Har vi lagt en tillräckligt bra grund?

Här får man önska vilken skola de ska till, men önskan uppfylls inte alltid. De kan hamna i olika skolor och eftersom vi inte valt den tilldelade skolan blir de utan skolskjuts.

I april får vi veta.
 Klara som förstår att allt kommer bli annorlunda än den trygga värld hon är i nu, vill inte börja skolan.
Alfred som inte riktigt har förstått, verkar inte heller oroa sig alltför mycket. Och han oroar jag mig mest för..Han har inte riktigt knäckt den sociala koden. Så jag kan nästan se den begynnande skolkatastrofen.

Mitt jobb är en katastrof. Mer än en katastrof. Jag söker massor av jobb och får...ingenting. Inte ens en intervju.

Jag har gjort hörseltest och har hörselnedsättning, gissningsvis pga tinnitusen efter borrelian. Men eftersom min läkare har semester i 1 månad får jag ingen återkoppling. Vilket kan låta lite men tinnitusen är hemsk. Att inte höra oxå.

Lite ljus i tunneln är att jag och kompisen ska på ridresa. Till ett annat land- bo på slott och rida hela dagarna.

En annan rolig sak är att vi bokat ny semesterresa- efter förra årets resa till Grekland- som både var succé och magsår vill vi göra nytt försök.

Sist men inte minst är lilla Zoe vår. Vi är numer med hund. Vilket är fantastiskt. Vilken gåva och lycka. Tacksam.